Äventyr på hemmaplan

     

Med en ett-och-ett-halvt-åring med mycket spring i benen, som stolt innehavare av odlingar som pockar på vatten och omsorg och rent allmänt med ambitionen att leva lite klimatsmartare satsar vi i sommar mest på utflykter här i vår vackra närmiljö. Idag styrdes kosan mot det nordhalländska bonnalandet öster om Varberg och ett besök på Öströö fårfarm. Lilleman är i den där åldern när man tittar på allt utom de givna attraktionerna och ägnade det mesta av sin uppmärksamhet åt gårdens traktorer.

Päronen hans var dock lite mer intresserade av de många fina fåren, de otroligt vackra omgivningarna med grönskande bokskog och en ljuvlig trädgård där man kunde slå sig ner och förtära en picnic från café Fårhagen. Gårdsbutiken var välfylld med både kött och en otrolig flora av egentillverkade sylter, geléer och chutney. Knappast ett köpbehov för familjen som har egen sylt och saft högt och lågt, men däremot tog syltmakerskan tacksam med sig ett gäng uppslag till smaksättning – päronmarmelad med kummin och konjak, punchblåbär, jordgubbssylt med basilika och kanel….

En timme kändes lite länge för en liten herre som ännu inte ätit lunch, men nästa gång hänger vi helt klart på lammsafarin runt på gårdens ägor, komplett med fårhundsvallning och insyn i det ekologiska bruket.

Efter vidare färd i det fantastisk fina landskapet och saft- och bullfika i det gröna var det mammans tur att få sitt lystmäte – favoritplantskolan nummer ett, Derome Kryddor och Perenner. Mitt på åkrarna mellan E6:an och Ullared (vilket tyvärr är det mina koordinater i den delen av vårt vackra landskap…) ligger en ljuvlig oas som är minst lika mycket visningsträdgård som växtförsäljning. Planteringarna är ljuvliga, utbudet fantastiskt och personalen hjälpsam och trevlig – ett besök rekommenderas varmt! Med hem följde efterlängtade vita höstanemoner, den blå praktriddarsporre Belladonna Völkerfrieden som jag spanade in på Botaniska häromdagen, en spännande purpur betonika och röd pipört.

Vår lille kille som glatt sprang runt bland plantorna fick tyvärr med sig erfarenheten av sitt första getingstick – mitt i lilla handflatan. Svårt att avgöra vem som uppsökte vem i dramat, men den lille busen grät en skvätt mot pappas axel och sedan var det hela ur världen igen.

Tweet