Port – the local tipple…

Med ett stort intresse för vin var ändock portvin något av en grå fläck hos de vuxna i lilla familjen. Därmed tog mamman och pappan tillfället i akt att utforska, provai mängd och snappa upp allt man kunde tänkas vilja veta medan på plats i denna ädla drycks hemstad – Porto.

Lämpligt nog hade vi valt ett hotell i tvillingstaden Vila Nova de Gaia där alla de kända portvinhusen ligger på rad. För den som besökt Porto är det väl bekant att en tur i denna stad är lika med ett hårdare pass i backträning. Tack och lov ligger de ljuvliga vinkällarna ner för alla backarna invid floden, så dit kommer man alltid…..

Druvorna som skall bli portvin skördas i september/oktober uppe i bergstrakterna längs floden Douro i nordöstra Portugal. Sex olika druvsorter får användas till portvin och de växer i skifferjorden på de terrasserade odlingarna. Sedan druvorna krossats och fått jäsa i 30-40 timmar tillsätts 70-procentig druvsprit så att jäsningen avstannar. Vinet behåller då mycket av druvans sötma och får en alkoholhalt på 19-21 %. Det lagras därefter på stora ekfat eller ståltankar. Inom två år efter skörden avgörs hur vinet skall behandlas -alltså vilket slags portvin det skall bli.

De första portvinerna tillverkades under senare delen av 1600-talet med benägen hjälp från engelsmännen och dessa anor ser man fortfarande tydligt i portvinsfirmornas namn Graham's, Taylor, Sandeman med flera.

Det finns flera typer av portvin och de skiljer sig tydligt åt i karaktär. Vanligast är de röda:

Ruby är enkelt och fruktigt och har legat 2-3 år på fat före buteljering och vinner inte på lagring. En Ruby bör vara kärv, men ha en värmande sötma och en sträv alkoholsmak. Då rubyn filtreras före buteljering behöver den inte dekanteras och kan sparas i upp till ett år efter inköp. Är det en bra årgång, men inte tillräckligt bra för att göra ett Vintage-vin, så får rubyn ligga på stora fat ett par år till innan buteljering. Den kallas då Ruby Reserve. Sandeman var en av de trevliga portvinkällarna vi provade oss igenom och därifrån fick en femårig Founders Reserve följa med hem, vilken vi tänkter avnjuta under sommaren - rumstempererad till en krämig ost eller en bit mörk choklad.

Tawny är i sin enklaste form blandad av vitt portvin och ruby. Tawny har lagrats på små ekfat och har genom detta fått en ljusare rödbrun till gyllenbrun färg och tydlig fatton, mjuk smak och mild sötma. Vinet måste lagras minst sju år för att få säljas som Tawny. Vid bättre kvalitet är detta ett rött portvin som lagras lång tid på stora gamla ekfat och får en mjuk, elegant smak. Den genomsnittliga åldern står på etiketten - riktigt bra skördar kan fatlagras 20, 30, 40 år eller mer, men är färdiga att dricka vid buteljering. Vi provade både yngre Tawnys och en 20-åring, men varken maken eller jag var särskilt imponerade av dess alkoholiga eftersmak. Tur var väl det för vikten av våra väskor, men gillar man Tawny avnjuts den med fördel till en stark ost eller på egen hand som en digestif efter måltiden.

Vissa goda årgångar av lagrad Tawny säljs med skördeåret angivet, det kallas då Colheita. Denna mognar på ekfat och är efter buteljering färdig att konsumeras.

Vintage Port är ett årgångsbetecknat vin som bara görs särskilt bra år - det kallas för att portvinshusen "deklarerar" en årgång. Den görs endast de år då vinet bedöms nå exceptionell kvalitet och innehåller endast druvor från en årgång. Vintage buteljeras efter två år på ekfat och behöver därefter oftast mogna i 10-15 år i buteljen innan det är dags att korka upp. Vintage dricks med fördel till lagrade ostar. Bra årgångar de senaste 10 åren är 2003 och 2007 och själva föll vi för en Vintage 2007 Porto, Quinta do Retiro Novo från Wiese & Krohn.

Detta blir vår lille dyrgrip som får ligga horisontellt (korken måste vara  kontakt med vinet) mörkt och svalt till ett speciellt tillfälle om sisådär 10-15 år. Vågar knappt tänka tanken att det kanske blir på min eller makens 50-årsdag som det är dags att kyla, korka upp, dekantera försiktigt och njuta långsamt, men dock inom två dagar då vintage port snabbt tappar i smak när syret kommer till.

Late bottled vintage (LBV) görs på samma druvor som vintagen görs av (endast ett par procent av skörden får bli vintage) och är alltså också ett årgångsbetecknat portvin. Det  lagras på fat 4-6 år, är drickfärdigt när det säljs och behöver inte dekanteras eftersom de har filtrerats. Ett gott val om man vill ha en "lågpris-vintage" som många gånger är av mycket hög kvalitet. På Graham’s fick vi en mycket trevlig visning av källaren och den följande provningen resulterade i köpet av en Late Bottled Vintage Port av 2003-års modell. Den har redan åldrats på fat i fem år och är därmed drickfärdig redan i sommar när rätta tillfället ges. Detta är en väldigt snäll och snodd på sötsliskig historia som gör sig utmärkt kyld till en riktigt chokladig dessert.

Vitt portvin kan vara alltifrån torrt till sött. Det vinner generellt sett inte på lagring och är ett enklare vin som lämpligen serveras kallt som aperitif.

Rött portvin passar till exempel som dessertvin eller till smakrika ostsorter som stilton. Det kommer alltid till sin rätt med mörk choklad och torkad frukt.

För den som hittar till Porto och är nyfiken på att lära sig mer om Port och prova sig igenom diverse variationer från små högkvalitativa producenter rekommenderar vi varmt ett besök på portvinsbaren Vinologia nere i stadsdelen Ribeira. Kunnig och trevlig personal som gör sitt bästa att lära ut allt de kan om årgångar, lagring, serveringstemperaturer och allt annat man kan tänkas vilja veta. Lilleman hade lika kul med kexen och den mörka chokladen som bjöds, som hans föräldrar hade med de ädla dropparna. Måtte inte de sociala myndigheterna titta in på bloggen idag….

Tweet