Hur i hela fridens namn blev det så kallt på en gång? Trädgården liknade mest en oavfrostad frysbox igår när vi slog upp korpgluggarna och alla de stackars blommorna hängde alldeles stendöda på lama stjälkar. Buhu! För att förneka det hela kommer idag ett medley på de ljuva sena höstblommorna som stod så ståtligt i blom tills bara för en vecka sedan. En efter en har de fallit offer för herr Frost och nu tror jag visst att den sista kämpen gick hädan när den uthålliga rosenskäran böjde på nacken.
De ljuvliga vita höstanemonerna – jag älskar dem!
Min nya lilla Miss Batemanklematis tog sista chansen att sätta en vacker blomma nere i skogsbrynet. Hon gör sig hur fint som helst klängandes på ett rostigt armeringsnät framför de lika vita björkstammarna.
De fina däckkrukorna fick tjänstgöra en sista gång för säsongen. Hoppas de nyplanterade höstplantorna håller ut i alla fall ett par veckor i min ägo. Jag längtar redan efter nästa vår-, sommar- och höstblomning i trädgården.
Tweet
Vilka underbara blommor, jag förstår att du saknar dem! Kul att du har hittat till min blogg, du är så välkommen!
SvaraRaderaVem längtar inte?
SvaraRaderaFast först ska jag tokfrossa i allt vad advent och jul heter.
Sen ska det börja drömmas om den sommar som komma skall!