Söndag morgon och hela familjen väcktes brutalt kl 6.30.....igen. Varför det - jo för att grannarnas svartjobbande snickare ogenerat drog igång sitt spikande, sågande och borrande för full maskin i denna arla morgonstund. Häromkring verkar de stackars snickarna ha det så svårt att de måste jobba vid alla tidpunkter utom de normala 7-16....eller vilka timmar det nu är som de redovisar till moms/arbetsgivareavgiftsfarbrorn. Vi i villaidyllen får istället njuta av deras sällskap under natt-, kvälls- och helgskiftet. Hur hantverkarna väljer att redovisa sina inkomster skiter jag blankt i, men jag önskar dock att jag slapp deras sällskap när jag och min lille plutt normalt sover vår skönhetssömn.
Vad som dock förundrar och förargar mig en smula mer är hur våra kära grannar tänker och resonerar när de drar hit dessa energiska kvälls/morgon/helgjobbare. Det har ju uppenbarligen spenderats både tre och fyra miljoner på ett nytt och fint hus och allt pynt därtill, men nu tog det visst plötsligt slut i plånboken när de där sista ynkliga momstusenlapparna skulle läggas på snickarräkningen. Hur är det fatt egentligen?
När jag var liten blev det uppror i det lugna villaområdet om någon överenergisk typ fick för sig att trimma rabattkanterna, klippa gräset eller, gud förbjude, ens funderade på att ta fram ett ljudalstrande verktyg ur lådan på en söndagsmorgon. Jag är kanske gammalmodig då, men när jag nu under mer än en månad väckts varenda helg av spikande, tjutande borrar och ylande cirkelsågar tänker jag i alla fall för en dag ikläda mig rollen som kvarterets gnälliga kärring. Det känns redan bättre!
Tweet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar