4 november 2010

Vadå tandtroll?


Kommer ni ihåg den gamla slitna boken om Karius och Baktus som dök upp i tid och otid på låg- och mellanstadiet. Var det inte "fluortanten" med sina läskiga små bägare som stack sitt huvud innanför klassrumsdörren, så var det högläsning om de lortiga små tandtrollen Karius och Baktus som levde rullan i pojken Jans mun eftersom han aldrig borstade tänderna. Det var på den tiden det fanns pengar till preventiv tandvård skulle jag tro!?

Enligt oumbärliga Wikipedia är boken om Karius och Baktus skriven och illustrerad 1949 av den norske författaren Thorbjørn Egner. Inte konstigt att den kändes lite sliten redan på första delen av 1980-talet...

Vidare står det att läsa "den (boken) används ofta i pedagogiskt syfte för att lära barn vikten av att sköta om sina tänder. Berättelsen sändes också som hörspel (vad hade det blivit idag - en film på YouTube, något i 3D på spelkonsolen???), ... och gjordes som dockfilm av Ivo Caprino* 1954, en film som visats i många skolor även i Sverige genom åren".

*Ivo Caprino ... studerade dockfilm i Prag...

Jaha, ja då börjar det klarna varför varken maken eller jag inte vågar lyfta luren till Folktandvården och än mindre sätta någon av våra total fyra fötter där. För egen del skryter jag gärna om att jag vid 35-års-ålder inte har en endaste lagning (senaste dokumenterade hållösheten vid 32...okej, men hur som helst inga lagningar) , men likväl är jag vettskrämd för att mannen eller kvinnan i vit rock ska hala fram en slagborrmaskin storlek större om jag vågar mig dit.
DSCF3539

Den lille grabben på bilden ovan älskar att hämta sin tandborste i badrummet för att sedan tjata tills han får en (två, fem tio...) klick(ar)" av sin fruktpastillssmakande tandkräm, suger och gnager på borsten till oigenkännlighet, men skriker som en stucken gris om man försöker sig på att assistera med lite traditionell borstning av de små vita gaddarna. När mamma höjer fingret och hotar med tandtrollen tittar han på mig som om jag inte var riktigt riktig...

Skitiga små troll i munnen, en tant betald att åka runt till samhällets skolor med skvalpande små bägare, skräckpropaganda i form av tjeckisk dockfilm (där någon säkert minst fick sig en örfil....) - ja, var det bättre förr...???


3 kommentarer:

  1. Nostalgitripp!!! Jag har min tummade bok kvar och den har även glatt min dotter Moa. Skannade faktiskt av den och la upp på Facebook för några månader sedan. Helt underbar!!!!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  2. Jag hade nästan glömt bort den boken! Men vem kan glömma flourtanten?! Hua! Dock har jag aldrig haft tandläkarskräck, inte heller haft så stor anledning till det.
    Men er söte lille killes fina vita leende borde kunna skrämma bort både tandtroll och flourtanter, inte sant? Kram. Trevlig helg.

    SvaraRadera
  3. Åhh den boken har min dotter fått ärva av mig!!!

    SvaraRadera