Hur pretto och konstlat det än kan låta, så har faktiskt tiden hemma med min son gett mig en hel del insikter om mig själv och livet i största allmänhet. På ett halvt-om-halvt omedvetet plan har tydligen mina små grå legat där och gnuggat mot varandra, för plötsligt en dag kunde jag faktiskt formulera precis vad det är som verkligen betyder något för mig här i livet. Må det vara format av tidens trender och kanske kommer det att ändras över tiden, men just i dagens läge vet jag precis vad det är som får mig att ticka och må bra.
Jag vill bli och lyckligtvis har jag i denna stund förmånen att vara
rik på tid med min underbara familj, vilken gärna spenderas i naturen, på upptäcktsfärder eller med att låta sonen vara med och lära hur vardagen och världen fungerar. Maken och jag har gått ner till totalt 100% tjänst mellan oss för att vara hemma med vår son och har istället valt bort en del av vår tidigare självklara tillvaro i form av resor och inköp. Vår tidigare fullplottrade kalender är befriande tom på helgerna, fast jag fortfarande jämt och ständigt jobbar på att inte kasta mig in i för många projekt av “hobbykaraktär”.
Jag har däremot för gott gett upp alla de där s.k. intressena som jag idkade mer för andras skull än för min egen – golfen, läsning av skönlitteratur (jag är mer av en hands-on-fakta-tjej…), lyssna på brittisk pop och lite annat smått och gott som i mina bekantskapskretsar ansågs “rätt”. Nuförtiden knatar jag glatt och ogenerat iväg till föreläsningar om hållbart leverne, ekologisk livsmedelsproduktion och andra “kotte-kommunistiska-företeelser”, jag går tantiga trädgårdskurser och älskar att röja runt på vår lilla plätt med lera upp till knäna, jag engagerar mig helhjärtat i fullständigt-icke-coola Friluftsfrämjandet, uttrycker mig genom att skriva i olika former, syltar-saftar-och-bakar och slappnar av med en härligt kreativ klipp-och-klistra-session bland mina pyssellådor.
Under fikarasterna på jobbet har jag inte en susning om vem som förekommer i vilken TV-serie och jag har inga nutidsbaserade inlägg om varken weekendresor till europeiska huvudstäder eller äventyrsresor till avlägsna badstränder. Däremot tjatar jag gärna hål i huvudet på folk om hemlagad ketchup eller inlagda gurkor och missar inte en chans att diskutera surdegens magiska egenskaper med övriga brödbakande nördar.
Trots ändrade ekonomiska förutsättningar prioriterar jag
äkta och tillsatsfri mat i vårt hushåll - som vi njuter av att långsamt planera, laga och äta tillsammans. Jag till och med roas av att omsorgsfullt planera veckans måltider för att inte tala om att långsamt handla och hitta “riktiga grejer till rätt pris”. Mina grönsaksodlingar är min andra baby och i en inte allt för avlägsen framtid ska det skaffas plats att utöka dem till självförsörjning för en stor del av året och komplettera med ett växthus.
Det är viktigt för mig att göra klimatsmarta val, så att jag vet att jag inte i onödan slösar de resurser som tillhör min son och hans generation på sikt. Vi väljer ekologisk i möjlig mån, odlar eget eller köper närproducerat när vi kan och väljer råvaror i säsong. Jag kan inte tänka mig att köra något annat än en miljöbil i framtiden, tänker både en och två gånger vilket transportval jag väljer på längre resor och onekligen har vi gjort stora justeringar i hushållet avseende vår konsumtion av el, vatten och nyttjande av sophantering. Allt som kan återvinnas hamnar för sig och vi har skippat morgontidningen och reklam till förmån för nätversionerna.
Jag lever för min familj, min trädgård och härliga stunder i naturen. Jag engagerar mig med nöje som ekoambassadör, ledare i friluftsfrämjandet och har vågat börja ta betalt för både mitt skrivande och annan kreativitet. På sikt ska vi leva ännu hållbarare, jag ska jobba för mig själv med sådant jag njuter av.
