10-saker-utmaningen, del 41

Mycket prylar finns det kvar att rensa ut och det råder ingen tvekan om att alla de gamla golftillbehör nu kan åka rakt ned i loppislådan när både mamman och maken äntligen fått tummen ur att sälja sina golfklubbor på Blocket. Så befriande att slippa de skrymmande bagarna i förrådet och Mr Kitchen Aid är nu svindlande nära en flytt hem till oss!

Tweet

Traditionsenligt firande

…får man väl dryfta sig att kalla det nu när man har avnjutit sin andra mors dag i killarnas utmärkta regi. Även i år bjöds det pampig frukost med amerikanska pannkakor och perfekt mogna exotiska frukter som stod på menyn.

I ärlighetens namn har det förmodligen varit svårt att undgå mammans evinnerliga tjatande om Leilas nya One more slice, men ack vad lycklig och överraskad jag blev när boken idag dök upp omsorgsfullt inpackad och kompletterad med kärleksfullaste kortet. Som om denna fina omtanke inte var nog hade den käre maken också ombesörjt en hejaklackströja åt den lille, vilken med säkerhet kommer att göra underverk när mamman knatar runt Blodomloppet i Slottsskogen på onsdag.

Tack mina fina sötnosar!

Tweet

De portugisiska damernas favorit

När man är 17 månader gammal kan man så klart inte bry sig mindre om man flyger långt bort eller bara tar bussen in till närmsta stad på semestern. Vår lille herre tog dock tillfället i akt att njuta dagarna i ända av såväl sol, allehanda vatten aktiviteter i form av fontän eller bidé som all uppmärksamhet och hjälpande händer han fick av Portugals alla damer. Är man blond lintott, så är man – lika bra att använda det till sin fördel!

Tweet

En perfekt partner

Helgen kom och trots rejält trötthet efter en på många sätt jobbig arbetsvecka levererade mamman på löftet om nybakat frukostbröd. I min iver att prova igenom alla de härliga recepten i ljuvliga Bröd från Brunkebergs bageri föll valet på ett lättbakat Sandwichbröd på en polishgrund.

En favorit i huset är degarna som kalljäses färdiga i sina formar över natten, för att resultera i ljuva dofter och ännu härligare smaker av nybakat på lördagsmorgonen. Nästa gång tar jag dock ut formarna från kylen när jag sätter igång ugnen, så att bröden jäser sig lite högre. Smakmässigt var brödet neutralt och ett utmärkt “rostebröd”, konsistensen och skorpan var naturligtvis tusen gånger godare än de svampiga, färdigskivade formfranskorna man hittar i butikernas hyllor. En perfekt partner till makens utsökta ananasmarmelad.

Sandwichbröd, 3 formbröd

Steg 1
Poolish:
450 g vatten
10 g jäst
450 g vetemjöl med hög proteinhalt*
50 g honung*

Steg 2
poolishen från steg 1
30 g jäst
1 st äggula*
300 g vetemjöl med hög proteinhalt*
75 g rumstempererat smör*
15 g havssalt
ägg* till pensling

Steg 1 - blanda alla ingredienser till en smet i en bunke. Täck med plastfolie och låt stå i rumstemperatur i 2 timmar eller i kylen över natten.

Steg 2 - blanda poolishen med jästen, äggulan och vetemjölet. Arbeta degen i hushållsmaskin i 10 minuter, eller för hand minst dubbelt så länge. Arbeta in smöret klickvis. Tillsätt saltet och arbeta degen i ytterligare 5 minuter. Låt degen vila i bunken i 20 minuter. Forma degen till tre runda bullar och låt dem vila i 10 minuter.

Platta till degbullarna försiktigt, vik en kant mot mitten och tryck till försiktigt med handloven. Vik degen igen och tryck åter till med handloven. Rulla till jämna bröd. Lägg dem i smorda brödformar och låt dem jäsa i 1 ½–2 timmar i rumstemperatur eller i kylen över natten.

Sätt ugnen på 250 grader. Pensla bröden med uppvispat ägg. Ställ in dem i ugnen och sänk genast temperaturen till 175 grader. Grädda bröden i ca 30 minuter eller tills brödens innertemperatur är ca 98 grader. Låt bröden svalna på galler.

*ekologiska ingredienser

Tweet

Lyxhustru?

Är det så det kallas när man kommer hem efter en tröttsam dag på jobbet för att mötas i dörren av den ljuvliga doften av nykokt ananasmarmelad!?

Nog för att maken min är en utmärkt hemmapappa och kock som sköter ruljansen med matplannering, handlande och matlagning de dagar jag agerar familjeförsörjare, men marmeladkok trodde jag faktiskt inte skulle ingå i spontanpysslandet runt hushållet. Visst har vi många gånger pratat lyriskt om de underbara exotiska marmeladerna vi frossade i på Barbados för ett par år sedan, men inte visste jag att det plötsligt skulle stå ett gäng nyfyllda burkar på köksbänken med min absoluta favorit - ananassylt!

I väntan på att alla de ljuvliga svenska bären och frukterna ska mogna unnar vi oss då och då en långväga exotisk resenär och idag hade maken hittat fina ananasar till bra pris och improviserade själv ihop en syltkomposition med syltsocker, limesaft och skal och vanilj - mmmmmmmm! Själv gled man in på ett bananskal och fick kröna mästerverket med det högst okladdiga uppdraget etikett- och snör pyssleri. Lyxigt, för att inte nämna de ljuvliga helgfrukostarna som ligger framför oss med rostat bröd med exotisk marmelad. Det får bli ett lite snabbt formfranskebak innan fredagsmyset imorgon.

Tweet

Port – the local tipple…

Med ett stort intresse för vin var ändock portvin något av en grå fläck hos de vuxna i lilla familjen. Därmed tog mamman och pappan tillfället i akt att utforska, provai mängd och snappa upp allt man kunde tänkas vilja veta medan på plats i denna ädla drycks hemstad – Porto.

Lämpligt nog hade vi valt ett hotell i tvillingstaden Vila Nova de Gaia där alla de kända portvinhusen ligger på rad. För den som besökt Porto är det väl bekant att en tur i denna stad är lika med ett hårdare pass i backträning. Tack och lov ligger de ljuvliga vinkällarna ner för alla backarna invid floden, så dit kommer man alltid…..

Druvorna som skall bli portvin skördas i september/oktober uppe i bergstrakterna längs floden Douro i nordöstra Portugal. Sex olika druvsorter får användas till portvin och de växer i skifferjorden på de terrasserade odlingarna. Sedan druvorna krossats och fått jäsa i 30-40 timmar tillsätts 70-procentig druvsprit så att jäsningen avstannar. Vinet behåller då mycket av druvans sötma och får en alkoholhalt på 19-21 %. Det lagras därefter på stora ekfat eller ståltankar. Inom två år efter skörden avgörs hur vinet skall behandlas -alltså vilket slags portvin det skall bli.

De första portvinerna tillverkades under senare delen av 1600-talet med benägen hjälp från engelsmännen och dessa anor ser man fortfarande tydligt i portvinsfirmornas namn Graham's, Taylor, Sandeman med flera.

Det finns flera typer av portvin och de skiljer sig tydligt åt i karaktär. Vanligast är de röda:

Ruby är enkelt och fruktigt och har legat 2-3 år på fat före buteljering och vinner inte på lagring. En Ruby bör vara kärv, men ha en värmande sötma och en sträv alkoholsmak. Då rubyn filtreras före buteljering behöver den inte dekanteras och kan sparas i upp till ett år efter inköp. Är det en bra årgång, men inte tillräckligt bra för att göra ett Vintage-vin, så får rubyn ligga på stora fat ett par år till innan buteljering. Den kallas då Ruby Reserve. Sandeman var en av de trevliga portvinkällarna vi provade oss igenom och därifrån fick en femårig Founders Reserve följa med hem, vilken vi tänkter avnjuta under sommaren - rumstempererad till en krämig ost eller en bit mörk choklad.

Tawny är i sin enklaste form blandad av vitt portvin och ruby. Tawny har lagrats på små ekfat och har genom detta fått en ljusare rödbrun till gyllenbrun färg och tydlig fatton, mjuk smak och mild sötma. Vinet måste lagras minst sju år för att få säljas som Tawny. Vid bättre kvalitet är detta ett rött portvin som lagras lång tid på stora gamla ekfat och får en mjuk, elegant smak. Den genomsnittliga åldern står på etiketten - riktigt bra skördar kan fatlagras 20, 30, 40 år eller mer, men är färdiga att dricka vid buteljering. Vi provade både yngre Tawnys och en 20-åring, men varken maken eller jag var särskilt imponerade av dess alkoholiga eftersmak. Tur var väl det för vikten av våra väskor, men gillar man Tawny avnjuts den med fördel till en stark ost eller på egen hand som en digestif efter måltiden.

Vissa goda årgångar av lagrad Tawny säljs med skördeåret angivet, det kallas då Colheita. Denna mognar på ekfat och är efter buteljering färdig att konsumeras.

Vintage Port är ett årgångsbetecknat vin som bara görs särskilt bra år - det kallas för att portvinshusen "deklarerar" en årgång. Den görs endast de år då vinet bedöms nå exceptionell kvalitet och innehåller endast druvor från en årgång. Vintage buteljeras efter två år på ekfat och behöver därefter oftast mogna i 10-15 år i buteljen innan det är dags att korka upp. Vintage dricks med fördel till lagrade ostar. Bra årgångar de senaste 10 åren är 2003 och 2007 och själva föll vi för en Vintage 2007 Porto, Quinta do Retiro Novo från Wiese & Krohn.

Detta blir vår lille dyrgrip som får ligga horisontellt (korken måste vara  kontakt med vinet) mörkt och svalt till ett speciellt tillfälle om sisådär 10-15 år. Vågar knappt tänka tanken att det kanske blir på min eller makens 50-årsdag som det är dags att kyla, korka upp, dekantera försiktigt och njuta långsamt, men dock inom två dagar då vintage port snabbt tappar i smak när syret kommer till.

Late bottled vintage (LBV) görs på samma druvor som vintagen görs av (endast ett par procent av skörden får bli vintage) och är alltså också ett årgångsbetecknat portvin. Det  lagras på fat 4-6 år, är drickfärdigt när det säljs och behöver inte dekanteras eftersom de har filtrerats. Ett gott val om man vill ha en "lågpris-vintage" som många gånger är av mycket hög kvalitet. På Graham’s fick vi en mycket trevlig visning av källaren och den följande provningen resulterade i köpet av en Late Bottled Vintage Port av 2003-års modell. Den har redan åldrats på fat i fem år och är därmed drickfärdig redan i sommar när rätta tillfället ges. Detta är en väldigt snäll och snodd på sötsliskig historia som gör sig utmärkt kyld till en riktigt chokladig dessert.

Vitt portvin kan vara alltifrån torrt till sött. Det vinner generellt sett inte på lagring och är ett enklare vin som lämpligen serveras kallt som aperitif.

Rött portvin passar till exempel som dessertvin eller till smakrika ostsorter som stilton. Det kommer alltid till sin rätt med mörk choklad och torkad frukt.

För den som hittar till Porto och är nyfiken på att lära sig mer om Port och prova sig igenom diverse variationer från små högkvalitativa producenter rekommenderar vi varmt ett besök på portvinsbaren Vinologia nere i stadsdelen Ribeira. Kunnig och trevlig personal som gör sitt bästa att lära ut allt de kan om årgångar, lagring, serveringstemperaturer och allt annat man kan tänkas vilja veta. Lilleman hade lika kul med kexen och den mörka chokladen som bjöds, som hans föräldrar hade med de ädla dropparna. Måtte inte de sociala myndigheterna titta in på bloggen idag….

Tweet

Vår stora favorit - Lissabon

 

För den som inte är det minsta lilla intresserad av Portugal, portugisiska delikatesser, portvin och hur man charmar hatten av en portugisisk dam sätter jag härmed ut en gigantisk varningstriangel. Nyligen hemkomna från två underbara veckor i strålande iberiskt solsken och med en massa glada bilder och minnen av lillemans första utlandssemester lär det bli ett och annat inlägg om våra semesterförehavande framöver.

Maken och jag har vid det här laget varit i Lissabon en handful gånger och efter varje besök är vi lika nöjda och börjar längta tillbaka redan på flyget hem. Det var mest av en händelse vi hamnade här första gången när maken hade spanat in en lockande vinaffisch på TUR-mässan, men oj vad turistrådet levererade på sina löften!

Staden i sig är ljuvligt vacker med sina gamla pittoreska byggnader och gränder, sina vackra målade kakelplattsfasader och en massa mysiga torg där man gärna sätter sig och tar um bica (en liten stark espresso) eller en svalkande Super Bock (en av de två stora lokala ljusa, blaskigt, törstsläckande ölsorterna). Att detta endast gör en ca 6,50 kr respektive 15-20 kr lättare i plånboken gör inte saken sämre.

Med våra positiva erfarenheter av Portugal och en inte allt för lång flight dit var det ett lätt val att lillemans första längre resa skulle gå hit. Föräldrarnas planer föll definitivt väl ut och den lille har trivts som fisken i vattnet. Med perfekt utsikt från sin sulky har han insupit både gamla monument och visningar av vinkällare, men allra största hiten var den livliga trafiken och alla motorcyklar. Hotellrummet på 10:de våningen hade till lillens stora lycka perfekta helfönster som tillät spaning över trafikstockningarna på motorleden en bit bort, såväl som toppenutsikt över himlens alla flygplan.

När man njutit färdigt av allt de gamla delarna av staden har att bjuda tar man den snabba och fina tunnelbanan ut till det supermoderna området Parque das Nações som byggdes till Världsutställningen 1998. Åt och shoppade gjorde vi där på köpcentret Vasco da Gama för att sedan vara riktigt laddade för ett besök på Oceanarium. Enligt utsago ska detta vara ett av världens finaste akvarium och det lär vår son helhjärtat skriva på.

Efter att omedelbart ha förälskat sig i maskoten Vasco, så knatade lilleman runt i timme efter timme och pekade på, fascinerades av och oh:ade och ah:ade efter alla de graciösa vattenvarelserna som simmade förbi. Den lille herren som normalt är ganska blyg för andra barn försjönk snabbt in i sin egen lilla värld och var helt oberörd av hjorderna av portugisiska skol- och förskolebarn som levde rullan runtomkring. Snacka om toppenbra social träning!

  Det här måste vi göra om snart igen, mamma och pappa!

Tweet

10-saker-utmaningen, del 40

Hemma från två ljuvliga veckor i värmen och innan ni vet ordet av har jag tjatat hål i huvudet på er om en ettårig lintotts charmfaktor på portugisiska damer, ljuvliga pasteis de natas på längden och tvären och mer Portvin än man borde hälla i sig på tidiga eftermiddagen.

Först av allt blir det veckans insats på rensningsfronten - faktiskt del 40, så med andra ord är vi nu 400 prylar mindre trångbodda. Härligt och det fattas nu endast en dryg femhundring till min efterlängtade Kitchen Aid. Som synes blev det en rejäl djupdykning i byrålådan som innehåller uttjänta attiraljer på avdelningen “småel”. Mot loppis, insamling och eventuellt nya hem.

Tweet

Grattis kusin Vitamin!

Redan ett halvt år gammal och ack, så hårfager! …eller har du bara en rolig mamma som driver med dig!?

Tweet

Semesterstängt!

Visa fullständigt album

Lilla familjen har dragit söderut för Portugals härliga sol, mat, vin och säkerligen ett och annat dopp om det lilla vattendjuret får bestämma. Vi syns i slutet på månaden!

Tweet

Vi gräver vidare

Innan jag drar söderut och lämnar min stackars granne i sticket med en djungel av plantor att vattna, så kommer det några kompletterande tips från odlarworkshopen.

Att dela upp sitt land i flera sektioner och planera en roterande växtföljd är grundläggande för att inte utarma jorden på näring. Med 4-årig växtföljd roterar man mellan fyra rutor från år till år. I ruta 1 gödslar man mycket och odlar näringskrävande grödor som rotfrukter, squash eller melon. I ruta 2 gödlar man lite mindre och odlar morötter, rödbetor, lök eller sallad. I ruta 3 finns potatis där man bara tillför lite gödsel före odling och i den sista rutan gödslar man inte alls utan odlar kvävebindande grödor som t.ex. bönor, ärter, spenat eller kryddor. Nästa år flyttar man grödorna ett steg medsols och på så vis bevarar man en hälsosam jord.

Jordlasagnen som jag nämnde i förra inlägget är idealisk för ett nytt potatisland och när man har skördat år 1 gräver man ner blasten för motsvarande effekt. Sättpotatis förgror man antingen i äggkartonger i ett ljust fönster, på ett lager jord eller som jag själv föredrar överkupade i avklippta mjölkförpackningar med jord. På det senare viset har man en 2 dm hög planta att sätta ut i landet i mitten/slutet av maj (jorden ska vara 7-8 C) och slipper ha sönder de bildade rötterna eftersom man bara river upp kartongen och sätter hela klumpen. Använd fiberduk i början och potatisen är klar att skörda när blommorna vissnat.

Ska man odla en enda gröda, eller iaf välja det ekologiska alternativet i affären, så är potatis självklar. Konventionellt odlad potatis besprutas upp till 10 gånger innan den skördas och allra värst är King Edward. Anledningen är att denna och många andra sorter inte är ursprungliga för vår jord och därmed lätt angrips. Givet borde vara att välja traditionellt svenska sorter för att minimera problemen.

Använd inget konstgösel på grödor som skall ätas. På jord som ska stå "obrukad" en lång tid på sensommaren - t.ex. där du odlat sallad på försommaren, kan man gröngödsla genom att odla den ettåriga blomman honungsfacelia som moterkar kväveläckage (måste dock slås innan den fröar av sig!). Ett annat bra och 100% ekologiskt sätt att tillsätta kväve (=gödsla) är att använda gräsklipp som vidare håller fukten i jorden och hindrar ogräs.

Ytterligare ett smart och kostnadseffektivt sätt att gödsla är att använda nässelvatten. Lägg nässlor i blöt upp till en vecka, sila av vattnet och späd 1 del med 9 delar vatten innan du vattnar med det. Bärbuskar vill ha aska vartannat ord och rosor tar gärna ett par nävar varje år.

Vi pratade om vikten av att låta landet vara poröst och att man bara ska trampa antingen på trampstenar eller brädor som man lägger mellan raderna av grödor. Kursledaren förespråkade plöjning på hösten och jordfräs på våren, medan vi som odlar på lite blygsammare arealer nog kan vara nöjda med en rejäl genomgrävnig av jorden på tidiga våren och ev lite nytt gödsel/kompost.

Man kan både piffa till och skydda sitt land en smula med att odla en lite större blomma i kanterna eller ändarna av såraderna - i år ska jag bli en riktig tant och sätta några präktiga hallonröda dahlier för att piffa upp innan det prunkar ordentligt bland grödorna. Samma funkar såklart invid en pallkrage för ev sol eller vindskydd.

Upphöjda såbäddar värmer upp snabbare på våren, men torkar å andra sidan ut betydligt fortare. Fiberduk är annars universalmetoden för allt som behöver skyddas eller få upp tempen en smula. Enkelt eller dubbelt lager, direkt ovanpå eller som tunnlar på bågar som sticks i jorden.

Sparris blev jag väldigt sugen på att odla, men har inget tålamod för de 2-3 år man får vänta från frö till skörd. Jag köpte ett par plantor som förhoppningsvis kan ge oss några fina primörer redan nästa år. De ska stå torrt i jord förberedd med lite sand, hönsgödsel och benmjöl. Lägg upp en liten vall som du draperar rötterna över och täck sedan med lite jord - och vänta....

Jordärtsskockor är underbart gott och trivs i en lite upphöjd bädd. Sätt i jorden på hösten för skörd nu. Låt några knölar ligga kvar i jorden, så förökar de sig och kommer tillbaka nästa säsong.

Ärtor, luktärtor, gurka och squash vill ha ett stöd - armeringsmattor som man ställer upp är en utmärkt idé.

Sist men inte minst blev jag imponerad av kursledarens fina svenska lågväxande blåbärsbuskar, som tydligen ger fantastiskt fin avkastning om man bara skyddar bären från fåglarna. Plantan Putte har nu flyttat in hos oss och vi hoppas på härliga blåbär till glassen längre fram i sommar.

Tweet

En herrelös trädgård

Egentligen har jag idag inte alls tid att göra något annat än att packa inför morgondagens resa, men dessvärre är attraktionskraften att åka i helt fel riktning efter jobbet alldeles för stark. Det är nämligen dags för Lisebergs Trädgårdsdagar och jag kan inte motstå en snabb liten inspirationstitt innan det egna trädgårdslandet lämnas vind för våg åt vädrets oregerliga makter i två hela veckor.

Som utlovat kommer här också lite listiga tips och tricks som jag snappade upp på den utmärkta workshopen i grönsaksodling som jag bevistade förra helgen:

Ett utmärkt sätt att förbereda för ett nytt land, en ny pallkrage eller rabatt är att anlägga en "jordlasagne" - gräv ca 25 cm djupt, lägg ett lager tidningar, 10 cm kompostjord, ett lager icke nedbrutet hushållsavfall (endast frukt och grönt), 3-4 cm (häst)gödsel, 5-7 cm planteringsjord, täck med svart plast och efter en knapp månad har du en utmärkt odlingsbädd full med näring.

Lökar och klematis blir glada för en rejäl näve benmjöl

Vedartade örter som man vinterförvarar (t.ex. rosmarin och citronverberna)får aldrig torka ut under förvaringen. Dessa kan vidare förökas med sticklingar genom att man tar av en liten kvist, river av ett par bladpar och sticker ner kvisten i plantjord - rötter växer ut där bladen suttit.

Gräslök ska aldrig gå i blom för smakens skull

Hönsgödsel som är väldigt potent näring håller också rådjur borta, men lockar tyvärr katter och i värsta fall äckliga gnagare (yikes!).

Löss är äckligt i alla former - bladlöss får man bort genom att spraya med såpvatten, de elakare sköldbaggarna som man kan få på lagerblad, olivträd och andra kraftigare bladväxter duttar man med en tops doppad i 8 delar vatten. 1 del såpa och 1 del rödsprit.

Kronärrtsskockor och luktärtor är väldigt känsliga för omskolning - så därför frö direkt i en papperskruka som kan planteras över i större kärl så småningom. Jag har skaffat mig en utmärkt krukmakare för att göra den här sortens "krukor" som bryts ner efter bara en vecka i omgivande jord. 140 välinvesterade kr - man slipper skaffa dyra plastkrukor och miljön blir glad. Här hittar du den hos Runåbergs.

Mynta sätter man ner i landet med plastkrukan kvar om man inte vill att den ska sprida sig som en löpeld.

Vitlök odlar man gärna på hösten och då blir den klar i juli - den är dags att skörda när klyftorna börjar släppa. Man kan också odla nu på våren för en senare skörd.

Kajplök, som har en diskret smak av vitlök på bladen, blev jag sugen på att prova - tipset var att göra en sommardressing på kajp, citronverbena och gräddfil. Mums!

Vinbärsbuskar förökar man genom sticklingar - ta en fin gren stick, ta av några bladrosetter, sätt ner i en stor kruka jord och ställ skuggigt.

Pioner ska sättas grunt med lite gödsel. För oss som är halvt förälskade i denna ljuva blomma ska ett besök till Guldsmedsgårdens plantskola i Ljung vara ett absolut måste......

Det kommer mera.........

Tweet

10-saker-utmaningen, del 38 och 39

Nu drar lilla familjen alldeles snart iväg på semester i veckorna två, så här kommer en dubbelinsats i 10-saker-utmaningen för att hålla tempot uppe. För första veckan blir det lite blandat kraffs i form av ett par trasiga klädesplagg, regnjackan som lillen aldrig hann använda innan den var för liten (redan såld på Tradera), en kortlek med onödiga plastkort, en bok om fotografering, några scarfsar, den gräsliga asken juveleraren levererade min vackra vigselring i och en påse full med pärlor och annat krimskrams.

Andra insatsen är en trave kasettband från min barndom som iof är underbara, men mycket svårspelade på dagens teknik. En nappflaska vi aldrig fick till att fungera utan läckage, 6 dricksglas, några ljusmanschetter, en reklamCD från Pampers om något irrelevant fenomen hos bebisar, några överflödiga köksattiraljer och ett plagg som inbringade en trevlig 100-lapp på Tradera. Nu är min KitchenAid snart betald och klar - jippi!

Tweet

Taggad

 

Jag blev s.k taggad av min gulliga bloggvän Soffy och en utmaning brukar jag ha svårt att stå emot. Här gällde det att berätta 7 blandade (och förmodligen högst ointressanta) fakta om sig själv:

• Fråga mig inte varför, men jag har dykcertifikat trots att jag är livrädd för både fiskar och djupt vatten
• När jag ett par dagar i veckan lommar iväg till kontoret “roar” jag mig med marknadsanalys i den medicintekniska branschen
• Efter studenten drog jag iväg för att backpacka runt i Australien i 10 veckor – dock hade det gått drygt sju år innan jag hittade tillbaka hem till Svedala efter studier och jobb i England och ett gäng resor till när och fjärran
• Jag delade hiss med Bobbysocks på Hotel Panorama i Göteborg timmarna innan de tog hem hela Eurovison finalen 1985 med “La det swinge”
• Till min stora förvåning visade det sig att jag var en sån där irriterande effektiv förstföderska som fick första krystvärken i entrén och hade sonen på bröstet knappt 45 minuter senare
• För drygt fem år sedan smet maken och jag iväg till Tobago och gifte oss i hemlighet för alla, vi hade tänkt ringa hem och berätta samma eftermiddag men det var så mysigt att ha en liten hemlighet att vi sparade nyheten till vi åter landade i Köpenhamn en vecka senare
• Jag har ett passionerat förhållande till karamell/brûle puddingar av alla de slag och äter mig gladeligen igenom södra Europa på Crème brûlée i Frankrike, Crema Catalana i Spanien och på lördag blir det äntligen Pudim Flan i Portugal.

Jag skickar vidare utmaningen till några av mina favoriter i bloggosfären Bondjäntan, Mångmamman, Fru Purjo Fixar,  Cesars Trädgård och Radhusmamman  – är ni med på den?

Tweet

Han bara drog!

Lillkillen vår, som i likhet med sina föräldrar inte är någon våghals av naturen, har prompt vägrat att släppa taget om en stödjande hand eller möbel trots han har gått hur fint som helst. Mamma och pappa har väntat och väntat och trott att nu, och nu, och nu…. är det bra nära, men icke-sa-nicke!

Men så en dag förra veckan när mamma kom hem från jobbet var visst tiden mogen för vår lillprins – två dagar innan 16-månaders-dagen. På eftermiddagen hade pappa coachat fram en ny strategi för att resa sig utan stöd och omtänksamma som grabbarna är sparade de första stegen (eller höll i alla fall tyst om något annat!?) tills mamma fanns på plats. Först var det lite osäkert och självförtroendet fick sig en törn av ett litet snubblande.

Plötsligt var det dock ingen hejd på grabben och från att ha blivit lockad och pockad de första minuterna började han nu promenera runt, runt och runt och det fanns inget som kunde stoppa honom. Nästa dag kom han med sina skor i handen och så fort de var på bar det raka vägen ut i trädgården för en match med pappa.

Titta och lär verkar vara grabbens devis – för här kan ingen ana att det är tal om andra dagen någonsin på två fötter. Det går undan och rätt vad det är lockar skogen mer än pappa och bollen. Tjingeling!

Tweet

TisdagsTema - vatten

Det var länge sedan jag var med och fotade i trevliga TisdagsTema. Idag passade dock temat “vatten” som handen i handsken när det gäller en av de mest frekventa aktiviteterna jag ägnar mig åt just nu. Hemmet påminner mest om en djungel med mängder av plantor på tillväxt av tomat, chili, paprika, kronärtsskockor, sammetstagetes, zinnia, röd- och genovesebasilika, persilja, salladsgurka, zucchini och några udda physalis.

Mitt stora huvudbry just nu är vilken granne jag ska våga be om vattningshjälp när vi åker iväg på två veckors semester på lördag. Vi pratar ju trots allt om ett ganska omfattande uppdrag, minst varannan dag….

Fler bidrag finns här.

Tweet

En ung pensionär

När mamman över fredagens lunch diskuterade helgens planer med kollegorna skrattades det gott åt vad som verkade vara värsta pensionärsvarningen för de jämnåriga. Det tycktes vara väldigt lustigt att mamman skulle upp tidigt på lördagen för att spendera nästan hela dagen på en workshop i grönsaksodling.

Visst låter det lagom hippt att vara medlem av en förening med namnet Kungsbacka Trädgårdsvänner och visst skulle man nog kunna kalla sig ungdomssektionen som maken glatt påpekar, men vet ni vilken rafflande panghelg jag har haft med likasinnade!?

Ingen har väl missat mammans passion för närodlat och ska det bli ännu ett snäpp bättre, så är det ju såklart “härodlat” som gäller. Förra året när trädgården var helt nyanlagd kom jag igång hyggligt med rödbetor, lök, morötter, bönor, ett par sorters sallad och ett potatisland tillräckligt för att förse oss med alla potäter vi kunde äta mellan midsommar och mitten på augusti. Örter hade jag för hela sommarens behov, medan tomaterna nätt och jämt hann bli en utsökt grön tomatmarmelad innan frosten slog till.

Efter en lång vinter med massor av tid att drömma om allt som ska spira på täppan blev jag överlycklig när min “pensionärsförening” erbjöd en grönsaksodlar kurs i tre delar. Första tillfället med teori missade jag tyvärr, men lita på att jag tog igen det med råge under lördagens teoritillfälle. Tillsammans med 10 likasinnade grönsaksnördar var mamman i fullständig extas när hon fick, lära, lära, lära och prova på en massa nya tricks och tips för att få till sitt grönsaksland precis så fint som man önskar.

Att kursledaren, vars fullkomligt ljuvliga trädgård vi fick påta runt i, var fantastiskt kunnig och engagerad gjorde detta till en fantastisk dag trots de iskalla vindarna som pinade oss i landet. Förutom en grundlig genomgång av jordförbättring, växtföljder, vattning och massor av tips på användbara grödor var härligt att få svar på ALLA frågor man har som glad novis i myllan.

För mitt eget minne och förhoppningsvis till nytta för den som delar mammans passion i grönsakslandet tänkte jag framöver dela med mig av några av de fantastiska tipsen jag fullständigt slurpade i mig. Snacka om att vara taggad inför den stundande odlarsäsongen! Måtte det snart bli ett par grader varmare innan alla mina frösådder, sticklingar och plantor fullständigt spränger oss ur huset. Vi lever just nu i en djungel av tomat- och basilikaplantor, badrummet är en oas av squash- och gurkplantor. Lillen har rummet fullt av chili- och paprikaplantor och maken står snällt ut med såbrätten staplade på höjden i sällskap av äggkartonger fulla av potatisar på groddning. …en oinvigd skulle nog skaka rejält på huvudet!

Älskling – jag behöver…

Tweet