Jag har ju varit inne på det här med livsval tidigare i veckan och även om det skrämmer mig att det blir huvudnyheten i vår tidning när världen är full med utmaningar av lite större magnitud, så var den här artikeln i GP väldigt talande. Att artikeln fullständigt kör i diket på slutet och konkluderar att problemet med stress och ohälsa skulle vara löst om vi slapp sitta i kontorslandskap är en annan femma, men på det stora hela är jag väldigt lycklig över min egen insikt att jag inte är ämnad att knata vidare i det s.k. ekorrhjulet… Tyvärr är det alldeles för få i min 70-talist-omgivning som kommit till “sjukdomsinsikt”, för ett inte prata om arbetsgivare och samhället i största allmänhet.
”70-talisterna är nära en hälsokollaps”
Tomas Danielsson som sedan 1980-talet föreläst om stresshantering har aldrig förr har han upplevt ett så uppskruvat tempo som nu. “Vi går på för högt varvtal i hela samhället, säger han. Om vi inte gör något åt det snarast, så riskerar en hel generation att drabbas av ohälsa om några år. Just 70-talisterna är mest illa ute… de är mellan 33 och 38 år, har fina examina, har hunnit få barn, lägger stor vikt vid utseende och hälsa, är ständigt uppkopplade och nåbara. Stress och aggressivitet präglar hela dagen.”
…jäktar igenom frukosten, lämnar barnen på dagis, sitter i bilkö på väg till jobbet och dunkar knytnäven i ratten, hastar in på dagens sammanträde med uppdragna axlar, ska leverera på topp hela dagen. Sedan ska de hämta barnen, köra dem till olika aktiviteter. Och ovanpå det ska de pricka av alla sociala åtaganden.
Ännu syns inte 70-talisternas situation i statistiken. Danielsson säger att han möter den på varje föreläsning eller seminarium han håller. “Varje vecka träffar jag 37-åringar som brister i gråt bara jag frågar dem hur de mår. Otillräcklighet och frustration är typiska känslor. De har bettskenor, sömnproblem, värk i kroppen, yrsel, nedstämdhet, alltsammans förstadier till stressjukdom.”
Danielssons affärsidé går så klart ut på att sälja dyra tjänster till företag för att deras anställda ska kunna leverera en gnutta till utan att inse hur nära de är att förgöra sig själva, alldeles missa den underbara (men väldigt korta tid) då man får följa sina barns fantastiska utveckling dag-för-dag och fullständigt glömma bort vad det egentligen är man brinner för och mår bra av. Både klappar på axeln och löneförhöjningar är väldigt kortsiktiga i det stora hela – säger jag av egen erfarenhet…
“Det är inte farligt att köra hårt, ha kul och leverera, bara man är bekräftad, känner sammanhang och får hjälp att ta pauser utan att känna skuld.” säger Danielsson, men här är Mamma Mimmi benägen att å det klaraste påstå att det är just stresskonsulter som Danielsson som får oss att gå rakt in i den berömda väggen och missa hela poängen med det här som kallas livet.
Bilden är lånad
Tweet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar