Är det überpretentiöst?

Att ställa till med vinprovning en helt vanlig lördagskväll med både teori och fjantigt snurrande av glas, näsor långt nedstuckna i glasen och sörplande kan ju verka högst überpretentiöst för de flesta. Lägger man därtill att sällskapet bestod av tre generationer med ett något svalare vinintresse för hos den yngste.

För ett tag sedan fick vi Mikael Mölstads utmärkta bok Nya Stora Vinskolan som har ett trevligt upplägg med lättläst teori om vin, vinmakande, druvor och distrikt varvat med förslag på opretentiösa förslag på provningar. För mig som i livet pre-barnalstrande gått ett gäng mycket givande kurser i vinkunskap och däremellan entusiastiskt bevistat provningar och gärna besökt vingårdar känns detta som en lagom nivå att kultivera sitt intresse på just nu. Boken är lättläst och underhållande och vi hade en riktigt trevlig stund med fyra viner på lika många druvor.

Absolut inte de mest spännande viner man druckit, men en nyttig doft- och smak(åter-)introduktion till kända druvor från olika delar av världen. Genom att prova de vita mot varandra och sedan göra detsamma med de röda får man en god påminnelse om de väldigt typiska hos det respektive druvorna och likaså hur nya världen skiljer sig från gamla världen. Själv erkänner jag villigt att min smak inte är mer sofistikerad än att jag i de allra flesta fall föredrar de modernare och ofta distinktare smakerna och dofterna i nya världen.

Medan en viss liten busunge hade fullt upp med att distrahera sina provande föräldrar och morfäräldrar genom att imitera en djuphavsdykare tog vi oss igenom en traditionell oekad Chablis Saint Martin (nr 7143) dvs en chardonnay från Frankrike och en Vicar's Choice Sauvignon Blanc (nr 12000) från Nya Zeeland. Den första med ungdomlig doft av gröna äpplen och citrus och liknande smak kryddad med en aning mineral och den andra med den typiska aromatiska doften av "kattkiss på krusbärsbuske" och en torr och mycket frisk smak av nässlor och svartvinbärsblad.

Sedan var det dags för de två röda - en modern och rejält doft- och smakrik Cabernet Sauvignon från Chile och en i min smak bra mesig fransk Beaujolais på Gamaydruvan. Min favorit Casillero del Diablo Cabernet Sauvignon (nr 2962) är härligt blåröd i färgen, har en rik och slagkraftig doft av svart vinbär och en lika tuff smak med inslag av frukt, fat, vanilj och lite kaffe. Den stackars Beaujolais Royal (nr 5408) bleknar lätt med snälla smaker av bär, gräs och örter efter en doft av saftig jordgubbe.

Ikväll tuffar vi till oss med rejäla röda inför grillningen - ännu en en Cabernet Sauvignon och en Merlot från nya världen, mot klassisk Syrah och Pinot Noir från Frankrike. Mot apoteket Göken innan alla andra hinner dit i eftermiddag!

Tweet