För ett tag sedan började jag skriva en liten svit om jord och gödsel, men någonstans på vägen tappade jag bort mig i gödslingsstrategierna. Nu är det verkligen hög tid att få landet förberett för sommarens näringsslukande grödor, så här kommer den spännande fortsättningen... Informationen är hämtad från den mycket givande föreläsningen i Hasselfors Gardens regi som jag bevistade tidigare i våras.
Att välja gödselmedel och gödslingsstrategi är inte helt enkelt om man inte är insatt i växternas näringsbehov. och på marknaden finns en uppsjö av olika gödselmedel av olika urspung och sammansättning. Hursomhelst behöver alla växter näring och de som växer fort behöver mer än de som växer långsamt. Näringen tas i första hand upp genom rötterna så det är via jorden tillförseln sker.
Det finns olika sätt att dela in gödselmedel, men ofta utgår man från urspunget och skiljer mellan naturgödsel och mineralgödsel. Naturgödsel har sitt urspung från levande växter eller djur och är för det mesta rester efter skörd eller gödsel från djur. Näringsämnena finns bundna i organiska komplexa föreningar och det mesta frigörs med tiden efter att svampar, bakterier och andra mikroorganismer bearbetat och sönderdelat dessa föreningar i komposten eller nere i jorden.
Mineralgödsel kallas även handelgödsel eller konstgödsel. Dessa kommer från gruvdrift eller energikrävande industriproduktion och ofta i form av salter vilket innebär att de är snabbt lösliga i vatten. Salter löser sig i markvätskan och tas snabbt upp av rötterna utan mikrolivets inverkan.
De tre viktigaste näringsämnen som växten behöver är kväve (N), fosfor (P) och kalium (K) och innehållet brukar anges i procent, t.ex. NPK 14-7-15, vilket innebär att gödseln innehåller 14% kväve, 7% fosfor och 15% kalium.
Kväve (N) har störst betydelse för bladtillväxten och gör växten grön och frodig. Överskott på kväve i jorden gör att grenar och blad växer kraftigt och färgen blir mörkt grön. Växternas celler blir vätskefyllda och man säger att plantan är 'lös i växten', vilket gör dem ömtåliga för kyla och annan stress. Gödsla därför inte fleråriga växter med kväve på sensommaren och hösten. Brist ger ljusgröna och svaga plantor.
Fosfor (P) finns med i eneriomvandlingen i växten och gynnar bl a blomning ochfruktsättning. Brist kan ge gråaktig missfärgning av bladen och avtagande tillväxt.
Kalium (K) har allmänt god inverkan på ämnesomsättningen och gynnar växternas avmognad (förberedelse för vintern). Brist ger torra bladkanter eller gulfärgning av bladen.
Dessa är makronäringsämnen, vilka växten behöver relativt stora mängder av. Dessutom behöver växten ytterst små mängder av andra ämnen som till exempel järn, mangan och zink -mikronäringsämnen. Ett fullgödselmedel bör alltså innehålla rätt proportioner av både makro- och mikronäringsämnen. Resten av gödselmedlet bestär av andra grundämnen som ingår i de kemiska föreningar gödselmedlet består av t ex syre och väte.
Allra enklast (och säkerligen dyrast) är att gå till plantskolan att skaffa sig ett fullgödselmedel - helst ekologiskt och miljösmart och därmed inte mineralgödsel. Vill man istället lita mer till moder natur och det som människan använt i sina odlingar sedan urminnes tider har man följande alternativ:
Stallgödsel är ett mellanting av jordförbättring och gödsel - eftersom den ofta är uppblandad med mycket strömedel är den inte så näringsrik per volym räknat. Volymen är ändå bra för att förbätta jordens struktur och man får närigsämnena på köpet. Kogödsel är den traditionella grundgödseln i trädgårdslandet och är rik på näringsämnet kalium. Även hästgödsel och svingödsel är kaliumrik. Exakt hur mycket näring som finns i gödsel kan man inte säga utan en analys och beror bl a på strömängd, strösort och komposteringstid.
Kompost kan också vara ett mellanting av jordförbättring och gödsel - näringshalten och kvaliteten avgörs mycket av vad som komposterats. Trädgårdsavfall cirkulerar bara näringen i trädgården medan hushållskompost även tillför oönskade ämnen som klor från koksalt samt om frukskal mm läggs i så kandet även förekomma rester av bekämpnigsmedel och andra oönskade ämnen från industrisamhället.
Hönsgödsel eller gödsel från andra fjäderfä har normalt en god allsidig sammansättning av näringsämnen för odling och är relativt koncentrerad för att vara ett naturgödselmedel så därför behövs inte lika stor mängd.
