Kungliga hufvudstaden

Som bekant tog lilleman med sina gamla päron och drog till Stockholm över helgen som gick och snacka om att det är "resan som är målet" när man är dryga två år gammal och full av äventyrslusta.

Frågar man den lille herren om vad som var bäst med turen blir svaret onekligen "gula tåg, blå(j)a tåg och vita tåg!" Därtill lägger han nog lilla söta biosalongen med alldeles lagom stora fåtöljer och trädkojan på "Affons"hotellet (Rica Talk i Älvsjö) ... och lillkusinens blå(j)a Bobbycar.

Att lägga en femhundring på att besöka Junibacken visade sig överflödigt när den lille föredrog att knata runt Djurgården och hoppa på varenda brunnslock som Stockholmsstad så omtänksamt placerat ut. Emil och Pippi får vänta till sommarens besök och utan att ens tjata fick den lyckliga mamman lämpligt nog i bara farten in en visit på lilla plantskolan på Rosendals trädgårdar. Ännu en destination för sommarens återbesök!

Att prinsessan Christina på hundpromenad sedan glatt hejade på maken och sonen var pärlor för svinen med tanke på grabbarnas bristande rojalistiska kännedom Mitt eget "claim to fame" var att ha snurrat runt i en svängdörr tillsammans med tomatgurun Åke Truedsson - nästan samma sak! 

Att träffa lillkusinen var för första gången inte det minsta lilla läskigt och de tu upptäckte nu på riktigt varandras existens och finessen med en nästan jämngammal kusin som man kan springa ikapp med. När kusinen sedan erbjuder både ett kuligt tält med bilar på och fordon att åka runt på, så är det hela liksom i hamn.

Att dölja för min omgivning att drivkraften bakom besöket i huvudstaden egentligen var en efterlängtad premiär på trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar torde vara tämligen befängt. Så jag erkänner! - och visst fick jag en härlig eftermiddag där på egen hand med många intryck. Med risk för att stöta mig med hela den härliga trädgårdsbloggarvärlden som just nu hyllar evenemanget måste jag dryfta att jag tyvärr blev lite besviken på tilldragelsen som sådan.

Sweden Green House hade tagit ett utmärkt marknadsföringsgrepp och erbjöd barnen en egen liten hörna med höns, fröplantering och "snälla lektanter" i glada förkläden

Alla gånger var det väldigt trevligt att hitta hela "trädgårdssverige" på ett och samma ställe med såväl lyxiga designföretag, som grönavågen nätverket Tillväxt  som "med spaden i handen vill göra Stockholm till en mer hållbar stad" och alla små specialföreningar för allt från chili till dahlior och "tantblommor" i alla dess former.

Tyvärr tycker jag att mässan i helhet har alldeles för mycket av ett köp/sälj inslag och för lite av inspiration och kunskap om odling och växter. Var och en gör som de vill, men för egen del blev det lite för mycket lökkrängande, löjligt dyra anläggningar för inomhusodling och överlag en galen köphets med alla som var lastade upp till tänderna och en bra bit ner i sin medhavda "dramaten". Nog för att jag också handlade, men lite väl långt ut i periferin tyckte jag att vissa av "mässknallarna" hamnade med sina produkter med tanke på att mässans huvudtema är trädgård

Största behållningen för egen del (och som jag hade önskat mig mycket mer av!) var de fina idéträdgårdarna i utställningens mitt och ingen blir förvånad när jag dryftar att jag naturligtvis finner blomsterprakt vacker, men blir gladast av den uppenbara trenden att odla ätbara grödor och då gärna i hållbart återbrukade don av alla de slag. Allt från vackra gamla trälådor till praktiska arrangemang på höjden av återvunna restaurangkonserver och till och med i utslitna gummistövlar.

Lite färg och flärd i grå stadsmiljö kan till och med jag fastna för även om det inkluderar både dyra designerkrukor och allehanda skrikiga plastföremål...

Lite modern Nationalromantik i trädgården - tänk Carl Larson i radhusmiljö!

Kanske inte något jag själv skulle vilja ha i mitt land, men en kul uppseendeväckande installation när man konkurrerar om mässbesökarnas flyktiga uppmärksamhet i myllret

Ja tack, gärna i mitt drömhus på landet!

Radikala stadsodlare som säkert inspirerade många med sina enkl, men smarta arrangemang för den trångbodde.

 

Tweet

Söndagsläsning: Slow Gardening

Just den här helgen befinner jag mig i himmelriket på Nordiska Trädgårdar och jag vågar knappt fundera på vad konsekvenserna av all trädgårdsinspiration kommer att bli nästa vecka när vi åter vänder hem. Tjälen börjar på riktigt gå ur jorden och innan jag vet ordet av kommer jag att hänga i trädgården till långt efter solen gått ner så gott som veckans alla dagar. Det är så mycket man vill och aktar man sig inte noga blir det ljuvliga nöjet alldeles för snart fullt av måsten och "jag ska bara..."

I år har jag dock gett mig själv en riktigt god grund för lååångsam njutning med noggrant begrundande av den underbara boken som våra vänner så omtänktsamt gav mig till födelsedagen förra året. Vissa människor har den där inbyggda talangen att alltid träffa mitt i prick med presenter och min gulliga vännina A är just en sådan person. Än en gång var det uppenbart när jag till min stora lycka packade upp boken Slow gardening : lustfyllda projekt för den medvetna odlaren av brittiska trädgårdsgurun Alys Fowler. Inte nog med att boken handlar om min absoluta favoritsysselsättning - odlande och trädgård, utan den har infallsvinkeln att skapa en prunkande trädgård till en låg kostnad och med minsta möjliga klimatpåverkan. I love!!!

Uttrycket "slow" känner man ju igen från slow food/living/etc., men i boken applicerar Alys Fowler det på ett utmärkt sätt även på sysselsättningen som vi odlingstokar ägnar oss åt. "Slow gardening" kallar hon det när man tar sig tid att njuta av egenodlade blommor och grönsaker, men kanske allra mest av själva vägen dit - att sätta ett frö, vattna och pyssla om och se hur det gror, växer och blomstrar eller producerar skörd. För mig är det absolut vägen dit som är den stora upplevelsen i trädgården och som jag skrev häromdagen känns det som om det här med fröodlande är näst intill beroendeframkallande.

Slow gardening är raka motsatsen till snabba genvägar och budskapet i boken är att en trädgård är något man skapar, inte något man köper. Jobbar man med och inte mot naturen och undviker motstår att försöka göra allt på en och samma gång, kommer naturen att hjälpa till på traven med kompost, gröngödsling, fotosyntesen och alla andra smarta processer som ingår i ett naturligt kretslopp.

Det är inte svårt att gissa att jag skulle bli upp över öronen förälskad i en bok som avhandlar allt jag själv tror på och predikar, men jag blev extra glad över alla de handfasta och praktiska förslag på hur man på ett enkelt och inte allt för flummigt sätt blir en gör-det-självare med gröna fingrar. Det handlar om jordförbättring, frön och förökning, återvinning och återbruk, hur man skördar och komposterar, planerar och väljer växter. Man får veta vilka växter som trivs var och hur man hanterar skadedjur utan att skada miljön och dessutom presenteras ett antal kreativa byggprojekt som kallbänkar av gamla lastpallar, kompostbehållare och roliga och alldeles gratis odlingskärl.

Är du minsta lilla intresserad av kombinationen odling och hållbart leverne, så rekommenderar jag en omedelbar tur till närmsta bibliotek eller bokhandel.

Tweet

Missbruk eller inte?

Jag börjar fundera på om jag kanske skulle erkänna för mig själv att jag har drabbats av ett näst intill kliniskt fröodlingsmissbruk. Nu är det väl inte så allvarligt varken till konsekvenserna eller ur en seriös livsåskådningsmening, men för min omgivning i form av make och son innebär det vissa små obekvämligheter. Förutom att mamman och frun i huset spenderar alltför långa stunder hängandes över odlingstråg eller bara beundrandes över de små växande liven, så blir vissa delar av vårt hem mindre beboeliga så här dags på året.

Inne på min tredje odlingssäsong vet jag numera att man inte behöver sätta hundratals fröer av varje sort för att få fram ett par plantor till sin begränsade trädgårdsplätt, att fyrkantiga planteringskrukor är betydligt mer platseffektiva än runda i förodlingsstadiet och att kvalitet i allmänhet slår kvantitet på i stort sett alla aspekter av odlande - jord, frö, näring, etc....

Att jag sedan har en viss svårighet att omsätta dessa kunskaper när det gäller att begränsa sig och odla klokt är en helt annan femma. Som sagt har jag lärt mig att det räcker med att odla 5-6 frö av varje sort för att få fram 2-3 fina exemplar av t.ex. chili och tomat, som i sin tur reduceras till en planta när den väl flyttar ut och dess syskon får kärleksfulla hem hos kollegor och vänner.

Vari jag har ett bestående problem är att jag har så attans svårt att stå emot frestelsen att prova både olika grödor och sedan olika variationer av desamma. Som ni vet har jag en fullständigt galen "tomatskola" på tillväxt, fyra sorters paprika, fem sorters chili, två sorters kronärtskockor, sparris, persilja, basilika, physalis, cantaloupemelon och därtill en mix av aklejor, penséer, rudbeckior och andra sommarblommor. Säkert överambitiöst förodlade bondbönor, tre sorters pumpa, två sorters gurka och några plantor svartkål som ett experiment.

Egentligen skulle man kunna säga att det är bomstopp och fullsatt på odlingsparkett fram tills att frilandstomaterna ska i jorden i början på april. Tack och lov har jag en tydlig gräns för att detta inte ska ske innan vi imorgon åker på en långhelg till Stockholm och Nordiska Trädgårdar-mässan. För vem skulle kunna med att gå där bland välskötta plantor och veta att man fösummar sina späda nysådda frön därhemma. Plantorna på gång tänkte jag skämma bort med en bevattningsduk över hela diskbänken och lite till...hoppas det funkar!

Tweet

Postis Pär

Jag är barnsligt förtjust i att få post, både de alldagliga glada epostmeddelandena från vänner och bekanta, men framför allt den nuförtiden alltmer sällan förekommande snigelposten. Med en tvååring i familjen borde jag säkert släppa till nöjet att få vittja hushållets brevlåda på dagens brevskörd (till 95% bestående av räkningar!), men så länge den lille inte visar ett spontant intresse kommer jag att hålla denna lilla vardagsspänning för mig själv.

Med detta värdelösa vetande i åtanke kan ni bara föreställa er hur uppspelt jag blev att efter ett par dagars bortavaro komma hem till inte bara mina efterlängtade älsklingsgrabbar utan också en riktig liten hög med små fina postpaket.

Min goda bloggvän Bondjäntan provar sina vingar som glad entreprenör och lanserade alldeles nyligen sin egen Trädgårdsmästarsalva under namnet Bondjäntans Naturliga. Jag blev nu glad och nöjd ägare till en av de första burkarna. Två kvällar i rad har mina nariga vinterhänder njutit den sköna föreningen av kallpressad ekologisk rapsolja, närproducerat bivax, ringblomsextrakt och eteriska oljor av backtimjan och grönmynta. Det gjorde de lika välförtjänt som Bondjäntan blev Veckans Kvinnliga Blogg hos Mångmamman den här veckan.

I mitt surfande på sköna trädgårdsbloggar häromveckan sprang jag på ännu en kreativ kvinna som tillverkat ett finfint armband till en annan odlingsfantast. När nu köpdjävulen redan intagit min kropp, så dryftade jag mig att också beställa lite blingbling på temat odling och som ni ser blev resultatet ett jättesött armband i fint vårgrönt och med de perfekta detaljerna för en trädgårdstant som jag. Kreatören heter Tezzan och fler av hennes fina verk finns på Handgjorda Smycken.

Sist men inte minst kom äntligen tygetiketterna från worldwidelabel som ska sitta på förklädena och de andra handsydda produkterna som jag säljer i min webbutik Kul på riktigt. Om du inte har tittat runt i butiken än är du hjärtligt välkommen in här!

Tweet

Kalorikoma på resande fot

Det där med tjänsteresor väcker verkligen tudelade känslor nuförtiden när man har en liten prins att längta hem till och särskilt när resorna tvunget ska infalla på en helg med Skogsknoppesöndag och allt. Nu är jag i alla fall hemma hos mina älsklingar igen, har fått rapporterat att de haft killmys i tre rakt nedstigande generationer och söndagens friluftsaktivitet var som vanligt en hit hos vår lille skogsknopp.

Fler hotell borde välkomna sina gäster med en minitårta på rummet!

Wien var för all del både trevligt och som alltid kulturellt i stora doser och en rejäl bonus var att det fanns en förmiddag ledig att sammanstråla med min kära faster som är bofast i Österrike sedan en väldans massa år tillbaka. Vädret var fullständigt “kaputt” med ösregn, blåst och definitivt inte de +15 C jag hade tänkt mig, men arbetsinsatserna avlöpte enligt schema och många steg senare hade jag överlevt ännu en gigantisk mässa med fler urologer än man kunde ana att det möjligtvis fanns i hela världen. Ett ganska mansdominerat yrke om man säger så och inte mycket mer att rapportera för den lyckligt oinsatta omvärlden.
 

Staden utanför det tråkiga mässcentret var hursomhelst vacker och härligt rustad för både vår och den kommande påsken. Centraleuropa har verkligen härliga traditioner runt påskfirandet som vi saknar här hemma med våra skumgodisfyllda pappägg. I vartenda skyltfönster var det pittoreskt påskpyntat och jag hade ledigt kunnat äta ihjäl mig på alla de godsaker som bjöds på temat påskgodis och bakverk och slita ut skosulorna medan jag slank från blomsteraffär till blomsteraffär.
 

Faster min vet exakt vad jag går för och kom med det utmärkta förslaget att besöka den av primörer, godsaker, kryddor, blommor och mycket annat dignande Naschmarkt. Jag njöt i fulla drag och kunde givetvis inte låta bli att föreviga varenda kronärtskocka och kålrabbi när de var så artistiskt och frestande presenterade. Lite annat än de rullande grönsaksbergen på ICA och Coop.


 
 
  

Utsökta lunchen i det familjära sällskapet intogs även den i anslutning till marknaden och färska pastakuddar med varierande fyllningar med allt från Karl-Johansvamp till spenat i en maffig taleggiosås påbjöd en rejäl balja rödvin. Precis som vilken fredagslunch som helst…



Inget besök i Wien utan ett traditionellt kafébesök, så vi spurtade vidare mot nya kalorihöjder och tårta på maten. I efterhand har jag ingen aning om hur jag lyckades göra rum för en bit Bananenschnitte, men gud så gott det var! På sant österrikiskt manér var det tvunget att avsluta det hela med ett gott glas muskatellervin. Min faster och jag skiljdes åt i komplett kalorikoma, men riktigt kul var det att ha hunnit träffas en kort stund och avhandla diverse från våra respektive liv i olika delar av Europa. Den ene drog vidare på kultur och den andre på en orgie i prostator, läskiga kirurgiska instrument och små piller som ska smältas på tungan… Naturligtvis var det jag som drog det kortare strået!
 

Tweet

Så gräver vi ner oss ännu en bit

Ler- och sandjord är två helt olika jordarter och däremellan finns en skala jordarter. Man testar lätt vilken jordart man har i sin trädgård genom att krama den i handen:

• Sandjorden är kornig, varm och lättarbetad men torkar ut snabbt. Dålig på att hålla näring.
• Mojorden är sträv, man känner små korn men de syns inte. Lättarbetad och näringsfattig, men håller fukten något bättre
• Mjälajorden känns som potatismjöl. Slammar lätt igen efter regn och bildar en skorpa på ytan. Behöver luckras
• Lerjorden går att rulla till en korv. Tungarbetad, fuktig och kan hålla mycket näring. Känslig för att bli trampad på, då försvinner de lufthållande sprickorna och maskgångarna i jorden. Bär grävas på hösten, då fryser den och sprängs sönder under vintern så att den kan hålla mer luft

Hasselfors menar att man inte ska bry sig allt för mycket om vilken jordart man har – utan receptet för jordförbättring är detsamma för i stort sett alla jordarter. Tillför organiskt material dvs det som bildas av resterna av levande material, växter och djur. När torv, kompost och naturgödsel blandas in i jorden fortsätter förmultningen med hjälp av mikororganismer och det gör att näring frigörs. Samtidigt bildas mängder med föreningar som gynnar jordstrukturen, rötterna och hela livet i jorden. Jorden kan hålla kvar vattnet bättre och det vi odlar gynnas på alla sätt och blir jorden blir “levande”.

Fabrikstillverkad jord är som jag tidigare nämnt uppbyggd med torv som bas och sedan tillsätts andra råvaror, kalk och näringsämnen i varierande mängd för att få en produkt som passar plantan som skall växa i den. Torv är en utmärkt bas i eftersom den har unika egenskaper - håller kvar luft, vatten och näring i jorden, har lågt näringsinnehåll och kan justeras exakt till växtens behov, är fri från ogräs och är lätt. För att få en perfekt jord räcker det inte med enbart torv, utan för att jorden skall få en specifik egenskap krävs det  att man tillsätter andra ingredienser som förändrar antingen jordens kemi eller jordens struktur. Följande tillsatser är vanliga:

Kalk - torven har naturligt lågt pH och därför tillsätter vi kalk för att öka på pH-värde till rätt nivå, mellan 5,5 -6,5 passar de allra flesta växterna. pH-värdet påverkar hur tillgängliga näringsämnena är i jorden.
Dolomit - ett slags kalk som dels innehåller magnesium, dels har en långtidsverkande effekt.
Gödsel - de tre viktigaste näringsämnen som växten behöver är kväve (N), fosfor (P) och kalium (K) och innehållet brukar anges i procent, t.ex. NPK 14-7-15, vilket innebär att gödseln innehåller 14% kväve, 7% fosfor och 15% kalium. Kväve gör växten grön och frodig, fosfor gynnar tillväxten och kalium är bra för blomning och ökar vinterhärdigheten. Kväve, fosfor och kalium samt svavel (S), kalcium (Ca) och magnesium (Mg) kallas för makronäringsämnen, vilka växten behöver relativt stora mängder av. Dessutom behöver den ytterst små mängder av andra ämnen som till exempel järn, mangan och zink -mikronäringsämnen. Ett fullgödselmedel bör alltså innehålla en balanserad mängd av både makro- och mikronäringsämnen.

Sand - gör att torven lättare tar åt sig vatten när den torkat och sanden fördelar även vattnet i krukan, samt ger tyngd så att växten står stadigare.

Lera – gör också att vattnet lättare fördelas i jorden. Kan även binda näringsämnen så de inte lakas ur och den innehåller vissa grundämnen som en del växter gynnas av.

Bark - som redan komposterad för att den inte skall stjäla näring från växterna (material som komposteras behöver näring under processen), men ger god struktur och bra dränering.

Peatnuggets, lecakulor, perlit ger struktur till jorden.

Tångmjöl som tillför mikronäring och växtstimulerande ämnen till jorden.

Gips ger ett tillskott av svavel till jorden och används i ekologiska jordar.

Hänger ni med? Nästa gång blir det lite mer om gödsel – rafflande!

Om man roar sig med att läsa på säckarna man avser att släpa hem så kan man fördjupa sig i pH och ledningstal. pH-värdet anger surhetsgraden eller vätejonkoncentrationen och bra pH-värde på en allsidig jord ligger som sagt mellan 5,5 och 6,5. Ledningstalet (Lt) anger jordens elektriska ledningsförmåga, dvs. hur mycket salter som finns lösta i jorden och eftersom näringsämnen är salter ger ledningstalet ett grovt mått på näringsinnehållet. Det finns olika sätt att mäta ledningtal men med nya standardiserade analysmetoder anges det i mS/m och det bör då ligga mellan 20-50 för en god odlingsjord.

Bilden är lånad från internet.

Tweet

Att gräva ner mig…

…ytterligare lite i det här rafflande med jord och gödning passar jag på med genom ett par “förskrivna” inlägg medan jag i egen hög person rantar runt på Europas största konferens för urologer (…och, nej jag är inte en av dem…) i Wien. Fakta nedan kommer från Hasselfors Garden och det utmärkta föredraget med Pia Holmberg som jag nyligen bevistade.

Naturlig jord är uppbyggd av partiklar och porer. Partiklarna består av mineralkorn, förmultnade växtdelar och mikroorganismer och andra djur som lever under marken. Porerna är tomrum av olika storlek - de stora porerna innehåller luft och de små vatten och storleken på mineralkornen bestämmer hur stora porerna är. En lerjord innehåller små mineralkorn och små porer och en sandjord stora mineralkorn och de två har därmed väldigt olika egenskaper vid odling.

Fördelningen av luft och vatten i jorden bestäms vidare av porernas storlek. Sandjord med stora porer innehåller mycket luft och blir därför snabbt varm på våren och lätt alltför torr.  Lerjordar med små porer innehåller istället mycket vatten och är därför kall längre på våren. Om det inte bildas sprickor och maskhål i den kompakta lerjorden kan den innehålla så mycket vatten att det inte finns luft till växternas rötter under odlingssäsongen.
Jord liknades vid en bank fylld med näring och mull och varje planta som växer däri tar ut näring och mullämnen från jorden som så småningom blir tom och näringsfattig. För att förbättra sin jord bör man fylla på jorden med näring och organiska ämnen (barkmylla, torv och kompost) som förvandlas till mull när mikroorganismerna bryter ner dem. Enligt Hasselfors ska det göras varje år – och då säkert företrädelsevis med deras produkter, men Pia var nog med att påpeka att gammal hederlig stallgödsel allt är det bästa, men mer framöver om de tokerier som EU ställer till med runt detta i inlägget om gödsling.

Ett gammalt förvirrande begrepp reddes ut för mig – matjord! Matjord är ett begrepp som används för den delen av jorden som brukas av plog och spade,den delen av jorden som vi människor påverkar. Matjord talar alltså inte om vad det är för jord, om den är bra eller dålig, bara att den brukas av oss.

Tweet

Mot Wien!

Schönbrunn, Sachertårta och Lipizzaner på Spanska ridkolan…nej, men däremot ett mässcenter fullt av urologer från hela världen, prostator högt och lågt, instrument och inkontinenshjälpmedel som man knappt ens ville veta att de fanns. Jag styr kosan mot Wien i tjänsten och lämnar mina grabbar år just en grabbhelg här hemma.

Min inhemska faster rapporterar om 18 grader och något som liknar vår i Österrike, så jag hoppas innerligt att jag får en stund över att njuta av detta efter att jag slitit ut fötterna på ett hårt utställningsgolv. Ska i alla fall se till att hinna luncha med ovannämnda kära faster och väskan är därför laddad med sådant som utlandssvenskar längtar mest efter - citronpeppar, Svensk Damtidning….

Tweet

Mer än under naglarna...

 

Mina allra odlingsnördigaste bloggvänner har med tålamod och spänning väntat på min lilla resumé av den  föreläsningen jag var på  häromveckan och för er andra är det dags att sätta på en kopp kaffe och njuta pausmusik...

Hursomhelst, min trädgårdsförening (av maken benämnd "pensionärsföreningen") Kungsbacka trädgårdsvänner hade tagit det utmärkta initativet att så här inför stundande odlingssäsong bjuda in inspirerande jord- och gödningsexperten Pia Holmberg från Hasselfors Garden. Föreläsaren är hortonom i botten och jobbar som produktspecialist på Hasselfors, men levererade engagerat en härligt marknadsföringsbefriad och oerhört lärorik dragning om allt från hur hobbyjord blandas till vilka olika näringsbehov plantor har i sina olika utvecklingsfaser. Följande spännande kunskaper tillskansade jag mig under den två timmar långa föreläsningen som var över innan jag ens hunnit fundera på ordet träsmak…

Sverige är det land som gör av med näst mest jord per capita och odlingssäsong - ca 60L. Tvåa bara efter Holland där den enormt stora yrkesodlingsindustin behöver 150 L per invånare. Det är stor skillnad på den jord som kallas markjord ("naturlig jord" som används av de stora markanläggarna för parker, etc.) och den som vi hobbyodlare köper på säck. Det senare benämns "odlingssubstrat" och består av torv som blandas sand, lera, bark, kalk och näringsämnen i olika utsträckning beroende på vad den ska användas till. Egentligen är det alltså inte "jord" som vi så slarvigt kallar det när vi lastar påsar på våra kärror.

Mull/torv/humus är i stora drag samma sak och består av nedbruten Sphagnum (vit-) mossa (humifierat - nedbrutet organiskt material, förtorvat - detsamma, men nedbruten i en syrefattig miljö) - denna är 5-10 000 år gammal och bryts på stora torvmossar som det finns rikligt av i Sverige. I Storbritannien finns en stark lobby mot torvbrytning eftersom man brutit slut på all torv, men enligt Hasselfors (som kanske torde vara en smula partiska i målet) är tillgången mycket god i Sverige och brytningen sägs vara "hållbar" i dagens takt.

Pia var noga med att framhålla att växter i sig inte är har så vidare varierande behov (för att bli frodiga behöver de värme, sol, vatten, näring och koldioxid!) men att alla variationer på odlingssubstrat ("jord") som marknadsförs bottnar i att vi odlare har höga krav/förväntningar på den praktiska hanteringen av den s.k. jorden vi köper. En anledning till att det är torv i påsarna är att vikten ska bli lägre (50 L ren jord lyfter man inte i en handvändning) och det hymlades inte om att det till närmare 90% är luft vi köper i säckarna - dvs om man komprimerade en påse köpejord, så är egentligen bara 10% av innehållet organiskt material - resten är "fluff"/luft!

Vidare fyller köpejorden funktionen att vi kan odla på ett smidigt sätt som man inte skulle kunna göra i naturlig jord. Om man tänker efter är det ganska uppenbart att näring och mineraler aldrig skulle räcka om man lade ett frö i ett par futtiga kubikcentimeter jord och lät det där växa sig igenom flera av sina växtfaser (frö, liten till större planta...) om man använde sig av normal sand/lerblandad jord. Naturligtvis urlakas jorden i takt med att växten tar upp det den behöver - i (bra!) köpejord är koncentrationerna mycket höga av näring och mineraler och dessutom gör den porösa torven att växterna får en lagom snabb tillförsel av vatten och näringsämnen när vi vattnar i våra små odlingskärl. Därutöver ska odlingssubstratet vara rätt blandat för att förankra plantorna tillräckligt väl, samtidigt som det är tillräckligt poröst för att växten lätt ska kunna bli av med koldioxiden (genom förbränning till syre).

Själva växten (det gröna) klarar sig alltså finfint med värme sol, vatten, koldioxid och näring lite som det kommer, men där det är avgörande hur man blandar sin jord är för rötterna. Hur porös jorden är har en väldigt betydelse för växtens koldioxidförbränningen (till syre), vatten- och näringsupptaget och förankringen av växten. Ni odlingsnördar som orkade ända hit får hålla ut för spännande fortsättning om både jord och gödsling som följer under min tjänsteresa över helgen.

Tweet

En kruka full av nyttigheter

  
För lite drygt ett år sedan började jag experimentera  med groddar efter diverse inspiration här. Läget då var detsamma som nu att min kropp fullkomligt skriker efter när/härodlat grönt, medan vintern envist hänger sig kvar med stenhård tjäle i marken.

Ett år senare har jag fortfarande inte lyckats missionera groddens förträfflighet till tvååringen (vilket inte torde vara vidare överraskande), men däremot framstår hans far som lite lätt patetisk när han maniskt undviker de små delikata ärtskotten och alfalfagroddarna som jag smyger in i den annars relativt vitaminbefriade köpesalladen så här års.

Själv har jag konstaterat att mungbönor inte är för min smak, medan ärtskotten är desto godare och dessutom väldigt snygga i sina för ändamålet seconhandinköpta Bodumkrukor. Ingen aning om vad dessa skålar/krukor är tänkta för, men som ärtfarm är de utmärkta. Alfalfagroddarna vattnas och växer i en vanlig syltburk med lite tjusigt tyll över.
 

När veckans tjänsteresa är avklarad till helgen tror jag att jag ska ge mig i kast med att utöka repertoaren lite. Inte en chans att maken och sonen ställer upp på sköljning två gånger om dagen och skötsel av något de skyr, så det är lika bra att vänta. Får se om det kanske blir rädis-, broccoli- eller vitlöksgroddar. Mer inspiration finns hos Nyttogrönt.

Ärtorna är helt vanliga "ärtsoppeärtor" som jag lägger i blöt ett dygn innan de får vila på en bädd av lecakulor och jord - gror på ingen tid alls!

Tweet

Jag är inte mycket för...

...rysch-pysch-pynt och köpt skönhet, men så här i desperat vårlängtande tider fick Panduro göra en insats. Mina nytvättade helfönster fick sig ett par krukväxtdekaler (och en hel del insekter på sonens begäran) för att låtsas att det inte bara är kalt och grått på utsidan. Med kameran lyckades jag inte göra det någon vidare rättvisa, men fint har vi det!



Tweet

Vilken start på dagen!

Uppstigning i arla morgonstunden idag för att tidigt kunna vända åter och göra lillemans dag "på jobbet" så kort som möjligt. När man är två år gammal ska man minsann inte behöva vara i farten längre än vad de gamla föräldrarna orkar själva och framförallt är det för mig fullständigt otänkbart att enkom spendera en trött kvällsstund tillsammans med mitt barn innan han åter lägger sina guldlockar på kudden.

Hursomhelst vaknade jag till en underbar start på dagen och den bästa energiboost jag någonsin skulle kunna önska mig. Mitt i morgongröten och kaffet och med ögonen på laptopen upptäckte jag att den av mina kvinnliga medbloggare som jag hyser den största respekt och beundran för genom sina kloka vägval i livet; Mångmamman, har tagit ett urmärkt initiativ. Högst troligen inspirerad av gårdagen har hon bestämt sig för att dra sitt strå till stacken för att stärka andra kvinnor som väljer att "gå sin egen väg" - med andra ord följa sitt hjärta framför allt.

Mångmamman vill genom att uppmärksamma "Veckans Kvinnliga Blogg", i sina egna ord: "medverka till nätverkande mellan kompetenta och kreativa kvinnor, vars alster och verk alltid får stå i skymundan när det handlar om de stora pengarna, uppmärksamheten, makten.... dra mitt lilla strå till stacken genom att uppmärksamma kompetenta, kreativa, starka kvinnor som skapar sig en egen plattform här i tillvaron".

Applåd för ett utmärkt initiativ och ett otroligt ödmjukt tack när jag inser att just lilla jag och min nystartade verksamhet Kul på riktigt får vara Veckans Kvinnliga Blogg med den otroligt smickrande motiveringen:

"En filosoferande kvinna med kontorsråttejobb på deltid som styr upp tomatsådder, skogslek för barngrupper, hem och egen liten son.  Alltid med väl pålästa åsikter och en strävan efter att begränsa skadeverkningarna av vårt liv, i harmoni med de resurser vi lånar av våra barn och barnbarn! Här har hon möjliggjort en dröm, en dröm som ligger helt i fas med hennes eget liv, tidens strömningar och med massor av eftertanke. Bara det är värt att premiera!"

Mitt allra största tack för de fina orden och kör hårt alla andra tjejer som går och ruvar på en affärsidé som ni brinner av hjärtans lust för! Ni kan ni också!

Tweet

Äntligen tomatsådd!

Jisses, vad det går undan på alla fronter i skrivande stund. Jag tackar så ödmjukast för alla uppmuntrande tillrop och fina ord om min "nyfödda" webbutik Kul på riktigt och var så säkra att det kommer mer om mina tankar på ämnet "tid med våra barn" och ett utökat sortiment framöver.

Lönejobbet kräver sitt, en viss tvååring har skaffat sig en väldigt stark vilja om vad han ska och inte ska och i odlingsbarnkammaren är det redan mer än fullbesatt. Äntligen fick man också lov (gurun Truedsson säger 10/3 - 1/4 för växthustomater...) att stoppa ner lite fler tomatfröer i jorden och i år har jag minst sagt högtflygande planer.

Med stundande växthusresning kröp ambitionsnivån upp sisådär femton pinnhål, men jag jobbar väldigt hårt på att intala mig själv att det blir INTE mer än ALLRA HÖGST två plantor av varje sort. Sju frö planteras däremot av vardera, ett och annat kommer inte att gro och överskottet tillfaller vänner, familj och kollegor - basta! I år huserar tomaterna i pluggbrätten från Nelson för att inte bli allt för skrymmande i ett första stadium.

Tant som jag är har jag naturligtvis sällat mig som fan till tomatgurun Åke Truedsson och medlemsskap i hans eminenta Tomatklubb. Efter senvinterns inköp och byten med fina bloggvänner hade jag redan mer än tillräckligt många sorter, men så kom årets sortlista på närmare 600 tomater från "klubben" och jag föll dit med buller och bång på en kompletteringsbeställning. Uppenbarligen har jag gått alldeles över styr, men här ska vi leva efter devisen "få plantor av många olika spännande sorter". Några kommer förmodligen att misslyckas, andra blir förhoppningsvis favoriter för framtiden.

Är ni redo för första delen av årets galna tomatlista???

Högväxande normalstora tomater för växthuset
Ailsa Craig - röd, 80 g, tidig, lång skörd
Golden Sunrise - gul, 80 g, medeltidig, produktiv
Japanese Trifele Black - svartröd, 90 g, tidig
San Marzano 2 - röd, pastatomat, 90 g, medeltidig
Taxi - gul, 100 g
Tigerella - röstrimmig, 80 g, platt, medeltidig, produktiv


Högväxande cocktailtomater för växthuset
Black Sweet Cherry - brunröd, 15 g, tidig, produktiv
Pokusa - röd, 10 g, tidig, rikbärande
Red Cherry - röd, 35 g, tidig

Yellow Pear - gul, 15 g, medeltidig

Busktomater för växthuset
Whippersnapper (31 jan) - rosaröd, 9 g, mycket tidig, produktiv, tjuvas ej

Bifftomater för växthuset

Brandywine original - rosa, 2-600 g, medeltidig

Chocolate stripes - brunröd, 2-400 g, medelsen

Russian Oxheart - röd, hjärtformad, 2-600 g, mycket tidig, produktiv

Ampel
Röd Ampeltomat - röd, oval med spets, 25 g, mycket tidig, 40 cm
Tumbling Tom Yellow - gulorange, 15 g, tidig, 30 cm, tjuvas ej

Fröerna lades i jorden den 3 mars och döm av min förvåning när jag redan igår kväll hittade sprirande San Marzano 2, Red Cherry, Röd Ampeltomat och Yellow Pear - här var det fart på grejerna!

Tweet

Premiärfjärilar i magen

Jag skulle absolut inte bli förvånad om ni mina kära läsare fått intrycket av att jag inte ägnar mig åt något annat än frösådder och plantpysslande just nu. Risken har absolut varit överhängande att Mimmis Mammaliv skulle bli tagen för en renodlad (ha, ha - för lång tid på västkusten...) trädgårdsblogg och att jag borde bli anmäld till närmsta myndighet för åsidosättande av både familj och hushåll.

Men nu är faktiskt fallet inte fullt så illa och både sonen och maken får näringsriktig kost, kärlek och någorlunda drägliga logiförhållanden (minus jorden som jag gladeligen sprider högt och lågt över hemmet). Dock har tiden varit något i knappaste laget för utsvävningar i bloggosfären om mina käpphästar om hållbart leverne, riktig mat och min grundmurade övertygelsen om att småbarnstiden är för att njutas och upplevas snarare än bara överlevas.

Utöver den s.k. ordinarie sysselsättningen på kontor med påföljande lönekuvert i brevlådan har jag nämligen ägnat mycket av min tid till att förbereda och genomföra en av mina entusiastiska idéer. På sena kvällar, under lillkillens middagslurar och på diverse buss- och tågresor har jag funderat, formulerat och nu äntligen sjösatt min affärsidé på ambitionen "hållbart familjeliv".

Min webbutik "Kul på riktigt" har äntligen blivit verklighet och nu kan du och dina nära som månar om den värdefulla gemensamma familjetiden på ett och samma ställe köpa handplockade leksaker som främjar tid tillsammans och väcker barnens lust att upptäcka sin omgivning.

Håll ögonen öppna för fler tankar om hur och varför jag är så övertygad om att enkla lekar i vardagen ger både barn och vuxna så mycket glädje. Jag riktigt längtar efter att kunna erbjuda de få, men inspirerande prylarna som inbjuder barnen att lära av och njuta tillsammans med sina föräldrar i vardagen. Utan varken dyra prylar eller stora kraftansträngningar kan man ha hur mycket kul som helst under matlagning på låtsas, ett bullbak med smaskigt resultat eller en mysig sagostund i fåtöljen.

Hjärtligt välkommen in på ett besök i min webbutik Kul på riktigt - hoppas du hittar inspiration att leka lite mer i vardagen.

Tweet

Vilken fart

...det plötsligt har blivit i odlingarna. Nya tilläggsbelysningen från snälle svärfar gör underverk och efter ett par kvällar senare med omskolning börjar det bli bra trångt i "rampljuset". Kronärtskockorna 'Green Globe' och'Imperial Star' ser allra gladast ut av det extra ljuset och även chilin fick sig en bra skjuts. De flikiga fnuttarna i framkant av bilden är mina specialimporterade (läs tjyvade) frö av agapanthus från de ståtliga plantorna jag sprang på i Genève som gror och växer över alla förväntningar.



Den curlade 'Whippersnapper'-tomaten vet att uppskatta extra omsorg och tar sig fint till att förhoppningsvis bli riktigt tidiga praktexemplar. Jag skänker glatt och entusiastiskt bort mitt överskott av plantor, men här kommer det nog att bli väldigt svårt att skiljas från mina skyddslingar - sju till antalet. Tack Charlotta med Cesars Trädgård för fina frö som allihopa grodde lika duktigt!

 
Spinkigare sparrisrumpor får man leta efter, men då det var en total chansning att så frön som jag tagit av de egna plantorna är jag riktigt nöjd. Om en sisådär tre år kan jag säkert börja skörda primörer.



Fyra sorters chili tar sig finfint och har efter mycket vånda reducerats ner till endast tre exemplar av varje - 'Hot Lemon', 'Jalapeno', 'Hungarian Hotwax' och 'Red Cherry'. Lite ledsen är jag för att jag inte kan få varken 'Jamaican Bell' eller 'Mini Bonnet' att gro - jag ville ju så gärna ha dem i mitt fina växthus i sommar, men man ska väl helt enkelt inte gapa över för mycket...



Paprikorna verkar lika växsugna de och sent igår kväll skolades de om till större krukor och reducerades i antal (tre är det magiska här just nu, bara om utifall nummer ett och två skulle få för sig att slokna och överge mig). 'Ferenc Tender', 'Golden Bell', 'Frigitello' och 'Antohio Romania'. Längst till höger Cantaloupemelonen 'Hale's Best Jumbo'.

Maken älskar att reta mig med att odling är en av de värsta materialsporter han stött på - visst, visst, men jag ska säga att gårdagens investering i en planteringssked från Nelson Garden var 22 fantastiskt välinvesterade kronor.

Tweet