Mitt i trollskogen

Om det inte vore för det faktum att jag redan är gift med hans son vet-i-katten om jag inte hade friat till min svärfar. Bortsett från de uppenbara insatserna som att han satt min underbare make till världen och bidragit till genpoolen som resulterade i allra underbaraste Max, så bor karlen i det härligaste av paradis enligt mig. Mitt ute på ägorna som tillhör fideikommisset Koberg ligger hans röda stuga inbäddad mellan vajande åkerfält och en undebar trollskog och runt knuten står de ståtliga hjortarna, hoppar de söta harpaltarna och häckar ett gäng tjusiga tranor. En känga får dock svärfar för att han inte tar sig tid att vandra ut i skogen, då han i stort sett skulle kunna leva enkom på det fantastiska skafferi som bjuds där så här års.

Lilla familjen var på besök hos svärfar häromdagen och naturligtvis försvann mamman ut i skog och mark så fort kaffet var uppdrucket och kakan slukad. Under tiden coachade farfar barnbarnet inför nästa års Tour de France.


Proffsigt upplärd av sin svärmor, som huserar i annat skogsparadis, var mammans fickor fullproppade med plastpåsar... om i fall man skulle ramla över något som måste plockas. Tur var väl det för man hann knappt lämna tomtgränsen innan skogshallonen välde emot en. När dessa väl var hjälpligt plockade fortsatte mamman ivrigt, men ack så förrsiktigt då hon totalt saknar lokalsinne och känsla för riktning i både stad och skog, in i ljuvligaset Tomtebobarnen-skogen. Åh, så vackert och så vansinningt underbart att nästan direkt snubbla över ett hav av alldeles orörda och guldgula kantareller. Lycka!!!

Å ena sidan glupskt plockande skogens alla delikatesser och å andra sidan njutandes av den ena moss- och stenformationen vackrare än den andra ska det erkännas att mamman vid otaliga tillfällen fantiserade om att slå rot i detta paradis. Hade det inte varit för att ljuvliga maken och sonen fanns i civilisationen hade mamman nog gjort slag i saken och flyttat in under en sten. Titta bara så många underbara och mjuka mossbäddar det fanns att sova sött på!


Som om inte naturens skönhet var nog är det också underbart befriande att befinna sig så långt ifrån civilisationen att man kan begränsa sin lilla pirrande känsla i magen då man går där alldeles ensam i trollskogen till att bara oroa sig för att stå öga mot öga med en älg eller en flock vilsvin istället för en eventuell mördare, våldtäktsman eller blottare. Får nog ta mig en funderare på att flytta ut lilla familjen långt ut i härliga skogen, om än kanske inte direkt under en sten.

Lite skeptisk är kanske sonen just i skrivande stund, men vänta bara till han fått sätta av på sin första svampletartur för egen maskin!

Tweet

Lill-Olof

Igår inföll en av årets dagar som så länge mamman kan minnas firats med pompa och ståt, svensk flagga och en tårta eller två - nämligen Olofdagen! Den lille sötnosen bär ju detta andranamn som i stort sett är ett obligatorium på förstfödda pojkar på mammans sida och som automatiskt gör att man blir inkluderad i stora firaryran den 29 juli varenda år. Av en händelse ståtar lillkillens farfar med den norska versionen av samma namn, så i namngivningen fanns det egentligen aldrig några frågetecken på den här punkten - det skulle i så fall vara stavningen med f eller v.

Eftersom namnet burits av varenda grabb i nu åtminstone sex generationer har dessa nämnda karlar och småkillar i maskopi sett till att dagen är i stort sett helig och skulle bli ytterst förnärmade om den glömdes bort. Lillkillens morfar hissade igår flaggan för sig själv och barnbarnet och det skickades gratulationskort fram och tillbaka inom familjen. Det är helt enkelt bara så det ska vara och jag misstänker att den som i framtiden skulle skaffa sig en lillgrabb och försöka slingra sig undan Olof-tvånget ligger bra pyrt till.

Traditionen stammar så vitt jag vet från lillkillens morfars farfars far som var sjökapten på de sju haven och genom tiderna har fått rollen som någon sorts stamfader och därmed centralfigur i ett gäng mer eller mindre kryddade historier. Belagt är i alla fall att det säkerligen inte var en promenad i parken att vara gift med en sjöfarare på 1800-talet då det varken fanns mobiltelefoner eller någon form av garantier för när man skulle kunna tänkas befinna sig var.

Historien går att sjökapten Olof skulle fara i österled och för säkerhets skull tog han med sig sin gravida hustru på segelskutan. Meningen var att de skulle hinna hem igen innan nedkomsten, men tydligen ville vindarna annorlunda. Till att börja med kan man ju bara säga stackars kvinna som fick befinna sig på en rullande skuta under hela graviditeten - någon mamma/gravid kvinna som skulle kunna tänka sig att bättra på morgonillamåendet med en rejäl sjösjuka?? Istället kom man inte längre än att skeppet just hunnit runda Afrikas sydspets när det väl blev dags för nedkomst och morfars farfar föddes enligt sägen utanför Godahoppsudden i Sydafrika. Lite coolare än Varbergs BB, speciellt 1800-kallt!

Sådan är upprinnelsen till Olof-obligatoriumet i familjen, många festliga 29 juli och om inte annat blir det en vansinnigt bra ursäkt att få ta med sig sin lille son på pilgrimsresa till Sydafrika så småningom.

Tweet

Monkeybusiness

Här hemma diskuteras det ofta huruvida vår son verkligen är så vidunderligt bedårande söt som hans föräldrar tycker och som ivrigt bekräftas av både mor- och farföräldrar så fort tillfälle ges. Redan innan man fick barn fanns ju känslan av att naturen automatiskt placerar någon form av glasögon med rosenröda linser på var och en som blir förälder och att deras lilla underverk då naturligtvis blir det sötaste de någonsin sett. Man misstänkte ju att det hade något smart med rasens överlevnad och allt det där att göra när man såg mer eller mindre klassiska babyskönheter på stan bli fullständigt uppätna och söndergullade av sina upp över öronen förtjusta föräldrar.

Nu sitter man där själv med världens finaste unge och kan bara inte förstå att just vi fick ta den allra sötaste med oss hem från BB. Var kommer de stora klarblå ögonen ifrån, det duniga blonda håret, den perfekta lilla rundade näsan? ...dubbelhakorna och de spretiga tårna är mina förresten...så mycket kan jag klarsynt konstatera trots mina förblindade föräldraögon.

Får man göra så här?

I ett rent vetenskapligt experiment alltså... och åh, vad vi älskar dig Max!

Tweet

Blåbär i regnet

Regnet öser ner utanför fönstret, så lilla familjen tog sig en mysdag att göra absolut ingenting. Dock blir man faktiskt hungrig också av att göra just ingenting och den skicklige pannkakskocken till fader och make svängde ihop ett lass med delikata pannkakor. Ännu ett snäpp delikatare blev dessa när de intogs tillsammans med blåbär plockade i trädgården och en kludd vaniljglass. Ibland är det bra härligt med ett rejält sommarregn!





Tweet

Förlåt svärfar!

Tidigare i sommar tog mamman chansen att tigga till sig ett par vackra trälådor som hon spanat in på diverse kisserundor bakom svärfars lada på landet. Snäll som alltid kom svärfar med en mindre kollektion av gamla Svenska Sockerfabriken- och Marabou Ergokakao transportlådor, säkerligen med en historia tillbaka till efterkrigstiden och framförallt fantastiskt vackra att plantera fina kryddor i.

På sommarens resor till landets mer fascionabla delar spanades Sockerfabrikenlådan in med en generande prislapp på....638 riksdaler!!! Oj så pinsamt att den "ha-galna" svärdottern mot mindre vetande och med livliga drömmar om trädgårdspyssel plockat av makens gamle far en mindre förmögenhet utan att ens rodna. Förlåt snälla svärfar - jag lovar att göra mitt yttersta för att åtminstone kompensera dig med ett gäng söta och välartade barnbarn och en mjuk pepparkaka varenda jul framöver!

Tweet

Skepp o´hoj och en paj

Gulliga vännerna som bor mitt i underbaraste skärgårdsidyllen hade bjudit ut lilla familjen på båtåkande och därmed premiär på havet för den lille matrosen. Initialt något skeptisk till den klumpiga flytvästen och mammas plötsliga infall om både vindjacka och toppluva mitt i sommarvärmen charmades den lille så sakteliga av skärgårdens njutningar och framför allt skrattade han hejvilt år skepparen i roliga solglasögon.

Bohuslän i sin vackraste skrud - ljung på väg att slå ut.


Härligt med en liten paus i pappas famn efter färd på havet och en kladdig bananpicnic på klipporna.


"Okej, det var väl ändå ganska kul att åka båt trots att man byltades på till värsta Michelingubben!"



Tänk om man kunde stoppa in både hus och skärgårdsidyll och flytta det på lagom avstånd till jobbet och allt annat som man inbillar sig att man behöver vara nära i sin vardag...

Mammans bidrag till picnic på klipporna var ett nytt pajexperiment som föll ut riktigt väl. Mumsig kall på en utsvulten båtåkarmage och säkert ännu godare nygräddad från ugnen.

Ört- och vitlökspaj

Pajskal körs ihop i matberedare:

1 dl grahamsmjöl + 2 dl vetemjöl

100 g smör

2 msk creme fraiche el. turkisk yoghurt

lite salt

Förgräddas i 175 C i ca 5 min. Under tiden steker man upp:

1 purjolök i skivor

200 g rökt kalkon eller skinka i strimlor

1 dl blandade färska örter

2 pressade vitlöksklyftor

som sedan blandas ner i äggstanning på

2 dl mjölk

3 ägg

salt och peppar

Häll allt i pajskalet, toppa med riven ost och grädda 25-30 min i 175C. Mums!

Tweet

Följetong mot sitt slut

En liten hallänning på besök i stora huvudstaden.....det tittades med stora förtjusta ögon efter såväl bussar, sopbilar och tutande brandbilar som unga tanter med hår i regnbågens alla färger och farbröder som spelade all världens instrument mitt på gatan.

Denna rafflande reseskildring har nu kommit fram till delen av resan som spenderades i stora huvudstaden Stockholm. I ett internationellt perspektiv inte en sådär jättegigantiskt stad när man skrapar ihop knappt 1,3 miljoner invånare, men absolut största-stora-storstaden i Stockholmarnas egna sinne.

Missförstå mig rätt - Stockholm är en underbart vacker stad speciellt så här på sommaren och lilla familjen hade en härlig vistelse med den sortens exotiska lyx som flera finfina bagerier på ett par minuters gångavstånd för frukostbrödet, ett överväldigande utbud av hämtmat i samma kvarter som den lånade lägenheten och inte minst fantastiska vyer över stadens alla vackra byggnader. Med ett tidigare liv som Londonbo och relativt många besök i större städer á la New York, Paris, Milano, Sydney, Singapore etc. kan till och med mamman medge att Stockholm har lite av den där pulsen man saknar här ute på landet i form av matställen i varenda hörn, stora varuhus (om man nu kan tänka sig att lägga NK och Åhléns i samma kategori som Selfridges, Macy's, etc....), ett effektivt kommunikationssystem med tunnelbana, kaffe i pappersmuggar och allmänt "hustle & bustle" i en stad som inte släcker och säger godnatt kl 18.00.

Men kära Stockholmare, ibland får ni mig allt att dra lite på smilbanden - må det vara lillebrors-komplexet hos oss i "Sveriges framstjärt" eller kanske bara bonna-genen hos en skåning utan bättre förstånd. Som sagt är Stockholm uppenbarligen vår huvudstad och marknadsföringen som "Nordens huvudstad" kanske man kommer undan med tills lagom roade Köpenhamnare, Oslobor och Helsingforsbor upptäcker denna parodi och vill få ett och annat sagt. Stockholmarna nås säkerligen av en och annan hipp trend innan den läcker ut i övriga bonnalandet och säkerligen har alla små-stockholmare ett betydligt rikare utbud av fritidsaktiviteter än alla andra små bonnläppsbarn runt om i landet. Kolla bara in det här....

Under den sömnlösa natten i Norrköping låg ett nummer av karriärkvinnotidningen Passion for Business på lagom gripavstånd för att mamman skulle ta sig igenom ett gäng mer eller mindre intressanta artiklar. Bl.a. "Designat för livet i storstan" om Anita Pineus som driver butiken Stockhome (för er lantisar som inte haft nöjet att besöka denna butik "med sådan oerhörd bredd" kan den bäst beskrivas som ännu en lull-lull butik för hemmet med färgglada plastvattenkannor, diskborstar, tvålkoppar etc. inte helt olikt Lagerhaus, Bolagret, Mique osv). Pineus pratar i artikeln om hur hennes verksamhet är ett unikt storstadskoncept för den stressade storstadsmänniskan som absolut inte skulle fungera i Göteborg, men kanske däremot i andra stora städer utanför Sverige. Butiker finns idag på Kungsgatan, ytterligare en adress i Stockholm city, köpcentret Nacka Centrum och i......Uppsala

Undrar just vad Uppsalaborna tycker om att kallas Stockholmare och kanske skulle fru Pineus komma ner på jorden angående sitt "unika koncept" för de så fruktansvärt kosmopolitiska Stockholmrna?? Noga utvalda vattenkannor i rosa plast och små orange plastfiskar har faktiskt redan börjar dyka upp även här på bonnvischan söder om Nacka Centrum. Kanske man är hipp nog att inhandla en...eller inte...

Detta bussbolag hade förhoppningsvis glimten i ögat när det var dags att registrera namn för sin verksamhet att bussa runt folk från världens alla hörn i det så vackra sommar-Stockholm.

Tweet

Vi reser vidare

...mot nya bus och äventyr i Sveriges avlånga land!

För att fortsätta gårdagens redogörelse av lilla sommarturnén har turen nu kommit till Norrköping (åttonde störst i riket enligt egen utsago). Glada i hågen hade mamman och pappan slagit på stort och bokat två nätter på stadens Elite Hotell och dessutom lyxat till det med en uppgradering till deluxe-rum....eller ja, förmodat att deluxe innebar mer komfort i enighet med ett högre pris. Men ack så var inte fallet, då hotellet passat på att renovera sina enklare rum, men lämnat de dyrare deluxrummen att erbjuda uråldriga tortyrsängar i skön förening med sisådär 32 tropiska grader under takåsarna och ett badrum stort som en jeansficka.

Familjen var ju trots allt på semester och i sann svensk anda tyckte vi att det kändes överflödigt att gnälla när vi ju bara skulle sova på rummet. Tyvärr var det just det där med sovandet som blev droppen som fick bägaren att rinna över inför natt två och mamman att stompa ner till receptionen ledbruten och lite mindre vänlig i tonen än normalt. Efter att ha vaknat av en riktigt ond rygg som höll mamman vaken i över en timme, vilket tro-det-eller-ej är den längsta nattliga sömnlöshet hon upplevt sedan före lillkillen kom till oss, fanns det inget annat alternativ än byte av rum och säng omedelbums. Damen i receptionen morrade något om att vi inte behövde vara så upprörda att deluxe-rummet inte levde upp till förväntningarna, då "vi hade ju faktiskt inte betalat så mycket för det när vi utnyttjat deras sommarerbjudande".

Ja, men så kan man ju också resonera - "vi kör en kampanj över sommaren för att fylla våra tomma orenoverade rum erbjudandes tortyrsängar och sedan låter vi gästerna veta vilka kombinerade idioter och snåljåpar de är som nappar på erbjudandet" - imponerande Elite Grand Hotell Norrköping! Anyhow. damen fick veta vad mamman tyckte om det resonemanget och snart hade familjen flyttat vidare till mindre rum, men dock med en säng som tillät bekväm nattsömn.

Härligt att få vila ut i en riktig säng igen.....det är tufft att ha semester!

Överlag imponerade Norrköping inte något vidare på lilla familjen med undantag av ett par små mat- och shoppinginstutitioner som besöktes. Såvida lilleman inte tvunget får för sig att det är just meteorolog han ska bli när han blir stor, så kommer han förmodligen i framtiden att blåsa förbi staden för vidare färd norrut med ett eventuellt stopp på Kolmården.

Denna gång bestod höjdpunkterna av shopping i de söta leksaks/barnbutikerna Lilla Snigel och Mitt Lilla Krypin. Den senare med placering i kvarteret med det märkliga namnet Knäppingsborg där man också hittade den fina ekologiska matbutiken med det finfina namnet Mimmis Visthus.

Kvällens middag bestod av magiskt god pizza från vedugn på det opretentiösa, men fantastiskt trevliga Pappa Grappa. Liksom alla andra kvällar under semestern var den lille sötnosen ett exemplariskt A-barn som somnade snällt i sulkyn på väg till restaurangen och lät mamma och pappa njuta av mat och dryck och en stunds vuxenprat. Han är en riktig stjärna vår lille älskling!

Det hanns med en visit till söta Madicken-staden (filmen spelades tydligen in här) Söderköping som var hur sött som helst med sina vackra byggnader, gränder och förstås Göta Kanal med en sluss eller två.

"Våra två dagar i Norrköping avslutades med en tur till Arkösund som enligt utsago var stället Norrköpings mer välbärgade invånare historiskt tog sig till för rekreation under sommaren - ledsen, men förutom en vackert glittrande Bråviken var inte heller detta mycket att hänga i julgranen för den lilla familjen. Tack och adjö Östergötland för den här gången!

Färden gick vidare norrut....aldrig anade jag att våra lugna dagar på småbarnsfamiljssemester skulle resultera i en hel roman...håll ut!

Tweet

Åter på Sveriges framsida

Så var då lilla familjen tillbaka på Sveriges (just för dagen regniga) framsida efter den lilla turen i valda delar av vackra sommar-Sverige. Mamman sögs såklart rakt in i bloggvärlden medan far och son tagit sig en mysdag under täcket lyssnandes till regnsmattret på fönsterrutorna och högläsandes de nya inköpen av Tintin-böcker. Ni skulle se hur söta de är!

Inget återger en mysig runda bättre än en liten fotokavalkad av familjens bravader, så håll till godo....här blir det vackra drömhus, underbara ekologiska utskänkningspärlor och Leila-inspirerad (maken är numera övertygad att det bör kallas indoktrinerad...) inredning.

Turen startades med en resa över den platta Skaraslätten med ett par dessvärre fruktlösa exkursioner efter lokalt mathantverk. Jakten på Sivans delikata ostar och lokalodlad och pressad rapsolja från Olivia gick i stöpet på grund av mammans något bristfälliga research (tror att jag denna gång kommer undan med att det gick åt lite tid åt festförberedelser precis före semestern). Skaraslätten och pyttemetropolen Tråvad lämnades i all hast efter inköp av tillsatsstinna högst överprisade Kexchoklad i den lokala Tempobutiken. Aj, aj vilket nederlag, men från misslyckandets botten kunde det ju bara bli bättre!

Färden gick mot Örebro som glatt överraskade med att vara en riktigt trevlig liten stad (Sveriges sjätte i storlek lärde vi oss) full med trevliga butiker, ett finfint Elite hotel med både hygglig middag och frukost och alldeles lysande "titt-shopping" för modern som precis som alla andra för stunden är väldigt förtjust i Leila-stilen, dvs vitt, vitt, vitt och så lite rostiga/zinkiga/gamla prylar på det. Just därför var butiken CE Inne Ute på Stallbacken i Gamla Stan ett riktigt Mecka. Trots ett initialt försök att hålla emot köpsuget efter det underbara gröna Bruka Design Colour-porslinet kom dock både ett uppläggningsfat och två härliga skålar med hem till slut.

Om man frågar den lille busprinsen om höjdpunkten i Örebro misstänker jag att han skulle svara den utsökta Melonglassen från Nora Glass - definitivt en av de största smakupplevelserna för hela familjen under resans gång.

Efter Örebro ställdes kosan mot Norrköping via det sköna landskapet i både Sörmland och Östergötland. En liten bit utanför Örebro längs med riksväg 52 hittade familjen det lilla söta Englas Skafferi och naturligtvis blev mamman helt lyrisk.

Förutom att fika inhandlades från det underbara cafeét fick mamman tusenfaldig inspiration till att det verkligen går att leva sin dröm. Familjen bakom Englas Skafferi har uppenbarligen redan tagit sig i kragen och hoppat ur ekorrhjulet, införskaffat världens underbaraste idyll i en gammal skola där de både bor och driver en härlig jordnära verksamhet i form av ett ekologiskt bageri och café samt en smart konferensverksamhet i den söta gamla skolans gymnastiksal. Wow - ni är mina idoler! Med lite tur faller det säkert ett pittoreskt gammalt trähus med historia, en stor bunt med sedlar för renovering och en stimulerande och för överlevnad tillräckligt lönsam och ekologiskt hållbar affärsidé rakt ner i knäet på mig vilken dag som helst...

Medan jag tar mig en funderare på framtida drömprojekt får ni en paus i den rafflande reseberättelsen fram tills i morgon.

Tweet