Sista sockerchocken!

Svärfar som alltid uppskattar en god fika är på ingång och förenat med faktumet att mamman ska låta bli sötsaker under hela februari behövdes inte fler argument för att köra igång ett litet nätt +1000-kaloriersbak på söndagsmorgonen. Vill man ha sött och kalorier är det bara en enda sak som gäller – kladdkaka!

Vill man ha en ännu mastigare best lägger man till Lindt Excellence Madagascar 70%s underbara choklad (som för övrig är en av de väldigt få tillsatsfria chokladkakor som går att uppbringa i de flesta livsmedelsbutiker) och en påse pekannötter – sagt och gjort! Med inspiration från den nyfunna frälsningen AlltOmKladdkaka.se bakades…

Kladdkaka med nötter, mörk choklad och kaffe

150 gram smör*

2 dl socker*

2 ägg*

1 dl vetemjöl*

1 msk starkt kaffe*

0,5 tsk vaniljpulver*

150 gram mörk choklad

50-75 gram pekannötter, grovhackade

Smör och veteströ (till formen)

Glasyr: 75 gram mörk choklad och 2 msk smör*

Garnering: 75 gram pekannötter, grovhackade

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret i en kastrull. Tag kastrullen åt sidan och rör ner chokladen så den smälter. Rör ut kaffepulvret i lite vatten och tillsätt till smör-choklad-blandningen. Rör ihop ägg och socker i en bunke. Rör ner mjöl och vanilj. Rör ner smör-chokladblandningen. Tillsätt hackade nötter och rör runt. Smörj och bröa en form, ca 24 cm i diameter. Häll ner smeten i formen. Grädda ca 15 minuter, mitt i ugnen i 175 grader. Låt kakan svalna.

Glasyr: Smält chokladen tillsammans med smöret. Bred över kakan och garnera med hackade nötter. Låt kakan kallna i kylskåp minst 2 timmar eller över natten. Ta ut kakan ur kylskåpet 30-60 minuter innan servering. Servera gärna med vispad grädde*, ev. smaksatt med rom eller konjak.

Sista sockerchocken för mammans kropp, som sagt!

Tweet

11-månaders-utmaningen

Till skillnad från alla andra år skippade mamman inför 2010 alla de där vaga nyårslöftena som bara är till för att brytas under årets allra första vecka. Inspirerad av Bondjäntans Förbättring 2010 inrättades ett klimatavtal modell mindre för lilla familjen här, men nu har mamman haft januari på sig att smida lite vidare planer. Den som följer bloggen vet att mamman tycker om att sätta sig själv små utmaningar och helst av allt hänger hon ut sig själv i cyberrymden för att sätta piskan till sin egen rygg.

I nyårstid var det många medbloggare som skrev trevliga små årskrönikor och mamman fick då upp ögonen för den smarta idén att sätta sig själv en ny liten utmaning varje månad för att i slutänden förhoppningsvis komma till nya insikter och med lite tur därtill ha skapat ett gäng nya sundare och hållbarare vanor.

Sagt och gjort! För de resterade 11 månaderna av 2010 kommer mamman att utmana sig själv på följande områden:

februari – sockerstopp

mars – köpstopp

april – matbudget 400 kr/vecka

maj – skippa svordomar

juni – tv-fritt

juli – 100% ekologiskt eller närodlat

augusti – 100% tillsatsfritt i maten

september – bilfritt

oktober – ha uppnått 25% klimatbantning

november – 100% vegetarisk kost för mamman

december – inte tala illa om någon eller något

En mer ingående beskrivning av reglerna för varje månad kommer närmare tidpunkten, men februaris sockerstopp torde vara glasklart i form av att alla kakor, godis och övriga sötsaker avlägsnas från mammans födointag. Håll mig gärna i örat! Någon som hänger på?

Tweet

Polka.dot

Hittade av en slump till supertrevliga bloggen Söta saker som kommit på den kluriga idén med Månadens sötsak. Initiativet går ut på att bloggaren Tea varje månad presenterar ett tema som vi ivriga läsare sedan ger oss i kast med att experimentera in i vårt bakande, lagande eller annat pyssel i köksregionerna.

Temat för januari var “polkagris” och i sista sekund hann mamman med att svänga ihop, presentera och få sitt lilla bidrag entusiastiskt testat av både make och son – till lika sockerråttor. Inspirationen kom från makens berättelser med något drömskt i blicken när han talar om sin “salig” farmors polkagrisparfait. God hustru som man är grävdes ett gammalt beprövat recept på hasselnötsparfait fram för anpassning - minus hasselnötter, plus en påse (under våldsamma former) krossade polkagrisar blev ett riktigt anständigt resultat:

Polkagrisparfait á la salig farmor

2 äggulor*

5 msk florsocker*

3 dl vipgrädde* – vispad

ca 100 g krossade polkagrisar

Vispa äggulor och florsocker pösigt, blanda med den vispade grädden och blanda ner polkagriskrosset. Frys i bakform klädd med gladpack. Frys minst 4 hr och sänk snabbt ner i varmt vattenbad innan du stjälper upp och garnerar med t.ex. riven mörk choklad.

Easy-peasy-lemon-squeazy, men ack så gott!

Här hittar du fler bidrag på temat polkagris.

*ekologiska ingredienser

Tweet

Snälla låt oss slippa förpackningarna

I dagarna har det på några av mamman favoritbloggar funderats mycket runt alla fasansfullt onödiga och opraktiska förpackningar som vi släpar hem från affären i tid och otid. Loa med ecolocobloggen skrev här om hur hon retar sig på de onödiga och bevisligen oekonomiska “takåsförpackningarna med kork” eftersom 8-10% (enligt Johanna Berlin, forskare på SIK) av innehållet stannar kvar i förpackningen (inte att förglömma hur mycket svårare det blir att återvinna en pappersförpackning med en integrerad plastdetalj!).

Emelie med den kloka bloggen (och därtill målet att leva som hon lär) Ett liv utan plast har här några bra förslag på hur man minskar sin plastkonsumtion – bl. a. föreslås att handla så mycket som möjligt i lösvikt och att avstå från plastpåsar till frukt och grönt. Detta fick mig osökt att tänka på ett fantastiskt initiativ som jag läste om häromdagen.

I mammans gamla hemstaden London, närmare bestämt i stadsdelen Finsbury, finns det sedan 2006 en affär som heter The Unpackaged Shop och den är just vad den heter – den brillianta idén att allt säljs i lösvikt och kunderna får själv ta med sig passande emballage eller tråg för det man önskar köpa. Genialiskt! Har man lätta påsar med sig är det bara att börja plocka, men ska man fylla en tyngre skål eller hink väger man den innan innehållet stoppas i.

Allt möjligt som lämpar sig för lösviktsförsäljning – från müsli till rengöringsmedel, kakao och allsköns färskvaror – finns att köpa och ett besök här ligger definitivt överst på mammans lista nästa gång det bär av till London. Vilken fantastisk affärsidé – kanske något att låna hem till gamla Svedala!? Skulle ni komma och handla hos mig då? Sa jag förresten att alla produkter är antingen ekologiska eller i alla fall närproducerade…?

Tänk vilken verklig påverkan man skulle kunna ha på kostnad, transporter, tillverkning av plast och papper, återvinning och massor av andra aspekter som man går och har lite halvt ont i magen över när man släpar hem alla förpackningar från affären för att bara ett par dagar senare släpa dem till återvinningen.

Tweet

Latmans-TexMex

Häromdagen skrev Fröken Dill så inspirerande om “Nytändning i taco-land” att man skulle kunna gissa att halva bloggvärlden därefter spenderade fredagsmyset i TexMexland. Så även lilla familjen, om än modell bekväm med lite mindre småpysslande än vanligt. Vi tog nämligen steget fullt ut och provade en tacopaj som vi länge funderat på.

Tacopaj, 4 portioner

2 ½ dl vetemjöl*

125 g smör*

2-3 msk kallt vatten

Fyllning

400 g nötfärs*

tacokrydda (vardera 1 msk av chili, spiskummin och majsena, 0,5 tsk kakao respektive salt, lite cayennepeppar)

1 dl vatten

2 dl crème fraiche* kryddad med paprikapulver och chili

1 stor tomat, skivad

1 burk skivade jalapeños

2-3 dl riven ost

Arbeta ihop mjöl, smör och vatten till pajdeg, låt vila, tryck därefter ut den i en normalstor pajform. Förgrädda 10 min i 225 C.

Bryn köttfärsen, tillsätt tacokrydda och vatten. Låt sjuda på svag värme 10-15 minuter. Lägg nötfärsfyllningen i pajskalet, bred över crème fraiche. Fördela tomatskivorna och jalapeños ovanpå. Strö till sist över osten. Grädda pajen 10-15 minuter tills den fått fin färg.

Vi serverade med ekologiska tortilla chips (Ica’s I love eco), guacamole (avokado, tomat, lime, vitlök, salt), salsa och iskall Corona Extra med en limeklyfta – såklart!

*ekologiska ingredienser

Tweet

En sån clown!

Häromdagen hade Rebecca med fina bloggen Rebecca’s Kitchen lite smyginformation om årets glassnyheter från GB här – det var Magnum Temptation Fruit, Magnum Golden Hazelnut, Magnum Gold, Cornetto Pistach, Cornetto Bröllopsstrut, Ice Cool Guitar och (med dyra exklusiva rättigheter får man förmoda) Ben & Jerry's Peanut Butter Cookie Dough. Med andra ord inte en endaste produkt riktad till oss som är intresserade av tillsatsfria produkter och ekologiska ingredienser och det är bara att konstatera att det blir ännu en sommar utan den gamle slitne GB-clownen.

Mamman kan inte låta bli att förundras över hur ett jätteföretag som Unilever (som äger GB Glace sedan många år) kan vara så totalt okänsligt för trender och skulle tipsa om att snarast anställa en duktig omvärldsanalytiker. Redan förra sommaren skrev jag här om det sorgliga utbudet av ekologiska och tillsatsbefriade glassar i butikernas/kioskernas frysar, men i år trodde jag att det skulle bli ett rejält uppsving på den fronten. Vi får väl se vad Sia, Pipers Glace,  Klingglass och de andra aktörerna har att komma med och det är bara att hoppas att de fällt ut känselspröten lite längre än marknadsledaren GB.

Nyligen gästade omvärldsanalytikern Pernilla Jonsson från Kairos Future SVT:s Gomorron Sverige för att prata trender inom mat och vårt ätande. Hennes tankar var att sökandet efter oförfalskad tillsatsfri, närodlad och lokalproducerad mat kommer att hålla i sig hela 2010-talet.

Vi vill ha ”riktig” mat och det finns en misstänksamhet mot industrialiserad mat med tillsatser. Konsekvensen blir att man letar efter äkta varor  och det som känns ”äkta” är det som är lokalproducerat av tillverkare (förhoppningsvis mathantverkare) man litar på. Vi vill ha produkter som produceras nära, gärna ekologiska, men framför allt att de är trovärdiga. Några andra trender som Jonsson ser i sin kristallkula är:

Vi odlar mer ätbart, även de som bara har balkong eller fönsterbräda - urban farming

Singeln är vad man kallar ”graising”, dvs ”betande” – man plockar åt sig det som finns att äta då man har tid att äta, och lagar väldigt lite av maten själv

Snabbmat är inte längre bara skräpmat, utan det går att hitta mer vällagad mat – vilket mamman ställer sig lite frågande till, var då?

Regionala rätter som pitepalt och öländska kroppkakor håller sig mycket väl i konkurrensen med nya influenser

Influenser från omvärlden är fortfarande starka, även om vi ofta tar emot dem och omformar och anpassar dem till något svenskt – pizzamackor och tacopaj!?

Medelklassen är trendsättare för den stora massan enligt Jonsson, och det är den som livsmedelsindustrin tittar på när man tar fram och marknadsför nya produkter. Så för sjutton vänner, fortsätt visa att vi vill ha fina ekologiska och klimatsmarta råvaror och inte en massa läskiga industriella ingredienser och tillsatsstinna produkter!!!

Här kan du titta på inslaget från Gomorron Sverige i SVT.

Tweet

Saxat från Webers hemsida…

…att dö en tidig lungcancer död?

…låta dina surt förvärvade slantar gå upp i rök?

Nej, men lanseringen av två nya modeller av Weber Smokey Mountain Cooker. För den som inte har erfarenhet med rökning på grill väntar det en stor upplevelse...

Lite olyckligt formulerat kanske?

Tweet

Mosters risotto

Max moster i kungliga hufvudstaden har en paradrätt med inspiration från Italien som är lika utsökt varje gång den bjuds, men nu kunde lilla familjen inte bärga sig utan gav sig på att laga denna Risotto med prosciutto och pecorino för fredagsmyset.

Basen är Jamie Olivers underbara grundrecept för risotto och smaksättningen är en lite modifierad version av samme mans (pojks?) Vit risotto med citrontimjan, skivad prosciutto, pecorino och smulad getost ur Den nakna kockens återkomst. På kinkiga familjens önskemål har dock både stjälkselleri (finns det någon som gillar denna träiga lilla individ egentligen?) och getosten utgått. Syster yster lagar rätten som följer…

Risotto med prosciutto och pecorino, ca 6 pers om man serverar antipasti, annars drygt 4

1 liter buljong*

2 glas vitt vin/torr vermouth*

400 g avioriris*

3 hackade schalottenlökar/ 2 gula lökar*

2 finhackade vitlöksklyftor*

50 g smör*

115 g riven parmesan*

115 g riven pecorino

färsk timjan

8 skivor strimlad prosciutto

olivolja*

salt o peppar*

Bryn lök och vitlök i olivolja utan att de tar färg. Lägg i riset och stek under omrörning tills det blir genomskinligt. Häll på vinet och låt koka in. Häll på buljong slevvis och låt koka in efter hand, med tät omrörning – Jamie säger att det tar 15 min (vi säger No way! – snarare 45 min). När riset är mjukt tillsätter man smör, ost och hackad timjan, lägger upp på tallrik och dekorerar med prosciutto och timjankvistar.

Fantastiskt gott och snudd på otäckt mäktigt – behöver definitivt sällskap av en god röd italienare – t.ex Briccotondo Barbera eller Campolieti Ripasso. Här hittar man massor av andra goda smaksättningsförslag till Jamie risotto.

Ris är ju som bekant inget särskilt klimatsmart livsmedel, men med Saltå Kvarns fina ekologiska Arborio ris känns rätten lite smartare.

*ekologiska ingredienser

Tweet

Spatialt dysfunktionell

…löd den mindre smickrande diagnosen häromkvällen, ställd av amatörpsykologen mamman råkar vara gift med. Upprinnelsen fanns i ett antal tappra försök att kicka igång den önskvärda framtida hobbyn som det skrevs om här häromdagen. Med lilleman sött sussande i sänghalmen och maken absorberad i ett eller annat menlöst (i mammans mening) sportevenemang på televisionen var det äntligen dags att ta fram nyinköpta garnnystan, liten smäcker virknål, “recept” på enligt utsago busenkelt virkbakverk och inte mindre än tre källor med virkinstruktioner för “dummies”.

Sittandes i soffan omringad av en tjock virkbok från bibblan, utprintat faktablad om virkning för nybörjare och på laptopen mönster på önskvärt bakverk, försökte och försökte mamman under tilltagande stön och svordomar. Fy farao vad det är svårt att virka! Alla ni femtonfiffiga medbloggare som virkar den ena undersköna skapelsen efter den andra skrattar säkert åt mig medan era flinka fingrar obehindrat byter mellan smygmaskor, fastmaskor, stolpar, daggmaskor (!) och vad vet jag, men den här mamman är definitivt varken smart eller tålmodig nog att lära sig denna vetenskap på egen hand.

Stackars maken fick lyssna på svordomar, se mamman slita upp de små skrynkliga korvarna hon knåpat ihop och till slut tvingades maken till att läsa instruktionerna för hur man skulle lägga upp maskor och växla mellan de olika mystiska kombinationerna av lm, fm och sm för att handgripligen visa för mamman hur det skulle gå till. Texten gick väl an, men när mamman skulle tyda bilderna blev det genast den där totala blackouten som uppstår vid såväl kartläsning som betraktande av instruktionsböcker. Detta utmynnade så småningom i makens diagnos – spatialt dysfunktionell fru!

Nationalencyklopedin definierar den spatiala förmågan såsom:”förmåga att lösa uppgifter som avser linjers, ytors och rymders förhållande till varandra. Vid sidan om en allmän spatial förmåga har även mer avgränsade spatiala förmågor identifierats, såsom visualiseringsförmåga och förmåga att för sin inre syn rotera två- och tredimensionella figurer.”

Katten – det är kört! Hur gör alla ni intelligenta människor som luskar ut hur man ska vända och vrida och dra en maska genom en annan? Jag vill också kunna knåpa ihop sånt här och sånt här och sånt här….och en massa annat fint.

Tweet

Sune ligger genast bättre till

…och det tack vare surdegsproffset Pain de Martin-Martin. Hjälten ifråga var så generös och bjöd häromdagen här på ett av recepten ur sin nyutkomna bok Surdegsbröd : recept och tips från en hemmabagare. Brödet verkade inte allt för komplicerat på beskrivningen och med en liten dutt jäst i surdegen kändes det på något sätt plötsligt familjärt och betryggande för en surdegsrookie som mamman.

Martins levain med jäst, två stora bröd

Dag 1, kväll
100 g vetesurdegsgrund
150 g ljummet vatten
150 g vetemjöl special

Blanda surdegsgrund, vatten och mjöl i en rymlig bunke. Täck med plastfolie och låt stå på ett varmt ställe över natten, gärna runt 22–24 grader.

Dag 2, morgon
surdegen från gårdagen
500 g vatten
10 g jäst
800 g vetemjöl special
20 gram salt

Blanda alla ingredienser utom saltet och kör 8 minuter i degblandare, tillsätt saltet och kör ytterligare 2 minuter. Degen ska ha bra spänst och bör släppa en aning från bunkens kanter. Den ska vara aningen klibbig utan att kleta fast på fingrarna om man tar i den. Känns den inte klar, låt vila 5 minuter och kör sedan några minuter till. (Mammans anmärkn: magic! - plötsligt tändes hoppet att även de kladdiga surdegarna kan tämjas – tack Martin!)

Smörj en plastlåda med neutral olja, lägg över degen i lådan och sätt på locket. Degen ska jäsa tills den uppnått drygt dubbel storlek, vilket bör ta cirka 2 timmar. Under tiden den jäser viker du ihop degen två gånger där den ligger i lådan.

Sätt ugnen på 275 grader med en plåt eller baksten i mitten av ugnen och en oöm plåt på nedersta hyllan. Vänd upp degen på ett mjölat bakbord och dela den i två delar. Utan att trycka ut luften ur degen, dra ut en av bitarna till en cirka 20 x 30 centimeter stor rektangel. Strö lite mjöl längs långsidorna och vik ihop den på längden. Låt skarven vara på sidan så kan brödet spricka där om det vill. Lyft försiktigt över degen till ett bakplåtspapper.

Sätt in brödet i ugnen, och lägg några isbitar på den undre plåten. Sänk genast temperaturen till 250 grader. Efter 15 minuter sänker du till 200 grader och vädrar ugnen genom att öppna och stänga luckan. Upprepa vädringen ungefär var 5:e minut tills brödet är färdigt. Ta ut brödet efter totalt 30–35 minuter (innertemperatur cirka 96 grader) och låt svalna på ett galler.

Nu när brödet har svalnat och provätits med hemlagad citrusmarmelad konstaterar mamman att betyget blir med beröm godkänt. Surdegsgnällige maken blir dagen till ära inte ens tillfrågad…. Degförberedelserna var betydligt enklare än för recepten jag provat tidigare (även om de skedde över två dagar), degkonsistensen var fantastisk att arbeta med efter de extra 5 minuterna i degblandaren och skorpan är precis så där härligt knaprig och på gränsen till bränd som mamman älskar!

Tweet

Otack är världens lön

Av allt att döma har de fisförnäma småfåglarna i lilla familjens trädgård alldeles missat reklambudskapet från ÖoB…”hos oss hittar du samma varor som på andra varuhus. Enda skillnaden är att det är lägre priser hos oss.” Vid ett sällsynt tillfälle tog mamman och sonen vägen förbi lågprisvaruhuset för att köpa billiga Jiffy-påsar till alla de Traderaförsäljningar som 10-saker-utmaningen resulterat i. På vägen genom butiken passerades oförskämt billiga  talgbollar och djurvänner som vi är slog vi till på ett stort antal bollar för att skämma bort våra små talgoxar och blåmesar.Men ser man på, de dyra “märkes talgbollarna” har de  små filurerna gluffsat i sig med god aptit, men billiga ÖoB-produkter verkar de inte vilja ta i med tång…

Tweet

10-saker-utmaningen, del 23

Idag blir det en utrensning som heter duga när både, elektronik och möbler åker all sin väg. Äntligen hade mammans hem-PC-paket kommit till sitt slutdatum och man kan känna sig sådär lurad när man betalat av prylen flera gånger om, men ändå snällt får lämna tillbaka den. Dock visste man ju om att det var så leken skulle gå till när man hoppade på erbjudandet, men de där extra 400 kr förmånsbeskattning per månad som regeringen plussade på halvvägs genom tre år hade man ju inte riktigt tänkt sig.

Nåväl, en väldigt stor man i en väldigt liten lastbil kom och hämtade rubbet och nu söker datorbordet Micke sig ett nytt trevligt hem genom Blocket. Därmed kan det äntligen bli möbelrokad på övervåningen och lilla familjen blir befriade från att spela det eviga 15-spelet för att ta sig in i klädkammaren .

Vidare kunde maken äntligen övertygas att göra sig av med wii-konsolen som använts ca 2 timmar sedan den inköptes och gissa om han blev nöjd när den på Tradera (tillsammans med ett gäng spel) inbringade mer än vad vi gett för den. Folk är tokiga (!) och maken kunde plussa på ett gäng sköna tusenlappar i sin insamlingsfond för nya högtalare till hembiosystemet. Mamman säger inget, så har hon inget sagt…

Tweet

Söndagsläsning: Circle of simplicity

Under 2009 med föräldraledighet och tiden att fundera lite mer ingående över livets mysterier kom mamman till en hel del insikter om livsstil i stort och framför allt lilla familjens förhållningssätt till konsumtion och hur vi värderar tid (med familjen) jäntemot pengar (=tid ifrån familjen). Resultatet var bland annat den fortgående 10-saker-utmaningen där 10 överflödiga prylar rensas ut ur hemmet varje vecka, ett välgörande fyra månader långt köpstopp och därpå tack-och-lov en helt ny medvetenhet om vad vi vill konsumera och hur detta ska göras för att leva hållbart för oss själva (mesta möjliga livskvalitet) och för miljön.

Det här med att ha eller inte ha prylar handlar ju definitivt inte bara om huruvida produktionen/transporten/användandet av prylarna sliter på miljön, utan har en betydligt större inverkan på vårt liv. För att nämna ett par tankar som farit genom mammans huvud kan vi ta huruvida hon är beredd att lägga x antal timmar på jobbet (=ifrån underbaraste sonen och maken) för att kunna köpa en speciell pryl (här förde Cykelidag ett mycket tänkvärt resonemang om intjänandetid och vad inköp av en viss pryl egentligen kan översättas till i form av tid, och i min egen tolkning livskvalitet), kan vi njuta och nyttja våra prylar maximalt när vi inte ser skogen för alla träden pga av alla oanvända prylar som ligger högt och lågt hemma (vad som ofta kallas clutter) och har vi verkligen tänkt igenom vad det är vi vill göra och vad som berikar våra liv eller har vi bara sugits in i det allmänna hamsterhjulet "för det är så det är"?

När man läser in sig lite på ämnet förstår man snart att man hamnat i tankarna runt det som ofta kallas simple living/leva enkelt, downshifting, voluntary simplicity/frivillig enkelhet, slow life, simple life etc. etc och en av flera gurus på ämnet är Cecile Andrews och hennes klassika bok The Circle of Simplicity: Return to the Good Life från sena 90-talet. Mamman skjöt på det ett tag, men har nu tagit sig igenom "verket" med delade känslor. Visst har Andrews massor med bra tankar och förslag som håller i alla väder, men för lilla familjens del är det här med att "leva bättre" inte något som vi varken behöver göra i studiecirklar med likasinnade eller behöver få uppstyckat i minsta lilla detalj. Boken innehåller massor av poänger som håller i alla väder, så som att "less is more" för att man ska kunna njuta/nyttja prylar man verkligen behöver, säg nej till sådant som du bara gör för andra, spendera tid på att det ska kännas bra istället för att det ska se bra ut, konsumtion kostar mer än bara pengar - dvs tid, energi, förlust av kreativitet, själförtroende (tänk provhytt med mindre smickrande belysning!) närhet till naturen., "poola" - dvs dela vissa "sällanprylar" med vänner och grannar och kanske klokast av allt: hitta ett sätt att tjäna pengar på det du brinner för. Definitivt i mammans långsiktiga framtidsplaner!

Mitt tips är att läsa boken så pass selektivt som det passar dig och din familj och dessutom ha överseende med att en 13 år gammal bok inte riktigt är med på alla 2010 moderniteter - misstänker att Andrews inte hade Twittrande, mobilt bredband och iTunes i bakhuvudet när hon plitade ihop boken 1997... Men är du sugen på att lära dig mer om hur man skaffar sig ett hållbart liv med fokus på det som man verkligen trivs med, då rekommenderar jag varmt här Karin Liljas Växla ner - 77 sätt att leva bättre på mindre. Massor med inspiration!

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om The Circle of Simplicity: Return to the Good Life av Cecile Andrews

Tweet

Yeah right Pampers!?

På vilket sätt då “förbättrad”? undrar lilleman. Så här ser den stackaren ut efter en av de sedvanliga blöjbytesbrottningsmatcherna när plastflärparna gått av just i det kritiska ögonblicket. Har man en miljövänlig mamma som vägrar kassera en oanvänd, men klisterdefekt blöja, så får man stå ut med både pakettejp och mycket annat skumt!

Tweet

Improviserat fredagsbak

…blev resultatet när mamman till en kopp kaffe njutit av Rosa Marängers härliga bilder och inspirerande inlägg om bröd. Hålkakor är en gammal favorit som alldeles fallit i glömska och nu blev det bråttom att råda bot på det slarvet. Utan bil och med en liten tulting som idag vägrar ikläda sig mer än blöja och tröja fick det bli Cajsa Warg-metoden med en liten modifiering av bloggkollegans utmärkta recept:

Råghålkakor, 4st:

50 g jäst
25 g smält smör*
3 dl mjölk*
3 dl vatten
1 tsk salt
½ dl sirap*
2 dl rågsikt*
2 dl rågmjöl*
ca 10 dl vetemjöl special*

2 tsk malen fänkål

Smula jästen i en bunke, lös i en blandning av smält smör, mjölk och vatten (mamman orkar aldrig värma till 37 C utan låter degen jäsa lite längre första gången istället). Tillsätt salt, sirap, fänkål och mjöl och arbeta ihop till en deg. Knåda degen i några minuter. Låt jäsa under bakduk i 30 minuter.

Ta upp degen och knåda den ytterligare nån minut. Dela den i fyra lika delar och rulla till bollar – platta ut till ca 20 cm i diameter. Lägg på plåt. Stansa ut ett hål i mitten, nagga och låt jäsa på plåten i ytterligare 30 minuter. Grädda ca 15 min i 225C.

På tal om ingenting är mumsiga hålkakor för mamman intimt förknippade med härliga sommarfrukostar i barndomens Skanör. Som barn fick man på sommarmorgnar åka med pappa bak på cykeln ner till Bertas bageri för inköp av hennes “världsberömda” (i hela Skanör!) frukostbröd. Efter mödosamt köande bland all “badjävlar i badrock” (läs stockholmare som är på “landet” och då plötsligt tycker det är helt OK att shoppa iklädd badrock, våta badkläder och badtofflor – undras om de gör det hemma på fina adressen i hufvudstaden också?) fick man tillslut med sig sina godbitar hem i en prasslig påse med fult brunt 70-tals tryck för att sedan avnjuta dem under parasollen i trädgården.

Berta har förmodligen sedan länge sällat sig till de sina i bagarhimlen och nuförtiden kan man istället njuta ljuvlig italiensk glass med tillhörande cappuccino hos da aldo i Bertas gamla bageri på Mellangatan. För ett objektivt utlåtande huruvida glasskaféet är värt ett besök hänvisar jag gärna till härliga Tre tjejer i köket här.

Bilden blev jag tvungen att låna från da aldo bara för att den var så illustrativ av en tokig italienare…

Tweet

Tantvarning på riktigt

Förmodligen har mamman nu blivit tant på riktigt eftersom hon känner att dagarna får riktig guldkant av den ståtliga amaryllisen som tronar i köksfönstret. Är den inte bedårande?

Tanten i fråga är dubbelt så nöjd just för att kapet inhandlades på halva-halva-priset på Plantagen just före jul. Vem behöver en vacker polkagrisblomma mitt i julstöket när man kan njuta av den hela långa januari!?

Mammans make bekräftade häromdagen att det verkligen är tantvarning det är tal om när hans fru kom hem med det här…

Mamman är ju bara så inspirerad av Engelska Villan, Fröken Elsa, Erica Laurell, Writing Mum och alla andra kreativa människor som producerar det ena underverket efter det andra med sina virknålar. Tänkte att det inte skulle vara helt omöjligt att lära sig virka när alla andra gör det så snabbt och lätt, men efter en hel del svordomar och tappade maskor fram till midnatt igår vet i katten… Tänkte i alla fall försöka få till något härifrån – gissa vad!

Tweet

Utan anmärkning

Idag var det dags för “ettårsbesiktning” av lilleman på lokala barnavårdscentralen (vilket namn egentligen - 2010!), så programmet var pressat på morgonkvisten. Lillprinsen är ju som bekant ett riktigt A-barn beträffande sovmorgnar, även om han nu plötsligt har fått för sig att det ska vaknas betydligt tidigare än under hans första 12 månader. Redan någonstans runt 8.30 försöker han knuffa mamman ur sängen, så man får väl se det som inskolning inför de tidiga morgnarna som komma skall på jobbdagarna senare i vår.

I relativt god tid var både barn och moder tvättade och klara, “serviceboken” var nerpackad och ytterkläderna på. Det saknades bara en liten detalj (och en relativt viktig sådan för att inte fullständigt missa sin avtalade tid på BVC 45 minuters rask promenad västerut) – bilnyckeln! Typiskt som det blir hade käre maken lyckats åka tåg(!) till jobbet med bilnyckeln i fickan (för första och vad jag kan gissa nu också sista gången) och den lata mamman hade naturligtvis inte tidigare fått tummen ur att leta upp extranyckeln som gömde sig för ett par veckor sedan.

Lillen måste ha undrat vad som stod på när mamman plötsligt ilsket vrålade på pappan i luren samtidigt som hon ryckte och slet i varenda väska och jacka som fanns att uppbringa i hemmet. Sötnosen tittade sedan glatt på när mamma satte igång med hans eget trick att riva ut pryl efter pryl ur garderoben och svinga iväg dem i en häftig parabel.

Efter mycket stånk och stön och en och annan svordom som mamman innerligt hoppas att den lille inte lade på minnet för sitt första ordförråd dök i alla fall nyckeln upp i fickan på ett par termobyxor. Snabbt in med barnet i bilen två minuter efter att vi borde suttit avklädda (ja den lille i alla fall) i väntrummet och efter världens långsammaste färd bakom en turkisk lastbil som förmodligen fullständigt hade irrat bort sig på halländska landsbygden anlände vi slutligen vår destination 10 minuter sena för att mötas av sköterskan som beklagade att hon och doktorn låg lite efter i schemat – puh!

Lite extra nervösa var vi allt då vi nyligen bytt BVC-tant och därmed förärats barnhälsoöverläkaren i Hallands län som designerad barnläkare. Detta var första mötet och han såg ut precis som man (inte!) tänkt sig – tunt hår på huvudet, fettig piska i nacken och dubbla par glasögon på näsan! Doktor Bernt var i alla fall ytterst sympatisk, hade god hand med den lille och konstaterade glatt att den unge mannen hade en “härligt ospännande journal”. Även denna gång förblev journalen tom på anmärkningar, om än fick sötnosen doktor Bernt att utbrista “va?” när hans ståtliga 81 cm över havet konstaterades vid 12 månader och 3 veckor.

Precis som mamman och pappan trodde – killen är ett praktexemplar!

Tweet

Mera “suppe”

En härligt varm och mättande rätt som ofta lagas hos lilla familjen under den ruggiga delen av året är den här gulaschsoppan. Istället för de traditionella rejäla grytbitarna av nöt innehåller den endast lite ekologisk nötfärs, men har annars den distinkta smaken av kummin och mejram. Hade man dessutom uteslutit den koldioxidkriminella paprikan, så hade man kunnat kalla soppan för både säsongsmässig och klimatvänlig.

Gulaschsoppa, för 4 personer behövs:

2 hackade gula lökar*

2 skalade vitlöksklyftor*, tilltryckta med kniven

1 röd paprika i bitar

1/2 rotselleri i bitar

4 skalade potatisar* i bitar

200 g nötfärs*

1,5 tsk mejram

1,5 tsk kummin

3 msk tomatpuré*

1 burk krossade tomater*

1 L kokande vatten

2 kycklingbuljongtärningar*

salt och peppar*

creme fraiche* till servering

Fräs lök, vitlök, paprika, rotselleri och potatis i en stor kastrull, rör i övriga ingredienser och koka 20-25 min. Smaksätt med salt och peppar. Servera med en klick creme fraiche och bröd.

*ekologiska ingredienser

I sina tips om klimatsmart mat föreslår Konsumentverket att vi ska äta mer grova grönsaker och mindre växthusodlade för att minska utsläpp av klimatpåverkande gaser. Salladsgrönsaker (inklusive paprika!) är lättanvända grönsaker som vi äter mycket av, men produceras ofta i energikrävande växthus. Ett kilo tomater som odlas i oljeuppvärmt växthus ger 24 gånger högre utsläpp av växthusgaser än ett kilo morötter. Grövre närodlade grönsaker** som odlas på friland är inte bara klimatsnåla, de ger oss också mycket mer näring än salladsgrönsaker.

**morötter, rödbetor, palsternackor, kålrot, rotselleri, vitkål, broccoli, blomkål, lök, purjo m.fl.

Tweet

Hur gick det…?

…för stackars Sune undrar världen oroligt. Jo tack, han bor ännu kvar hos lilla familjens – på nåder! Köket är fortfarande en krigszon av degstänk, men surdegsbaguetterna blev tack och lov betydligt bättre än vad den förgående degmassakern borgade för. Fula och krokiga (vilket fullständigt kan skyllas på den tålamodsbefriade bagaren), men med en utsökt frasig skorpa och en alldeles lagom “surhet”.

Till och med surdegsskeptiske maken strödde lovord över andra generationen Sune-avkomma, citat: “det var ju inte alls så illa som jag hade befarat!” Smickrande älskling! Vågar mig då till och med på att rekommendera receptet:

360 g vetesurdeg*

490 g vetemjöl special* (som var alldeles för lite – duttade in säkert 100 g till)

40 g fint rågsikt*

300 g kallt vatten

12 g salt

Mät upp allt utom salt och arbeta i maskin 10 min, lägg till salt och arbeta ytterligare 3 minuter. Låt vila 1 hr. Tag upp och tryck ut till 3 cm tjock rektangel på mjölat bakbord, vik över från vänster, höger, uppifrån och nerifrån, låt vila i sluten plastlåda 3 hr. Tag upp, upprepa vikningen och dela sedan i 4 delar som rullas ut till baguetter, lägg på plåt, låt jäsa 3 hr. Skåra, ös över en kopp vatten och grädda 10 min i 275 C. Lufta ur ugnen, sänk till 200 C och grädda ytterligare ca 8 min. Brödet ska låta ihåligt när du knackar på undersidan.

Fick ett bra tips från Heavenly Hel om Pain de Martins senaste inlägg om hur man sköter sin lille Sune. Jag lärde mig att han nu får flytta till svalare breddgrader inne i kylen – tack!

*ekologiska ingredienser

Tweet

Premiär hos frissan

Häromdagen var det dags att för första gången försöka  få lite fason  på lillemans små blonda fjun. Mammas och pappas gulliga frisör ställde villigt upp på utmaningen…

…sötnosen satt blixtstilla i pappas trygga knä och lyssnade misstänksamt till ljudet från saxen. Undrar dock vad frissans skyddsombud säger om arbetsställningen???

Tweet

Sune ynglar av sig

 

Mammans inneboende kompis Sune ligger nu riktigt pyrt till fast att mamman hittills försvarat honom med näbbar och klor mot den kritiske maken. Här kan du läsa mer om när   Sune under makens protest flyttade in hos lilla familjen och i ärlighetens namn kan denna dag eventuellt bli hans sista hos oss – vi får se hur det går…

Häromdagen fick så Sune chansen att visa vad han går för och förhoppningen var att han även skulle omvända den kritiske maken. Maken har ju ihärdigt hävdat att allt bröd bakat på surdeg är för surt för honom och mamman gjorde därmed ett tappert försök att fjäska in Sune med ett riktigt fullmatat fruktbröd på surdeg. Det mättes, blandades i en evighet, jästes 1+3+3 timmar med noggrann vikning av degen där emellan och slutligen gräddades brödet i hög-, följt av låg temperatur med en dusch av vatten och utluftning av ugnen i mellantiden. Ganska pyssligt alltså!

Resultatet var utsökt direkt och varmt ur ugnen, men tyvärr degade brödet till sig i mitten och (den vanligtvis så mogne och till frugans hushållsexperiment normalt sett positivt inställde) maken har till denna dag vägrat smaka. Nåväl, skam den som ger sig och nu på morgonen sattes ännu en surdeg för lantbaguetter. Lagom till lunch var det dags att ta upp degen för vikning mellan jäsningarna (1+3+3 timmar…igen!) och det var då mamman och Sune först riktigt kom på kant med varandra. Till skillnad från fruktbrödet var degen lös, seg, allmänt eländig och lyckades kleta ner både mamman och hela köket (inklusive nytvättade Pappelinamattan – grrrr!) med därpå förljande vansinnesutbrott. Sune har nu pudrats med massor av mjöl, tämjts något-så-när, men vid kvällens avsmakning ligger hans lilla surdegshuvud definitivt under bilan. Forts följer…

Fram tills dess försöker mamman lugna ner sig med följande övertygande fakta (och en rejäl köksrengöring!): “att baka med surdeg ger gott och saftigt bröd med lång hållbarhet. Surdeg i sig är en odling mjölksyrabakterier som gör susen för näringsvärdet. Mineraler frigörs från ett ämne, fytat, som då kan tillgodogöras i kroppen istället för att hamna i toaletten.” Vi får se om det är Sune eller mineralerna som hannar i avloppsledningen imorgon!

Tweet

Dagens ekonomiska tips…

…för dig som har nöjet att kombinera glasögonbärande med en tillvaro tillsammans med en underbar liten klåfingerapa – eller för den delen inte kan eller vill köpa dyra designerbågar.

Mamman i det här hushållet var i behov av nya glasögon (eller goggles som den “klarsynte” maken smickrande kallar dem), men kände att 3-4000 kr på ett par brillor som ska åka i golvet 15 gånger i veckan och allt som oftast testas i sina hållfasthetsegenskaper verkade huvudlöst. Beslutet togs att testa nya svenska optikerföretaget smarteyes som annonserar vitt och brett om sin nya smarta affärsidé med billiga glasögon. Skeptisk till att det verkligen skulle bli så billigt som de annonserade (när alla tilläggsbehandlingar etc. lagts på…) och om det nu blev det skulle säkert alla bågar vara B och fula, så blev mamman mycket glatt överraskad.

En kupong hittades i morgontidningen som gav en gratis synundersökning (normalt 295 kr), finfina bågar hittades för det utannonserade priset 995 kr och hör och häpna ingick alla antirep-, antireflex-, etc. behandlingar likväl. Inte nog med det, utan smarteyes kör en kampanj där man får ett andra par till halvapriset – allt inkluderat i likhet med första paret.

Mamman är nu alltså fullt kittad med nya störtbågar – ett par för vardagens vilda lekande och ett par lite graciösare för mer finstämda tillställningar – allt för kanonpriset 1490 riksdaler. Två veckor senare funkar allt perfekt och jag rekommenderar smarteyes å det hjärtligaste! Butiker finns tydligen på följande orter:

Borås

Göteborg

Helsingborg

Karlstad

Lund

Malmö

Norrköping

Stockholm

Örebro

Bilden är lånad från smarteyes hemsida.

Tweet

Soppa med mormors baguetter

Förra söndagen tipsade jag om Sanna Töringers utmärkta bok Vintermat här och igår var det dags att prova ett av de värmande och till stor del klimatvänliga (minus korven!) recepten:

Caldo Verde – portugisisk soppa, 4 port

1 gul lök, hackad* 
0.5 dl olivolja* (jag tog betydligt mindre)
1.2 l vatten
2 höns- eller grönsaksbuljongtärningar*
4 mjöliga potatisar*, medelstora
1 l savoykål, mycket fint strimlad
2 starka korvar
Salt och peppar

Fräs löken i lite av oljan, häll över vatten, lägg i buljongtärningarna och potatisen, skuren i bitar. Koka tills det börjar mosa sig, vispa soppan så att potatisen mosar sig. Lägg i kålen och häll i oljan, salta och peppra, skiva och stek korven och lägg den i soppan.

En räddning i alla väder som bakas titt som tätt hos lilla familjen är de superenkle baguetterna från mormor som varit med i hela mammans barndom. Lika bra att göra en dubbel sats när man är igång och vips har man frysen full med gott bröd att ta fram till veckans soppor.

Mormors baguetter, 3 st

1 dl (55 g) fullkorns-/grahams-/rågmjöl*

7 dl (420 g) vetemjöl*

1,5 tsk salt

3 dl ljummet vatten

25 g jäst

2 msk olivolja*

Lös upp jästen i vattnet, tillsätt övriga ingredienser och arbeta i degbunke/matberedare ett par minuter. Låt jäsa ca 20 min, baka ut till 3 avlånga bröd som skåras lätt med vass kniv, låt jäsa ytterligare 20 min och baka sedan 9-10 min i 275 C. Båda jästiderna kan kortas eller förlängas precis efter vad som passar – superbekvämt!

Översta bilden är lånad från recept.nu

Tweet

10-saker-utmaningen, del 22

Då var det dags att göra veckans utrensning av 10 överflödiga ting och ut åker:

• glasskulptur av Gun Lindblad (till auktion då den faktiskt är en värdefull pjäs)
• 2 små Iittalaskålar (loppis)
• kaffekvarn som vi aldrig fått att mala tillräckligt fint (loppis)
• salladsbestick som vi har för många av (loppis)
• fina ljusstakar från Design House Stockholm som var en gåva från vår byggherre, men inte riktigt vår stil (loppis)
• 2 prydnadsägg (loppis)
• en glasskål (loppis)
• ett halsband (Tradera)
• ljushållare (loppis)
• ett grönt grytunderlägg (loppis)

Adjö!

Tweet

Det kom ett härligt paket med posten...

...och både mamman och sonen blev överlyckliga!

Vad som fanns i? Ta en titt här hos underbart kreativa Emelie som försåg oss med detta underbara alster som redan fått en framstående och strategisk placering för när sagonöden faller på…

Tack underbara Emelie och förmodligen kan vi inte hålla oss särskilt länge förrän det kommer en ny beställning på något av dina superfina hantverk!

Bilden är lånad från Emelie, då lilleman är högst ovillig att lämna ifrån sig sin dyrgrip för fotografering…

Tweet

Sicken nörd…

…den här mamman har blivit. Tänk vad familjebildning, villa och Volvo kan göra med en….och vet ni vad – jag trivs så förbaskat bra som nörd!

…någon annan icke-pensionär som är med i Riksförbundet Svensk Trädgård eller Kungsbacka Trädgårdsvänner?

Tweet

Vem vinner…?

…frågar ni er säkert nu när mamman avslutat sin utlottning av en helårsprenumeration på Magasin REKO. Låt mig först av allt ropa HURRA! för att vi är så många som insett att det är hög tid att ta itu med delar av vår vardag för att få till en livsstil som är hållbar för oss själva, men framförallt för klimatet i längden.

Naturligtvis engagerades hela lilla familjen i dragning av en lycklig vinnare och under sin fars noggranna överinseende petade lilleman lotten ur hatten som sade….

Esbe – ett stort grattis och mycket nöje med denna inspirerande tidning. Hör av dig, så ska jag se till att prenumerationen tickar igång lagom till årets första nummer.

Här är några av de initiativ vi/ni kommer att ta under 2010 – läs, inspireras och glädjes åt att vi tar viktiga steg i rätt riktning:

bättre på att sortera hushållsavfall
handla mycket ekologiskt
handla mycket på secondhand
haka på 10-saker-utmaningen
köpa mindre halvfabrikat
ge bort kläder som jag inte använder - kanske någon annan gillar dom!
inte låta en enda grej slinka igenom fel vid sopsortering
plocka ett skräp om dagen ute
inte börja konsumera så himla mycket när jag får ett jobb
inte köpa godis, utan baka istället
ännu mer vegetariskt
baka allt bröd själv - även hamburgerbröd och korvbröd
ta 365 steg mot ett miljövänligare liv - kolla in Heavenly Hel - Eko 2010
börjat med Quick-disk från Naturskyddsföreningen för att inte slösa med diskmedel - toppentips från Soffy som mamman tänker inhandla här
sluta diska under rinnande vatten
mer vegetarisktlampor går jag runt och släcker när ingen är i rummen
mitt mål under 2010 är att omvända alla som bor i radhuslängan och få dem att inse att kompostering behövs!!
återanvända mera (såsom att sy nytt av gammalt)
köra hårt på vår nya bergsvärmepump
försöka övertala mannen om att få skaffa en hushållsgris för närproducerat, ekologiskt kött
mer cykel

För er som inte hade turen med er den här gången rekommenderar jag ändå varmt att investera i en prenumeration – massor av inspiration för inte särskilt mycket pengar alls. Beställ här.

Andra tidningar jag gärna läser (på bibblan!) om hållbart leverne är Camino (med bloggar här) och Kloka hem. Någon som har några andra bra tips?

Tweet