16 juli 2011

Lysande bevattningslösningar

DSC05873

Som bekant finnes det i detta hushåll en alldeles galen tomatodling med tanke på att varken växthuset kom upp som planerat (vi väntar båda på flytten till landet nästa år!) eller att det egentligen finns plats att ge 24 olika sorters tomater det utrymme och perfekta förhållanden de skulle behöva. Hursomhelst är jag galet förtjust i mina små skyddslingar och har blivit precis den där sortens trädgårdstant som jag alltid fruktat, med andra ord styrs nu familjens semesterutflykter till stor del av att odlingarna behöver vattnas och pysslas. Utöver tomaterna och allt i landet finnes också ett nyväckt intresse för chiliodling och det var just i detta sammanhang som jag halkade in på den utmärkta bloggen Söderläge - odling på en uteplats i Skåne.

Först och främst finns här en alldeles utmärkt guide till hur man sår och vårdar sina chiliplantor och allt eftersom bloggaren Mattias utvecklar och hittar smarta lösningar till sina odlingar i kruka delar han generöst med sig av dessa pärlor. Häromsistens läste jag om hur han byggde ett smart självbevattningssystem enligt urgammal tradition och kände genast att här fanns det fantastiska genombrott att göra på det annars något begränsande faktumet i semestertider att alla odlingar jämt ska vattnas under de soligare perioderna.

DSC05774

Den enkla, men ack så genialiska lösningen kallas för en olla och bygger på genomsläppligheten av vanliga terracottakrukor. Man tar helt enkelt två lerkrukor av lika storlek som ska sammanfogas med hjälp av silikon. Man börjar med att sätta igen hålet på krukan som ska vara underst och jag var fräck och länsade lillkillens sparbössa på enkronor som jag satte fast med hjälp av silikonet.

Sedan var det dags att dra en sträng silikon på krukans ovankant och därpå tryckte jag en likadan kruka (uppochner!), som dock hade sitt hål kvar. Ollan ställdes att torka i ett dygn och sedan grävdes den ner mitt i mina murartråg där jag har 2-3 tomatplantor i vardera. Cirka 2 cm av ollan sticker upp över jorden .
 _DSC5780  
Man fyller sedan ollan med vatten genom hålet och efter att nu ha provat dessa i två veckor kan jag konstatera att det funkar utmärkt och efter att jag fyllt ollan kan tomatodlingarna gott och väl klara sig i en 3-4 dagar utan påfyllnad - utmärkt i dessa utflyktstider!

Värt att notera är att terracottakrukorna naturligtvis ska vara oglaserade för att vattnet långsamt ska kunna tränga ut genom väggarna till jorden och vill man slippa länsa barnens sparbössa kan man istället ta en terracottaskål (finns det också på plantskolornas krukavdelningar) för bottendelen.

Vill man sedan bli än mer raffinerad i sin smarta bevattning kan man ta steget vidare och koppla det hela till ett "vattentorn" och slangsystem. Men det sparar jag till nästa sommar när jag är på plats på landet och kan förverkliga mina STORA odlardrömmar - beskrivning finns härGlobal Buckets.


Mattias skriver vidare att bevattning med ollas är en mycket gammal teknik som tros ha sitt ursprung i Afrika och tekniken fördes med Spanjorerna till Amerika. Det finns också bevis på att metoden har använts i Kina i över fyra tusen år.  Ollas används fortfarande idag i länder som Indien, Iran och Brasilien. Där skippar man naturligtvis silikonet (som man ju kan ha sina tankar om utifrån hur det tillverkas och vad det kan tänkas avge för ämnen till grödorna) och har vackra ändamålsenligt tillverkade krukor.



Massor av intressant läsning här


3 kommentarer:

  1. Smart! Ska genast gå in och läsa bloggen :-)

    SvaraRadera
  2. Tack för de fina orden om min blogg. Det värmer.
    Kul att fler vill prova att bygga ollas. Jag är mycket nöjd med mina och jag kommer säkert att bygga fler nästa sässong.

    SvaraRadera