Kanske är vi extremt asociala människor och värsta mardrömsgrannarna som vägrar leva i symbios med kvarterets alla andra familjer under sommarmånaderna? Kanske är vi ufo:n som landat på helt fel ställe i värsta Goda Grannar/Svenska Hjärtan reprisen under sommarens alla grillkvällar? Inte vet jag, men nog sticker vi ut när vi lever efter mottot “vi bor bredvid våra grannar och umgås med våra vänner”.
Visst får man stå ut med att höra och ibland stöta på sina grannar när man flyttat till en nytt och tättbebyggd barnfamiljsområde, men ibland vill jag bara slippa se folket på andra sidan. Jag vill slippa kallprata väder och dagisköer så fort jag sticker näsan genom altandörren, jag vill slippa se ett gäng bleka ölmagar bobba upp och ner i barnens plaskpool efter läggdags och jag vill kunna sätta mig under parasollen med en god bok utan att halva kvarteret läser över axeln. Kuf eller stark integritet?
Hursomhelst hjälpte snälla pappa mig med att snyggt spänna upp ett gäng rostfria vajrar för att höja avskärmningen in till grannen ett par, tre decimeter. Nedanför planterade jag en bokharabinda och två humleplantor som ska stammas upp. Därtill kommer klematisarna som redan fanns mot staketet. Klätterväxterna håller fint vad platskolan lovade och klättrar för fullt på väg mot en härlig grön vägg in mot grannarna. Vi hinner inte hela vägen i år, men nästa år får kan vi kufar sitta bakom vår gröna ridå och grilla på alldeles egen hand.
Tweet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar