Efter att ha bott här på (som det visst är väldigt noga med om man bor i ett gammalt fiskeläge och är en riktig lokalpatriot) Onsala i 8 månader kan det bara konstateras att vi hade en vansinnig tur när vi alldeles ovetenskapligt valde vår nya bostadsort i all hast inför en stundande semester. Mamman var sugen på att åter komma nära havet och pappan hade skjutit in sig på ett nybyggt hus för att minimera alla sorters aktiviteter som involverar en målarpyts, spackel eller annat pyssel som yrkesmän egentligen gör bäst.
Annonsen om vårt nya lilla område dök upp och efter ett besök på den obebyggda plätten bredvid skogen lades det både handpenning och skrevs kontrakt i all iver. Först efteråt har jag lite skamligt konstaterat att jag inte ens hade besökt centralorten innan jag köpte mig ett hus för bankens pengar. Moget?...vet inte, men vi hade en attans tur i alla fall och trivs nu så väldigt bra i de här omgivningarna. Skam vore det väl annars när man i ett väderstreck kommer till havet, ett annat raskt befinner sig i härlig ekskog med blåbärsris och i ett tredje kommer ut på bondvischan med hästar, hagar och fina bondgårdar. Vad mer kan man önska sig som glatt barnvagnsputtande småbarnsmamma!?
Det där fjärde väderstrecket är dock än så länge outforskat pga sin svårpenetrerade terräng för ett barnvagnsekipage. Så fort vi fått bearbetat den något mindre friluftslivsbenägne barnafadern så ska det förhoppningsvis införskaffas en sån där praktisk "kotte-kommunist-bära-barn-i-ryggsäck", så att Max och mamman kan bege sig in i den djupa blandskogen. Mamman har en stark känsla, eller kanske framförallt förhoppning om att herr Kantarell skulle kunna trona med sin gula hatt i denna hemlighetsfulla miljö. Har hon rätt lär mor och son försvinna in i ett nafs, men förhoppningsvis också hitta vägen tillbaka hem innan värsta söket behöver dras igång med skallgång och värmekamera. Tyvärr finns det en hel del att önska gällande moderns lokalsinne i såväl stad som skog - hoppet står såtillvida till den lille kotten på ryggen!
Tweet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar