22 november 2010

Jag – på riktigt!

barnvagn

I mitt inlägg “Att rik på tid” var det utlovat ett par meningar om mina värderingar och faktumet att jag är både stolt inför mig själv och vansinnigt tillfreds med att det bara tog mig dryga trettio år att komma till dessa insikter. Jag är faktiskt inte ens sarkastisk när jag säger ordet bara för runt omkring mig ser och hör jag dagligen både äldre och yngre som säger: om jag hade..., om jag bara kunde..., om det bara var läge..., tänk om man kunde ha gjort så när barnen var små..., när jag blir pensionär ska jag..., om jag hade råd skulle jag gå ner i arbetstid och..., man borde inte xxx - men nu brukar jag ju göra så, tänk om man jobbade med något man brann för... och så vidare och så vidare och så vidare.

Någonstans i skarven mellan att vara “upptagen-och-på-väg-framåt-i-180km/h-duktig-flicka-runt-trettio-och-på-god-väg-in-i-den-berömda-väggen” och alla de insikter som slår en som “nybliven-super-idealistisk-och-jag-ska-rädda-världen-nybliven-mamma” kom jag fram till att jag faktiskt inte levde livet på riktigt som det var.

Lyckligt lottad med en man som inte skulle kunna vara underbarare och bättre för mig om jag så hade ritat honom själv, med ett stimulerande jobb som gav mig mer självbekräftelse än vad många får under en livstid och en fullt tillräcklig löneutbetalning varje månad. Dessutom med en superfin lägenhet i stan och spännande resor till när och fjärran både i jobbet och för semester, så var det uppenbart att jag ändå inte var på rätt kurs för tillfredsställelse med livet.

Fråga mig inte när och hur, om det hade med nödvändigheten att ändra sin livsföring för att överleva med förståndet i behåll eller om det bara blev så – men jag är väldigt glad över att jag äntligen har satt fingret på vad som är viktigast för mig här i livet. Många långa tankestimulerande promenader med barnvagn och massor av tillfällen att formulera sig här på bloggen, så har jag till och med försett mig själv någon form av affärsplan för ett lyckligt AB Mamma Mimmi med värderingar jag kan står för.

Mer om mitt nykonstaterade sanna jag kommer imorgon, men vad är dina verkliga värderingar? Har du tänkt på det?



1 kommentar: