Min nya vän

"Plötsligt händer det " heter det som bekant i reklamen och nu hände det faktiskt i riktiga livet också! Som nämnts tidigare har jag efter tre års fotande med en fullt funktionell, men kanske inte så vass systemkamera som jag önskade, utvecklat mitt fotointresse till lite mer än alldagligt familjefotograferade. Jag har gått ett gäng kurser i själva fotograferandet, samt spenderat många timmar för att få lite bättre koll på redigerandet och är så himla sugen på att ta mitt nyvunna intresse till nästa nivå.

Jag har längtat och trängtat efter att få ihop finansieringen till en ny ögonsten, vilket enligt mina priciper sker genom att jag avyttrar prylar som inte längre används tillräckligt för att förtjäna en plats i vårt hem. Efter en lång höst med många innovativa initiativ för att omsätta mina ideal hade jag nästan kommit i mål, men saknade nesliga 869 kr för att kunna göra det efterlängtade inköpet.

Just som jag en dag satt på jobbet i ett ögonblick av mental paus och grunnade på hur detta skulle kunna lösas, så kom mycket vältajmat ett SMS från maken om att han hittat Trisslotten jag vid ett tillfälle planterat och glömt i hans plånbok. Den käre maken hade tagit sig friheten att skrapa och vi var nu 2000 kr rikare! Plötsligt händer det!

Hur somhelst, nu är jag en mycket nöjd och stolt ägare av min nya Canon Eos 60D och under helgen var jag i sjunde himlen när denna lycka sammanföll med de två efterlängtade faktorerna tid och dagsljus (t.o.m solsken!). Jag är frälst - jag älskar min nya vän och här ska det minsann hängas i naturen så ofta det bara går under den kommande härliga och ljusa årstiden.

Tweet

Klåda i gröna fingrar

Nej, nu kliar det verkligen i de gröna fingrarna här hos tant. I år har jag väl möjligtvis de sämsta förutsättningarna hittills för en framgångsrik odlingssäsong, med tanke på att planen är att både bygga/flytta mitt därunder, samt berika familjen med en ny liten krabat som gissningsvis kommer att pocka på en aningens uppmärksamhet under maj och framöver.

Men är man en inbiten odlingsnörd så är man, och då ska det mer till än dessa omständigheter för att stoppa mig från att stå på näsan i diverse odlingstråg, drömma om möjligheterna till en mobil odling som kan tänka sig att flytta med familjen och fundera på hur man drillar make och son i plantcurling under en eventuell BB-frånvaro mitt i den mest kritiska förodlingsperioden.

Ett växthus står redo att monteras så fort schaktmaskinerna gjort sitt, så ett gäng tomat- och chiliplantor är ett måste. Med lite tur kan jag få annektera min tilltänkta yta för grönsakslandet så fort grunden är gjuten, så jag kan inte motstå frestelsen att än en gång göra ett tappert försök med kronärtskockorna som jag en dag ska tämja till att bli mina vänner. Dessa, tillsammans med chili och ett auberginexperiment ska i pluggboxarna redan ikväll.

Blomtant har jag ju också gått och blivit på gamla dar, så med de ca 60 perenner som är på vinterkollo hos svärfar,  kan jag inte motstå frestelsen att få börja drömma om hur de så småningom ska placeras i den nya trädgården och naturligtvis öka på beståndet med en och annan frösådd.

Med tanke på att det förmodligen över lag inte kommer att vara en vidare fager syn att bo på/vid en byggarbetsplats, så måste jag ju helgardera med en massa sommarblommor som denna första sommar ska få pryda tomten under ytters lösa tyglar. Inget de får vänja sig vid då jag har högtflygande planer för design och planering på sikt, men en galen färgdjungel är i alla fall mycket behagligare än en rörig leråker med byggspill.

Inte blir planterings- och trädgårdssuget mindre av att varenda odlings- och trädgårdsblogg jag läser nu börjar fresta med diverse frösådder och underbara planer inför vår och sommar. När jag läste hos Lisas trädgårdsblogg tänkte jag leende en tanke om att "oj, vissa är "värre" än jag", men innan jag kommit till slutet av inlägget hade jag själv varit inne hos Lisas rekommenderade Blomster-tips och beställt löjligt många fröpåsar med både underbara sommarblommor och perenner. Odlingstokar är vi allihopa - så ta en titt på denna härliga sida Blomster-frö till salu för oss som har ett visst fröberoende så här års - oavsett om vi har en plätt jord att odla på eller inte. Det löser sig!

Bilden är lånad här

Tweet

Kalaskillen

Hela veckan hade vår nybakade treåring gått och längtat efter sitt kalas och på söndagen kom släkt och kusiner äntligen för att gratulera och inta den luxuösa måltid som den lille jubilaren hade beställt. Hela morgonen var lillkillen på strålande humör och gnolade glatt (já må han leva!), hjälpte till att duka borden och en kvart innan annonserad tid undrade han förväntansfullt: "Nu kommer väl ändå gästerna snart?".

I samma sekund som jag frågade honom tidigare i veckan om vad vi skulle bjuda på, så kom jag på att jag egentligen visste svaret - spaghetti och köttfärssås, så klart! ...och en tågtårta! Huvudrätten tillsammans med sin sallad och vitlöksbröd behöver ingen närmare presentation, men däremot blev jag glad och nöjd att hitta ett smidigt recept för den önskade tågtårtan. I ett nafs fick jag bakat de tre bottnarna som behövdes och med lite inspiration från nätet och en gnutta fantasi kan man kanske i alla fall i sina mest kreativa tankar gissa att den föreställer ett lok med två vagnar.

Tågtårta, räcker minst till 20 pers
6 ägg
6 dl strösocker
4 1/2 dl vetemjöl
3 dl potatismjöl
2 msk bakpulver
2 msk vaniljsocker
2 dl hett vatten

Ca 12 dl vispad grädde, Ballerinakex och godis till dekoration.

Vispa ägg och socker pösigt. Blanda vetemjöl, potatismjöl, bakpulver och vaniljsocker. Vänd försiktigt ner mjölblandningen i äggsmeten och häll samtidigt ner det heta vattnet. Rör försiktigt till en jämn slät smet. Häll smeten i 3 avlånga bröade formar och grädda alla samtidigt på galler i ugnens nedre del, i 200 grader, 30-35 minuter. 

Låt kakorna svalna något innan de stjälps upp ur formarna. Jämna till ytan en aning om den blivit toppig under gräddningen och dela vardera kaka i tre skikt när den svalnat helt. Mellan de två understa lagren tog jag vaniljkräm och mellan de andra hemgjord sylt som råkade vara gjord på hallon och röda vinbär - dessa fick sedan stå till sig ett dygn i kylskåp.

Garnera med vispad grädde, kex och godis till önskat mästerverk.

Tweet

Här kommer 2012!

Nytt år betyder nyårslöften för många, men det har jag lärt mig för länge sedan att det inte är något för mig. Däremot känner jag mig definitivt laddad för ett nytt år med en massa spännande förändringar framför oss och nyvunnen energi att omsätta en massa av mina föresatser.

Som bekant blev senare delen av 2011 lite långsammare än jag egentligen trivs med, när energin tröt i kombination med att det tillbringades lite fler timmar på jobbet än jag skulle önska mig. Nog för att det är behjärtansvärt att krafterna går till lilla bebisen i magen, men nu får det lilla pyret allt se till att dela med sig en gnutta under de kommande månaderna.

Må det vara någon sorts omvänt "boande", men just nu är jag bra pigg på att åter rensa i röran och få lite struktur och ordning på vad vi verkligen använder och behöver här hemma. För lite dryga året sedan hade jag min stora utrensning med över 500 prylar som fick nya och bättre ämnade hem. Sedan dess har det onekligen flyttat in en och annan ny pinal, men jag har på det stora hela varit bra på att kontinuerligt sortera ut och omplacera sådant som bara agerar hyllvärmare - allt från mina för många kontorsdräkter, till barnkläder som inte blev någon hit på/hos den lille och både husgeråd och sportutrustning som klart skulle komma till mer användning hemma hos någon annan. 

Delvis är den kommande flytten en motivation för att slimma bohaget, men framför allt lärde "den stora utrensningen" mig att jag har så mycket större glädje av prylarna jag verkligen använder om de finns synliga och tillgängliga istället för inträngda bland allt som inte kommer till användning. Den andra stora vinningen är helt klart att jag kan förverkliga en och annan dröm som annars hade fått förbli just en dröm.

Under hösten har det kliat bra i fingrarna att få köpa en ny systemkamera och därmed kunna ta mitt fotointresse till nästa steg. Dock finns det ingen logik i att göra en sådan investering med pengar som kommer att behövas i husbygget, så jag har satt mig själv utmaningen att de ska, om något, komma från mina ansträngningar att bara äga det jag behöver och använder.

Så, många Tradera-auktioner, Blocket-annonser, en loppis, några sålda smycken och ett gäng andra ansträngningar är jag nu näst intill på målsnöret. 850 små riksdaler ska uppbringas och sedan är det jag som skjuter iväg till Scandinavian Photo för att förverkliga en av mina största drömmar just nu. Det ska bli spännande och känns som en riktigt bra start på det här året då jag är laddad till tänderna att åter helhjärtat ägna mig åt allt sådant jag älskar!

Tweet

Bästa början på året

God fortsättning på det nya året och hoppas det gamla avslutades fint det också. Sedan tre år tillbaka börjar vi här hemma det nya året på bästa tänkbara sätt då vår lille solstråle förväntansfullt slår upp sina tindrande ögon till sin födelsedag. Den här gången var det en alldeles nybakad treåring som satte sig upp i sängen och kvittrade "ska vi öppna paket nu".

Så här års är det ju liksom ingen måtta på paketöppnandet för den lille, men det är underbart att se hur han tindrar och leker och leker och leker med sina älskade bilar och tåg. Som synes ovan blev det tårta i mängd, en treårings önskemiddag i form av spaghetti och köttfärssås och en massa mys tillsammans hela dagen lång.

Tweet

Gott Nytt År!

Årets sista dag, lilleman tar sig en lur för att förhoppningsvis vara ända fram till fyrverkerierna och alldeles strax lägger jag sista handen vid vår härliga nyårssupé. Det blir ett lugnt och stilla firande tillsammans med farfar, två genomförkylda föräldrar och en liten kille som längtar sig tokig efter sin födelsedag imorgon. Den senaste veckan har ingen i vår omgivning missat faktumet att den lille nu minsann ska bli "tlee åj" och är en riktigt stor kille.

Någon riktig årskrönika blir det inte här, men familjen konstaterar glatt att vi haft ännu ett härligt år tillsammans och varje dag är onekligen ändlös glädje och många skratt med ett barn i huset. 2012 kan bara bli ännu bättre med en ny liten bebis, startskottet på bygget av vårt drömhus på landet och både tid och möjlighet för mig att ägna mig åt det jag gillar bäst - familjen, trädgården, odlandet, fotograferingen, skrivandet och allt annat underbart i livet.

Gott Nytt År på er alla och må 2012 blir ett riktigt fint år!

Tweet

Att inse faktum

Det har förmodligen inte undgått någon att inläggen här på bloggen varit minst sagt sporadiska under den här hösten. Hur ovant och konstigt det än känns får jag väl slutligen erkänna för mig själv att det är dags för en välbehövlig bloggpaus för att få både inspirationen och skrivlustan tillbaka. Kanske dyker den upp mitt i julstöket, eller kanske kommer nästa inlägg först i början på 2012!?

Hursomhelst ska jag i mellantiden fortsätta njuta av alla de härliga underfundigheter som livet med en 2,5-åring bjuder på, ruva vidare på bebisen i magen, drömma om husbygget som säkert kommer igång en vacker dag och fira en mysig december och julledighet med familjen. Vi ses snart igen!

Tweet

Nej, minsann...

...nu kan det bara inte vara tyst här på bloggen längre. Varken tiden eller orken har klonat sig i den utsträckning jag skulle önska, men det finns ju i alla fall en, eller faktiskt flera goda anledning till denna försummelse. Tidsmässigt rör det sig utöver den vanliga vardagslunken om att det händer (...och emellanåt inte händer) saker på fronten gällande bygge och en framtida flytt till landet.

Redan i våras köpte vi oss en härlig tomt ute på riktiga bonnalandet här i norra Halland och efter hur många turer som helst och därtill väntande på diverse kommunala instanser, så har vi nu äntligen ett bygglov i vår hand. Jag behöver nog knappast säga att vi är mer än sugna på att skicka fram schaktaren med sin stora grävare och därefter diverse hantverkare som ska förverkliga vår dröm om ett klassiskt vitt trähus med rött tegeltak på riktiga landet. Dessvärre dyker det hela tiden upp en massa olika gubbar (...och gummor) ur diverse lådor som vill än ha det ena och än det andra i form av mystiska blanketter och förehavanden och emellan gångerna naturligtvis också hinner ändra sig om vad det verkligen var de ville eller menade. Puh!

Gällande orken och en avsevärd reduktion av dygnets vakna timmar är det en liten filur i magen som spelar mig ett spratt. Jätteglada är vi alla och framförallt den blivande storebrodern är helt extatiskt vid tanken att en liten plutt ska komma till oss mitt i allt byggdam någonstans i månadsskiftet april/maj.

Tweet

Mer tid, tack!

När tiden inte räcker till är det ofta den kreativa och egentligen allra roligaste sidan som får offras - tyvärr! Därmed har både bloggen och fotograferandet i det senaste gått på sparlåga och just nu längtar jag bara efter tid, bra ljus och den medföljande inspirationen att förlora sig i skrivande och fotande.

För en allmän statusuppdatering jobbas det alldeles för mycket för min smak, sonen börjar närma sig tre och kommer varenda dag med den ena underfundigare funderingen än den andra. Med tanke på hur hans ordförråd och lust att snicksnacka ser ut nu, vågar jag knappast fundera på hur det blir om ett år eller två. Senaste påfundet är att dra långa obegripliga haranger och lägga till: "mamma, så heter det på engelska!".

Maken och jag går annars som äggsjuka hönor och väntar på ett bygglov för på allvar kunna sparka igång och förverkliga drömmen om ett liv på landet. Förhoppningsvis värper kommunen fram detsamma vilken dag som helst och då sätter vi grävskopan i jorden och tar första steget ifrån barnfamijsidyllen (/-ghettot?) på tätort. Med lite tur blir vi riktiga lantisar med hönor, växthus och en gigantisk leråker att förvandla till trädgård någon gång under andra halvan på nästa år.

Tweet

I grevens tid

...skulle man väl kunna säga att jag plötsligt under lördagen fick ett infall att röja runt i trädgården och plocka ner alla tomater, chili och paprikor som hängde på de allt utom höstpigga plantorna. Som vanligt fullständigt ovetande om någon form av meterologiska spådomar prickade jag för en gångs skull helt rätt när frosten plötsligt tog oss på bar gärning morgonen efter. Nog för att det bara var decimaler under nollan, men lite krispigt var gräset och säkerligen hade ingen av grödorna jublat åt detsamma.

Dén större av korgarna på bilden är verkligen stor, så nu blir det till att mångdubbla favoritreceptet på grön tomatmarmelad och pracka på varenda passerande stackare en burk. Dock brukar marmeladen vara ordentligt uppskattade till en rejäl skiva kittost på kex.

Grön tomatmarmelad 

800 g gröna tomater

1 liten ekologisk citron
3/4 dl vatten
7 dl syltsocker

Skär tomaterna i tärningar och citronen i tunna skivor, tillsätt vattnet och sjuda ca 20 minuter. Tillsätt syltsockret, koka upp och koka i två minuter. Häll upp på väl rengjorda burkar och förvara svalt.

Tweet