Veckan i sammandrag

Uppenbarligen har min närvaro i cyberrymden varit så gott som obefintlig den senaste veckan och det ska villigt erkännas att abstinensen är svår.

Att Telia inte är våra bästa vänner just nu torde vara överflödigt att redogöra för, men att vi inte tänker sänka 25 000 kr på att ansluta nya hemmet till deras kommunikationslösningar är ett som är säkert. Håller tummarna för att en tekniker behagar höra av sig nästa vecka sisådär 9-10 senare än utlovat och att han sedan eventuellt kan förära oss ett besök för ett litet ingrepp "i skåpet" någon gång innan årets slut.

I mellantiden smygsurfar vi hos systern med familj på det s.k. "landet" i Stockholms utkanter, där midsommar firats med två små knattar och deras största lekfavoriter - mormor och morfar! Vi vuxna far fram i något långsammare fart och snart kallar efterlängtad skrivarkurs och påföljande hotellvistelse lite närmare huvudstadens kärna. Ett litet lagom sätt att varva ner inför lång semester och förhoppningsvis finna inspiration inför nya tag på jobbet i höst.

Annars kan det rapporteras att jag som oftast diskuterar konsumtion i "icke-termer" har gjort mig själv väldigt nöjd på den nypåbörjade sommarrean - ett par riktigt fina rosa stövlar från Tom Joule ska jag glassa runt i så småningom på mina lantliga ägor och i mitt bonnakök ska jag åstadkomma fluffiga anrättningar i den fina vita vispskålen i porslin som jag länge suktat efter. Båda till rent förträffliga priser så här i reatider!

Tweet

Skogens guld glimmar redan

...är den härliga rubriken som möter mig i GP på nätet när jobbdatorn stånkar igång. Dubbel glädje att både kantarellsäsongen ser ut att ligga i startgroparna och dessutom får jag äntligen ge mig ut i den efterlängtade cyberrymden. Nog för att det säkert gjorde oss gott att ha en paus från multimedia när Telia tog såväl telefon som TV och bredbandet ofrån oss vid lördagens störtskurar, men lite lätt abstinens får man allt efter både blogg och nyheter.

För att inte tala om hur praktiskt det kunde ha varit att ha tillgång till busstidtabell i arla morgonstunden och ett recept till kvällens flädersaftskokande. Inte att nämna hur uppgiven min stackars make verkar efter att ha rapporterat en timme i Telias felanmälningskö och fortfarande 23 desperata stackare före.

Tillbaka till de härliga nyheterna som skapar förväntan och längtan till årets turer i svampskogen...

"De senaste åren har det droppat in rapporter om kantareller redan före midsommar och det är likadant i år, säger Magnus Neuendorf, botanist och svampkännare i Göteborg. Förra året var ett väldigt bra kantarellår och hittills tyder mycket på att det kan bli likadant i år, eftersom vintern och våren varit snarlika fjolårets... Men mycket hänger på hur vädret ser ut i juli, då måste det vara rätt mycket regn och lagom varmt. Får vi ett antal veckor med helt torrt väder och ingen nederbörd alls, då blir det inga svampar. Men även om vissa av det eftertraktade guldet har tittat fram på sina håll redan nu, så är det slutet av augusti och september som är kantarelltider framför andra."

Stövlar på - hemliga svampstället, här kommer jag!

Bilden är lånad från GP

Tweet

Hipp, hipp, hurra

 ...ropar vi för mormor som fyller pensionist idag! I denna stund befinner hon sig på andra sidan Kattegatt för vidare äventyr och förmodligen välbehövlig vila efter en intensiv helg med sin lille dyrkare och svans. Hela helgen har vi fått rå om mormor och morfar och lilleman missar inte en värdefull sekund tillsammans med sina två lekfavoriter.

Den här gången räckte det tydligen inte med lek och skoj från arla morgonstund, utan den lille skulle prompt också sova mellan de tu. Hur man kan välja den formen av snarktortyr är för mig ett mysterie! På vaken tid hann vi med allt från frukost vid stranden, till stora visningen av nya tomten, middag på stan och en härlig kväll i botaniska trädgården i Götet.

Är det födelsedag så är det, så med lite lätt improvisation bakades en mumsig hallon- och kolatårta med orginalrecept från Bara en kaka till... Slarvig ingrediensinventering och avsmak för animaliskt gelatin gav oss ett välsmakande, men aningens för sladdrigt resultat. Nästa gång ökar jag på snabbgelatinet enligt receptet nedan och allt ska säkert vara tiptop till både smak och konsistens.

Chokladtårta med hallon- och kolamousse, ca 10 bitar:

Chokladbotten:

100 g smör
1,5 dl socker
0,5 dl kakao
1/2 tsk vaniljpulver
0,5 tsk flingsalt
2 ägg
1,5 dl vetemjöl

Smält smöret, och rör ut det med socker och kakao. Tillsätt vaniljsocker, salt och vetemjöl, och avsluta med att röra ner äggen i smeten. Häll smeten i en bakplåtpappersklädd rund form med avtagbara kanter, och grädda i nedre delen av ugnen på 175 c i 15-20 min. Låt sedan svalna.

I orginalreceptet var det mousse på dulce de leche, men är man dum nog att glömma köpa kondenserad mjölk får man sno ihop en kolasås som bas istället...

Kolasås till kolamoussen

1 dl sirap
1 dl socker
2 dl grädde
1 krm salt
1/2 tsk vanilj
2 msk smör

Häll grädde, socker, sirap, salt och kakao i en kastrull. Koka upp och rör hela tiden i ca 5 minuter. Tag såsen från plattan och rör i vaniljsocker och smör. Låt svalna till trögflytande konsistens.

Kola (eller dulce de leche)-mousse:

1 burk kondenserad mjölk (kokt i ca 1,5 timme) eller kolasåsen ovan
1+2 dl vispgrädde
1 påse snabbgelatin
2 äggulor

Vispa ut kolakrämen/såsen i grädden, rör ner snabbgelatinen. Vispa de 2 äggulorna för sig, och 2 dl grädde för sig, rör ner allt i gräddkolasmeten. Häll moussen ovanpå chokladbottnen, och ställ in i kylen att stelna.

Hallonmousse:

200 g hallon
0,75 dl florsocker
2 dl vispgrädde
2 påsar snabbgelatin

Kör hallonen med en stavmixer och vispa ut med 0,75 dl florsocker och snabbgelatinet. Vispa 2 dl grädde, och vänd ner hallonröran. Bred hallonmousen ovanpå dulce de leche-moussen, och låt stelna ytterligare några timmar innan servering. Garnera gärna med färska hallon och citronmeliss.

Tweet

Guten Appetit!

Så långt ifrån sommarmat man kan komma och ännu längre ifrån någon sorts bikinifrämjande diet, men ibland måste man bara få gå wild-and-crazy och njuta av de fina lokalproducerade varorna som den lilla lokala butiken har den goda smaken att marknadsföra.

Man kan aldrig vara säker på när eller vad, men befinner man sig i vår lilla Hemköpbutik i Onsala på rätt tidpunkt så hittar man det utmärkta KRAVmärkta köttet från Naturgården i Vallda och de nästan lika "braiga" varorna från Gårdens Delikatesskött från Tjolöholms Lantbruk. Det senare inte KRAVmärkt, men alltid till utmärkt belåtenhet i smak och mörhet och enligt utsago från naturbetesdjur.

Varje gång vi köper köttet från någon av dessa två lokala producenter oh:ar och ah:ar vi ikapp om hur perfekt det är till smak och konsistens och den här gången var det inget undantag när jag kom över en förpackning kalvschnitzlar som snabbt och lätt förvandlades till klassiska wienerschnitzelar och serverades med de obligatoriska tillbehören kapris och citron. Ansjovisen göre sig inte besvär i vårt hushåll.

Tunt utbankade köttskivor vänds först i vetemjöl med salt och peppar, vidare i uppvispat ägg för att sist få sig en snurr i ströbröd innan de snabbt steks i smör och olivolja i en het panna. Serveras med kokt potatis, gröna ärtor och smält smör. En tanke ägnas våra österrikiska släktingar och sedan in i kaloridimman!

Tweet

Att återerövra

Nu händer det äntligen grejer när det gäller odlingarna och förutom att vi redan skördar och njuter egenodlad sallad och cocktailtomater, så har det också en annan distinkt fördel att sommaren är här. Nämligen att vi nu åter får våra fönster och ljuset som silar därigenom tillbaka! Ända sedan de första kronärtskocksfröerna hamnade i jorden strax efter nyår har det nämligen varit rent ut sagt kallabalik på varenda fönsterbänk och annan plats i vårt hus som skänker minsta lilla ljusglimt till växande plantor.

Man skulle kanske kunna tänka sig att den för året nyinstallerade odlingsbänken med tilläggsbelysning skänkte avlastning, men om jag ska vara riktigt ärlig bidrog den nog snarare till än mera trängsel. Med extra ljus blev det ju sådan fin fart på växandet att en inbiten odlartok som jag inte riktigt klarade att hejda mig från kaoset som jag så heligt hade lovat att mina grabbar skulle slippa om jag bara fick införskaffa den omtalade extrabelysningen med bänk. Hmmmm...

Med risk för att spärras in på någon form av anstalt...avslöjar jag lite generat att jag nu fått ut 2/3 av mina tomatplantor (väldigt duktigt - bara EN av varje sort!) till sina slutdestinationer i murartrågen...omgivna av en fullständig förmögenhet i utmärkt P-jord från Hasselfors, dopad med aska från grillen och ett par duttar benmjöl. 16 (gulp!) plantor är på plats och det matematiska geniet räknar snabbt ut hur många som står kvar på tillväxt i köksfönstret och konstaterar att bara en galning kan ge sig på 24 sorters tomater i en pytteliten villaträdgård med sitt nya växthus fortfarande fint emballerat i väntan på flytt till lantligare destination.

Häromkvällen hann jag också äntligen med att uppgradera de fina chiliplantorna (första lyckade sådden från 9 januari) till sina "sommarhinkar" med ny fräsch jord - fem sorter: Hungarian Hotwax (med sina fina frukter på bilden oven), Red Cherry, Hot Lemon, Mini Bonnet och Jalapeno. På tillväxt står fortfarande de svårflörtade Jamaican Bell (som tog sig på tredje försöket och lika många fröpåsar!) och Sweet Banana, sådda 2 april.

Physalisen fick sina tvillingplantor separerade till varsin hink och mina fyra paprikasorter fick även de mer plats om fötterna - Antohi Romania, Ferenc Tender, Golden Bell och Frigitello. De får husera vidare i det fula miniväxthuset, då jag och paprikorna inte alls var överens om den svenska sommarvärmen förra året.

Tweet

Vilken försmak...

...av sommar och ledighet det blev i långhelgen som gick. Plötsligt slog både sol och värme till och mina odlingar och naturen överlag fick den välbehövliga skjutsen in i full grönska. Lite fotoredigering i helgen gav vid handen att det inte är länge sedan alls som björkarna i tomtgränsen var alldels kala, men nu bildar de en magnifik grön kuliss till allt som spirar i trädgården.

Tokiga föräldrarna ägnade en stor del av helgen att storrengöra hus och hem både in- och utvändigt och efter den pärsen var vi flera som behövde en rejält svalkande dusch. Lilleman var modigast av alla och sprang fram och tillbaka i den iskalla strålen från trädgårdsslangen, vilken även fick ge de späda plantorna en och annan välbehövlig avsvalkning i solgasset. Mina fina korgar med störbönor är på plats med grödor som dra iväg på höjden. Äppellådan med krasse och våra små egenhändigt snickrade hönor får pryda trädgården tills äkta vara kan införskaffas till nästa säsong.

Lillkillen blev plötsligt storkillen när han fick sin hett efterlängtade "svajta cykel". Lära-cykla-pinnen (tog ett tag innan jag listade ut vad mojängen hette...) är även den inhandlad, så i veckan som kommer bli det nog en och annan runda avverkad på ortens gator och gångar. Tur att entusiastiska mormor och morfar kommer och löser av de söndersprungna föräldrarna till helgen!

Nog för att vi har haft en härlig sommarhelg, men för tredje säsongen i rad blev vi vid precis samma tidpunkt påminda om varför vi så hett längtar till vårt framtida avskiljda lantliga boende. Det är just vid den här tiden när grannarnas pool-från-helvetet varit framme sina första 48 timmar, när grannskapets alla ungar vrålat ur sig alla sina lagrade vintervrål i samma pool, när grannfamiljens egen tvååring ylat hysteriskt i 48 timmar för att hon inte får vara med de stora barnen och plaska och samma familjs sexåring rutit "paaaappa" för femtioelfte gången för att få service av något slag av sina på annat håll upptagna föräldrar.

På nationaldagskvällen kände vi oss med andra ord mer än mogna att lämna svenska-hjärtan-idyllen för en tur långt in i de fridfulla halländska skogarna. Invid en av våra favoritsjöar riggade grillmästaren sin bärbara picnicgrill för att tillreda sommarkvällens delikatesser. De lokalt producerade korvarna med ett rejält köttinnehåll smakade alldeles utmärkt tillsammans med färskpotatis och hemodlad sallad och mynta med galiamelon och fetaost i kuber. Strålande gott och åh, så fridfullt!

Det busigaste som försigick var lillemans förtjusta tillrop när vi hade kotterace ner för de höga klipporna - det är vår melodi för en härlig stund tillsammans! Tänk att man kan ha så kul utan vare sig studsmatta eller enorm badpool för en förmögenhet.

Tweet