11 februari 2011

Varningstriangel fram!

agapanthus

För den som inte är odlings- och trädgårdsintresserad kommer mitt inlägg idag att vara totalt menlöst och jag rekommenderar ett snabbt klick till något mer lättsmält…DN, aftonbladet, SMHI för helgens väder….

Idag ska jag nämligen åter oh:a och ah:a över lyckan att ha fått ett gäng fröer att gro och frodas över alla förväntningar. För den som orkat läsa om mina odlingsbravader tidigare är det känt att husets alla fönsterbrädor svämmar över av omskolade chiliplantor, kronärtskockor, penséer och sparris. I såjorden ligger paprikafröer, cantaloupemelon, physalis, svartkål och mixsallad och blir curlade på ett sätt som min son bara kan drömma om i sina vildaste fantasier. Snälla Charlotta med Cesars trädgård skickade också en ny omgång Jamaican Bell chili för bättre tur med att få fröna att gro och när de åkte ner i jorden meddetsamma igår kväll gjorde de så i sällskap av kajplök och sedan kronärtskockor som fick en större kruka.

Nu skulle det här inlägget handla om mina “wildcards” i form av de lite kluriga aklejafröna som jag dels fått av fina Anna-Karin med Landet Krokus och dels tagit egna fröer på mer eller mindre väntade platser. Vidare experimenterar jag med fröerna jag helt fräckt stal av de enorma blå Agapanthusen (afrikas blå lilja) på det supertjusiga hotellet jag besökte i Genève i höstas. Att min agapanthus ska bli så stor som den var där kan jag ju säkert vänta både ett och två decennier på, men till min stora lycka gror det nu fint i mina såbrätten med stöldgods. Aklejorna skulle stratifieras, dvs köldbehandlas för att komma igång, och efter drygt en vecka i kylskåpet och nu närmare en månad i stugvärmen, så kommer även dessa små sötnosar fint i sin pluggbox.

Rudbeckiamixen och mina blodtoppar har tagit sin tid, men nu ser det finfint ut även i den pluggboxen – lycka är ett groende frö. Helt enkelt!



4 kommentarer:

  1. (Trädgårdsliv på Högagärde)

    Så inspirerande att läsa om din
    agapantus sådd. Tänk, det är
    sådana souvenirer som verkligen
    betyder något för en. Har själv
    en agapantus som jag köpte på
    Madeira för många år sedan.
    Växter är väll inte precis eviga med
    de är ändå en långsiktig
    investering, som man inte tröttnar
    på i första taget, som så mycket
    annat.

    Ha det så gott.

    SvaraRadera
  2. Aha, så du försår svartkålen, jag har en påse jag med men trodde den skulle på friland. Jag ska studera lite i bästa boken, Köksträdgården.

    SvaraRadera
  3. Men visst är det roligt! Jag önskar att jag hade ett orangeri både för att mysa i men också för att förvara alla kommande plantor. Det börjar bli ett härligt kaos med alla krukor! ;-)

    SvaraRadera
  4. Ja, ren lycka är det verkligen när de ompysslade fröna gror... :) Va långt du har kommit med dina fröer. Omskolningar redan! Tror att det kanske kan bli dags nästa helg med mina kronärtskockor. Jag har slängt ut alla mina aklejor i snön. Har ingen aning om det är en bra idé eller inte... :) Kul att de gror hos dig iaf!
    Massa kramar!!!

    SvaraRadera