Får man ta tillbaka?

Åh, nej vilken hiskelig mamma jag är! På jobbet satt vi just idag och skojade, småbarnsmammor och andra, om hur man ska bära sig åt med allt pynt som komma skall runt påsk, jul och övriga högtider nu när man har barn i barnomsorgssvängen. Glad i hågen hängde jag hårdnackat på teorin om att det är där mor- och farföräldrar får dra det tunga lasset med sneda tomtar och spretiga kycklingar för att man ska kunna hålla hemmet fritt från vad annars mest skulle kunna liknas vid Kiviks marknad.

Föga anade jag där och då att det var just idag min lille prins skulle komma hem med sitt allra första finfina egna alster. Den tuffa pyntraljerande mamman var samma eftermiddag som bortblåst och där stod istället den blödiga modern med glädjetårarna rullande ner för kinderna när den lille lyckligt förklarade att han alldeles själv hade valt pärlorna till den fantastiska skapelsen han hade runt sin hals.

Tig min mun så får du socker och glöm allt det där med rationella känslor inför plastiga förskolepynterier. Så länge min prins har gjort dem kommer de alltid att vara de vackraste för mina ögon.

Tweet