Dagen i bilder!

På mammas dag gör vi sånt som mamma gillar bäst – donar i trädgården…

…färdigställer pysselprojekt “skyltar till örtagården”…

  

 …liksom projekt “hönsgård”…

 

…svänger ihop lite sylt inför hösten och sätter dit prydliga etiketter.

Maken förbjöds att handla i blomsteraffären – jag har ju mycket finare blommor själv i trädgården…  

…och massor av dem dessutom!

Brevbäraren kom med en bunt gulliga kort – vad kan man månntro ha gjort för att förtjäna dessa fina ord?

När man uppnår denna aktningsvärda ålder får man själv välja present – i Linköping spanades dessa finfina koftor in. Jobbgarderoben för hela hösten är räddad. Maken överraskade dessutom med min favorit Paul Potts.

Systern läser mig som en bok – trädgård och pyssel är min melodi!

Är det fest så är det, men har man småbarn så har man! Finporslinet fick lufta sig - tillsammans med barnkalasservetter.

Skaldjurstokiga mamma fick sig ett par havskräftor innan den goda rökta laxen.

 

Tydligen delar sonen inte sin mors passion!

…men bakelser gillar vi allihopa och Viktväktarnas pointsmätare slog i taket. Vilken härlig dag!
Tack för alla gratulationer både här och IRL.

Tweet

Halvvägs till 70 – hjälp!

Så skulle man kunna uttrycka det, men jag väljer att ta en positiv ansats - “halvfullt istället för halvtomt”. På sin födelsedag ska man ha kul, så idag ska lilleman och jag sensommarpåta i trädgården (min födelsedag är officiellt sommarens sista dag enligt min kalender!), sylta och safta en skvätt, färdigställa “ett par pyssel” och baka ett riktigt gott skållat fänkålsbröd.

Till middag är det beställt den underbart goda rooibosrökta laxen på grillen, Viktväktarpoints har sparats omsorgsfullt till en bit tårta från härliga Bröd & Bakverk i Kungsbacka och sedan ska det gosas järnet med mina två fina killar ända fram tills mitt superlånga sommarlov slutar imorgon klockan åtta.

Tweet

Vad är det för fel?

 

Mitt i bostadsområdets gräsplätt stod fyra (!) liter prima kantareller. Är jag den ende entusiasten häromkring eller har jag helt missat något – en lokal kärnkraftskatastrof, lektion 1A i kantarellkännedom eller bara att det är sååå nördigt att bedriva friluftsliv i grannskapet? Förhoppningsvis är det inte något av alternativen som landar mig på IVA och en dialysmaskin att släpa runt på resten av livet.

Skogens guld och nördens glädje!

Tweet

Äntligen målgång

…och grand finale i min 10-saker-utmaning! För er läsare som hängt med ett tag vet ni att jag någon gång vid den här tiden förra året tröttnade på mig själv och mitt överflöd av onödiga prylar som låg och skräpade i både skåp och lådor. Inspirerad av en amerikansk bloggare som satte igång en rensning inför en flytt hängde jag på och började sortera ut 10 saker i veckan som redovisats här på bloggen och senare gått vidare till sällare jaktmarker – nya glada ägare, återvinningen eller i yttersta fall tippen.

Meningen var att jag skulle hålla på i tio veckor, men snart upptäckte jag att det fanns betydligt mycket mer än så som vi absolut inte behöver här hemma och nu ett år senare har jag alltså gjort mig av med mer än 500 (!) överflödiga prylar. För pengarna som jag inbringade med försäljning på Tradera och Blocket fick jag ihop till en finfin Kitchen Aid, hyllor och lådor är nu betydligt lättare att överskåda vilket i sin tur betyder att vi riktigt både använder och njuter av de saker som vi verkligen behöver.

Knock-on-effekten blev att min mamma blev lycklig ägare till en utmärkt köksassistent som utgick ur min maskinpark, två glada killar fick köpt (och använder förhoppningsvis!) golfset till ett fyndpris, min syster sparade in en bra slant och skonade miljön på ett förträffligt sätt genom att använda lillkillens urvuxna kläder och alla dyra bebisattiraljer till sin son och förhoppningsvis fick Myrorna en hygglig slant för alla mina urvuxna (mentalt och ibland tyvärr fysiskt) kläder. I klädkammaren står fyra fulla flyttkartonger som ska omsättas på loppis under hösten och för de inbringade pengarna tänkte jag överraska maken och sonen med en kul upplevelse för oss alla.

Bortsett från att mitt eget välbefinnande ökat mångfaldigt genom att rensa upp i röran och hitta gamla bortglömda prylar som blev som nya igen har det också varit kul med alla glada tillrop här på bloggen. I efterhand är det verkligen inte särskilt svårt att få en sådan här storröjning genomförd när man tar lite i taget, men det verkar som många blivit inspirerade och tagit tag i “sin röra”. Lycka till och ta mitt ord på att det känns underbart att gå i mål.

Mitt finalbidrag blir på 42 prylar enligt bilden ovan och landar mig därmed på totalt minus 552 överflödiga prylar som lämnade vårt hem under ett år.

Tweet

Motion med förhinder

Familjens Viktväktare hade gett sig ut i skogen för att motionera ihop lite extra Points för den danande högtidsdagen, men hur sjutton ska man lyckas hålla tempot och pulsen uppe? Vart man än tittade stod det gyllengula kantareller och i snåren satt det frestande och alldeles Pointsfria nymogna björnbär.

I brist på medhavd svampkorg var man tacksam att jag inte hunnit snyta mig ännu när första svampstället anländes. Belöningen efter dagens motion blev en ljuvlig kantarellstuvning på minimjölk och en yttepytte smörkludd i pannan.

Tweet

Jag har drabbats

…av Ernstfeber sisådär fem år efter alla andra. Länge stod jag emot, men nu verkar Kirschsteiger ha intagit även mitt kök, min inredning och mitt pysselterritorium. Karlen är fortfarande en tillgjord tönt i min bok men han pysslar så bra, lagar så mycket inspirerande mat och får till så fina rum både inne och ute. Jag kapitulerar!

Igår påminde han mig också om hur mycket jag tycker om kronärtskocka som är som allra bäst och mest närodlad just nu. Likt Ernst band jag fast en skiva citron för att undvika tråkfärg och kokte i nästan 45 minuter tills bladen släppte snäll. Men till skillnad från trådsmale Ernst är jag en kalorijagande viktväktare och åt med citronsaft och flingsalt – noll points och såååå gott!

Tweet

Mitt i mina kval

...mellan att följa mina övertygelser om att äta tillsatsfri och äkta mat och att klara av att förlora de ohälsosamma kilona jag plockat på mig tipsade Fru Purjo om en utmärkt artikel/recension på ämnet fejkad mat. Matengagerade Lotta Lundgren skriver om Mats-Eric Nilsson och Henrik Ennarts nya bok Döden i grytan - Om vår rädsla för riktig mat, men broderar framförallt på ett förträffligt sätt ut tankarna runt näringsrik mat och människans utveckling till den intelligenta varelse hon/vi anses vara idag. Skribenten frågar sig följdaktligen varför denna intelligenta varelse nu låter sig luras att äta näringsutarmad fejkmat och accepterar att hennes barn får fixa en hel skol-/dagisdag på något som bara påminner om föda till en kostnad av 4-6 kronor per portion.

Samtidigt som vi till fredagsmyset prisar fina råvaror och gourmetvaror accepterar vi att den industrialiserade djuruppfödningen och storköken bjuder framför allt våra barn och gamla prispressad mat från djur som är så stressade att de i alla andra sammanhang skulle anses för sjuka för att hålla som boskap – örk! Jag står i lånekö för den här boken och jag kan definitivt rekommendera att du läser Lottas artikel för högst tänkvärda (och onekligen illamåendeframkallande) reflektioner här.

Tweet

Torghandel

 

Lilla familjen hade hoppats på väder för en utflykt mot makens Västergötland, men när meteorologerna målade stora molnet med droppar på kartan fegade vi ur och höll oss i närområdet. Närmare bestämt blev det en tur ner till Varberg för grönsakskomplettering på fina torghandeln där och naturligtvis ett insmuget plantskolebesök (sonen somnade lämpligt nog precis vid rätt avfart och mor hans insisterade på att lillen skulle få sova klart i sin sköna bilstol…).

Min favorit för växtinköp här i trakterna är utan konkurrens Derome Kryddor och Perenner strax nordöst om Varberg och trots att säsongen börjar gå mot sitt slut var besöket kuligt även denna gång. Jag höll mig i skinnet och lämnade deras fina “utomhusaffär” med blott en jätteverberna och en solbrud och förstås ett KAP av modell FANTASTISKT!



Så sent som i bilen på väg längs E6 söderut hade jag deklarerat för maken att jag verkligen behöver ett gäng pluggboxar inför nästa fröodlingssäsong (man måste ligga i framkant!), men att jag inte kan med att ge 179 riksdaler för en plastgrunka från Nelson Garden med 49 hål i. Snacka om marginal liksom! Hursomhelst jag myste runt på Derome och fick syn på ett brätte som skulle fungera utmärkt som substitut och tack och lov vågade jag artigt fråga om herr plantskola möjligtvis kunde tipsa om var man inhandlar dessa. Ah, sa vänlige herr plantskola, vi har massor - jag springer och hämtar ett par till dig. Glad (nej förresten, extatiskt lycklig) återvände jag till maken som väntade i bilen med sovande son och deklarerade att jag fått “201 hål för 15 kr” – hurra!

Hinkarna på bilden stod utanför en högst oansenlig liten handelsträdgård i Småland förra veckan med en stor skylt “varsågod att ta med hem” – hur bra som helst. Tror jag ska ha alla mina nya odlingskärl under kudden tills det blir dags att använda nästa vår.

Shoppinglyckan bestod vidare i Varberg med en påse fin sparrispotatis från en lokal odlare, några kompletteringstomater från densamme till kvällens salsa och ett gäng finfina rödlökar som nu på kvällskvisten sjöds ihop till en, inte särskilt Viktväktarmässig, men till höstens köttbitar mycket passande rödlöksmarmelad.

Rödlöksmarmelad, 2 burkar

750 gram rödlök*
1,5 dl socker*
3 msk olivolja*
1 dl vinäger*
1 tsk salt
3 kryddpepparkorn
1 lagerblad
Ca 1,5 dl vatten att späda med då och då

Skala och skiva löken och lägg alla ingredienser i en tjockbottnad gryta. Koka ihop på låg värme i ca 1 hr tills rödlöken mjuknat och det liknar marmelad. Späd med lite vatten då och då så att marmeladen inte bränner fast i grytan.
*ekologiska ingredienser

Tweet

Komma ut…

…ur skafferiet skulle man kunna säga att jag tänker göra idag. Jag har nämligen äntligen börjat Viktväkta för att ta tag i de alldeles för många kilona som klistrat sig fast runt midjan efter mitt vällevande å det senaste. Förra året gjorde jag en rajd och kom ner på vikten som jag hade före graviditeten, så jag kan inte ens kalla det graviditetskilon längre. Snarare handlar det om myskilon plus de grymt orättvisa kilona som jag sköt upp på nolltid när jag slutade med p-piller. Fullständigt orättvist då man alltid hör att det är just pillerna som folk brukar gå UPP i vikt av – jag var som vanligt kärringen mot strömmen, undantaget som bekräftar regeln och alla andra klyschor….

Hursomhelst, disciplinen har inte kunnat frambringas för egen maskin så nu tar vi ultrakommersiella Viktväktarna till hjälp. Den som läser bloggen regelbundet vet att Viktväktarnas matrekommendationer egentligen går emot allt jag själv tror på och förespråkar i form av “äkta mat” när man nu ska leva på tillsatsstinna lightprodukter som säljs dyrare fast att de innehåller betydligt mindre råvara. Med andra ord bekänner jag mig nu till “de lurades läger” och betalar dyrare för mejeriprodukter som späds ut med vatten, köttbitar som smakar betydligt mindre för att de saknar marmorering och dricker lightläsk (i alla fall ur Sodastreamern så att den inte åkt lastbil i PETflaska – man klamrar sig fast vid det lilla…) belamrad med högst tveksamma tillsatser och dokumenterat ohälsosamma färgämnen. Var så säker att inget av det här tjafset kommer i närheten av min son - varken fysiskt eller som en värdering jag vill ingjuta i honom.

Bortsett från det moraliska dilemmat och det trovärdighetssänkande förfallet i min helomvändning så har jag gott hopp om att Viktväktarna ska kunna hjälpa och motivera mig att uppnå en hälsosam vikt och framförallt en kroppsform som jag trivs med – det har de gjort förrut. Jag kan inte sticka under stolen med att jag verkligen hatar att inte kunna styra mina egna beteenden och att behöva leva med en gnagande känsla av att jag vantrivs i “mitt skal”.

Det var ett bra tag sedan jag Viktväktade senast och det har verkligen hänt revolutionerande saker på det rent administrativa planet sedan dess. Kanske avslöjar jag att jag har bott i Göteborg alldeles för länge när jag säger att jag blev verkligen “helt knäckt” förra gången när jag tvingades sitta igenom ett helt VV-möte inför jul där en rejält överviktig kvinna argumenterade att “knäck kunde väl inte vara så farligt”. Med risk för att låta som en snobbig akademiker var det den totala oförmågan att ta till sig fakta och logisk information som fick mig att fly gruppen.

Nu har tekniken tagit oss framåt och som online-medlem slipper jag ens bevista ett menlöst möte och en förnedrande invägning . Jag väger mig hemma och plottar in resultaten på “min sida” på Viktväktarna Online. Där för jag också in mitt matintag efterhand från lättklickade listor på massor av livsmedel med vikt/volym/antal-alternativ, hittar mängder med recept och får min motion omräknad till extra  “points”. Allt har jag tillgång till så länge jag har internet framför mig – vilka revolutionerande framsteg jämfört med de gamla krysslistorna och häftena man slog i.

Jag har gott hopp om att detta kommer att hålla motivationen på topp för en detaljfokuserad och resultatdriven marknadsanalytiker!

Tweet

Zöta zinnior!

Fröpåsen påbjöd förodling, duttande med plantorna och varsam utplantering i tidiga juni. Resultatet blev en endaste vacker, men klen liten zinnia. Fröna däremot som slarvigt kastades ut i ett 3 cm tjockt jordlager på min lilla egenskapade jordkulle har växt som tokiga och erbjuder nu ett helt hav med prunkande zinnior i alla möjliga nyanser av rosa och rött.

Dagens lärdom - sopa lagom!

Tweet

Stormen skördar

När vi kom hem från vår lilla Sverigeturné hade stormbyarna tyvärr ruskat om lite för väl och en hel del gröna tomater hade fallit av plantorna. Lillgrabben gjorde det till sin uppgift att plocka ihop den ofrivilliga skörden (…och säg är han inte duktig som inte ens funderade på att ta frukterna som fortfarande hängde på plantorna!?) och mor hans skred till verket och kokte en utsökt marmelad på densamma. Jag hittade receptet i Allt om Mat förra året och alldeles nyligen gjorde vi slut på den sista burken av den smaskiga marmeladen som passar alldeles perfekt med en skiva mogen vitmögel- eller kittost på ett kex eller knäckebröd.

Till ostkexen dricker man helst en välkyld torr och kryddig Gewurztraminer från till exempel Hubert Beck (4592) eller Pierre Sparr (72187). Kanske lite oväntat möter syrligheten och sötman i vinet på ett härligt sätt upp det syrliga och söta i marmeladen.

Ofrivillig grön tomatmarmelad

800 g gröna tomater
1 liten ekologisk citron*
3/4 dl vatten
7 dl syltsocker

Skär tomaterna i tärningar och citronen i tunna skivor, tillsätt vattnet och sjuda ca 20 minuter. Tillsätt syltsockret, koka upp och koka i två minuter. Häll upp på väl rengjorda burkar och förvara svalt.

Tweet

En blyg kaprifol

…hette det visst inte, men våra två exemplar har varit allt utom så snabb- och vildväxande som det sägs. Andra sommaren på plats har den ena lilla stackaren åstadkommit 15 cm gröna blad och den andre rackaren “peakade” med en endaste, men väldigt vacker blomställning nu i sena augusti. Söderläge mot en vägg och prima klätterstöd, gödslad med mumsigt hönsgödsel – vad gör jag för fel?

Tweet

På resande fot

…blir kosthållningen ofta allt utom önskvärt hälsosam för lilla familjen. Hungern smyger sig på långt ifrån tättbebyggt område eller så passar vi på att sätta plattan i mattan medan den lille sover sin skönhetssömn och hoppar helt enkelt över lunch vid bruklig tidpunkt.

Ikväll anlände vi åter hemmet efter en härlig turné med trevliga längre stopp eller övernattningar i Vadstena-Linköping-Nyköping-Linköping-Kalmar-Öland-Kalmar-Hestraviken. En alldeles lagom tur med ett 20-månaders-bus i sällskapet och alla fick vi lite av sådant vi gillar. Det ska nog erkännas att mamman var lyckligast lottad (ihärdigast…) med sina trädgårdsbesök - mer om dessa trevliga nedslag längre fram i veckan.



Med magen full av fiber- och vitaminlös semesterdiet möttes vi hemma av härligaste välkomstkommittén i grönsakslandet. Vi ska nog få ordning på både närings- och fibertillförseln i veckan som kommer – eller vad tror ni? Några bra förslag på recept innehålland myyyycket zucchini? Kantarellerna plockades alldeles runt knuten från hotellet i Smålandsskogen.



Hemma hade trädgården också i övrigt skött sig exemplariskt med naturlig vattning och god växtkraft. Blommorna står i ljuv blom och grönsakerna spurtar på under augustis sista vecka. Stormbyarna här på västkusten hade gått varsamt fram på grödorna för att istället välta jätteparasollen (och tillhörande 45 kilosfot) mitt framför ögonen på mig så att jag kunde få bevittna dess massaker på min ljuvliga Agapanthus.

Som av ett under fick parasollmonstret endast med sig fyra av de 28 ljuva stänglarna i fallet och jag tackar min lyckliga stjärna. Jag skulle faktiskt kunna erkänna att de till och med blev riktigt fina i vaser inomhus tillsammans med sina vänner ifrån rabatterna. Utan parasollets hjälp skulle jag varit alldeles för dumsnål för att kunna med att klippa av och ta in denna ljuva fägring. Inget ont som…



Tweet

Att bygga ett fort

 

Kanske är vi extremt asociala människor och värsta mardrömsgrannarna som vägrar leva i symbios med kvarterets alla andra familjer under sommarmånaderna? Kanske är vi ufo:n som landat på helt fel ställe i värsta Goda Grannar/Svenska Hjärtan reprisen under sommarens alla grillkvällar? Inte vet jag, men nog sticker vi ut när vi lever efter mottot “vi bor bredvid våra grannar och umgås med våra vänner”.

Visst får man stå ut med att höra och ibland stöta på sina grannar när man flyttat till en nytt och tättbebyggd barnfamiljsområde, men ibland vill jag bara slippa se folket på andra sidan. Jag vill slippa kallprata väder och dagisköer så fort jag sticker näsan genom altandörren, jag vill slippa se ett gäng bleka ölmagar bobba upp och ner i barnens plaskpool efter läggdags och jag vill kunna sätta mig under parasollen med en god bok utan att halva kvarteret läser över axeln. Kuf eller stark integritet?

Hursomhelst hjälpte snälla pappa mig med att snyggt spänna upp ett gäng rostfria vajrar för att höja avskärmningen in till grannen ett par, tre decimeter. Nedanför planterade jag en bokharabinda och två humleplantor som ska stammas upp. Därtill kommer klematisarna som redan fanns mot staketet. Klätterväxterna håller fint vad platskolan lovade och klättrar för fullt på väg mot en härlig grön vägg in mot grannarna. Vi hinner inte hela vägen i år, men nästa år får kan vi kufar sitta bakom vår gröna ridå och grilla på alldeles egen hand.

Tweet

Äntligen min!

 

Kommer ni ihåg att jag har tjatat om en stjärnflocka?

När det var riktig blomningssäsong i juni och juli blev jag så fascinerad av alla fina bilder som andra bloggare hade tagit på detta lilla underverk. På något sätt ser det ut som massor av små blommor i den stora blomman. Nu har jag i alla fall äntligen min egen lilla fotomodell som poserar så fint ute i rabatten.

Tweet

Ingen oskuld längre

På rean förra året slog jag till och högg Betong: en gjuten hobby av Susanna Zacke och Sania Hedengren för överkomliga 59 riksdaler. Vid flera tillfällen har jag bläddrat fram och tillbaka och drömt mig iväg till diverse betonggjutarprojekt, men nu blev det äntligen lite handgripligheter av det hela. När vi införskaffade virket till odlingsstegen passade jag på att svinga en smidig liten 35 kg-säck med finbetong in i bilen och därtill ett gjutrör i papp. Betongoskulden förlorades till förmån för ett gäng trampstenar till landet och vad fina de blev sen.

Med en färgblandare på borrmaskinen och 6 dl vatten i 5 kg “betongpulver” var det bara att tuta och köra. Skvätte bra gjorde det, men efter ett par försök stannade innehållet i hinken tills det var blandat och klart. Pappröret delade jag i ca 5 cm tjocka “skivor” som jag penslade med vanlig matolja på insidan. I botten (med en oöm planka under) lade jag blandade löv och rabarberblad med ådringen uppåt i respektive form och hällde på betongen. Ett par dagar och ett par vattningar senare hade betongen bränt färdigt och jag hade superfina och välbehövliga trampstenar till landet. Jättekul och enkelt – här ska det snart slabbas igen!

Tweet

Simsalabim!

 

Någon som gissade att detta är min trädgårdskompost?

Idén att dölja det fula gröna kompostnätet, fullproppat med torra och vissna föredettingar från trädgården, med hjälp av slingerkrasse fungerade alldeles utmärkt. Med ett gäng squashplantor växandes i komposten var saken biff - brunt och tråkigt blev grönt och skönt. Repris nästa år!

Det växer på bra i stora odlingslådan. Salladsärten Sugar Snap fulkomligt sprutar fram söta ärtskidor, squashen växer så det knakar och röd- och gulbetor gör sitt bästa för att behålla sitt territorium i landet. Gurkorna anfaller från vänsterflanken.

Mer slingerkrasse i min äppellåda – visst är det fint!?

Prydnadspumpan slingrar sig som en orm längs med stenarna – vågar knappt tänka på vart hän den tagit sig tills vi kommer hem. Låste jag terrassdörren ordentligt??

Tweet

Min snälla mamma

  

…gjorde mig riktigt, riktigt glad förra veckan när hon överraskade mig med en underbar Afrikas blå lilja, eller Dela Agapanthus som de-som-vet kallar den. Jag har gått och drömt om en sådan skönhet, men hade aldrig trott att det skulle bli verklighet så här rakt upp och ner. …och det var inte vilket exemplar som helst – jag räknade till 28 (!) fina frodiga stänglar alldeles fullproppade med de härligt blå blommorna. När vi återvänder hem ska krukan bytas till något mer diskret i “min färgskala”, men visst är liljan vacker flankerad av lagern och lilla olivträdet!?

Tack snälla mamma!

Tweet

Vi sliter på dubbla fronter

 

Idag drar vi iväg på en veckolång Sverigeturné för att bevista lillkusinens namngivningskalas, snurra ett varv på Öland och förhoppningsvis lyxa till det lite på Countrysidehotell i Hestraviken. När man är trädgårdstant är det plötsligt en helt annan deal att dra iväg med tanke på förberedelserna som behöver göras.

Förr packade man ner ett gäng plagg i väskan, drog ur kaffekokarsladden och satte sig i bilen. Nu är det andra tider – tomatplantorna ska duttas och omorganiseras så att de står skyddat och ändå får lite naturlig vattning, humlen ska viras hårt på sina klättertrådar så att den inte anfaller grannen brutalt, vissna blommor ska knipas av så att vi inte drunknar i en ringblommedjungel nästa år…och naturligtvis måste en riktig trädgårdstant klippa gräset innan hon ger sig iväg. Ännu är det inte för att “hålla skenet uppe” för grannarna, men just för att det var dags att gödsla landet med näringsrikt gräsklipp.

Tack och lov att man har en liten hjälpreda, men visst ser han bekymrad ut i mammas gröna djungel…!? Närmsta veckan får ni hålla till godo med lite inblickar i min växtlighet och sedan ses vi i slutet av nästa vecka för min “grand finale” i 10-saker utmaningen. Hej så länge!

Tweet

Titta vad fin!

Oj, vad nöjd jag blev med vår egensnickrade odlingsstege. Lite måste man väl få klappa sig (oss) själv(a) på axeln när man (vi) bemästrat både verktygslåda och målarpyts!?

Tweet

Vad gjorde folk före Google?

Underbara Emmy med Remsans Bistro skänker mig så mycket härlig inspiration på mat-och-bak-fronten och gissa om jag blev full i skratt när jag kom hem till min mamma i helgen och blev serverad “Remsans sommarpavlova”.

Igår kväll fick jag ett ryck att baka tebullarna som Remsan fixade ihop häromsistens och jag ska erkänna att jag blev bra nyfiken på hur det är att baka med torrjäst. Nuförtiden är det oftast surdegarna som får stå för jäskraften i mina brödbak och däremellan den traditionella färskjästen, men det där med torrjäst verkar som ett smart alternativ om man befinner sig under lite primitivare köksförhållanden, eller rent av i naturen.

Utan att för en sekund reflektera att vi kör kylskåp och skafferi på sparlåga inför stundande Sverigeturné drog jag igång min fina Kitchen Aid och började hälla i ingredienser. Mot slutet skulle det i ett par ägg – oups! Med inte så mycket som en fjäder i sikte blev det till att ta en surf på nätet efter lämpligt substitut. Både det ena och andra veganalternativet stöp jag på i brist på fiberhusk och havregrädde och ersättningarna Loprofin (baserad på majs- och potatisstärkelse) eller No Egg (på potatisstärkelse, tapiokamjöl och lite mysig metylcellulosa) har ingen chans att komma över vår tröskel.

Men nöden är som bekant uppfinningarnas moder och med lite uppfinningsrikedom kunde det ju inte gå värre än käpprätt åt skogen med mina tebullar. Inspirerad av ovannämnda alternativ med gräddaktiga produkter och med vetskapen om att ägget ger volym föll valet på att ersätta 1,5 ägg med 0,5 dl vispgrädde och 1 tsk bakpulver. Vet ni vad??? Resultatet blev utmärkt och att ytan blev matt istället för glansig med äggpensling märker man inte det minsta när man har den ljuvliga bullen i munnen med en klick jordgubb- och flädermarmelad.

Tebullar med valnötter, 24 st
8 dl vetemjöl*
3/4 tsk salt
2 tsk socker*
75 g smör*, kylskåpskallt
1 msk torrjäst
2 dl mjölk*
1 ½ ägg*, spar den andra halva till pensling (eller 0,5 dl grädde + 1 tsk bakpulver…)
50(-100 g) valnötter, grovhackade

Blanda nästan allt vetemjölet med salt och socker i en skål. Finfördela fettet i mjölet till en smulig massa. Lös jästen i lite av mjölken värmd till 40-45°. Häll jästen och den resterande mjölken samt äggen över mjölet. Rör ihop till en smidig deg. Tillsätt mer mjöl om så behövs. Blanda till sist i valnötterna. Låt degen jäsa övertäckt i 30 minuter. Dela degen i 24 bitar och lägg dem i pappersformar och ställ tätt ihop på en stor plåt. Låt jäsa övertäckta i ytterligare 40 minuter. Sätt ugnen på 250°. Pensla bullarna med uppvispat ägg. Grädda mitt i ugnen i ca 10 minuter.

*ekologiska ingredienser

Tweet

Grön lektyr

Trädgården står i full grönska och blomning, vi skördar och njuter alla grönsaker jag odlat i år och i tankarna är jag redan igång med planeringen för nästa års frösådder och fixelifixande i vår lilla oas. Det här med trädgård var ju svårt vanebildande och i ett trollslag var man värsta trädgårdstanten som inspekterar och oh:ar och ah:ar över rabatter och grönsaksland vart än man går.

För stunden fullkomligt slukar jag varenda bok om odling och grönska jag kommer åt och just nu ser det ut som ovan på mitt nattygsbord....plus en jättetrave med trädgårdsböcker från biblioteket!

När vi hade fest här för leden uppvaktade min gulliga svåger och svägerska med en finfin kokbok, men naturligtvis hade jag mitt ägg redan gått och köpt den själv (så tanken var ju mitt i prick på vad jag gillar uppenbarligen!), så jag fick lov att byta i bokhandeln. Bytet (dubbelbottnat!) blev helt underbart det med för jag kom hem med två härligt inspirerande böcker på ämnet grönt. Latmansträdgården av Kerstin Engstrand som är en inspirerande liten bibel på hur man får till en vacker och fungerande trädgård utan att slita ihjäl sig under säsongen - man ska ju hinna njuta sitt mästerverk!För att höja ribban ett snäpp fick också Trädgårdsdesign : för en vackrare trädgård av Dan och Ann-Christin Rosenholm komma med för lite inspiration om hur man bygger rum och får till "en stil". Båda böckerna verkar väldigt lovande och trevliga efter ett par kvällars läsande.

Odla tomater av Åke Truedsson låg på ett reabord i Örebro och skrek ut mitt namn och de välinvesterade 49 kr ångrar jag inte. Truedsson är experten med stort E på tomatodling och boken ger utmärkta tips för oss tappra hobbyodlare. Det finns till och med hopp för oss frilandsodlare. På bibblan lånade jag Truedssons Grönsakslandet som också var fantastiskt bra för handfasta tips och exakta intruktioner om hur man lyckas med var och en av grödorna som man har ambitioner för i grönsakslandet. Håller tummarna för ett reakap vid tillfälle!

Sanna Töringes Köksträdgården : planering, odling, recept fick jag i födelsedagspresent av mina underbara killar förra året och den har givit finfin inspiration till vad jag valde att odla i landet i år och bjuder också på en massa bra recept när det väl är skördedags.

Sist men inte minst "the one and only" Handbok för köksträdgården : odla grönsaker, kryddor och bär av Lena Israelsson som har svar på ALLA frågor man någonsin kan tänkas ha om odling i köksträdgården och är fylld med inspiration för hur man anlägger allt från en odling i en ensam pallkrage till en enorm potager. Jag högg boken på årets bokrea för blygsamma 129 riksdaler, så får du chansen och är det minsta lilla intresserad av att odla egna grönsaker skulle jag inte tveka en sekund.

Jag har att läsa ett tag framöver....

Tweet

TisdagsTema - blommor

Att få till dagens TisdagsTema "blommor" var inte någon större utmaning när de senaste dagarna ägnats åt att beskåda snart varenda visningsträdgård med skönheter i blommning som den skånska slätten har att bjuda. Denna ljuvligt blommande kronärtskocka fastnade på bild i Apotekarns trädgård i Simrishamn. Ljuvlig, men hade den bott hemma hos mig hade den tyvärr varit skördad och uppäten för länge sedan - då kokt kronärtskocka med salt och citron är det näst bästa jag vet efter kapris. Udda smak? Kanske levde jag i ett tidigare liv vid Medelhavet i gassande solsken!?

Fler blommor hittar du här.

Tweet

Mer kändisar i trädgården

Turnén i de skånska hemtrakterna fortsätter och idag bar det av ut på vackra Österlen. Klart som korvspad stod ett besök på Mandelmanns Trädgårdar i Rörum på önskelistan. Tro´t eller ej, men nu har jag Trädgårdsfredagskändisspot:at två gånger på en vecka! Tokige Gustav syntes inte till, men fega jag smygfotade Marie Mandelmann bakifrån när hon pysslade runt bland ullen i landet iklädd de vanliga bohemiska skapelerna hon bär. Äntligen fattade jag också vitsen med ullen - den täcker mot ogräs, gödslar, ger ökad ljusreflektion och håller sniglar och harar borta. Smart, men lite läskigt ser det ut med en ullmatta mitt bland växterna.

Trädgårdskaféet och gårdsbutiken håller bara öppet på fredagar och lördagar, men man är välkommen att titta runt på egen hand när man vill mot en smärre avgift. Vi var ensamma att ströva runt denna dag och njöt avsaknaden av vindlande köer av Stockholmare. Österlen är liksom hundra gånger mysigare lite out-of-season när de värsta turistfällorna gjort sitt för sommaren.

Ull i stora lass

 Här kändes det lite som om man varit tidigare tack vare Trädgårdsfredag - Djupadal är precis så vackert som man inbillar sig. Om än lite stökigt och gården i sig skulle inte må illa av en omgång puts, men är man bohem så är man.... Misstänker att Mandelmanns lägger all sin energi på den enorma trädgården.

De mobila hönshusen fanns naturligtvis på plats och överallt sprang det nyfikna hönor på rymmen. På hemsidan läser jag att både grisar och höns ingår i växtföljden där den ideala gången är som följer; efter grönsaksskörd på ett stycke flyttas hönsen dit där de äter skörderester och insekter, efter ca 1-2 veckor avlöses de av grisarna som tar det som hönsen ratat, ogräs och annat grönt, och de vänder också på jorden så att till exempel kvickrot torkas ut och försvagas...och lägger till lite gödsel misstänker jag. Därefter harvas jorden och är redo för en ny gröda eller vintervila. Vilken underbar tanke - så vill jag också ha det!

 

De söta små kultingarna, men suggan var lite läskigare!

 

Växthuset fullständigt dignade av underbart röda och gula tomater, vitlöksruskor på tork och en finfin matta av basilika. En sann dröm!

Kronärtskockor ingår i mina "måset-prova" nästa sommar.

 Lilleman förälskade sig i den lilla traktorn som de Mandelmannska barnen generöst lånade ut...

...det var knappt vi fick med honom med hem igen. Detsamma gällde för hans mamma, men i det fallet inte på grund av plasttraktorn...

Äppelträden dignar av frukt i Kivikstrakten

Som vanligt var vårt schema allt för optimistiskt för utflykten, men vi hann i alla fall till Simrishamn och Apotekarns trädgård i Medelhavsstil. Fint, men det hade varit kul med en guidning eller åtminstone ett par skyltar.

Om jag förstår saken rätt är det trädgårdsexperten och författaren Peter Englander som står bakom, så man får väl ta en titt i hans nya bok Livet i solen : skapa din egen medelhavsträdgård. Man har ju oliv, fikon och lager...vetja!

Ett kul arrangemang med pelargoner hängande i terracottakrukor - snyggt framför korsvirkesväggen!

 Vi anslutade med middag och en tur på Simrishamns söta gränder och nästa sommar hinner vi nog också till Åbergs trädgård och Österlenkryddor utanför Ystad.

Tweet