Tomathistoria

I år har jag äntligen den fantastiska lyxen att jag ska få mitt alldeles egna växthus på tomten och naturligvis betyder det att mina utsikter för framgångsrika tomatodlingar har tusenfaldigats. Första året i huset blev det mest pannkaka av mina jungfruerliga försök till sådd och allt som allt hade jag bara ett par plantor i alldeles för små tråg och skörden blev så klart därefter. Ett par burkar grön tomatmarmelad - god för all del, men lite snopet att inte hinna få några mogna frukter till sommarsalladen.

Förra sommaren, andra säsongen i huset och trädgården, gjorde jag framsteg med tomatsådden och efter att min stackars granne fått passa en hel djungel av vildväxande tomatplantor i mina fönster under stora delar av maj, var det makens jobb att gny om att vi och trädgårdsmöblerna höll på att ramla av vårt trädäck till förmån för massor av tomatplantor i stora svarta murartråg. Skörden blev hygglig på två av fyra sorter och mycket beröm röntes för de goda 'Taxi'-tomaterna (gula, normalstora) som skördades både på plantorna hemmavid och på dem som skänkts till släkt och vänner.

Tomatskörden 2010 gick överlag i gult när den andra framgången kom sig av plantorna med 'Yellow Pearshaped' som är en gul cocktailtomat i just päronform. Ett fint litet sött snack som ser trevligt ut. De två röda sorterna cocktailtomaten Supersweet 100 och dvärgbusktomaten Cheerio gav oss en liten skörd mot slutet av sensommaren, men över lag var de nog inte riktigt tillfreds med mängden solljus som erbjöds på uteplatsen. Mycket grön tomatmarmelad blev det där också...och lite röd tomatmarmelad.

I år tar jag alltså nya och väldigt uppspelta tag - nu med lyxen av tilläggsbelysning inne, växthus att driva de mer krävande sorterna i och lite bättre koll på vilka sorter som är busktomater och sålunda inte ska tjuvas. I växthuset blir det både högväxande normalstora och cocktaitomater och en och annan bifftomat och längs med den soliga söderväggen sätter jag ett gäng tåliga busktomater i de stora murartrågen. Mer om sortval och min överambitiösa plan kommer framöver...

Tweet

Lite smicker värmer gott

Jag har ju vid tillfälle hävdat att det här med awarder och "kedjebrev i bloggosphären" inte är något för mig, men lik väl faller jag dit och blir lika smickrad vareviga gång någon vänlig själ tilldelar mig en utmärkelse och skriver snälla saker om Mimmis Mammaliv. Den här veckan har jag till och med fått sola mig i glansen två gånger om när först fina Anna-Karin med vackra bloggen Landet Krokus  så gulligt skrev...

Mimmi bloggar om egen odling, hållbar utveckling och matlagning av ekologiska varor. Mimmi bjuder massor av smaskiga recept som man genast måste prova på. Ofta tillsammans med små tips och trix. Där har jag hittat recept på både dunderglögg och godaste äppelchutneyn.

Som om det inte var nog värme för mitt vinterfrusna ego, så läser jag sedan hos min "long-lasting" favvisbloggare på ämnet självhushållning och en hållbar livsstil Bondjäntan ...

Mimmis Mammaliv är en annan skönhet som bloggar om livet goda sidor. Hur hon hushåller med både tid och mat. Odlingstokig som en annan. Spännande blogg på många sätt!

Tusen tack mina kära underbara bloggvänner för både de vänliga orden och dessutom för de fina fröerna jag fått av er båda som ska förgylla mina odlingar på bästa paradplats i sommar. Med tanke på hur mycket glädje dessa uppskattande ord ger mig, så sätter jag händerna i luften och erkänner mig besegrad av den goda kraften i att berätta för sina medbloggare hur mycket man uppskattar dem. Mitt omnämnande går till tre bloggar som jag ganska nyligen upptäckt och som skänker mig massor med inspiration gällande mina egna ambitioner att leva hållbart och hitta mod och energi att förverkliga mina egna drömmar om hur jag vill leva mitt liv:

Lisas trädgårdsblogg - en mycket klok "storbarnsmamma" som ger mig inspiration att följa mitt hjärta när det gäller att gå mot strömmen och prioritera barn och familj framför karriären och gängse samhällsnorm. På bloggen skriver Lisa underbart om trädgården och sin härliga  nystartade plantskola. Just nu följer jag henne och maken i det spännande projektet att flytta "ett riktigt växthus" bit-för-bit. En sann entreprenör med hjärtat på rätta stället.

Sara bakar - är reklamtjejen som verkligen vågade friskt när hon och familjen lämnade storstadens puls och vad jag förmodar en trygg anställning för att helhjärtat satsa på sin dröm om ett traditionellt bageri mitt på halländska bonnlandet. Alldeles nyligen slog hon upp portarna för Solhaga Stenugnsbageri efter omsorgsfullt byggande och renovering och jag fullkomligt längtar efter att höra mer om hur det nya livet som hantverksbagare, VD och (förhoppningsvis!) livsnjutare ter sig.

På petrified in pink bloggen hittar man ännu en kreativ och modig mamma som tagit steget ut och blivit egenföretagare med egen webshop. Inspirerande Petra designar och säljer ljuvliga grafiska tryck i de härligaste av färger och på bloggen läste man senast om superpåhittiga barnkalas och Petras premiär på Formex.

Håll ett öga öppet för de fina petrified in pink korten på min egen webshop Kul på riktigt som öppnar alldeles strax!

Awarden delas ut till bloggar som har mindre än 100 följare och som man tycker borde upptäckas av fler. Reglerna är enkla och enligt följande:

• Det är en blogg-award som du har möjligheten att dela ut till dina 3-5 favoritbloggar som har mindre än 100 följare.
• Du meddelar bloggaren genom att skriva en kommentar i deras blogg. Du berättar att deras blogg är en av dina favoriter och att den har blivit utnämnd till en Liebster Blog Award.
• Den som mottager utmärkelsen/awarden skickar länken till personen som delade ut den och till fem av hans/hennes favoritbloggar med mindre än 100 följare.

Tweet

Kollegor är bra att ha!

Titta så fin och varm jag nu ska vara på en och samma gång tack vare min supergulliga kollega C som i denna stund stickar så att stickorna glöder. Det började med att Eija med finfina bloggen Norrfrid lottade ut ett par pulsvärmare enligt beskrivningen från DROPS Design och naturligtvis klarade jag inte av ödet att jag denna gång inte hade fru Fortuna med mig och fick går pulsvärmarlös.

Snälla Eija delade dock gladeligen med sig beskrivningen på Moss-stickade pulsvärmare med virkad kant och jag sprang illa kvickt till min stickduktiga kollega och goda vän som alltid piggt ställer upp på mina knasiga förslag som landar henne med extrajobb. Mellan lusekoftor och andra avancerade projekt fixade C mina eleganta pulsvärmare på nolltid och nu har jag bott i dem närmre en vecka. Tack, tack, tack!

Jag får hoppas att C verkligen tycker att det är så kul att sticka som hon påstår för resultatet av min beställning blev att nu halva kontorets damer beställt fina pulsvärmare, inklusive ett andra par till undertecknad, C har blivit ombedd att hålla en liten stickkurs och mailen på stickbeskrivningar och därtill knutna önskningar studsar fram och tillbaka på mailen.

Pulsvärmarna på bilden är stickade i Classic Alpaca och Kid-Silk från Drops och nu ligger det en efterlängatd beställning på en lite vårigare version med Cotton Viscose blandat med Kid-Silk. Oj, vad vi är glada att vi har dig till kollega C!

Tweet

Välbehövligt solsken

Som synes i vår Skogsknoppsblogg här intill hade vi en väldans kall, men helt underbar morgon tillsammans med "knoppegänget" i söndags. Vi vaknade till strålande sol och termometern nere snuddandes vid minus tio grader och det ska erkännas att tanken gick genom huvudet att vi kanske skulle bli utan "medknoppar" en iskall dag som denna.

Men så var icke fallet utan bil efter bil dök upp på vår mötesplats och snart hade vi ett gott gäng på tolv ett- och tvååringar, två extrabarn och en väldans massa friluftssugna föräldrar. Kul hade vi och det var med nöd och näppe vi kunde med att åka hemåt efter dryga två timmar i härligt hög vinterluft och välbehövligt solsken.

   
Ingen av oss tre var vidare sugna på att avvika från solskenet, så ett exekutivt beslut togs att tillbringa eftermiddag i trädgårdens soligare del och fram kom eldkorgen, grillkorv och lite obligatoriska tillbehör. Förra årets mest uppskjutna projekt innefattade vitmålning av de gamla slitna trädgårdsmöblerna och åh vad fint de gjorde sig nu i den kritvita snön med lite vårgrönt och rumpvärmande pynt från det stora möbelvaruhuset.



Korvarna satt som en smäck efter mängder av frisk luft och spring. Lilleman och jag drog fördel av faktumet att den sumpiga tjärnen i skogen nedanför vår trädgård låg frusen och vi tog därför tillfället att ta oss så långt in i skogen som vi aldrig kommit förut. Lilleman sade att han letade efter bambi som "nog sov i skogen" (hoppas hon stannar där genom hela den stundande tulpansäsongen), följde spår efter kvarterets katter som kilat kors och tvärs mellan björkarna och tittade lite undrande på sin mamma som frågade om han hörde Hacke Hackspett (glömde att lillkillen inte var med och njöt av Go Morron Sverige på tidiga 80-talet).

Allt som allt en fantastisk dag med välbehövligt solsken och den friska luften tog så småningom ut sin rätt på lilla familjen som däckade huller om buller i soffan iförda sina tjusiga thermoställ. Hoppas ingen såg oss just då!

Tweet

Får man ta tillbaka?

Åh, nej vilken hiskelig mamma jag är! På jobbet satt vi just idag och skojade, småbarnsmammor och andra, om hur man ska bära sig åt med allt pynt som komma skall runt påsk, jul och övriga högtider nu när man har barn i barnomsorgssvängen. Glad i hågen hängde jag hårdnackat på teorin om att det är där mor- och farföräldrar får dra det tunga lasset med sneda tomtar och spretiga kycklingar för att man ska kunna hålla hemmet fritt från vad annars mest skulle kunna liknas vid Kiviks marknad.

Föga anade jag där och då att det var just idag min lille prins skulle komma hem med sitt allra första finfina egna alster. Den tuffa pyntraljerande mamman var samma eftermiddag som bortblåst och där stod istället den blödiga modern med glädjetårarna rullande ner för kinderna när den lille lyckligt förklarade att han alldeles själv hade valt pärlorna till den fantastiska skapelsen han hade runt sin hals.

Tig min mun så får du socker och glöm allt det där med rationella känslor inför plastiga förskolepynterier. Så länge min prins har gjort dem kommer de alltid att vara de vackraste för mina ögon.

Tweet

Jag undrar...

...om en tvååring kan bli så mycket lyckligare än när en gigantisk lastbil rullar in i småbarnsghettot och skickligt manövrerar sin bakhjulsstyrda trailer runt kombibilar och övergivna trehjulingar?

Jo, det skulle i så fall vara uti det fall jättelastbilen stannar utanför tvåårings eget köksfönster, hissar ner "bryggan" (eller vad det nu kan tänkas kallas på fack-lastbils-språk) och trollar fram en gul liten truck full med paket i olika storlekar.



Att tvååringens moder är fullständigt extatisk, ber längtande böner till issmältargudarna och allmänt dillar som om hon fått gudaassisterad tillökning i familjen behöver ni inte ens fråga om. Ett steg närmare odlingsutopia, en carport med misstänkt små paket och uppladdning inför att be far och svärfar riktigt snällt om huruvida de kan tänka sig att ägna varsin helg åt betonggjutning av en grund och växthusresning/montering.

Tweet

Vårfräscht!

 

Var häromdagen på en väldigt trevlig lunch på Hotel Avalon i Göteborg och alltsedan dess har jag fantiserat om den ljuvliga lilla tallriken med grönt som bjöds före min underbara röding med stuvad spenat, mandelpotatis och en härlig sås med små löjromsduttar i. Så här års är jag nämligen så vansinnigt trött på bristen av inspirerande grönt då de flesta lunchrestauranger (inklusive jobbets) som allra längst dryftar sig till fullständigt smaklösa tomater, isbergssallad och gurka som åkt långväga och på sin höjd piffar med självdöd burkmajs och en tillsatsstinn Rhode Islandsås på flaska.

På Avalon kändes det härligt innovativt att få en trendig vit portionsskål med en liten bas av späda blad, blandade groddar och en syrlig syltad rödlök som bröt av perfekt. Jag kan inte riktigt dra mig till minnes, men jag inbillar mig att det också fanns lite rostade och krispiga solroskärnor på toppen.

När jag väl kört fast på något är det omöjligt att få det ur min skalle, så gissa om jag blev nöjd när jag hittade Lisa Förare Winbladhs recept på syltad rödlök och naturligtvis finns nu både alfalfafrön och ärtor på groddning här hemma. Jag lääängtar efter den fräscha salladen vi ska inta någon gång framåt nästa helg när groddarna är så där perfekt krispiga. Därtill gör jag också lite av det mumsiga strösslet som Trädgårdsflow-Charlotte tipsade om här.

Syltad rödlök

5 rödlökar 
2 msk smör eller margarin 
2 msk råströsocker 
2 msk äppelcidervinäger
1/2 tsk salt
1krm nymald svartpeppar

Skala lökarna och skiva dem. Hetta upp smöret i en kastrull och låt löken svettas däri utan att få färg. Tillsätt socker, vinäger, salt och peppar efter smak och koka samman ca 20 min. Låt svalna i kastrullen och lägg sedan upp på väl rengjorda burkar och förvara kallt

Tweet

Lyckliga mig

 

…och framförallt lyckliga mina plantor som nu äntligen fått sin efterlängtade tilläggsbelysning med lite hjälp av en snäll svärfar, Röda Korsets utmärkta loppis och Clas Ohlsons lysrörssortiment. På måndag är äntligen mitt hett eftertraktade växthus på ingång från Willab Garden och därvid grävs en smärre djuphavsgrav i portmonnän.

När nu plantorna som så småningom ska bo i växthuset gror fint, men långsamt, var spontanreaktionen att göra plånbokshålet ännu lite djupare med att lägga till en för ändamålet marknadsförd lysrörsarmatur från samma leverantör. Ytterligare 795 fina riksdaler skulle det nöjet kostat mig!

Jag tog mig dock samman i tid och konsulterade min mycket el- och belysningskunnige svärfar som föreslog det högst välkomna alternativet att ta en helt vanlig kontorsarmatur (som han till på köpet hade över från sin precis avvecklade verksamhet och som han snäll som alltid levererade till min dörr) och inhandla lysrör på prisvärda Clas Ohlson. Lyseriet var fixat med två 36 W-rör á 49 kronor – ett med kallvitt ljus och ett med fullfärg. På toppen lyxade jag till det med en ny glimtändare för 12,50 kr.

Den fruktansvärt fula serveringsvagnen som i ett tidigare liv under inga omständigheter skulle kommit in i mitt hem hälsades nu med öppna armar när den stod där alldeles perfekt på Röda korsets second hand-butik. Femtio hela kronor skulle de ha för den, så nu har jag en alldeles perfekt liten lyshörna (som lätt kan stuvas undan på vinden efter fullgjort uppdrag på senvåren) för fyndpriset etthundrasextioen kronor (blev trots allt snuten på en femtioöring…)

Tweet

Nu börjar det likna vår…

…åtminstone här på insidan efter jag kommit väl överens med min gamla symaskin och soffan har försetts med kuddar i nya mönster och färger. Så här års går jag alltid och kastar trånande blickar på butikernas härligt inspirerande interiörer med kuddar i mängd, vita detaljer och till på köpet något läckert blomsterarrangemang med vårlökar och kanske ormhassel. Om jag får säga det själv tycker jag faktiskt att jag fått det riktigt trevligt här hemma och framförallt endast till en spottstyver jämfört med de feta prislapparna som brukar presenteras till vårdesperata kunder (läs kvinnor…).

Det mönstrade tyget kom från Serholt och Village förra året och efter att jag trånat en hel säsong efter fyra kuddfodral till det facila priset av 149 kr stycket (+ innerkuddar) knep jag sedan samma design på metervara reducerat med 70% – nice! Färgklicken som behövdes till såg jag någon annanstans men kunde inte med att spendera likaledes galna pengar på fodral och innerkuddar i udda formatet 30 x 40 cm. Lösningen fick bli ett besök till prisvärda Tyglagret i Kållered och att jag sydde om och klippte av 40 x 40 cm kuddar som finnes här hemma i mängd. Inte så dumt va? 49 kr senare…..

Gissar att gängse norm nog är att njuta dyra designervaror i sin soffa, men jag går igång på den exakta motsatsen – tillfredsställelsen av egentillverkat och cashen kvar i plånboken. Helylle?

Tweet

Lycka är…

 

…en mikroskopisk liten Whippersnapperplanta* som tittar upp ur jorden fast att det egentligen är alldeles för tidigt för tomatsådd. Naturligtvis kunde jag inte motstå det lilla påfundet från Cesars trädgård att dra fram en riktigt tidig tomatplanta som ska curlas och ges allra bästa och mest ompysslade platsen i stundande växthuset. 31 januari sattes ett par fröer i krukmakarkrukorna och nu spirar de första små hjärtbladen.

Här ska pysslas och lysas med nya tilläggsljuset och dopas (1 krm blomsternäring per liter vatten som försiktigt strilas ur bästa PET-flaskestrilen) och bara ödslas med odlarkärlek. Kanske, kanske kan jag också lyckas med bravaden att skörda mina egna tomater redan i maj – fortsättning följer!

*mycket tidig busktomat 40-50 cm med små rosaröda cocktailfrukter

Tweet

Älskar er med!

 

Tweet

Lygnern

Gårdagens planer för brunch blev som bekant snabbt ändrade när "kräkis" slog sina lovar om värdfamiljen och plötsligt fanns det en hel oplanerad dag att fylla med både solsken och utflyktslusta. Ett av våra favoritmål här i trakterna är Hallands största sjö Lygnern och extra vackert blir det där når något som påminner om vårsol strålar glatt mot den gnistrande isen.



Termosar fylldes med kaffe och varm choklad  och dagen till ära fick den kommersielle bagaren stå för bullarna och lilleman skulle som vanligt ha "den med mest kladd". Lillplutten hade fullt upp med att klättra över stock och sten och tillsammans med far sin kollade han in de modiga långfärdsåkarna som tog sig fram över den knakande isen. Fikan intogs vid fina naturreservatet Gäddviken.
 

Turen allt som allt blev Lygnern runt motsvarande de 50 kuperade km som hurtiga människor cyklar någon gång i maj. För vår del blev det dock per "etanoltrucken" som vaggade till härlig middagssömn på de på sina ställen tjälskadade vägarna. En toppenmysig dag med mycket sol, frisk luft, hopp och spring för små ben.

Tweet

Vårprakt!

Egentligen skulle jag inte alls ha några fler blommor just nu, då jag redan skämt bort mig själv med både tulpaner i mängd och ett par krukor krokus. Frestelsen blev dock alldeles för stor när jag hittade balkansippor i butiken och solen sken uppmuntrande för en liten lurig stöldturné efter mossa (jag vet att man inte ska…). De senaste veckorna har jag lusläst och njutit av fina boken Nya Trädgårdens Rum där man arrangerat de finaste mosstårtor med sippor av olika slag och visst blev även min version bedårande vacker!

Anledningen till snedsteget var en söndagsbrunch med tjejerna hos väninna som är nyinflyttad i hus och då är jag naturligtvis inte sen att erbjuda mig att ordna en liten blomma. Allt för en legitim anledning att än en gång få sätta sin fot i plantskolan. Egentligen hade jag tänkt mig ett litet arrangemang att förgylla den nya trädgården, men med minus 5-10 här just nu verkade ingen seriös växthandlare vilja sälja någon form av växtlighet för utomhus placering.



Lösningen fick blir vårblommor för inomhusplacering och när inget av de färdiga arrangemangen föll mig i smaken var det bara till att sätta igång och komponera själv – med nöje! En iris, balkansippor och en liten succulent gjorde sig fint i den söta skålen som var mycket roligare än vad den ser ut på bilden. Hoppas nyinflyttade familjen (och vi andra…) snart får njuta våren i rabatten också.

Ps. Tyvärr var det det kräksjuka på gång hos värdfamiljen - så nu har jag lik väl ännu fler vackra vårblommor hemma. Vilken osis...

Tweet

Bortskämda till frukost

  

Grabbarna i det här huset börjar nu faktiskt bli lite bortskämda när jag fått dille på kalljästa degar. Än en gång fick Martin Johanssons toppenbok Enklare bröd stå för receptet  som försåg oss med nygräddade frallor på lördagsmorgonen. Nybakade frallor kan aldrig vara något annat än gott, men de här var verkligen supermumsiga.

Solrosfrallor, 10 st

3 g färsk jäst
300 g vatten
390 g rågsikt
6-9 g salt
20 g honung (1 msk)

Dag 1, kväll

Rör ut jästen i lite vatten och tillsätt sedan övriga ingredienser. Rör tills allt blandats ordentligt, det blir en lös deg. Täck bunken med lock eller plast och låt stå i rumstemperatur i 8-10 timmar.

Dag 2, morgon

Sätt ugnen på 275 grader med en plåt i mitten. Skrapa ut den lösa degen på mjölat bakbord och dra ut den till en långsmal rektangel. Vik ihop degen en gång på längden så att den blir ungefär som en baguette. Dela i 10 bitar som penslas med vatten och beströs på rikligt med solrosfrön. Låt jäsa i 30 minuter på bakplåtspapper och låt sedan pappret glida in på den varma plåten via en skärbräda eller bricka. Sänk värmen till 250 grader och grädda bröden i ca 15-20 minuter.

Tweet

Fredagsmys hos Svenssons!

Fredagsmys hos din typiska Svenssonfamilj!?? Lilleman beföll plötsligt sin far att ta fram en CD med discomusik och nu övar de två till YMCA. Pappan varnar ömsint sin son att det var sådant som förstörde hans knä på helgerna någon gång i mitten på 90-talet. Det var länge sedan jag skrattade så gott!!!

Tweet

Varningstriangel fram!

För den som inte är odlings- och trädgårdsintresserad kommer mitt inlägg idag att vara totalt menlöst och jag rekommenderar ett snabbt klick till något mer lättsmält…DN, aftonbladet, SMHI för helgens väder….

Idag ska jag nämligen åter oh:a och ah:a över lyckan att ha fått ett gäng fröer att gro och frodas över alla förväntningar. För den som orkat läsa om mina odlingsbravader tidigare är det känt att husets alla fönsterbrädor svämmar över av omskolade chiliplantor, kronärtskockor, penséer och sparris. I såjorden ligger paprikafröer, cantaloupemelon, physalis, svartkål och mixsallad och blir curlade på ett sätt som min son bara kan drömma om i sina vildaste fantasier. Snälla Charlotta med Cesars trädgård skickade också en ny omgång Jamaican Bell chili för bättre tur med att få fröna att gro och när de åkte ner i jorden meddetsamma igår kväll gjorde de så i sällskap av kajplök och sedan kronärtskockor som fick en större kruka.

Nu skulle det här inlägget handla om mina “wildcards” i form av de lite kluriga aklejafröna som jag dels fått av fina Anna-Karin med Landet Krokus och dels tagit egna fröer på mer eller mindre väntade platser. Vidare experimenterar jag med fröerna jag helt fräckt stal av de enorma blå Agapanthusen (afrikas blå lilja) på det supertjusiga hotellet jag besökte i Genève i höstas. Att min agapanthus ska bli så stor som den var där kan jag ju säkert vänta både ett och två decennier på, men till min stora lycka gror det nu fint i mina såbrätten med stöldgods. Aklejorna skulle stratifieras, dvs köldbehandlas för att komma igång, och efter drygt en vecka i kylskåpet och nu närmare en månad i stugvärmen, så kommer även dessa små sötnosar fint i sin pluggbox.

Rudbeckiamixen och mina blodtoppar har tagit sin tid, men nu ser det finfint ut även i den pluggboxen – lycka är ett groende frö. Helt enkelt!

Tweet

Enligt fabrikör Lindström

Mitt i veckan och total fantasibrist för matlagandet och då är det för väl att man lätt kan titta in hos Remsan för ett säkert och välsmakande middagsrecept. Häromdagen bjöd hon familjen på köttfärslimpa och trots att jag sedan allt för många köttfärslimpor i min egen barndom hyser en viss agg för denna rätt, tog jag mod till mig och övertygade mig själv att det skulle bli en helt annan grej med smaksättning med mina egna favoriter kapris, rödbetor och lök. Resultatet blev jättegott  och ni har gissat vad det rör sig om...

Köttfärslimpa à la Lindström, 4 pers.

1 ½ dl mjölk
3 msk ströbröd
600 g nötfärs
2 ägg
200 g hela inlagda rödbetor (utan spad)
1 hackad gul lök
½ dl kapris
½ tsk salt
½ tsk svartpeppar

Sås

2 msk smör
2 msk vetemjöl
2 dl vatten
2 dl vispgrädde
2 msk kalvfond
2 tsk kinesisk soja
salt och svartpeppar
lite socker

Sätt ugnen på 200º. Rör ihop ströbröd och mjölk och låt stå några minuter. Blanda det med resten av ingredienserna. Forma färsen till en limpa och lägg i en ugnsfast form. Tryck till rödbetorna så att de kommer ner i smeten ordentligt. Tillaga i ugnen till en innertemperatur på knappt 70º, tar cirka 45 minuter. Lägg gärna mot slutet stavar av blandade rotfrukter runt köttfärslimpan.

Såsen - låt smöret bli ljusbrunt i en kastrull, vispa ned mjölet och späd med vatten och sedan grädde. Tillsätt fond samt soja och låt såsen koka ett par minuter. Smaka av med salt, svartpeppar och lite socker. Servera med kokt potatis.

Dagens värdelösa-vetande-bonus från Wikipedia... Biff à la Lindström låter nog så svenskt, men kan ha ryskt ursprung. Det är inte bara rödbetorna och kaprisen som talar för det utan rättens upphovsman ska ha varit en fabrikör Henrik Lindström född och uppvuxen i S:t Petersburg.

1862 besökte Lindström Hotell Witt i Kalmar och ville låta några svenska vänner smaka en rysk rätt som han brukade äta i S:t Petersburg. Till bordet beställde Lindström in de ingredienser som behövs: oxkött (färs), finhackade rödbetor, potatis, lök, ägg, kapris, salt och vitpeppar. Man blandade varsin biff efter Lindströms anvisningar och biffarna bars sedan ut i köket och stektes i smör i en het gjutjärnspanna. Resultatet blev mycket uppskattat, och sedan den dagen finns Biff à la Lindström alltid på Witts meny....och nu också hos en svensk barnfamilj nära dig...

Tweet

Nu gror det, igen!

Det kan bara inte hjälps, men så här års är jag barnsligt förtjust i mitt relativt nypåkomna intresse - odlandet! Bortsett från underverket att människan kan vänta och föda ett barn, så kan jag inte tänka på något som gör mig så uppspelt och lycklig som att gå och glänta på locket till sålådan och se de första pyttesmå hjärtbladen titta upp ur jorden. Det är så underligt, men så magiskt det där med nytt liv.

Jag smutsar gladeligen ner hela hemmet med såjord och krukor högt och lågt vid sådd och omskolning och hur lite tid jag än har till godo vid morgon- och kvällsrutinen, så måste jag bara få kika på och pyssla om mina små skyddslingar ett litet, litet ögonblick. Till min stora glädje svarar sonen lydigt på mina uppmuntrande ritualer för att få honom engagerad i vattning och lock och pock på fröerna och tillsammans står vi gärna där och stirrar ögonen ur oss på de mikroskopiska gröna små liven.

Året hann knappt bli "nytt" innan jag fick de första fröerna i jorden och nu har kronärtskocka, chili, sparris och penséer redan hunnit växa till sig så pass att det var dags för omskolning. Utan undantag blir hemmet ett fullständigt grus(såjords!)tag vid denna aktivitet, men det finns ju alltid dammsugare att tillgå (vår lille kör så gärna "diggasuga"!).

Plantorna flyttade upp ett steg i krukstorlek och med så stark separationsångest som knappast något annat väcker hos mig fick tiotals av varje sort bli fyra-fem i första gallringen. Fy, vad hemskt det är att kasta fullt livsdugliga små underverk på komposten, men innerst inne vat man ju att det lönar sig att fokusera sin energi, omsorg och det svårfångade dagsljuset på några få av varje.

Belöningen ifråga blir dessutom att man får massor av sålådor och pluggboxar att på nytt fylla med såjord och en härlig samling nya fröer. Den här gången hade turen kommit till paprikorna 'Antohi Romania', 'Frigitello, 'Golden Bell' och 'Ferenc Tender', Cantaloupemelonen 'Hale´s Best Jumbo' och Physalis av okänd sort. På det mer experimentella planet försådde jag också Svartkål Nero di Toscana och Mixsallad Primavera Estate som jag på så sätt hoppas ska pryda landet och en pallkrage betydligt tidigare än de annars hade gjort.

För den som undrar över översta bilden - så kan jag bara rapportera att detta är min bästa investering på länge. 15 kr för en väldigt praktisk stril att sätta på en PET-flaska för att vattna de små törstiga fröna.

Tweet

Fest utan gäst

  
Helgen som gick skulle ha bjudit på roligt besök, men tyvärr satte baciluskerna stopp för detta. Märk väl att det för en gångs skull inte var småbarnsfamiljen som var skyldig utan till och med vuxna kvinnor i karriären befriade från allt vad dagisförkylningar heter kan emellanåt krokna för halsont. Hoppas du kryar på dig snart käraste A!

Planerna för kvällen mat fortskred dock utan gästen och förutom den goda kycklingpastan med svamp, bacon och soltorkade tomater glufsade familjen glatt på en härlig pannacotta som utvecklats lite ifrån den vanliga standardformat A med grädde och vaniljstång. Väääldigt enkel, men riktigt god!

Mjölkchokladpannacotta med hallongelé, 4 port

1/4 l hallon
1/2 dl hallonsaft
1/2 dl vatten
1/2 dl gelésocker Multi
100 g mjölkchoklad
3 dl vispgrädde
1 dl gelésocker Multi

+ ev 1 msk Bailey's för en vuxnare smak

Lägg hallon i botten på 4 glas. Koka upp saft, vatten och 1/2 dl gelésocker. Fördela saften över hallonen och ställ i kylskåp för att stelna.

Lägg choklad och grädde i en kastrull och smält på svag värme, blanda i 1 dl gelésocker och låt koka i 1/2 minut. Ställ åt sidan för att svalna (blanda ev i lite Bailey´s) och fördela därefter blandningen på hallongelén. Ställ i kylskåp till serveringen.

Tweet

Full fart!

Intensiv, men rolig helg här i huset trots att planerna inte blev riktigt som de var planerade… Fredag var det hockeyhäng i ishallen för att heja fram storkusinen som briljerade på isen. Mamman och pappan var lite osäkra på hur den lille tvååringen skulle hantera kall och stökig ishall efter normal läggningstid, men lillkillen var enkom förtjust. Tröjorna var toppenfina i grälla färger med stora siffror, pucken åkte kuligt fram och tillbaka över isen och bäst av allt var såklart den stora häftiga ismaskinen som “underhöll” i pausen.

Lördags skulle ha bjudit på besök av en av mina kära väninnor som jag träffar alldeles för sällan och som lilleman är överförtjust i mer än bara för att hon har en söt kissekatt. Tyvärr satte sjukdom stopp för besöket och vi drog istället till skogs för picknick och välbehövligt värmande choklad på termos. Lillkillen lyckades sova igenom hela förnöjelsen och tittade lite halvt anklagande på sina föräldrar när vi svängde in i carporten och utbrast “ingen pjommenad”? Det var bara att göra om turen om igen, men den här gången i grannskapet.

Söndag var det äntligen dags för den efterlängtade terminsstarten på Skogsknopparna och Max var synnerligen i sitt esse – sjöng, klappade och snurrade, innan det mumsades på “påse-på-magen-bröden” som gräddades över öppen eld. Alla kläder fick åka rakt in i tvättmaskinen för att grannarna inte ska behöva larma när familjen stinker eldsvåda som få. Mamman i huset kunde dock inte hålla sig i skinnet utan for direkt ut i trädgården för att börja putsa allt det vissna av perennerna som efter lång väntan äntligen börjar komma fram under snön. Till och med ett par krokusblad syntes till och lyckan var fullständig för familjens trädgårdsnörd!

Tweet

Love is in the air

 

     

Nog måste jag vara en fullständig knäppgök som i dryga månaden längtat och trängtat och nu äntligen är upp över öronen förälskad och till fullo lever ut kärleken till mina nya skodon för trädgården. Efter en säsong i läckande, skavande och patetiskt blommiga billighetshalvstövlar från stormarknaden, så har jag trånat efter något riktigt ändamålsenligt för när jag leker runt i min “trädgårdssandlåda” under stora delar av året.

Förhoppningen var att de fina Muckbootsen skulle bli en julklapp till mig själv, men tid tog det att få fram rätt färg och storlek i samma par. Från the Original Muck Boot Company i Bolton, England, via hästsportsshoppen i den skånska myllan anlände äntligen mina fina svarta Muckboot YARD igår på paketutlämningen en dryg månad senare. Nu är det ju ingen brådska med tanke på att trädgården i morse åter begravdes i ett nytt lager snö, men med mina “praktisk allvädersboot med kort skaft i neopren, värmeisolerande ner till minus 17 grader,  stötabsorberande sula, innerfoder som ventilerar överflödig fukt och värme och bäst av allt tvättbara i maskin, så är jag mer än laddad för den efterlängtade trädgårdspremiären.

Att maken rullar ögonen när jag stolt som en tupp jazzar runt inomhus i mina nya ögonstenar och sedan virrar på huvudet när jag tvingar honom att föreviga “oss” tillsammans på den fotochiniqua “gräsmattan” – det bjuder jag på!

Tweet

Nu ska jag be att få skryta

Eget skryt luktar som bekant illa, men idag måsta jag få vara lite mallig för mina högst oväntade framgångar vid den gamla skruttiga ärvesymaskinen. Lillplutten i huset är vad man skulle kunna benämna näst intill besatt av fordon och dagarna i ända leks det intensivt med allehanda bilar och andra skapelser som rullar.



När jag nyligen fick upp ögonen för de söta portabla bilbanorna i tyg som jag sett hos mysigtdesign och  homemade by jill var första tanken att en sådan måste jag beställa till min lille älskling. Dock ruvade jag på saken i ett par dagar och kunde inte motstå frestelsen att ge mig på ett eget försök vid symaskinen som annars inte direkt blir utsliten i det här huset. Tyg har jag i mängd och med lite trixande fram och tillbaka blev resultatet  i alla fall till full belåtenhet hos en liten tacksam tvååring.

Det lilla fodralet har fem fickor att transportera gullpluttens ögonstenar på hjul (…i vissa fall däck med väldigt låg profil – aka fälgar) i praktiskt hanterbart format för den lille resenären. Boken vecklas sedan ut och erbjuder en vägbana för omedelbart billek och intilliggande garage i fickorna när bilarna behöver ta igen sig efter sina race. Praktiskt och kul för den lille och en rejäl boost för mammans darrande självförtroende i sömnadsbranschen.

Tweet

Nu gror det…

De pyttigaste penséer ögat någonsin skådat - frön från förra årets köpeplantor

Ibland blir saker och ting inte alls som man tänkt eller förväntat sig och nu senast rörde det sig tyvärr som sjukhusvistelse och elände av det mindre önskvärda slaget inom familjen. Tack och lov är farsgubben på bättringsvägen och ett tecken så gott som något är att pappa börjat "styra upp verksamheten" som han själv säger. Härligt att allt går åt rätt håll, men de stackars sköterskorna och sjukgymnasterna får säkerligen veta att de lever när otåligheten kommer sipprande tillbaka med livsandarna. Min far är inte en man som trivs med att luta sig tillbaka och stirra i taket oavsett om han har ett snitt rakt över buken eller slangar inkopplade både här och var.

Kronärtskockan Green Globe tar sig fint i krukmakarkrukorna och häromdagen fick jag ner några frö av Imperial Star

Något som tack och lov oftast blir som man hoppats är de härliga frösådderna som efter en dryg vecka glatt tittar upp ur jorden och sedan dag efter dag får mig lika uppspelt när jag gläntar på locket och ser att de små plantorna stuckit iväg ännu en centimeter på bara en endaste vårvinterdag. Snällaste svärfar lyssnar till mina nödrop om extra ljus för mina små skyddslingar och alldeles strax hoppas jag bli den lyckliga ägaren av en armatur som enligt "dr" Cesars ordination ska härbärgera ett lysrör med fullvärdigt färgspektra och ett med kallvitt ljus.

Chilin kämpar desperat för mera ljus och förhoppningsvis får de snart sin dos för att undvika ranglighetsdöden

'Hungarian Hotwax', 'Jalapeno', 'Red Cherry' och 'Hot Lemon' växer så det knakar, medan 'Jamaican Bell' verkar ha bestämt sig för att tjura. Ska se om lite lock och pock kan hjälpa. Snälla Bondjäntan kompletterade mitt chilibestånd med ett gäng 'Mini Bonnet' frön som åkte rakt ner i jorden igår när de anlände. Denna pumpamästare till kvinna försåg mig också generöst med frö till Spaghettipumpa, 'Long Pie' och 'New England Pie' och utmärkta odlarinstruktioner här. Tack kära du!



Vidare kunde jag inte motstå frestelsen att inviga ett par pluggar i min nyinvestering pluggboxen med basilika som redan snällt tittar upp, bredvid den ynkligaste lilla sparrisrumpa jag någonsin sett. Pluggbox nummer två har bott i kylskåpet en vecka nu för stratifiering av de spännande aklejafröna jag fick av snälla Anna-Karin med Landet Krokus. ...och sist men inte minst kunde jag naturligtvis inte motstå Charlotta med Cesars trädgårds lilla utmaning att få till de tidigaste tomaterna - likt tomatmästarinnan själv lade jag också ett par frö 'Whippersnapper' i såjorden igår.

Tweet

Tulpanbonanza

  
Nu måste jag bara få skryta med hur underbart vackert vi har det hemma i denna stund - kolla in min jättekvast av de ljuvaste skära tulpaner piffade med ett par kvistar grönt blåbärsris! Det har klart sina fördelar att vara väninna med blomsterskolade holländare och allt Max och jag gjorde för att belönas med denna skönhet var att leka en eftermiddag med hans goaste lilla jämnåriga väninna.

Tack så mycket A och K för en mysig eftermiddag och denna ljuvliga skönhet i vårt hem!

Tweet