För alla oss som lidit svåra kval över våra högst o-miljövänliga i-landslater finns det nu en liten tröst på miljö-mupps-himlen. Lilla familjen var nämligen en av de väldigt många svenska hushåll som trillade dit på att köpa sig en Nespressomaskin för lyxen av en härlig espresso eller lungo i hemmasoffan.
Det goda kaffet fick oss att se genom fingrarna både på den ekonomiska aspekten att betala tre kronor koppen och framförallt att med ett högst skuldtyngt samvetet dra ner foliekapsel efter foliekapsel i soporna. Aluminium är ju faktiskt en av de förpackningstyper som är allra mest “lönsamt” att släpa iväg till de överfulla bingarna eftersom man vid återvinning sparar 95 procent av den energi som annars behövs för att göra ny aluminium.
Nu kommer dock den glädjande nyheten från Nespresso att man inom ramen för sitt “goodwillprogram” ecolaboration slutit ett avtal med fti, förpacknings och tidningsinsamlingen, för att få kapslarna återvunna. Vi espressosörplare kan nu alltså släppa ner de förbrukade kapslarna i vilken “metall”-binge som helst på en av landets 5800 återvinningsstationer och veta (tro…) att de sorteras och blir till nya aluminiummojänger.
Ett välkommet initiativ och vid närmare eftertanke vill jag påstå att tre kronor koppen är bra mycket bättre än dryga 25 på närmsta kaffelokal. Tror till och med att jag dryftar mig till att puffa för Nespressos fraktfritt-kampanj fram till jul som min kaffeköpande make glatt rapporterade om häromdagen. Lite i-landslater får man unna sig!
Tweet
Intressant och klokt tänkt!!! Du har så rätt, livet är en balansgång mellan att leva gott och att leva riktigt:)
SvaraRaderahmm måste då passa på att fråga om du klurat ut huruvida man kan återvinna dem så som de är (med kaffet kvar i behållaren) eller om man måste pilla ut kaffet och därefter återvinna dem. Blev också mkt glad när jag fick detta email från Nespresso eftersom jag gått med likadant dåligt samvete som du :)
SvaraRaderavill också passa på att tacka för en riktigt bra blogg. Du skriver alltid så kvickt, tänkvärt, roligt och uppriktigt! Du får mig ofta att le :)
/Karin
Hej Karin! Tack för dina vänliga ord. Jag förstår det som att man ska slänga kapseln med kaffe och allt och att förpackningsinsamlingen står för separeringen (dvs det är på den punkten Nespresso betalar för att fti ska ta sig an "geggamojjan". Gissar att vi talar om upphettning till höga temperaturer som bara aluminiumet överlever.
SvaraRaderaKära Marie,
SvaraRaderaDet är alltid lika spännande att titta in till dig för att se vad man kan tänkas få läsa om denna gång. At det blir välskrivet och intressant, det råder det dock inga tvivel om! ;-)
Kort om ljusen: Jag använder inga transferblad, utan skriver helt enkelt ut den bild jag vill använda (går ännu bättre att använda översta ett/två lagren av en servett, om man har någon man tycker om). Jag hettar sedan upp en tesked på spisen och trycker den mot bilden som jag håller på ljuset. Värmen från skeden får vaxet att smälta och bilden liksom smälter in i ljuset. Det är lite pill och man får experimentera lite innan man får till snygg "ram" runt bilden, men jag brukar smälta hela bilden + ca 1/2 cm runt om. Fråga gärna om mina instruktioner här verkar oklara. Ett ganska terapeutiskt och trevligt (och snabbt fixat) pyssel, tycker jag i alla fall! ;-D
Stor kram,
Helena, The Swenglish Home
Hej mamma Mimmi, som gammal miljömupp håller jag med, det är en balansgång med samvetet hela tiden, tex skäms jag alltid över värmeljusen. Tyvärr läste jag i en bok jag lånade på biblioteket nyss (tror den var utgiven av Jordens vänner) att det är så kostsamt att smälta om aluminiumet att man gräver ner den i backen igen. Hur sant det är vet jag inte, men det kändes inte bra. Då spelar det ju ingen roll att man sorterar i alla fall.
SvaraRaderaLisa/Lisas trädgård