Kalorikoma på resande fot

Det där med tjänsteresor väcker verkligen tudelade känslor nuförtiden när man har en liten prins att längta hem till och särskilt när resorna tvunget ska infalla på en helg med Skogsknoppesöndag och allt. Nu är jag i alla fall hemma hos mina älsklingar igen, har fått rapporterat att de haft killmys i tre rakt nedstigande generationer och söndagens friluftsaktivitet var som vanligt en hit hos vår lille skogsknopp.

Fler hotell borde välkomna sina gäster med en minitårta på rummet!

Wien var för all del både trevligt och som alltid kulturellt i stora doser och en rejäl bonus var att det fanns en förmiddag ledig att sammanstråla med min kära faster som är bofast i Österrike sedan en väldans massa år tillbaka. Vädret var fullständigt “kaputt” med ösregn, blåst och definitivt inte de +15 C jag hade tänkt mig, men arbetsinsatserna avlöpte enligt schema och många steg senare hade jag överlevt ännu en gigantisk mässa med fler urologer än man kunde ana att det möjligtvis fanns i hela världen. Ett ganska mansdominerat yrke om man säger så och inte mycket mer att rapportera för den lyckligt oinsatta omvärlden.
 

Staden utanför det tråkiga mässcentret var hursomhelst vacker och härligt rustad för både vår och den kommande påsken. Centraleuropa har verkligen härliga traditioner runt påskfirandet som vi saknar här hemma med våra skumgodisfyllda pappägg. I vartenda skyltfönster var det pittoreskt påskpyntat och jag hade ledigt kunnat äta ihjäl mig på alla de godsaker som bjöds på temat påskgodis och bakverk och slita ut skosulorna medan jag slank från blomsteraffär till blomsteraffär.
 

Faster min vet exakt vad jag går för och kom med det utmärkta förslaget att besöka den av primörer, godsaker, kryddor, blommor och mycket annat dignande Naschmarkt. Jag njöt i fulla drag och kunde givetvis inte låta bli att föreviga varenda kronärtskocka och kålrabbi när de var så artistiskt och frestande presenterade. Lite annat än de rullande grönsaksbergen på ICA och Coop.


 
 
  

Utsökta lunchen i det familjära sällskapet intogs även den i anslutning till marknaden och färska pastakuddar med varierande fyllningar med allt från Karl-Johansvamp till spenat i en maffig taleggiosås påbjöd en rejäl balja rödvin. Precis som vilken fredagslunch som helst…



Inget besök i Wien utan ett traditionellt kafébesök, så vi spurtade vidare mot nya kalorihöjder och tårta på maten. I efterhand har jag ingen aning om hur jag lyckades göra rum för en bit Bananenschnitte, men gud så gott det var! På sant österrikiskt manér var det tvunget att avsluta det hela med ett gott glas muskatellervin. Min faster och jag skiljdes åt i komplett kalorikoma, men riktigt kul var det att ha hunnit träffas en kort stund och avhandla diverse från våra respektive liv i olika delar av Europa. Den ene drog vidare på kultur och den andre på en orgie i prostator, läskiga kirurgiska instrument och små piller som ska smältas på tungan… Naturligtvis var det jag som drog det kortare strået!
 

Tweet