Soltorkade tomater

 

…använder vi gärna här hemma och min stora dröm för de egna tomatodlingarna är att att jag ska få tillräckligt för att kunna torka och spara för vintern. Tills dess är vi utlämnade till köpevara, men dock tog jag steget att i alla fall själv lägga in i olja. Jag köpte “torra” soltorkade tomater och lade dem sedan varvade med egenskördad vitlök och oregano och hällde över en olivolja.

Hur gott som helst och säkerligen betydligt prisvärdare än de små burkarna jag hittar på butikens hyllor. Maken som tvingades genomlida Sommar med Ernst snappade dock upp Kirschsteigers förmaning om att man alltid måste ha i något surt i egna oljeinläggningar för att inte få otäck bakterietillväxt, så nu åker det ner ett par skivor citron i burken med.

Ja, ni ser vilket tantförfall – jag har börjat se på Ernst. Men jag tycker INTE han är mysig! Däremot gör han en del smarta hemmasnickerier…

Tweet

I blommosfären

 
...säger min man att jag befinner mig när jag surfar runt på alla härliga trädgårdsbloggar.

För att blott husera över 332 soldränkta kvadrat (minus hus) och huvudsakligen ägna dem åt att odla sådant vi kan stoppa i mun och mage, så får jag konstatera mig nöjd med blomsterprakten som tagit sin in bland det gröna. Jag har fullt upp med att få till någon sorts färg- och formharmoni (och motstå den spontana lusten att blanda hejvilt) och än så länge är jag bra mycket av en amatör gällande namn och sorter. All hjälp mottages tacksamt på namnfronten! Överst i alla fall mina fina svartöga som klättrar upp för de rostiga blomstöden i mina korgar av återanvända bildäck.

 
…tillsammans med afrikanska margueriter, något limegult som jag inte kan namnet på (??) och mina tantiga sammetstagetes.
  
Färgmatchat – nja…så då slänger vi väl in en cerise surfinia med…


De omtalade tantsammetstagetesen som jag drog upp från frö och som nu finns lite varstans i trädgården, framförallt under tomatplantorna efter att jag läst att de håller ohyra på behörigt avstånd. Sant eller inte, peppar peppar är tomatplantorna i perfekt kondition.

 
Invid staketet till grannen, där jag har min lilla “blå/lila sektion” har jag trott mig ha en praktriddarsporre som skulle skänka välbehövlig höjd i odlingen. Vacker är den, men till min stora fasa har jag efter besöket på Derome Perenner (där jag säkert köpte plantan förra året i rollen som mamma till en stillaliggande baby och inga tankar på framtidens utmaningar….) konstaterat att det är en Trädgårdsstormhatt och därmed hyfsat giftig. På nätet läser jag…

…äkta stormhatt användes flitigt som medicinalväxt förr… den verksamma beståndsdelen är giftet aconitin som är ett kraftigt nervgift med så drastiska effekter att det har figurerat som mordredskap både hos Agatha Christie och Maria Lang. Symptomen på stormhattssförgiftning är brännande känsla i mun och svalg, kräkningar, känselstörningar, försämrad andning och förlamning. Med andra ord klart tilltalande egenskaper om man är deckarförrfattare…. Stormhattarna är alla mycket giftig, visserligen klassar Konsumentverkets giftinformation den bara i näst högsta gruppen ur farlighetssynpunkt, men det beror på att den inte innehåller några frestande attribut som till exempel bär och därför inte anses locka någon att stoppa den i munnen. Aj, aj – vår lille grabb är inte mycket för att stoppa munnen, men eftersom det då och då figurerar jämnåriga besökare i trädgården får jag nog bita i det sura äpplet och flytta min skönhet en bit ut mot skogen.

 

Trädgårdsramsen (minns jag rätt?) som jag köpte på odlingskursen ser ut att trivas finfint tillsammans med vad jag införskaffade som stormhattsranunkel. Den senare ser inte alls ut som jag hade tänkt mig, men de är väldigt söta tillsammans.

En sibirisk vallmo har nästlat sig in bland det blå och lyser upp som en sol på klarblå himmel.

Stjärnlobelian huserar i min fina Funky blomlåda i zink som passar så bra på vårt hus i “nyfunkisstil”. Blomman gör verkligen skäl för sitt namn och prunkar på bra, alldeles åt motsatta hållet mot sin gamla “häng-kusin”.
  

Anemonerna var ett livlöst fynd från en “raffsekorg” med lökar förra året och hade fullständigt fallit i glömska hos den som uppenbarligen grävt ner löken vid tillfälle. Desto gladare blev överrasknigen när denna undersköna lilla vän tittade upp. Nu blev jag bra sugen på söta vita höstanemoner för senare blomning.
 

Kan denna lilla glad sol kallas stjärnöga? Förälskade mig i den på en bild jag såg i våras, så den fick komma med hem från trädgårdsdagarna på Liseberg.

Vi får se om praktlysingen blir mitt bästa eller värsta köp till trädgården. Gissar att den sprider sig som tokig, men den lyser i alla fall upp fint i skogskanten. Kanske lite väl häftig kombination med lavendel framför – Munsteads.

Slingerkrassen har äntligen börjar blomma – både den egna från frön och det lilla fusket från grönsaksboxar. Peppar. peppar har larver och sniglar hållit sig långt borta, men jag håller andan. I äppellådan jag fick av min mamma väller både blad och blommor över kanterna på ett ljuvligt vis. Hoppas att det ska ta sig framför trädgårdskomposten också, så att vi slipper se det fula gallret.

En supersöt akleja som smögs ner i rabatten förra sommaren – kan det vara en japansk akleja? Har nu i alla fall kompletterats med en pastellakleja från härliga perennrean.

Gullnattljus – förra årets perenn vill jag minnas? Färgglad, men kanske lite väl skrikig för min smak.

Gurkört som tacksamt skänker höjd i “blå” rabatten får jag av mamma som har bra spinn på sina självsådda skönheter i en något “mognare” trädgård. Finfint som dekoration på desserter eller infrusna i iskuber. 
 

Fjärilslavendeln trodde jag inte var perenn, så det var en överraskning när den dök upp i år igen. Frösådd?

Blågull, tror jag. Köpt som “en riktig mormors blomma” – fråga mig inte varför, knappast min stil.

Alldeles vanliga ringblommor från billig fröpåse är något av det finaste jag vet och lite mer "min stil" …och utomordentlig utfyllnad mellan slokande försommarplantor! 
 

Superfin rosenskära från samma moder med pigga frösådder – rosa eller vita, vilka man får har man ingen aning om förrän de slår ut så här fint.

Ett par smultronplantor i zinklåda hör till när man har småttingar – månadssmultron Rügen som ska hänga med hela säsongen, år efter år. Kanske inte i kruka!?

Den här lille luringen dök upp, förmodligen ett fynd från perennrean förra året. Efter besök på Botaniska konstaterar jag att det måste vara en/ett höstöga. 

Mina Sugar snaps salladsärter fick äntligen sitt välbehövliga stöd i form av en fint rostig armeringsmatta och nu blommar de så fint – bönskidorna fullständigt sprutar fram.

Den nyinköpta Betonikan

Västeråsgurkorna som jag sådde har nu fullt upp med att sätta vackra små gula blommor. Kylen är fortfarande full med ättiksgurka från förra året, så kanske blir blomningen huvudattraktionen

Den grekiska vädden var betydligt rödare än jag hade tänkt mig, men jag är ändock förtjust i dess vajjande i den övriga blomsterprakten

Praktriddarsporrar “Dusky Maidens” som jag blandade ihop med stormhatten – söt, lite tantig och uppenbarligen inte den mörkare lila ton som jag hade väntat mig. Men nu har jag satt en mörkare också….

Slutligen, Kantlöken blommar något alldeles bedårande sött. Liknar lite Stjärnflockan som jag är sugen på efter att ha sett fotade på så många bloggar och själv fastnat med kameran i Botaniska.

Tweet

Verkligen?

Stackars gubbe - inte nog med att han var död, till på köpet blev han mördad därefter.

Dubbel otur – eller bara sommarvikarier på Göteborgs Posten med taskigt språkbruk?

Tweet

Pyntat var det här

När man nu blivit tant och förstått den riktiga tjusningen med trädgård, så misstänker jag att det är dags att “börja skapa rum” och allmänt pynta som om man hade ett andra vardagsrum utomhus. Nu är jag inte en pyntare av stora mått, men med en förtjusning för både rost och zink till det naturligt gröna har jag inte lyckats hålla mig ifrån att utveckla även trädgårdsskönheten till lite av en materialsport… med mina mått mätt.

Som bekant rensar jag hellre än fyller på mina gömmor nuförtiden, men inga regler utan undantag...



Hos någon påhittig bloggare (vem kan jag för mitt liv inte komma ihåg!) hittade jag den kreativa idén att göra ett klätterstöd till luktärterna av en gammal tavelram och hönsnät. Ramen hittade jag på loppis och sprayade om med silverfärg.
 

Uppenbarligen lite inspiration från Leila – fågelholken kom från Panduros outlet i Malmö och getingfällan kommer riktigt väl till pass i sommar för det den verkligen är tänkt för. Jag gillade färgen till den annars så grå väggen.
 

Jag skulle bra gärna skylla “kva-kvan” på sonen, men nog var det allt jag som bar hem den från butiken. Jag fullständigt avskyr traditionell trädgårdskonst med sketna rådjur i koppar och fåglar i plast, så fråga mig inte varför det här lilla “kräket” kvalade in som söt. Vår lille har i alla fall älskat den sedan första stund och sysselsätter sig gärna med att fylla grodstackarens krona med småstenar.



Vad gör man inte för sitt älskade barn (hrm-hrm…), så ännu en kva-kva gjorde oss sällskap häromdagen. Ingen ursäkt finnes, men sonen är glad...och hans mamma!
 
Min händige fader var gullig och fällde in uppåtriktade spottar i trädäcket, vilket ger en riktigt mysig känsla på uteplatsen. I synnerhet när ljuset lyser upp växtligheten underifrån – rena rama Lisebergsprakten! Stackars svärfar blir så klart inblandad på ett hörn när det gäller att dra el – vad vore väl unga husägare med tummen mitt i handen utan sina händiga fäder!?



Ok, det slutgiltiga beviset för att jag har trätt in i “tantåldern” – ett stycke regnmätare. Hjälp – någon som har en plats över på hemmet?
 

IKEAs söta småvaser för en femma stycket blir väldigt dekorativa på bordet när de fylls med lämningarna efter lite för ivriga framfarter av den lille. Än så länge plockar lillkillen tack och lov inga buketter, men ibland måste man ju bara “känna lite”.

Tweet

Äventyr på hemmaplan

     

Med en ett-och-ett-halvt-åring med mycket spring i benen, som stolt innehavare av odlingar som pockar på vatten och omsorg och rent allmänt med ambitionen att leva lite klimatsmartare satsar vi i sommar mest på utflykter här i vår vackra närmiljö. Idag styrdes kosan mot det nordhalländska bonnalandet öster om Varberg och ett besök på Öströö fårfarm. Lilleman är i den där åldern när man tittar på allt utom de givna attraktionerna och ägnade det mesta av sin uppmärksamhet åt gårdens traktorer.

Päronen hans var dock lite mer intresserade av de många fina fåren, de otroligt vackra omgivningarna med grönskande bokskog och en ljuvlig trädgård där man kunde slå sig ner och förtära en picnic från café Fårhagen. Gårdsbutiken var välfylld med både kött och en otrolig flora av egentillverkade sylter, geléer och chutney. Knappast ett köpbehov för familjen som har egen sylt och saft högt och lågt, men däremot tog syltmakerskan tacksam med sig ett gäng uppslag till smaksättning – päronmarmelad med kummin och konjak, punchblåbär, jordgubbssylt med basilika och kanel….

En timme kändes lite länge för en liten herre som ännu inte ätit lunch, men nästa gång hänger vi helt klart på lammsafarin runt på gårdens ägor, komplett med fårhundsvallning och insyn i det ekologiska bruket.

Efter vidare färd i det fantastisk fina landskapet och saft- och bullfika i det gröna var det mammans tur att få sitt lystmäte – favoritplantskolan nummer ett, Derome Kryddor och Perenner. Mitt på åkrarna mellan E6:an och Ullared (vilket tyvärr är det mina koordinater i den delen av vårt vackra landskap…) ligger en ljuvlig oas som är minst lika mycket visningsträdgård som växtförsäljning. Planteringarna är ljuvliga, utbudet fantastiskt och personalen hjälpsam och trevlig – ett besök rekommenderas varmt! Med hem följde efterlängtade vita höstanemoner, den blå praktriddarsporre Belladonna Völkerfrieden som jag spanade in på Botaniska häromdagen, en spännande purpur betonika och röd pipört.

Vår lille kille som glatt sprang runt bland plantorna fick tyvärr med sig erfarenheten av sitt första getingstick – mitt i lilla handflatan. Svårt att avgöra vem som uppsökte vem i dramat, men den lille busen grät en skvätt mot pappas axel och sedan var det hela ur världen igen.

Tweet

Ont i gumparna

 

…har minst två av tre medlemmar av lilla familjen idag. I det fina vädret gjorde vi premiär för längre cykeltur med liten bak och nu får vi straffet för våra eventuella synder.

Två mil fram-och-tillbaka för lunch i staden gör sig väl påminda idag. Lilleman var högst bekymrad över att behöva bära huvudbonad och gav inte heller mor sin förtroendet att framföra fordonet vid denna mystiska nya aktivitet. Resultatet var cykelbyte för första sträckan och en cykel inställd för 7 cm längre make tar ut sin rätt. Tack och lov fick jag snart återgå till kärring-åk-med-gele-sadel – annars vet-i-katten om jag hade kunnat sitta överhuvudtaget idag.

Tweet

I denna ljuva skördetid

Tänk om det alltid var så här härligt – barfota tassa tio steg ut i trädgården och rycka upp middagens grönsaker. Några gulbetor, en ensam stackars rödbeta som växt ifrån sina kompisar, några morötter, några mangoldstjälkar och en näve basilika, oregano och timjan.

Premiär för skivningstillbehöret på min ljuvliga Kitchen Aid – fina, tunna slantar ned i en skål, blandas med olivolja, salt, peppar och de klippta örterna. Blandade intryck från Remsans Bistros färska rödbetor på grillen och Växthuslivs Lindas rostade rötter resulterade i denna ljuvliga komposition som tillagades av maken i hans grillwok. Lysande till en skiva kött, halloumi, egen potatis och yoghurtsås med honung och örtkryddor.

Nästa gång åker det också med ett gäng lättkrossade vitlöksklyftor i woken – för det är så gott….men, ack så farligt för innanmätet!

 

Farmor, aka svärmor, delade frikostigt med sig av nyskördade hallon, så till dessert blev det en egenkomponerad “skånsk swiss” på spettekaka, vispad grädde och hallon. Men egentligen ska det ju vara marängbotten….

Tweet

10-saker-utmaningen, del 48 & 49

Förra veckan var det så fullt upp med att dokumentera alla underverk i trädgården och mat på tallriken, så 10-sakers-utmaningen kom alldeles i skymundan. Därmed dax att komma ikapp och således rensar jag 2x10 idag.

Ett par jeans slitna till tyglös rumpa åker i soporna och 9 sommartoppar som bara åker fram och tillbaka i sommarlådan varje säsong utan att användas åker till Myrornas klädeskontainer. Lite kläder som rensades ut när vintergarderoben lades undan gör dem sällskap.

Min absoluta favorittröja gick tyvärr inte längre att laga och lappa - soporna!

Ett gäng böcker ur bokhyllan som aldrig blir lästa åker i loppislådan.

Två förpackningar med “piller” åker till förstöring på apoteket. Det näst bästa med att få barn är nämligen utan konkurrens att man slipper mensvärk. Från att i tjugo år ha legat däckad i 2-3 dagar varje månad med starkaste “depåvärktabletten” skuttar jag nu glatt runt och leker med min lille son månadens alla dagar – på sin höjd med en alvedon i kroppen. Jiha!!!!!

Tweet

En kalaskväll

Kalaset vårt avlöpte enligt plan och tack och lov var vädrets makter på vår sida och grannarna hade dagen till ära vett att göra ett uppehåll i kvarterets ambulerande bastuklubb (nåväl, fullvuxna karlar med öl i hand badandes i barnens plaskpool till inpå småtimmarna).

Vi hade hursomhelst en helkväll och förhoppningsvis trivdes gästerna lika väl som värdparet själva…och inte att förglömma den lille “värden” som hade fullt upp med alla sina mor- och farföräldrar, samt en hel drös av påhittiga kusiner.

Grillkocken gjorde ett utmärkt jobb vid glöden och verkade förvånansvärt oberörd av faktumet att han kockade fyra olika rätter till femton personer, med fyra kritiskt granskande grillexperter i publiken och fem sjövilda kusiner snurrandes runt benen. Menyn bestod av…

Grillad laxsida med lime och färska örter

Salsiccia med salvia och bacon

 

Kycklingspett med kokossås

…och kockens specialkryddade hamburgare med en gnutta kalvfond och rök på flaska.

  

Undertecknad stod för desserten i form av bakverk som glädjande nog föll väl ut med både stor och liten – recepten från Kalasgott. 

Apelsinkladdkaka med amerikanska blåbär

2 ägg*
3 dl socker* 
1 tsk vanilj*
1 krm salt
0,5 dl kakao*
1,5 dl vetemjöl*
150g smält smör
Apelsinchokladtryffel: 1 dl vispgrädde*
finrivet skal från en apelsin
200g finhackad mjölkchoklad

Rör ihop ägg med socker, sikta ned vaniljsocker, salt, kakao och vetemjöl. Tillsätt smöret och rör smeten slät,  häll smeten i en bröad bakform och grädda i mitten av ugnen i 180 grader, 30-40 min. Koka upp grädden till tryffeln tillsammans med apelsinskalet. Rör ned mjölkchokladen och rör tryffeln slät. Häll ut apelsinchokladtryffeln över kladdkakan och låt kakan stelna i kylen över natten.
Strö en ask blåbär över kakan innan servering och servera med grädde.

   

Sommarbärcheesecake

300g digestivekex*
125g smält smör*
Fyllning
600g Philadelphiaost
2 dl creme fraiche*
1 dl socker*
1 msk maizena
3 ägg*
200g smält vit choklad
Topping
250g mascarpone*
saft och rivet skal av 1 lime 
0,5 tsk vanilj*
2 msk florsocker*
1 L blandade färska bär

Mixa kexen till smulor, rör i smöret. Tryck ut kexbotten i en rund bakform. Grädda botten i 180 grader i 10 minuter.Vispa Philadelphiaost med socker fluffigt. Rör i creme fraiche och maizena. Vispa i äggen, ett i taget. Tillsätt den smälta chokladen och rör smeten slät. Häll ostsmeten i kexbottnen. Grädda i nedre delen av ugnen i 180 grader, ca 40 minuter. Får den för mycket färg, täck över med lite aluminiumfolie. Låt svalna, gärna i kylen över natten. Vispa upp mascarponeosten med det limesaften, det finrivna limeskalet, vanilj och florsockret. Bred ut toppingen över kakan och toppa med färska sommarbär!

Med skåningar på besök kom det också en finfin spettekaka till desserten

…och den lille bartendern jobbade för högtryck hela kvällen lång!

*ekologiska ingredienser

Tweet