Pyntat var det här

När man nu blivit tant och förstått den riktiga tjusningen med trädgård, så misstänker jag att det är dags att “börja skapa rum” och allmänt pynta som om man hade ett andra vardagsrum utomhus. Nu är jag inte en pyntare av stora mått, men med en förtjusning för både rost och zink till det naturligt gröna har jag inte lyckats hålla mig ifrån att utveckla även trädgårdsskönheten till lite av en materialsport… med mina mått mätt.

Som bekant rensar jag hellre än fyller på mina gömmor nuförtiden, men inga regler utan undantag...



Hos någon påhittig bloggare (vem kan jag för mitt liv inte komma ihåg!) hittade jag den kreativa idén att göra ett klätterstöd till luktärterna av en gammal tavelram och hönsnät. Ramen hittade jag på loppis och sprayade om med silverfärg.
 

Uppenbarligen lite inspiration från Leila – fågelholken kom från Panduros outlet i Malmö och getingfällan kommer riktigt väl till pass i sommar för det den verkligen är tänkt för. Jag gillade färgen till den annars så grå väggen.
 

Jag skulle bra gärna skylla “kva-kvan” på sonen, men nog var det allt jag som bar hem den från butiken. Jag fullständigt avskyr traditionell trädgårdskonst med sketna rådjur i koppar och fåglar i plast, så fråga mig inte varför det här lilla “kräket” kvalade in som söt. Vår lille har i alla fall älskat den sedan första stund och sysselsätter sig gärna med att fylla grodstackarens krona med småstenar.



Vad gör man inte för sitt älskade barn (hrm-hrm…), så ännu en kva-kva gjorde oss sällskap häromdagen. Ingen ursäkt finnes, men sonen är glad...och hans mamma!
 
Min händige fader var gullig och fällde in uppåtriktade spottar i trädäcket, vilket ger en riktigt mysig känsla på uteplatsen. I synnerhet när ljuset lyser upp växtligheten underifrån – rena rama Lisebergsprakten! Stackars svärfar blir så klart inblandad på ett hörn när det gäller att dra el – vad vore väl unga husägare med tummen mitt i handen utan sina händiga fäder!?



Ok, det slutgiltiga beviset för att jag har trätt in i “tantåldern” – ett stycke regnmätare. Hjälp – någon som har en plats över på hemmet?
 

IKEAs söta småvaser för en femma stycket blir väldigt dekorativa på bordet när de fylls med lämningarna efter lite för ivriga framfarter av den lille. Än så länge plockar lillkillen tack och lov inga buketter, men ibland måste man ju bara “känna lite”.

Tweet