En högst överflödig amatördiagnos

Man ska ju sannerligen varken förringa eller skoja om olika diagnoser, men idag får jag nog lov att i alla fall skratta åt min egen typiska förstagångsföräldersnoja. Kanske inte fullt på allvar, men som förälder för första gången måste det erkännas att man är bra lättpåverkad och gärna funderar huruvida ens barn är “normalt” eller inte. En gammal klassiker är min egen moder som vid tidig kontroll blev bergsäker på att jag hade vattenskalle när huvudmåttet var en halv centimeter eller så över kurvan och barnläkaren uttryckte sig klumpigt.

Mitt eget exempel härrör från lillemans och min runda i stadens butiker häromdagen. På jakt efter skodon lämpliga för kombinationen små kinkiga fötter och potentiell vargavinter uppehöll vi oss i skobutiken och medan jag tittade runt sysselsatte sig min son med att organisera skohyllorna i perfekt ordning och sätta upp de skor som fanns på golvet efter provning. Med hans ringa ålder i åtanke blev det verkligen snyggt och prydligt och de äldre butiksbiträdena stod beundrande i ring runtomkring och undrade om han var lika ordningsam hemma.

Här ska jag tillägga att jag och maken för inte allt för länge sedan strötittade på en dokumentär om en mycket ung brottsling, jag tror till och med att han hade ett dråp på sitt samvete (som han av förklarliga skäl saknade). I vilket fall som helst handlade programmet om att han var diagnostiserad med Aspergers syndrom och många av hans handlingar bottnade i den typiska problematiken för individer med denna diagnos –bristande empati, starkt behov av rutiner och struktur i tillvaron, fixeringar och låsningar i beteendet och det som klistrade sig fast mest i mitt minne - konkret tänkande; uppfattar saker bokstavligt. Exemplet ynglingen gav var när han lyfte upp en mjölkförpackning i butiken och såg att det på fliken stod “öppna här”. Jaha, då får jag väl göra det var hans reaktion och öppnade förpackningen där och då på mejeriavdelningen.

På Wikipedia kan man vidare läsa att styrkorna hos personer med Aspergers syndrom är starkt intresse för hur saker och ting fungerar och samverkar,  tålamod för specialområdena, starkt logiskt tänkande, mönsteridentifiering, problemlösning, målmedvetenhet och envishet, intensitet i sysselsättningar över vad som ofta uppfattas som normalt….

Vi skippade hursomhelst skoinköpet och fortsatte in i klädaffären där vi snabbt fann en tröja med favoritmotivet Blixten McQueen. Tillsammans diskuterade vi hur fin den var, men modern och tvättansvarig i sällskapet kom snart till slutsatsen att de vita detaljerna mot rött inte skulle vara en fager syn efter ett par varv i maskinen med den röda tvätten. Modern ifråga utbrast då: “Ah, vi hoppar över tröjan”. Sonen i sällskapet tittade storögt på sin mamma, skippade för all del alla protester, men sade däremot “hoooppa” och tog ett högt skutt upp i luften. Ser ni var min ögonblicks interna överläggning om sonens hälsotillstånd och eventuella vara av syndrom eller inte kommer in i bilden???

Jag kom snabbt till sans igen och konstaterade att varken det extrema ordningssinnet eller det bokstavliga tolkande förmodligen är underlag för en diagnos, utan förmodligen är totalt normalt för en upptäckande 21 månaders kille som har en väldig massa input i sitt lilla huvud att sortera upp och skapa sina egna tankar och tycken om världen. Så jag nöjer mig helt enkelt idag med att skratta åt min egen högst okarakteristiska noja – förstagångsföräldernojan! Vad säger ni andra föräldrar – pysslar ni också med sån här överflödig amatörpsykologi i er vardag? Svårt att låta bli ibland….

Bilden är lånad.

Tweet