Här spottar vi inte...

För ett tag sedan skrev jag här om att de mer mogna 2/3 av lilla familjen börjat ta sig igenom  Mikael Mölstads utmärkta bok Nya Stora Vinskolan. Det genialiska upplägget med lättläst teori om vin, vinmakande, druvor och distrikt kröns mellan kapitlen av den roligaste delen av det hela - provningen. Egentligen var det dags för fyra typiska vita, men vi hoppade fram ett kapitel för att matcha helgens planerade måltider som harmonierade med det röda slaget.

Vi startade med de för oss mindre bekanta röda från Frankrike och det ska villigt erkännas att utgångsläget för dessa stackare är sämre än när vi flyttar oss till den mer välbekanta nya världen och regioner vi har besökt. Först ut skulle det vara en Frasse på 100% syrahdruvor. Att läsa sig till en lämplig kandidat med hjälp av flasketiketter är för oss icke-frankofoner en omöjlighet, men den duktiga tjejen på Systembolaget lärde mig att man då måste sikta på norra Rhônedalen där endast Syrah är tillåten bland de blå druvorna. Vi valde Louis Chèze Syrah 2009 (nr 94411) för 89 kronor och det var för all del hyggligt. Doften var fascinerande stark av vitpeppar och smaken var både pepprig och bärig. Säkert god valuta för pengarna till lamm eller nöt om man gillar "klassiskt rött", men själv föredrar jag klart en Shiraz (=syrah) från Sydafrika eller Australien.

Därefter fortsatte vi i Frankrike med en typisk Bourgogne Couvent des Jacobins Bourgogne Rouge (nr 5283) som enligt oss var alldeles för saftig i både doft och smak. Som att sticka ner näsan i lingonsylten och sedan svepa ett glas jordgubbssaft, om man överdriver lite lätt.... För 115 kronor är det definitivt inget som kommer innanför dörren hos oss igen, men nog fick man upp ögonen för hur en typisk Bourgogne ska smaka och vilken man med fördel kan kombinerar med kyckling, fläsk eller smakblandningen på en buffé.

Tredje glaset gillt och så var det äntligen dags för en riktigt robust nordamerikan. Närmare bestämt en Windsor Sonoma, Sonoma County Cabernet Sauvignon (nr 6580) som var högst Cabbe-typisk med sin fruktiga doft av svartavinbär och med tydlig fatkaraktär. Djup härlig blåröd färg och en för mig tilltalande bärig smak med mycket rostat fat och lite choklad på toppen. I like! Ett riktigt maffigt höstvin att dricka till lammsteken eller kanske en gryta på nöt och 99 välinvesterade riksdaler.

Må det vara tur eller bara vetskapen om att vi dras till den här typen av viner, så hade vi i alla fall sparat det enligt oss bästa vinet till sist - en Fetzer Merlot (nr 16669) även det från Kalifornien. 80 % merlot,som ändå får räknas som typiskt merlotvin och 20% fruktiga zinfandeldruvor. Fatig doft med rund vanilj och något russinlikt. Smaken var härligt maffig och välutvecklad och levde väl upp till vad doften hade lovat. Mycket prisvärt för sina 89 kronor och denna flaska kommer säkerligen att synas hemma hos oss igen när vi har lite mindre kryddiga och kanske grillade rätter av fläsk och lamm eller ett buffésammelsurium av smaker.

Merloten kan säkerligen också avnjutas utan mat och kanske följas upp med Cabben ovan om man kryddar på maten. Letar du efter ett vin till fredagsmyset ikväll, så rekommenderar jag merloten!

Enda nackdelen med en provning med fyra helrör på två personer är att man känner sig halvt alkoliserad i slutet av helgen. Måtte inte barnavårdsnämnden surfa in och se vilken miljö vi utsätter vår son för en helt vanlig fredagskväll i oktober...



Nästa helg drar vi söderut till mormor och morfar och hoppas få lite hjälp med att prova och framförallt dricka upp fyra typiska vita - Pinot Gris, Gewurztramminer, Chardonnay och Sauvignon Blanc har jag för mig.

Tweet