29 juni 2009

Tänt var det här!



Efter en underbar helg i strålande sol med trevligt besök från svärfar och svåger måste det bara dryftas ett par ord om det underbara fenomenet att tillaga sin mat utomhus. Gällande miljövänlighet och klimatsmart leverne är tyvärr den lilla familjen helt ur kurs på den här punkten, men ibland får man väl tillåta lite njutning att gå före helylleförnuft!? I vårt fall handlar det om att det har inhandlats en superduperdunderbra tradionell klotgrill för kolgrillning, vilken snabbt blivit en av pappans ögonstenar utöver den givne lille sötnosen.

Familjens svettige och lätt vidbrände (denna gång tack och lov pga den gassande sommarsolen, snarare än en olycka i samband med middagsmaten!) grillmästaren låter hälsa att de högklassiska produkten från Weber bara måste pimpas för allmänheten på grund av sin förträfflighet. Säger han det är det väl så, även om mamman gärna levt vidare i föreställningen att hon på något vis lyckats snärja landets skickligaset grillkock. Hursomhelst har det hela veckan grillats vareviga kväll och det dåliga samvetet att halva Amazonas urskogar eldats upp till trots har det njutits i fulla drag. Det har blivit laxsida med rökig rosépeppar glaze, helstekt fläskfilé med BBQ-sås och ananas & bönsalsa, chili/lime/honungs-marinerade fiskspett och utsökt sesammarinerad oxfilé med timjangrillad färskpotatis.

Måtte det strålande vädret snart ge med sig ett par dagar, annars är det snart lika ekande tomt i djurriket, plånboken såväl som i regnskogen. Börjar misstänka att initiativet att i alla fall inhandla en miljövänlig elektrisk grilltändare snart eventuellt inte kompenserar fullt ut för vår vällevnad - måste släcka en lampa eller två omedelbart!


28 juni 2009

Mer tur än skicklighet


Efter att ha bott här (som det visst är väldigt noga med om man bor i ett gammalt fiskeläge och är en riktig lokalpatriot) Onsala i 8 månader kan det bara konstateras att vi hade en vansinnig tur när vi alldeles ovetenskapligt valde vår nya bostadsort i all hast inför en stundande semester. Mamman var sugen på att åter komma nära havet och pappan hade skjutit in sig på ett nybyggt hus för att minimera alla sorters aktiviteter som involverar en målarpyts, spackel eller annat pyssel som yrkesmän egentligen gör bäst.

Annonsen om vårt nya lilla område dök upp och efter ett besök på den obebyggda plätten bredvid skogen lades det både handpenning och skrevs kontrakt i all iver. Först efteråt har jag lite skamligt konstaterat att jag inte ens hade besökt centralorten innan jag köpte mig ett hus för bankens pengar. Moget?...vet inte, men vi hade en attans tur i alla fall och trivs nu så väldigt bra i de här omgivningarna. Skam vore det väl annars när man i ett väderstreck kommer till havet, ett annat raskt befinner sig i härlig ekskog med blåbärsris och i ett tredje kommer ut på bondvischan med hästar, hagar och fina bondgårdar. Vad mer kan man önska sig som glatt barnvagnsputtande småbarnsmamma!?

Det där fjärde väderstrecket är dock än så länge outforskat pga sin svårpenetrerade terräng för ett barnvagnsekipage. Så fort vi fått bearbetat den något mindre friluftslivsbenägne barnafadern så ska det förhoppningsvis införskaffas en sån där praktisk "kotte-kommunist-bära-barn-i-ryggsäck", så att Max och mamman kan bege sig in i den djupa blandskogen. Mamman har en stark känsla, eller kanske framförallt förhoppning om att herr Kantarell skulle kunna trona med sin gula hatt i denna hemlighetsfulla miljö. Har hon rätt lär mor och son försvinna in i ett nafs, men förhoppningsvis också hitta vägen tillbaka hem innan värsta söket behöver dras igång med skallgång och värmekamera. Tyvärr finns det en hel del att önska gällande moderns lokalsinne i såväl stad som skog - hoppet står såtillvida till den lille kotten på ryggen!


26 juni 2009

Stressade hemmafruar

Kära kollegor och andra kontorsråttor som just är mitt i nedräkningen till semestern och avundas oss lyckliga som får dröna runt i solen dagarna i ända. Låt mig påminna er om hur bra ni faktiskt har det som förhoppningsvis har kunnat börja dra ner lite på takten inför ledigheten och åker snålskjuts på de kollegor som tagit tidig semester och med lite tur hindrar er från att påbörja något nytt. Här på hemmafrufronten är det däremot alldeles tvärtom och nu börjar det på allvar dra ihop sig till årets stressigaste period. Tanken att inhandla en burk Losec har faktiskt dykt upp, då man ännu inte vet hur pass körigt det faktiskt kommer att bli under juli och augusti.

Anledningen till den analkande stressen och körigheten är naturligtvis det överdåd som just nu och ett par månader framöver råder i naturens underbara skafferi. Max och mamman lullar som vanligt runt med vagnen i omgivningarna och just nu känns det som om vi inte kan ta ett steg utan att det står ett bär, en frukt eller en blomma och hånleendes ropar: "Ha, ha vi är mogna och vill ner i din sylt/saft/chutney-gryta - nuuuuuuu!"

Morgonens promenad gick genom skogen och till vår stora förvåning var blåbären redan just blå i alla fall på den soliga sidan. Hur ska detta gå nu när vi snart lämnar bygden för sommarkollo nere i blåbärsbefriade Skåneland? Det får övervägas under eftermiddagen huruvida vi ska rusa iväg och inhandla en sån där effektiv bärplockarskopa som proffsen har eller om vi ska ta risken och vänta två veckor till och låta alla andra härja fritt i skogen före oss. Om jag frågar barnafadern kommer svaret säkerligen att bli ett rungande "vänta!", då denne käre make börjar bli lite trött både på avlusningsrutinen av fästingar på frun som krävs vareviga kväll och allt efterföljande gnäll om hur mycket det kliar där myggor stuckit, myror pinkat...och elefanter klampat.


25 juni 2009

Premiärdopp


Årets första dopp och tillika invigningen av vår nya fina badstrand klarades av på kvällen efter denna underbara sommardag. Så fort familjeförsörjaren svettig klev innanför dörren packades badkläder, filt och den obligatoriska fikan. Mamman och pappan vågade sig utan större bestyr i vattnet och blev glatt överraskade av både en toppenfin sandbotten och en klart godkänd vattentemperatur - uppskattningsvis 17, kanske till och med civiliserade 18 grader.

Under tiden satt lillkillen snällt och spejade ut över den vackra fjorden från sin nya fina sittvagn. Han verkade mest fundera över varför i hela fridens mamma och pappa klädde av sig mitt på allmän plats och till på köpet kastade sig i det till synes kyliga och definitivt inte kristallklara vattnet - vi har ju för jösse namn både badkar, kran, balja och dusch hemma....



Apmamman

Igår var det då dags för årets förnedring i grannskapet då det skulle plockas fläder till saftkoket. Aktiviteten hade noga planerats eftersom den blir lite extra krävande när man är ny på orten och varken har sin inarbetade taktik eller tillräcklig kunskap om fläderbeståndet. Rätt tidpunkt inväntades då förhoppningsvis de flesta vettiga människor dragit sig in för att titta på Leila-bakar-reprisen eller någon annan pang-sommar-TV-underhållning, lillprinsen pyjamasifierades och stoppades i vagnen för att agera spanare tillsammans med sin far och mamman utrustade sig med stora spanarögonen. Dessvärre visade det sig ytterst amatörmässigt för plockaren att ge sig ut endast iklädd shorts, t-shirt och gympaskor - lämplig klädsel här i grannskapet hade mer varit något i stil med vadarstövlar och eventuellt en biodlarhatt.

Med tanke på den välkända midsommarnubben Hallands Fläder skulle man ju kunna inbilla sig att denna växt eventuellt skulle täcka hela landskapet, men icke så här i de mest norra delarna fick vi erfara. Längs med motorvägen och alla andra avgasfällor finns de i mängd, men när man gick på jakt här i de förhoppningsvis något mindre koldioxidstinna omgivningarna var flädern desto sällsyntare..i alla fall om man inte hade fräckheten att promenera in på någons tomt och tömma det odlade beståndet.

Så i sammanfattning syntes mamman bestiga diverse mindre berg för att på toppen konstatera att blommorna hängde över en gigantisk myllrande myrstack (undra på att inte ens de aggresiva saftkokande granntanterna skövlat här...), med gråten i halsen konstatera att man inte hur gärna man än vill kan ta sig igenom en mindre åker med brännässlor i midjehöjd iklädd minimal sommarklädsel och till sist klängandes som en (förhoppningsvis osynlig!) apa skövla varenda klase på den buske som stod 4 mm utanför en tomtgräns. Snacka om förnedring!

Nu är i alla fall klasarna med ljuvligt doftande fläderblommor i tryggt förvar hos lilla familjen och som vanligt är timingen oklanderlig...det ska alltså hängas över en kokande jättegryta med saft idag på årets hittills varmaste dag - 22C i skuggan kl 9.oo. Lysande! För den som eventuellt har inspirerats att klänga som en apa i de lokala fläderbuskarna ikväll följer här receptet på min mammas, dvs mormors, underbart goda flädersaft samt den härliga dessert som måste tillverkas så fort saften är klar:

Mormors flädersaft

Ca 6 liter koncentrerad saft som räcker hela året om man fryser in ca 3/4, halveras med fördel för den som nöjer sig med en lagom dos för sommaren.

80 klasar fläderblommor
4 liter vatten
4 kg strösocker
6 citroner
120 gram citronsyra

Tvätta blomklasarna och tvätta och skiva citronerna innan de läggs i en rymlig gryta. Koka upp vatten och socker och lös därefter upp citronsyran däri (blanda först i kopp med liten mängd vätska). Häll sockerlagen över blommor och citroner, låt stå i kylen 3 dygn. Krama ur citronerna och ta upp - låt stå ytterligare 2 dygn. Sila och häll upp på flaskor och/eller i plastburkar för att frysa in.

Mormors fläderparfait - 6 portioner
4 ägg-gulor
2 dl strösocker
4 dl vispgrädde
2 dl outspädd flädersaft
1 msk citronsaft

Vispa gulor och socker pösigt. Vispa grädden hårt och blanda med äggsmeten. Rör i saft och citron och frys i sockerkaksform minst 10 timmar. Vid servering doppa snabbt i hett vatten, stjälp upp och servera med röda vinbär eller hallon. Ljuvligt sommargott!


24 juni 2009

Bambi på väldigt hal is


Medan den lille åt sitt morgonmål i sängen låg mamman som vanligt och funderade på vad dagens blogginlägg skulle kunna avhandla. Det fanns ett gäng olika idéer, men när rullgardinen drogs upp var dessa plötsligt totalt irrelevanta. Det visade sig nämligen att Bambi hade ägnat natten åt aktiviteter som bör skapa krigsrubriker av större mått. Detta lömska, i sagorna alldeles inkorrekt gullegulligt avbildade, lilla odjur har redan ett par gånger varit och nosat runt i mammans trädgårdsoas och lämnat små diskreta tjuvnyp. Dock hade hon fram tills idag tack och lov nöjt sig med grannarnas överdådiga penséeodlingar och svindyra ståtliga Ingrid Bergman-rosor, men idag kunde hon visst nedlåta sig till konsumtion av mammans simpla hemodlade plantor och 79-kronors-ros-från-Coop.


Så nu jäklar är det krig, Bambi-min-vän! Första steget blir att mamma och lillen ska ta sig ut och köpa det omvittnat effektiva blodmjölet så fort paltorna är på. Hjälper inte det kommer trädgårdsoasen förmodligen snart omgärdas av stängsel med taggtråd á la Guantanamostil eller så sitter mamman på vakt med en hagelbösse-attrapp nätterna i ända om det ska till. Vidare ska mammas lille sötnos till varje pris skyddas från all romantisering och förgulligande av detta odjur och den filmintresserade pappans påbörjade Disney-bibliotek åt guldklimpen får snällt gapa tomt under bokstaven "B" för Bambi.



23 juni 2009

Varför ett obligatoriskt bidrag?



Hur bortskämt och lyxigt det än känns att vara nybliven förälder i Sverige med alla de 480 föräldradagarna, gratis mödra- och barnavård, möjlighet att gå ner i arbetstid under barnets första 8 år utan att behöva motivera varför, gratis utdelning av AD-droppar på BVC osv., osv., så är det en sak jag inte riktigt förstår mig på - nämligen det obligatoriska barnbidraget! Hur i hela fridens namn kan ett bidrag betalas ut per automatik och obligatorium? Detta speciellt när man var och varannan dag läser om stackars ledbrutna människor som får sin sjukersättning indragen fast de knappt kan ta sig ur sängen och småbarnsfamiljer som lever på existensminimum och förmodligen därunder.

I all ärlighet ska det sägas att jag inte utforskat vad konsekvenserna blir om man vägrar ta emot barnbidraget eller hur man skulle gå tillväga för att inte få de 1050 kr utbetalda varje månad, men jag vågar dryfta mig så långt som att gissa att det skulle vara en byråkratisk resa utan dess like som förmodligen förr eller senare skulle hamna på kvällstidningarnas löpsedlar. Att bidrag kommer till oss utan att vi ansökt om det är ett mysterium och vidare att barnbidraget i rättviselandet Sverige inte är behovsprövat är för mig fullkomligt bisarrt. I dessa tider är lilla familjen säkert lyckligt lottad som inte har drabbats av varken uppsägning eller annat inkomstbortfall som gör vardagen tuff, men också om jag tittar runt omkring mig i bekantskapskretsen eller grannskapet är det gissningsvis väldigt få familjer som ser de 1050kr x antal barn som något annat än ett trevligt litet extra tillskott.

Däremot är jag alldeles säker på att det i Sveriges avlånga land finns massor av familjer och ensamstående föräldrar som skulle kunna ge sina barn både en nyttigare kost, mer kvalitetstid tillsammans eller ett riktigt minnesvärt sommarlov om de bara fick ett par tusenlappar extra i sin plånbok. Tänk så mycket mer nytta ett behovsprövat barnbidrag skulle göra istället för att vi lyckligt lottade utan bekymmer kan spara ihop till barnets första backpackerresa efter studenten eller skämma bort honom med två extra Playstation-spel i månaden bara för att farbror staten envisas med att skicka en tusing varje månad.

Tills politikerna tar sitt förnuft till fånga har lilla familjen valt att använda en del av lillkillens barnbidrag till att sponsra två fadderbarn i Sydamerika genom Barnfonden för att förhoppningsvis inte invagga vår framtida tonåring i att det regnar backpackerresor från skyarna.


21 juni 2009

Han har blommor i sitt hår...

Så har då den lille fjompen firat sin första midsommar med bedårande liten blomsterkrans och allt. Trots att mamman hade tagit med sig familjen söderut till "Sveriges riviera" för ett besök hos mormor och morfar i Skanör-Falsterbo, serverades naturligtvis traditionsenligt regnskurar och snålblåst. Tur är väl det, för inte ska den lille ges vanföreställningen att den här underliga högtiden med grodor utan svansar och grabbar med fjolliga blommor i håret har något som helst att göra med entdera sommarsol eller behagliga temperaturer....eller torra fotdon eller ett överflöd av naturligt solmogna svenska jordgubbar för den delen.
Gällandes mormor och morfar hade det säkert kunnat dra fram både en orkan och en svårare snöstorm alldeles obemärkt, då de var fullt upptagna med att gosa med och passa upp sin lille prins till barnbarn. Dessa underbara föräldrar som hade vett att vänligt och tålmodigt knipa käft om barnbarnslängtan så länge mamman och barnafadern hade fullt upp med att förverkliga sig själva och stilla de frenetiska rycken i restarmen, tar nu med råge igen på barnbarnsfronten. Max njuter som fisken i tropiska vatten medan hans föräldrar under helgen brutit sig loss på både en sällsynt gemensam löprunda och promenad på tu man hand. Konstigt, men härligt att få prata till punkt och inte (förhoppningsvis!?) ha kastat in ett enda "åh, vad du är duuuuktig min sockertopp/älskling/lillprins.....) i en endaste mening. ...eller var det därför maken fick sån fart i slutspurten????




18 juni 2009

Rapport från grönsakslandet

Det har väl vid det här laget inte undgått någon att mamman i det här hushållet har tagit det där med att bli hemmafru, matmor, ha fötterna i myllan, etc, etc på största allvar nu när hon är föräldraledig och tillfälle bjuds rent tidsmässigt. Som en kontrast till allt mysigt babypyssel och det lite mer moderna levernet i cyberrymden genom bloggen, så är det bara så härligt att få dra på sig stövlar och trädgårdshandskar och gå ut och plöja runt i landet, komposten, diverse blomkrukor och det lilla anspråkslösa växthuset med mina egenhändigt uppdrivna små plantor (låt mig dock inte få bygga upp trädgårdsromantiken runt det sistnämda växthuset allt för mycket - vi pratar plastkrafs från ÖoB...än så länge...!)

För er andra "stackare" som kanske just nu sitter rena och hela på en kontorsstol och luktar Chanel, eller i alla fall inte just för stunden har en sur babyspya på axeln, matjord under naglarna och/eller en stinkande bajblöja i papperskorgen bredvid....delar jag generöst med mig av min egen lilla skönhet och njutning... glad midsommar på er!











16 juni 2009

Bästa tårtan!

Lillens mormor och morfar var på besök i helgen och har precis gett sig av söderut igen. Mormor och lillen har lekt och gosat vilt hela tiden, medan Duracell-morfar hjälpt sin relativt likasinnade dotter (ja, mamman alltså) med de tusen olika trädgårdsprojekten som varit på gång. Nu är det såååå fint och i kväll ska det invigningsgrillas i det nya "trädgårdsrummet".

Som en parentes måste jag bara berätta något om min ovannämnda Duracell-fader som har energi och påhittiga idéer och lösningar motsvarande de av fem normala hemmafixare. För ett tag sedan sade jag en måndag på jobbet att jag var alldeles slut efter att ha haft min käre far på besök en helg då han trummar på som den lille kaninen från morgon till kväll och inte kan så mycket som passera en skruv utan att "efterdra den" eller öppna dörren till vårt förråd utan att vilja montera ett komplett hyllsystem för ordningens skull. Jag hade en lång utläggning om att fixartempot varit lite väl högt eller något i den stilen, och att det hade varit tidig uppstigning och mycket spring för att hinna med allt. Min underbara kollega M lyssnade tyst medan jag lade ut texten, funderade en stund och sade sedan...men det låter ju precis som en beskrivning av dig! Ibland får man sig en tankeställare....

Hursomhelst, mormor firade födelsesdag i lördags (fyllde 25 såklart!) och det fanns anledning att prova ett sprillans nytt tårtrecept. Från senaste ICA Buffé trixade jag ihop Mia Öhrns fantastiskt goda Rabarbertårta med fläderkräm - busenkel, somrig med alla mina favoriter: fläder, rabarber och jordgubbar och framförallt fantastiskt god. Definitivt ett alternativ fullt i klass med den annars obligatoriska jordgubbstårtan i dessa tider.



15 juni 2009

Gôtt mos!

Häromdagen tramsade mamman och pappan runt med den lille och tog (i deras obotligt avgudande föräldraögon) söta arrangerade bilder, så som denna....














Dagens sanning rörande matintag och bordsskick är ju dock helt annorlunda om man är ärlig...














Lilleman har uppenbarligen börjat med sina små smakportioner och är som synes alldeles överförtjust. Vi har haft turen att lillen har ätit duktigt alldeles från första stund på BB och det har aldrig varit något annat än glada miner då det varit dags för tankning. Just därför (och förmodligen för att BVC var vänliga och visade en uråldrig film på föräldraträffen om en liten odåga som spottade och protesterade bara en potatis kom in i rummet - typ!) funderade man på om det kanske var nu det stora eldprovet i föräldraskap skulle komma. Men icke, det tog ett par försök att få slickat av skedens lilla potatismoskludd första gången, men sedan dess har motoriken kommit på plats och lilleman mumsar på. BVC tipsade om att börja med "snäll" potatis, men det tyckte Max snabbt var lite "B" - ju smakrikare, slemmigare, grönare, etc. desto bättre!

Favoriten just nu är blomkålsmos med lite potatis i (örk säger mamma och pappa - väldigt tyst!), mjuk och "slajmig" avokado och den urläckra mangon som man blir rent tokig när den tar slut i skålen. BVC säger ett par tsk, men Max kräver åtminstone en halv banan åt gången och vad gör man som mamma? Nog måste det vara en bra start i livet med god aptit på frukt och grönt...

Häromdagen handlade mitt inlägg om de två kokböcker som införskaffats som "mamma-lyx", men jag får väl krypa till korset och erkänna att det inte var riktigt hela sanningen. Med i paketet från Bokus kom nämligen också Johanna Westmans alldeles förträffliga Första och Andra Mosboken. En genialisk idé där den braiga kokboken om babymat levereras tillsammans med en färgglad pekbok för bebisen med diverse bilder på grönsaker och frukt som man kan önska sig till lunch. Både recepten, illustrationerna och ja hela konceptet får högsta betyg. Mer sånt!
På tal om bilden på Max ovan - behöver det tilläggas att hela ekipaget åkte rakt ner i badbaljan och tvättmakinen, respektive?


14 juni 2009

Irriterad idyll



Söndag morgon och hela familjen väcktes brutalt kl 6.30.....igen. Varför det - jo för att grannarnas svartjobbande snickare ogenerat drog igång sitt spikande, sågande och borrande för full maskin i denna arla morgonstund. Häromkring verkar de stackars snickarna ha det så svårt att de måste jobba vid alla tidpunkter utom de normala 7-16....eller vilka timmar det nu är som de redovisar till moms/arbetsgivareavgiftsfarbrorn. Vi i villaidyllen får istället njuta av deras sällskap under natt-, kvälls- och helgskiftet. Hur hantverkarna väljer att redovisa sina inkomster skiter jag blankt i, men jag önskar dock att jag slapp deras sällskap när jag och min lille plutt normalt sover vår skönhetssömn.




Vad som dock förundrar och förargar mig en smula mer är hur våra kära grannar tänker och resonerar när de drar hit dessa energiska kvälls/morgon/helgjobbare. Det har ju uppenbarligen spenderats både tre och fyra miljoner på ett nytt och fint hus och allt pynt därtill, men nu tog det visst plötsligt slut i plånboken när de där sista ynkliga momstusenlapparna skulle läggas på snickarräkningen. Hur är det fatt egentligen?


När jag var liten blev det uppror i det lugna villaområdet om någon överenergisk typ fick för sig att trimma rabattkanterna, klippa gräset eller, gud förbjude, ens funderade på att ta fram ett ljudalstrande verktyg ur lådan på en söndagsmorgon. Jag är kanske gammalmodig då, men när jag nu under mer än en månad väckts varenda helg av spikande, tjutande borrar och ylande cirkelsågar tänker jag i alla fall för en dag ikläda mig rollen som kvarterets gnälliga kärring. Det känns redan bättre!


12 juni 2009

Lurig grön teknik

Inte helt olikt många andra män i detta avlånga land är pappan i det här hushållet barnsligt förtjust i teknikprylar och andra elförbrukande gubbleksaker. Det har länge tjatats om att mamman borde fundera på huruvida det inte är dags att uppgradera sin gamla trotjänare till mobiltelefon, men så länge eländet duger till att ringa normala samtal till nära och kära har mammans intresse varit svalt. Hade det rört sig om att sväva in i en omsorgsfullt ombonad butik, plocka ett par alternativ från snurran och sedan i godan ro prova dem framför spegeln i ett trevligt ljussatt provrum hade det förmodligen inte funnits ett sådant inbyggt motstånd.

Dock är mamman väl medveten om att det inte är den här sortens behagliga shopping det skulle bli tal om, utan snarare en intensiv utredning angående prestanda - megapixlar, standbytid, touchscreen, clamshell....oj, jag är redan helt slut! Vidare ska utbudet undersökas under timmars surfande på nätet, prisjämförelsesajter ska besökas och när eländet väl är skickat ska vi åka halva riket runt för att hitta utlämningsstället. De kära (dock lätt förslöade då de verkar ha vuxit fast i sina gula små bilar och inte kör, gud förbjude cyklar eller går, en meter längre än de gemensamma "brevlåde kolonierna") lantbrevbärarna verkar ha gjort det till en sport att gömma undan paketen på olika ställen varje gång man ska hämta något som inte fick plats i brevlådan.

Uppgradering till ny mobiltelefon har som sagt funnits någonstans väldigt långt ner på mammans konsumtionslista, men denna morgon slog husets teknikfantast till med full kraft och dinglade den lurigaste av krokar framför "kompostmammans" näsa. Listig som han är hade han snokat upp ett bete som inte kunde annat än locka bytet rakt i fällan - det kom nämligen en länk till Samsungs kommande "Blue Earth Dream - Eco-living with Samsung mobile". Aj, aj, aj vilket fult trick! Klart att mamman akut plötsligt behöver världens första solcellsdrivna mobil tillverkad av återvunna plastflaskor, helt utan bromerade flamskyddsmedel och ftalater.

...och hur nödvändigt är det inte med den inbyggda stegmätaren som räknar ut precis hur mycket koldioxidutsläpp som undvikits pga av att man går istället för att åker bil en given sträcka. ...och paketet som jag ska åka (förlåt, gå så klart!) halva Halland runt för att hitta på lämpligt utlämningsställe är naturligtvis tillverkat av returpapper. Vill ha, vill ha, vill ha - än en gång spelar smarta marknadsförare på mammans svagheter och lurar henne helt och fullt att tro att hon räddar världen genom att konsumera. ..och fy på den sluge pappan i familjen som tar marknadsförarnas parti idag och lockar in en försvarslös föräldraledig marknadsmänniska i den egna snaran.


11 juni 2009

Sluta lipa!

Nej minsann, nu får till och med hemmamamman plaska upp ur sin sylt-och-saft ankdamm och kommentera lite sk inrikespolitik, eller ska vi kalla det sandlådepolitik. Det började redan i gårdagens SvD när KDs 30-åriga fd toppkandidat till EU-parlamentet Ella Bohlin grät ut om att hon blivit förbikryssad av den gamle räven Alf Svensson och nu stod där utan en plan B. Stackars Ella var så säker på sin framtida karriär i EU-parlamentet att hon hade sagt upp sig från nytt jobb på PR-byrån JKL och trodde att de kära KD-kollegorna skulle vara så ädla att de backade upp toppnamnet på bekostnad av att de själva fick sitta hemma i gamla Svedala och titta på när unga Ella gjorde internationell karriär. Välkommen till verkligheten unga Ella.....som avslutar med att säga "jag har ett personligt engagemang och hade gjort ett skitbra jobb, men det kommer Alf att göra också..."

Jag tror också att Alf kommer att göra ett "skitbra jobb" med tanke på att han har en sisådär 40-45 års av erfarenhet av svensk politik och därav närmre 20 år i riksdagen och det dröjer nog ett par år innan en 70-åring behöver rullas ut i dagens läge. Visst är det trevligt med både föryngring och mer kvinnor i politiken, men demokraten inom mig säger att det är just det här som är vitsen med personval. Folket skickar den kandidat som de har störst förtroende för och tror kommer att representera dem på bästa sätt.

I dagens Göteborgsposten var det dags för nästa snyftare - moderaternas västsvenska representant Susanna Haby beklagade sig över att hennes påkostade personvalskampanj hade misslyckats och att hon ve-och-fasa blivit omkryssad av en kvinnlig partikollega som till på köpet är gift med en av partiets största kändisar - "den åttondelistade utrikesministerhustrun Anna Maria Corazza Bildt" - slut på citat! Ursäkta mig, men varför är vi kvinnor sådana kärringar som sätter kniven i ryggen på varandra så fort vi hamnar i minsta lilla konkurrenssituation? Haby säger vidare att det känns som "om hon sprungit ett lopp och inte hamnat på den placering jag tänkt". Får jag föreslå Haby att ta ett snack med systrarna Kallur, pensionerade Kajsa Bergqvist eller någon av alla andra hårt arbetande idrottare och diskutera huruvida framgång kommer automatiskt iom att sponsorerna satsar stora pengar? ...och hur är det med det där att glädjas åt sina med/mottävlares framgångar - som just i detta fall råkar vara att Corazza Bildt fört fram exakt samma fråga som Haby hade tänkt fokusera på i EU - matfrågan!

Gällande Anna Maria Corazza Bildt kan det säkert diskuteras huruvida maken och kändisen Calle varit en tillgång eller belastning under kampanjandet. I SvD-artikeln Uppstickaren hävdar Anna Maria det senare och tar man en titt på hennes CV kan man nog vara ganska säker på att det inte var mötet med "Calle-halläning, svensk, Europé" som rivstartade karriären - tjejen är ju typ...kompetent och en hårt arbetande karriärskvinna... och till på köpet mamma. Så Ella, Susanna och alla andra kandidater som inte kan glädjas åt att kollegorna får representera oss och våra gemensamma hjärtefrågor i EU pga av sin kompetens och framgång i personvalet: Surt sa räven.....grattis till demokratin Sverige!


Saft- och syltstress

Så var det då med en skräckblandad förtjusning dags för tiden på året då var saftande och syltande husmor riskerar att hamna alarmerande nära hushållsutbrändhet. Detta fenomen sätter som regel igång alldeles i början av juni då man får syn på den första blommande äkta flädern. Så länge det bara är den giftiga druvflädern som syns till är allt lugnt, men så plötsligt (och lika överraskande varje år) är det dags att ge sig ut på jakt för att hinna före överblomningen och framförallt alla andra aggressiva saftande tanter ute i samma ärende. När vi bodde i stan kunde man se oss "saftare" hängandes som apor i parkens få fläderträd, men i år när vi flyttat ut på landet hoppas jag att denna övning kan genomföras med aningens mer värdighet.

De första fläderblommorna utlöser som sagt denna saft-och syltstress och därmed blev lillen och mamman nödgade att rycka ut akut till IKEA häromdagen. Säga vad man vill om möbeljättens inställning till att komma snuddandes nära plagiat när de säljer sina versioner på design och gamla svenska klassiker, men när det gäller prisvärda glasburkar, flaskor och annan förvaring till sommarens stundande projekt är de oslagbara. Förutom all förestående sylt, saft, chutney, mos etc, har mamman inspirerats av Leilas stilrena förvaring av kökets torra varor. Ut åker papperspåsar och kartonger och in kommer estetiskt tilltalande glasburkar för socker, mjöl, havregryn och allt annat smått och gott. Maken förfärade sig över hur han nu skulle veta vad som var vad......tja....stön.....ner med näsan!

Tillbaka till det förestående saft- och syltinfernot. Sprillans nya glasflaskor fanns nu på plats i hemmet och därmed var det dags att i förberedande syfte tömma frysen på de stackars bär och frukter som hållits inspärrade där sedan förra sommaren. De svarta vinbären från svärfars fina gamla buskar ute på Koberg blev en superenkel och läskande saft enligt husguden Leilas recept:
1L vinbär mosades med potatisstöt, koktes med 1L vatten i 10 minuter innan de skummades, silades och sedan blandades med ytterligare 0,5L vatten, 3dl socker (för den som vill ha en söt saft kan man säkert lägga till ytterligare 1dl - nu är den mer "frisk") och 1 tsk citronsyra. Koka upp långsamt och häll på flaska. Förvara kallt, spädes 1+4. Mums!

Nu väntar alltså en arbetsintensiv säsong med den obligatoriska flädersaften som ska kokas enligt mammas fantastiska recept inom kort. Den nysatta rabarbern växer till sig så smått och kommer att bli lagom att blanda i både saft och paj med "de riktiga" jordgubbarna som dyker upp runt midsommar. Sedan avlöser bären varandra i en strid ström med vinbär, krusbär, blåbär och man kanske till och med vågar ge sig på slånbären som jag spanat in häromkring kusten. Tomatplantor har jag många, så förhoppningsvis kan man få ihop lite chutney och sedan vips är det dags för björnbären runt min födelsedag i augusti, innan svärmor och jag ska jaga kantareller på tidiga hösten - puh!


10 juni 2009

Världens kortaste inlägg

Regnet öser ner hos oss idag och mamma och lillkillen fick för sig att inviga de nya fina klossarna som lillen fick av snälla kollegor. Men se där, vi hann visst inte först...



Vad härligt att se att pappan får utlopp för sin kreativa sida mellan att han hanterar stora summor pengar på viktiga jobbet och skriver mogna inlägg om världspolitik på sin seriösa blogg En baksätesförares tankar.


Vi säger.......

...och ber om ursäkt till känsliga läsare som fick ta del av familjens "inrikespolitik". Puss till pappa!

Kalorifri läsning

Mamman har sådan tur att hon är anställd på ett snällt företag som betalar ut en liten bonus även i dessa tuffa ekonomiska tider och till och med när man är hemma och bara myser med sin lille plutt - lyxigt! Naturligtvis finns det en miljon hål att stoppa detta lilla extra tillskott i en familjeekonomi som på senare tid drabbats av husköp, föräldraledighet, blöjkonsumtion och den alltid närvarande impulsköplustan gällande köksprylar, växter och allt annat som man egentligen inte behöver. Dock tyckte mamman att hon ville unna sig en liten egen lyx innan den återstående delen av bonusen sögs in i det svarta hålet på banken. Den lyckligt lottade leverantören av lyx-i-vardagen blev denna gång Bokus som håvade in en liten nätt order när mamman gick loss i kokboksavdelningen.





Det blev ett exemplar av Sockerkakor av Mia Öhrn och Claes Karlsson och den alldeles underbara A Piece of Cake av Leila Lindholm. Paketet anlände häromdagen och mamman blev supernöjd då båda böckerna är fulla till bredden av fantastiska recept på de mest delikata skapelser och dessutom har de för en inspirerande kokbok obligatoriska vackra, färglada och inspirerande bilderna. Böckerna ligger nu på sängbordet och läslampan brinner till sena natten medan de två killarna snarkar sött bredvid mamman som slukar recept efter recept. Tack och lov sätter sig ju själva läsningen inte på lår och rumpa, men frågan är hur de kvarvarande graviditetskilona ska kunna rasa av med dessa heliga skrifter i mammans ägo!?






8 juni 2009

En liten operadiva

Nu när helgen som "ensamstående förälder" är över kan det bara konstateras att jag verkligen beundrar alla kvinnor (och säkert en eller annan man någonstans) som på egen hand frivilligt eller ofrivilligt har hand om en bebis 24/7. Hur mycket man än älskar sin lille telning så kommer det förr eller senare till en punkt då man är i desperat behov av en extra famn. När Max var mindre rörde det sig mest om att man desperat önskade sätta ner honom för att tömma blåsan, ta en uppfräschande dusch eller något annat mänskligt basbehov. Nu när han är 5-månader stor och hur duktig som helst på att roa sig med att rulla runt på golvet, titta på animerade TV-kockar som gapar och skrattar (sorry BVC!) och rent allmänt låter sin mamma löpa fritt inom hemmets väggar har det där behovet av ytterligare en vuxen i huset flyttats till en ny nivå.


Under helgen upptäckte lilleman sin egen (om än fortfarande något oslipade) operatalang och skrålade på från morgon till kväll med den ena tonen högre än den andra. Tydligen var det superkul att det kom ut roliga ljud ur munnen och så fort ljudet nådde det egna örat var man tvungen att prova nästa tonart på skalan. Vidare rullas det nu över på mage så fort man läggs ned på golvet, men fort blir det oerhört frustrerande att man inte kan krypa fram till det spännande stolsbenet, mattan, dammråttan eller vad det nu är man ser när man byter perspektiv - utvägen är uppenbarligen ett apvrål för då kommer mamma springande och förser en med en kul leksak eller god napp.


Allt detta kan ju verka alldeles förtjusande och ack så belönande för en mamma som njuter av sin sons utveckling, men herregud vad trött även den lyckligaste mamma är när kvällen kommer och det är dags att ta itu med pyjamas- och nattningsproceduren. Nu var det ju i mitt fall bara fråga om tre futtiga dygn, men gissa om pappan fick fullt upp med sin son så fort han steg över tröskeln. Uppenbarligen var det ett mycket kärt återseende för far och son då de strålade ikapp och genast slog sig i slang om helgens fotbollskatastrof, hur Bruce hade rockat loss på Stadion och diverse annat killsnack som mamma missade. Mamma såg nämligen sin chans att umgås med sina frodiga potatisplantor, nystulna smultronplantor och diverse andra trädgårdsbebisar som hade försummats under helgen. När hon sedan hade jord upp till knäna och ogräs i håret var det dags för ett långt härligt bad tillsammans med Leila - ja, dvs den underbara Leilas Country Living tidningen som legat otummad och bränt hela "opera-helgen".


Som sagt en eloge till alla ensamstående spädbarnsföräldrar och jag skattar mig lycklig som har den underbara pappan som dyker upp varje eftermiddag vid femsnåret och tämjer vår nyblivne operadiva.


6 juni 2009

Nationaldagspromenad


Mamma och Max är ensamma under helgen då lyckosten till pappa har dragit till huvudstaden för att njuta av Bruce Springsteen. Egentligen skulle hela familjen fira nationaldagen i Stockholm, men då den tilltänkta konsertbarnvakten, och tillika numera "moster Pricken", insjuknade i vattenkoppor fick planerna läggas om. Istället lyxade mor och son idag till det med en långpromenad i de försommarvackra omgivningarna hemmavid, krönt av en picknick med havsutsikt.

Bäst att hålla sig i när mamma kör vagn som en galning....


För en riktig picknick behövs naturligtvis en nybakad kaka och mamman svängde ihop en utsökt Chokladsockerkaka till vilken inspiration hämtats hos bloggkollegan Hallon & Blåbär. Jättegott, men nästa gång dubblar jag mängden kaffepulver för en lite vuxnare smak.


Lillen låg som vanligt tålmodigt jollrandes på sin lammfäll medan mamman bara var tvungen att föreviga kakan och framförallt prova gårdagens underbara fynd - ett vackert grönt tårtfat på fot till rena fyndpriset. Att fyndet blev lite mindre "fyndigt" iom att diverse andra köks- och inredningsprylar slank med i korgen pratar vi tyst om. Det är förfärligt att shopping och konsumtion emellanåt kan ge sådan tillfredsställelse - jag får jobba på det där....


Nu blir det marsch i säng tidigt på en lördagskväll - det tar mer på krafterna än man tror att mysa runt med en glad liten grabb 24hr om dygnet. Vi längtar efter dig pappa!



5 juni 2009

Ingen babyrytmik för oss

Utav tidigare inlägg har det säkert framgått att denna förstagångsmamma inte skiljer sig från de flesta andra utan har satt ribban högt för allt som ska hinnas med tillsammans med den lille sötnosen. Innan han knappt kommit ut var lillen anmäld till babysim och det har också hunnits med mamma/babyyoga och ett gäng andra aktiviteter. Möjligtvis med undantag för de uppskattade varma baden, så har det naturtligtvis rört sig om att det var mamman som hade myror i byxorna och hade det lite svårt att anpassa sig till en livsstil något lugnare än den som tidigare utövats.


Det finns dock ett säkert undantag för vad lillkillen tyvärr inte kommer att exponeras för när det gäller utvecklande och stimulerande babyaktiviteter - babyrytmik. Med föräldrar som är näst intill tondöva, inte behärskar ens ett endaste litet munspel och därtill gladeligen lyssnar på en blandning av radiopop och käck countryrock kan det tyvärr konstateras att Max utsikter för en karriär som musikaliskt underbarn är taskiga. Man kan ju då tycka att aktiviteten babyrytmik skulle sitta som en smäck, men ack nej här tar det stopp av mammans rent själviska anledningar. Bara tanken att behöva sitta i ring med andra föräldrar och barn och skaka marackas i takt får henne helt kallsvettig. På insidan spelas följande scenario upp: "Kan Max mamma vara snäll och lägga ner sin marackas då hon får alla barnen ur takt!"


Denna märkliga musikfobi satte in någon gång redan runt 1982 när mamman gick i förstaklass. I den lilla skånska hålan började alla barnen spela blockflöjt i tvåan, men av någon anledning kände mammans ambitiösa lågstadielärare sig manad att ge sin klass ett försprång (trodde hon ja!) och kallade in superläskiga tant Hildegard med sin bautablockflöjt. Tant Hildegard var en korpulent tysk kvinna i den lite äldre åldersgruppen (vilket jag förmodar var alla över 30 när man gick i ettan...), iklädd stickad kjol och kofta (alltid samma om jag minns rätt) som talade högt med en sträng tysk brytning och bar omkring på sin läskigt stora blockflöjt. Nu först i vuxen ålder har jag förstått att detta nog var en basblockflöjt och inte bara något elakt steroidfenomen (flöjten alltså!) från dåvarande Östtyskland.




Hursomhelst, mamman var livrädd för tant Hildegard och lyckades på något sätt slippa ta de där blockflöjtslektionerna i ettan med konsekvensen att hon var den enda nybörjaren i tvåan. ...och mamman ville ju inte sitta själv med farbrorn från Kommunala musikskolan, så det blev aldrig någon blockflöjt och påföljande karriär inom musiken. Tänk så annorlunda livet kunde tett sig som rock-mum med tatueringar, nanny i turnébussen och barn med namn i stil med Peachblossom, Texas och Billy. Jag skulle nog förstås ha saknat mina syltburkar och potatislandet...


4 juni 2009

Vår vackra vardag

Idag fick pappans fina Sony dslr a200 följa med ut på promenad för att föreviga alla de underbara intryck mamman och hennes glade följeslagare njuter av om dagarna. Naturligtvis kan vi inte låta bli att dela med oss av denna skönhet...