Mer än under naglarna...

 

Mina allra odlingsnördigaste bloggvänner har med tålamod och spänning väntat på min lilla resumé av den  föreläsningen jag var på  häromveckan och för er andra är det dags att sätta på en kopp kaffe och njuta pausmusik...

Hursomhelst, min trädgårdsförening (av maken benämnd "pensionärsföreningen") Kungsbacka trädgårdsvänner hade tagit det utmärkta initativet att så här inför stundande odlingssäsong bjuda in inspirerande jord- och gödningsexperten Pia Holmberg från Hasselfors Garden. Föreläsaren är hortonom i botten och jobbar som produktspecialist på Hasselfors, men levererade engagerat en härligt marknadsföringsbefriad och oerhört lärorik dragning om allt från hur hobbyjord blandas till vilka olika näringsbehov plantor har i sina olika utvecklingsfaser. Följande spännande kunskaper tillskansade jag mig under den två timmar långa föreläsningen som var över innan jag ens hunnit fundera på ordet träsmak…

Sverige är det land som gör av med näst mest jord per capita och odlingssäsong - ca 60L. Tvåa bara efter Holland där den enormt stora yrkesodlingsindustin behöver 150 L per invånare. Det är stor skillnad på den jord som kallas markjord ("naturlig jord" som används av de stora markanläggarna för parker, etc.) och den som vi hobbyodlare köper på säck. Det senare benämns "odlingssubstrat" och består av torv som blandas sand, lera, bark, kalk och näringsämnen i olika utsträckning beroende på vad den ska användas till. Egentligen är det alltså inte "jord" som vi så slarvigt kallar det när vi lastar påsar på våra kärror.

Mull/torv/humus är i stora drag samma sak och består av nedbruten Sphagnum (vit-) mossa (humifierat - nedbrutet organiskt material, förtorvat - detsamma, men nedbruten i en syrefattig miljö) - denna är 5-10 000 år gammal och bryts på stora torvmossar som det finns rikligt av i Sverige. I Storbritannien finns en stark lobby mot torvbrytning eftersom man brutit slut på all torv, men enligt Hasselfors (som kanske torde vara en smula partiska i målet) är tillgången mycket god i Sverige och brytningen sägs vara "hållbar" i dagens takt.

Pia var noga med att framhålla att växter i sig inte är har så vidare varierande behov (för att bli frodiga behöver de värme, sol, vatten, näring och koldioxid!) men att alla variationer på odlingssubstrat ("jord") som marknadsförs bottnar i att vi odlare har höga krav/förväntningar på den praktiska hanteringen av den s.k. jorden vi köper. En anledning till att det är torv i påsarna är att vikten ska bli lägre (50 L ren jord lyfter man inte i en handvändning) och det hymlades inte om att det till närmare 90% är luft vi köper i säckarna - dvs om man komprimerade en påse köpejord, så är egentligen bara 10% av innehållet organiskt material - resten är "fluff"/luft!

Vidare fyller köpejorden funktionen att vi kan odla på ett smidigt sätt som man inte skulle kunna göra i naturlig jord. Om man tänker efter är det ganska uppenbart att näring och mineraler aldrig skulle räcka om man lade ett frö i ett par futtiga kubikcentimeter jord och lät det där växa sig igenom flera av sina växtfaser (frö, liten till större planta...) om man använde sig av normal sand/lerblandad jord. Naturligtvis urlakas jorden i takt med att växten tar upp det den behöver - i (bra!) köpejord är koncentrationerna mycket höga av näring och mineraler och dessutom gör den porösa torven att växterna får en lagom snabb tillförsel av vatten och näringsämnen när vi vattnar i våra små odlingskärl. Därutöver ska odlingssubstratet vara rätt blandat för att förankra plantorna tillräckligt väl, samtidigt som det är tillräckligt poröst för att växten lätt ska kunna bli av med koldioxiden (genom förbränning till syre).

Själva växten (det gröna) klarar sig alltså finfint med värme sol, vatten, koldioxid och näring lite som det kommer, men där det är avgörande hur man blandar sin jord är för rötterna. Hur porös jorden är har en väldigt betydelse för växtens koldioxidförbränningen (till syre), vatten- och näringsupptaget och förankringen av växten. Ni odlingsnördar som orkade ända hit får hålla ut för spännande fortsättning om både jord och gödsling som följer under min tjänsteresa över helgen.

Tweet