Bilringarnas budbärare

Så har man åter landat i havregrynsgrötens förlovade land och får förhoppningsvis en ny och ärlig chans att leva efter den nu mer än någonsin nödvändiga Viktväktardieten. Kurs innebär i bästa fall (ur dietsynpunkt) förmiddags- och eftermiddagsfika med en blodsockerhöjande småkaka, men tro mig att min precis avverkade kurs innebar totalt karaktärsfiasko. Trerätterslunch på fantastisk femstjärnig restaurang följande på pain-au-chocolate frukost och avlöst av “gourmetmat” på känd snabbmatskedja. Däremellan konstanta frestelsen av finaste kaffebröden och godaste Toblerone. Vad ska man ta sig till?

Kursen med den högst osexiga rubriken “avancerade analysmetoder för strategi” var trots mina farhagor härligt intressant, relevant och stimulerande för mina professionella sinnen från första sessionen ända in i kaklet två dagar senare. Ämnet var mitt i prick på vad jag sysslar med och utvecklande, men samtidigt ett kvitto på att jag är rätt väg med mitt arbete. Kursledaren var så där härligt erfaren med ett konkret exempel ur verkligheten på allt hon berörde och framförallt tilltalande karismatisk och en fantastiskt skärpt och inspirerande förebild på området. Pedagogiken, flexibiliteten i hennes undervisning och svar fulla av substans till varenda fråga – allt fanns det där!



…och kurslokalen – glöm allt vad skabbigt Scandic vid motorväg heter! Här talar vi hyperexklusivt och slottsliknande med den omtalade fantastiska förtäringen, härlig utsikt över Genevèsjön och en egen park med de mest otroliga träd och plantor. Tror ni denna långfingrade trädgårdsentusiast kunde hålla fingrarna ifrån fröställningarna på ett gäng gigantiska Agapanthus???



Kvällstid drog man sig tillbaka till den riktiga världen, sitt vanvettigt överprisade ändock trevliga hotell och faktumet att Schweiz är ett fullständigt tokigt dyrt land. Med en överhängande risk att fullständigt förstöra en eventuell image av att främja äkta mat och sunda vanor så erkänner jag härmed att kvällens måltid två dagar i rad bars hem till hotellet i en brun påse med ett stort gult M på. Kroppen hade egentligen fått all mat den möjligtvis kunde behöva under kursen, ett svenskt traktamente förslår inte långt i den schweiziska restaurangvärlden och framförallt finner jag ingetsomhelst nöje i att sitta likt en sorgligt ensam handelsresande vid “ett bord för en”. Om jag nu inte övertygat i mitt försvarstal för McDonaldsmiddag i dagarna två, så ska jag erkänna att den huvudsakliga anledningen för mitt förfall var ett litet mirakel – Mc Raclette! Vad mer kan jag säga!?



…och som om det inte var nog med kalorier för en dag, så såldes det en av mina stora favoriter i varenda gathörn – härligt nyrostade kastanjer! …och så dessa fasansfullt envisa Toblerone som förföljer en överallt… Hursomhelst, nu är ordningen återställd – äntligen hemma hos mina finaste två älsklingar, havregrynsgröt till frukost, långrunda i strålade höstsol och slaviskt räknande av Viktväktarpoints. Nu stannar jag hemma ett tag och får rätsida på kost, motion och viktigast av allt tid tillsammans med familjen.

Tweet