Maffig Ernstvarning!

Bristen på värme och sol passade oss faktiskt utmärkt idag när det var dags för en stor pysselinsats inför torsdagens marknadspremiär med min butik Kul på riktigt. Med gott om tid under semestern och lusten att testa ett litet annat grepp än endast webförsäljningen, så provar jag vingarna som knalle på Norvalla marknad i Väröbacka här i norra Halland nu den 28 juli.


Som anstår en knalle med värdighet var det tvunget att snickra ihop en liten marknadsbutik i glada färger och former. Man skulle lätt kunna tro att Ernst hade ett finger med i spelet när lilleman och jag drog fram med verktyg, virke, diverse textilier och naturligtvis häftpistolen i högsta hugg. Den senare reserverad endast för de vuxna händerna i sällskapet - innan någon ringer barnavårdsnämnden!


Ett stycke marknadsstånd med duk och ett ställ för mina egenhändigt knåpade gratulationskort blev det tillverkat. Resultatet som liksom butiken går i lekfullhetens tecken blev den lille och jag väldans nöjda med och nu återstår det bara att stryka på en logga och bygga en liten lockande display för alla barn och föräldrar som också vill låta sig inspireras till mer tid och skoj tillsammans i vardagen.


Behöver jag berätta att sonen och jag hade väldigt kul tillsammans medan vi snickrade, sydde och allmänt pladdrade om ditten och datten!?



Tweet

I väntan på lantliv

Rätt vad det är en dag ska jag ta mig samman och berätta lite om den spännande framtid som stundar för lilla familjen framöver. I sammandrag rör det sig om husbygge, livet på bonnalandet och den fantastiska möjligheten att förverkliga många fler av mina odlar- och självhushållningsdrömmar.

Så länge får ni nöja er med en bild på vår interimlösning på pittoresk hönshållning här i villaområdet. Hönorna kom till under en regnig dag förra sommaren och de små pullorna har nu fått sällskap av den stilige tuppen som lilleman och jag ömsesidigt förälskade oss i hos en av stadens inredningsbutiker - naturligtvis ett reakap med potential att rosta vackert!

Tweet

Nektarinmarmelad med kardemumma

Det ostadiga vädret ligger kvar här över västkusten och med andra ord är förutsättningarna de bästa för min favoritsysselsättning - syltandet och saftandet! Härligast av allt är naturligtvis att få safta och koka in egenodlat och egenplockat, men där emellan slinker det in lite exotiska inslag. Jag försöker i möjligaste mån välja råvaror som inte åkt varken flygplan eller lastbil genom hela Europa, men när det nu är säsong och bra pris på favoriterna persikor och nektariner, så dryftar jag mig till att göra affärer med de spanska bönderna via stormarknaden emellanåt.

På bloggen I mitt lilla kök hittade jag inspiration till denna utsökta marmelad med kraftig (förmodligen ganska vuxen) smak av kardemumma:

Nektarinmarmelad, 5 mindre burkar 

2 kg mogna nektariner
1 msk grovkrossade kardemummakärnor
8 dl syltsocker

Kärna ur nektarinerna. Kör dem i matberedare tills de är finfördelade (det kommer att lite konstigt ut, men färgen blir bra när marmeladen kokar). Häll nektarinerna i en kastrull och blanda i kardemummakärnor och syltsocker. Koka upp och låt koka på rätt så svag värme ca 15 minuter. Häll upp på väl rengjorda rena burkar.

Tweet

Kalla mig Heinz, kalla mig Felix!

Regn och elände på utsidan och kylskåpet fullt med säsongens frukt och grönt kan bara betyda en sak - stora syltar- och saftarorgien har börjat!

Häromdagen sade jag att om jag bara fick göra en endaste sak till i livet, så skulle det vara sylta och safta. Kanske något överdrivet då både maken och sonen smäller högre än världens alla bär och gurkor, men helt klart en aktivitet som jag både gärna och ofta ägnar mig åt. Så här års är naturligtvis årets höjdpunkt då det finns massor av både närodlade/växande och härligt billiga råvaror att tillgå.

Förra året gjorde jag för första gången min egen tomatketchup inspirerad av Tomatklubbens Åke Truedsson och det enda jag därefter ångrade var att jag inte gjorde den tiofaldiga mängden. Underverket på flaska liknar inga av de sötsliskiga, illröda smörjorna som kan köpas på eländigt plastemballage, men smakar däremot som ett härligt koncentrat av solvarma riktiga tomater med en skjuts av söt lök, rivig vitlök,rejält med örtkryddor och en twist av syran från vinäger.

Seså, skjuts iväg till gårdsbutiken eller stormarknaden som nu erbjuder finfina svenska tomater för 15-20 kr kilot. Ska du bara stå på huvudet i grytorna en gång i sommar är det nu du ska göra det. Hela hösten kommer du att skatta dig lycklig varje gång ketchupen kommer fram på middagsbordet!

Tomatketchup, 2 L
2 kg tomater
1-1,5 dl socker beroende på smak
2 - 4 msk vinäger efter smak
3 skivade +3 pressade klyftor
3 grovt hackade +2 fint hackade gula lökar
chili, färsk eller torkade flingor efter smak - jag använder 1 tsk flingor
2 dl hackade färska örtkryddor - t.ex. basilika, timjan, rosmarin, oregano
1 tsk malen koriander
1 tsk malen spiskummin
2 krm natriumbensoat

Dela tomaterna i klyftor, grovhacka 3 klyftor vitlök och 3 gula lökar. Värm upp alltsammans tillsammans med sockret och koka ca 1/2 timme tills allt är mjukt. Passera genom maskin (Mr Kitchen Aid är min bästa vän!) eller samla lite tålamod och mosa genom en grovmaskig sil. Tomatjuicen blandas sedan med övriga ingredienser (utom natriumbensoatet) och kokas på låg värme i ytterligare ca 1/2 timme. Jag gillar lite struktur på ketchupen, men för husets känsligare gommar mixar jag såsen slät med en stavmixer.

Ketchupen blir mycket lösare än den tillsatsstinna industriella motsvarigheten, men just för varmkorven kan man kanske klara sig på varan från plastflaska!? I de flesta fall är jag en trogen motståndare till konstgjorda tillsatser, men just när det gäller konservering anser jag att fördelarna är större än nackdelarna och löser därför upp ett par krm i lite av ketchupen och blandar i den stora satsen. Vill man vara utan kan man frysa den mängd som inte konsumeras inom en månad eller två.

Tweet

Lysande bevattningslösningar

Som bekant finnes det i detta hushåll en alldeles galen tomatodling med tanke på att varken växthuset kom upp som planerat (vi väntar båda på flytten till landet nästa år!) eller att det egentligen finns plats att ge 24 olika sorters tomater det utrymme och perfekta förhållanden de skulle behöva. Hursomhelst är jag galet förtjust i mina små skyddslingar och har blivit precis den där sortens trädgårdstant som jag alltid fruktat, med andra ord styrs nu familjens semesterutflykter till stor del av att odlingarna behöver vattnas och pysslas. Utöver tomaterna och allt i landet finnes också ett nyväckt intresse för chiliodling och det var just i detta sammanhang som jag halkade in på den utmärkta bloggen Söderläge - odling på en uteplats i Skåne.

Först och främst finns här en alldeles utmärkt guide till hur man sår och vårdar sina chiliplantor och allt eftersom bloggaren Mattias utvecklar och hittar smarta lösningar till sina odlingar i kruka delar han generöst med sig av dessa pärlor. Häromsistens läste jag om hur han byggde ett smart självbevattningssystem enligt urgammal tradition och kände genast att här fanns det fantastiska genombrott att göra på det annars något begränsande faktumet i semestertider att alla odlingar jämt ska vattnas under de soligare perioderna.



Den enkla, men ack så genialiska lösningen kallas för en olla och bygger på genomsläppligheten av vanliga terracottakrukor. Man tar helt enkelt två lerkrukor av lika storlek som ska sammanfogas med hjälp av silikon. Man börjar med att sätta igen hålet på krukan som ska vara underst och jag var fräck och länsade lillkillens sparbössa på enkronor som jag satte fast med hjälp av silikonet.

Sedan var det dags att dra en sträng silikon på krukans ovankant och därpå tryckte jag en likadan kruka (uppochner!), som dock hade sitt hål kvar. Ollan ställdes att torka i ett dygn och sedan grävdes den ner mitt i mina murartråg där jag har 2-3 tomatplantor i vardera. Cirka 2 cm av ollan sticker upp över jorden .
   
Man fyller sedan ollan med vatten genom hålet och efter att nu ha provat dessa i två veckor kan jag konstatera att det funkar utmärkt och efter att jag fyllt ollan kan tomatodlingarna gott och väl klara sig i en 3-4 dagar utan påfyllnad - utmärkt i dessa utflyktstider!

Värt att notera är att terracottakrukorna naturligtvis ska vara oglaserade för att vattnet långsamt ska kunna tränga ut genom väggarna till jorden och vill man slippa länsa barnens sparbössa kan man istället ta en terracottaskål (finns det också på plantskolornas krukavdelningar) för bottendelen.

Vill man sedan bli än mer raffinerad i sin smarta bevattning kan man ta steget vidare och koppla det hela till ett "vattentorn" och slangsystem. Men det sparar jag till nästa sommar när jag är på plats på landet och kan förverkliga mina STORA odlardrömmar - beskrivning finns här på Global Buckets.


Mattias skriver vidare att bevattning med ollas är en mycket gammal teknik som tros ha sitt ursprung i Afrika och tekniken fördes med Spanjorerna till Amerika. Det finns också bevis på att metoden har använts i Kina i över fyra tusen år.  Ollas används fortfarande idag i länder som Indien, Iran och Brasilien. Där skippar man naturligtvis silikonet (som man ju kan ha sina tankar om utifrån hur det tillverkas och vad det kan tänkas avge för ämnen till grödorna) och har vackra ändamålsenligt tillverkade krukor.

Massor av intressant läsning här

Tweet

Köket flyttar in - temporärt!

Ja, idag var det första gången på hur länge som helst som grillen fick stå orörd i regnet och middagen lagades och intogs inomhus med tända ljus och allmänt regnmys. Pulverdieten till trots, eller kanske just för att jag tillbringar hela dagen med enkom min "vuxenvälling", så har våra middagar senaste tiden varit riktiga festmåltider. För att hålla energiintaget lågt och låta bli alla frestelser av fett och sött, så har vi ansträngt oss ordentligt att äta smakrikt och varierade proteiner.

Igår lade vi för en dag våra ambitioner att äta hållbart fiskad fisk till sidan och slog till på en rejäl bit tonfisk från nya och engagerade fiskhandlaren. På hans inrådan valde vi en rejäl kotlett på ca 500 g (lagom till 2 vuxna och en knatte som mot all förväntan tyckte tonfisken var smaskens!) som först marinerades i olja, chili, lime, honung, peppar och salt och sedan grillades i hel bit. Med hjälp av stektermometern hamnade vi på 36 graders innertemperatur och fick vår godbit precis så saftig och på gränsen till rå som den ska vara. Underbart gott och i härligt sällskap av hemodlade mandelpotatis, bondbönor, sallad och tomater.

 

Dagen innan var det premiär för grillade fläskkotletter, vilket är något både maken och jag varit botade från sedan ett tidigare frekvent intag. Just denna dag föll vi för Coop-butikens glatt överraskande initiativ att ta in ett betydligt bredare ekologiskt köttsortiment under grillsäsongen. Nytt, men inte sista gången när det smakade så gott. Pricken över i:et blev säsongens första brynta kantareller (plockade runt knuten) och ett litet wok-experiment på den egna svartkålen och skivad vitlök.

Som sagt har grillen gått glödhet och med risk för att slita ut ett vinnande koncept har vi hunnit med två måltider med en riktig favorit. Inspirerad av de lövtunna kalvfiléerna jag vid tillfälle avnjutit i Italien gav jag en svensk kalkonfilé samma behandling. Den skars i cm-tunna skivor, bankades ut och penslades med olja, rivet citronskal, flingsalt och peppar. Dessa grillades snabbt på riktigt het grill och serverades med en klyfta citron att spruta över. Fullständigt underbart och fint sällskap av de egna sockerärtorna och kokta rödbetor.

Mums - grillorgien fortsätter så fort solen behagar titta fram igen!

Tweet

Fyndandet fortsätter

Kommer ni ihåg mitt superduperkap häromdagen? Bakstenen i granit som jag tillförskansade mig för rimliga 26 riksdaler istället för välsorterade köksbutikens erbjudande om att få ge 599 kr för densamma. När vi provade nytillskottet för ett pizzabak för dryga veckan sedan kunde vi konstatera att bakstenen verkligen var så bra som jag hade hoppats och landade oss med alldeles utsökt krispiga bottnar med gyllene fyllning.

Däremot upptäckte vi samtidigt behovet av en rejäl bakspade när man ska vara professionell bagare med snabba lucköppningar och hantering av millimetertjocka degar. Blicken vandrade åter till välsorterade köksbutiken där det i förhållande till de betalda 26 kr för stenen verkade tämligen orimligt att ge 149 kr för en tunn liten spade i trä. Funderingarna gick genast vidare till att tillverka ett eget mästerverk med hjälp av tunn träskiva, sticksåg och sandpapper.

Det ska erkännas att träslöjdandet i det hela inte kändes det minsta lockande ur en kreativ synvinkel, så gissa om jag slog till med buller och bång när jag på lokala Röda Korset-loppisen sprang på en spade perfekt till både storlek och skick till det ännu perfektare priset av 5 riksdaler. Mmm, vad jag är nöjd!

Tweet

Utan vett, men med god aptit

I väntan på att maken ska påbörja sin semester passar jag på att gör något som jag aldrig gjort förut och som jag definitivt inte trodde jag skulle klara av - jag lever på pulver. Naturligtvis kämpar varenda uns av intellekt och övertygelser i min hjärna emot detta tokeri att överleva på en cocktail av konstgjord mättnad och tillsatser i mängd. Dock är jag nu så innerligt trött på mina ofrivilliga (men högst självförvållade!) volanger i byxlinningen att nu släpper jag för två veckor av mitt liv allt jag tror på i form av äkta mat och naturliga råvaror. En raketstart ska till för farten och motivationen att bli av med detta elände en gång för alla.
 

Hursomhelst är jag inte tokig nog att följa instruktionerna om att totalt svälta min kropp på all form av sådant som med rätta kan kallas föda. De äckliga små påsarna avlöses sålunda till kvällen av en fettsnål och högst underbar måltid bestående av mycket protein och ett överflöd av hemodlade grönsaker.

Förmodligen har det något med dagarnas födotristess att göra, men den här veckan har mina middagar varit några av de godaste jag intagit i mitt 35,5-åriga liv. Bäst hittills är den ljuva flanksteken från Gröna Gårdar som marinerades och tillagades enligt nedan. Därtill wokades husets egna mangoldblad med skivad vitlök, medan stjälkarna lättkoktes och likaså de egna Amandinepotatisarna.

Marinerad flankstek på grillen

600 g flankstek (eller utskuren biff i tjocka skivor)
2 vitlöksklyftor
3 salladslökar
1/2 dl soja
3/4 dl färskpressad apelsinjuice
1/2 msk paprikapulver
2 msk olivolja
salt och nymalen svartpeppar

Skala och hacka vitlöken. Ansa och strimla salladslökarna. Blanda soja, apelsinjuice, paprikapulver, olivolja, vitlök, salladslök, 1/2 tsk salt och 1 krm peppar till en marinad. Lägg köttet i en plastpåse. Häll över marinaden. Låt dra i kylen minst 1 timme, gärna längre. Torka av köttet. Grilla ca 5 minuter på varje sida. Låt köttet vila 10 minuter. Skär köttet på snedden i tunna skivor.

Om man vill (och inte går på lågkaloridiet...) kan man sila av marinaden. Koka upp den i en kastrull och låt koka ihop till halva mängden. Ringla över marinaden och servera.

Tweet

Fantastiskt nöjd!

...är vad jag är med min senaste attiralj för både inomhus- och utomhusköket. Länge har jag trånat efter en baksten och inte blev längtan mindre när jag häromsommaren såg någon av TV-kockarna baka utsökt pizza på sten i den vanliga Svenne-klot-grillen.

Våndan var stor när vi var för fega för att gå in och fråga på diverse stenhuggeri på fjolårets sommartrip till Öland och ännu värre blev det sedan när det visade sig att Weber numera bara har den mindre lockande fejkstenen av iolit att erbjuda (till facila 399 kr). Välsorterade köksbutiken skulle ha 599 galna kronor för den riktiga varan i granit - hutlöst!

Envis som synden har jag sökt vidare efter min ögonsten och gissa om jag nu är utom mig av självbelåtenhet när jag förra veckan plockade upp en baksten av granit i de perfekta dimensionerna för....trumvirvel...27 riksdaler. Jippppi! Mitt hetaste sommartips för bagaren och hempizzabagaren blir därmed att styra kosan mot Bauhaus och deras avdelning för sten och stenskivor. Är killen i kassan inte ny och förvirrad tar han kanske de annonserade 79 kr för stenen, men oavsett skrattar man gott hela vägen hem till klotgrillen.

Tweet

Underbara skördetid!

Det är nu det verkligen händer - när man får lön för mödan för all jord som intog hemmet under vårens frösådder, för alla mjölkkartonger som skulle diskas till förgrodden av potatis och för allt pillande med fröer, knölar och plantor.

Idag blev det premiär för årets potatissort Amandine (årets både här hemma och för mina medfritidsodlare på www.aretspotatis.se!) och vidare första skörden av mina nyfunna favoriter - bondbönorna. Båda kan rapporteras lika delikata!

...och för den riktige potatisnörden: Motiveringen till årets potatis... Amandine är med sina späda och tunnskaliga knölar en värdig vinnare av 2011 års utmärkelse. En modern delikatesspotatis som fungerar utmärkt att odla under hela säsongen. Med sin mjälla textur och underbara smak är Amandine en potatis som inbjuder så väl amatörkockar som gourmetrestauranger till gastronomiska smakupplevelser."

Tweet

I landet just nu

En gigantisk polkabeta 'Chiogga' och  bevis på att vitlöken behöver en månad till

Trots att jag har varit i full gång med frösådder och växthusdrömmar ända sedan januari, så har jag på något vi inte alls hängt med att det redan är juli, redan är dags att börja skörda och att det nu är odlingssommar på riktigt. Igår var kvicksilvret uppe och vände över 30 grader, men tack och lov har naturen haft den goda smaken att hjälpa till med bevattningen med jämna mellanrum den senaste tiden. Riktig lyx för en resande odlare!

För säkerhetsskull fick årets bönor och ärtor bo i mobila korgar - man vet inte vilken dag man flyttar till riktiga landet!

De tidiga bondbönorna 'Witkiem' och 'Masterpiece Green Longpod' blommar stiligt och börjar ge de första primörerna

Överlag har det fullkomligt exploderat med grönska, i bakgrunden potatisen och jordärtskockorna

Blomsterbönan 'Czar' väntar jag med spänning på

Dumdristigt chansar jag på att låta kålen växa helt utan skydd - svartkålen  'Nero di Toscana' klarar sig fintfint så långt

Mangold är jag pinsamt dålig på att använda - men även i år charmades  jag av de vackra  'Bright Lights'

Sallad äter vi tills det kommer ut genom öronen,snart är vi självförsörjande även på tomater - har ju "bara 22 sorter" i år

Även örterna fick en mobil destination i år och trivs mycket bättre i  däckskrukan än de gjorde i odlingslåda tidigare

...och i väntan på att vår lantdröm ska gå i uppfyllelse kör vi fejkad hönsgård - uppskattat av både liten och stor!

Tweet

Åter i cyberrymden

Efter en vecka i kungliga hufvudstaden med både familjesammankomster och hyperinspirerande skrivarkurs på Berghs är lilla familjen återförenad i hemmets lugna vrå. Och inte nog med det, något så enastående har hänt som att Telia äntligen har rått bot på avsaknaden av telefon, internet och digital-TV i hushållet - halleluja!

Att Telia har ordning och reda på sin bevakning av sociala medier är ett som är säkert efter snabb återkoppling på våra suckar på blogg och Twitter, men tänk om de kunde vara lika duktiga på att hålla sina anläggningar i funktion. Elva långa dagar tog det att få fram den lilla mackapären som teknikern stoppade på plats på två röda. Det är ganska lång tid i kommunikationstorka det!

Hursomhelst, vi är lyckligt hemma och återförenade med cyberrymden. Därtill passade lillpysen igår på att högtidlighålla sina 2,5 jordesnurr med favviskex, tårta och avsmakning av årets härliga fläderblomssaft. Saften ville jag för inget smör i Småland sumpa likt förra årets fiasko (överblommade buskar när jag väl kom ut för att plocka!) och satte därför en sats så fort det bara gick. Alltid lika somrigt god - receptet hittar du här.

Tweet