Tips för knattar

Det börjar så smått närma sig finalen på vårt andra halvår tillsammans med lillprinsen och både mamman och pappan står som frågetecken inför faktumet att det lilla buset snart har sin ettårsdag. Helt otroligt och varenda dag tillsammans med sötnosen är lika ljuvlig som när vi träffade honom för första gången på eftermiddagen av årets första dag 2009.

För ett tag sedan delade jag med mig av lite tips här på saker och ting som gjorde livet smidigare med en liten bebis och nu verkar det vara på sin plats att summera upp vad vi kommit till insikt med under andra halvåret som vilsna förstagångsföräldrar. Förhoppningsvis kan ett och annat göra vardagen en smula enklare för den som har ett eget litet busfrö och för er andra läsare bjuder jag på ett igenkännande (alternativt ..."men-herregud-människa-är-det detta-du-sysselsätter-dina-små-grå-med-nuförtiden") skratt.

Låt oss börja med mat och rutinerna däromkring eftersom det (i alla fall känns som) om det är det som upptar en majoritet av dagen tillsammans med en liten knatte. Det plockas fram, det matas, det plockas undan och med lite tur har man i någon utsträckning hunnit sanera den radie på ca 1 meter runt matplatsen som ser ut som en krigszon innan det är dags att köra hela rutinen om igen...och om igen, tills sötnosen snällt (?) lägger huvudet på kudden.

När min kompis Karin som har barn som är ett par år äldre berättade att hennes barn åt heeela tiden, så skakade nyblivna-dygnet-runt-ammande-mamman på huvudet och tänkte att det kan väl inte möjligtvis vara så att det matas mer när man drar ner på ammandet, men jovisst! Så här i efterhand inser man hur enkelt det var att hiva fram maten i TV-soffan medan man slötittade på Rachael Ray eller Gränsbevakarna, följt av att man på sin höjd fick torka av en mjölkmustasch på den lille.

Alldeles självvalt lagar mamman all mat till sin lille, vilket funkar utmärkt och är minst lika enkelt som burkmat och betydligt billigare. Den lille musen äter ju inga större mängder, så varje litet hopkok brukar räcka till minst 3-4 extra portioner att ta fram till lunch en annan dag. I 75% av fallen får lilleman samma mat som vi lagar till oss själva, med den lilla skillnaden att hans del tas ifrån innan det saltas eller "hottas" upp med chili eller cayenn. Han är fortfarande lite skeptisk till bitar och mamman skulle inte klara en dag utan sin mixerstav "Billy" från Philips eller "Lillhacke" från Moulinex. Tips nummer ett - och se till att lillmixerns alla delar kan åka diskmaskin. När det gäller inspiration till barnmat borde Johanna Westmans Mosboken få ett välförtjänt Nobelpris i litteratur - läs mer om boken här.

När maten väl kommer till bordet gäller det att vara snabb som en vessla för att den ska stanna där och inte dras ner i barnstolen eller på golvet. Till den förälder som står i begrepp att köpa barntallrikar säger jag bara SUGPROPP och hög kant! I matningsstadiet har det ju ingen större betydelse, men du ska se att det är guld värt sedan när prinsen/prinsessan ska börja mumsa pannkaksbitar eller små gröna ärtor för egen maskin. Gällande haklapp började vi med en sådan där hård plastgrunka som är lättdiskad för all del (mamman minns dock själv 32 år senare hur fruktansvärt obekväm den var - i alla fall i 70-tals tappning!), men nu blir det mer och mer helförkläde (billig 2-pack på IKEA Barnslig Rand) för att slippa de där hopplöst permanenta fläckarna på alla fina kläder.

Skeden är viktigare än man tror när det gäller matning och bäst funkar för oss en med ett längre skaft. Bambino och andra har dyra varianter, men än en gång väljer mamman snålalternativet Smaska från IKEA (iof stämda av Baby Björn för mönsterintrång...) tre långa och tre kortare (för bebben att veva runt under tiden man matar och sedan lättare att äta själv med) skedar för 29 spänn.

Gällande glas/mugg och drickande är detta något vår lille son är mycket fascinerad av - inte så mycket att få vätskan i sig som att använda glaset som en liten tvättkopp till fingrarna. Mycket exklusivt med citron och allt brukar han tvätta sig eftersom mamman fått för sig att lite C-vitamin främjar upptaget av järnet i maten. Länge har det funkat bra med ett alldeles vanligt litet dricksglas, men nu vill den lille rackaren dricka själv och lattja med muggen medan han äter. IKEAs pipmugg Barnslig var usel och läcker som ett såll, så nu har det inhandlats en dyr flaskversion med pip och handtag från Avent som funkar för både föräldrar och son.

Avslutningsvis på matfronten är det ju inte alltid man är i hemmets trygga vrå runt matningsdags och då har man kanske en liten utmaning som helylle-anti-burkmats-mamma, men utmaningar är ju till för att lösas. Ska man "bort" på riktigt går det utmärkt att ta med sig en portion frusen mat som håller sig själv kall medan den tinar för att sedan värmas i micro. Ska man ut i naturen, åka bil eller uppehålla sig på andra ställen utan tillgång till micro är pannkakorna ovärderliga när man avverkat den givna bananen. Vi lagar en stor sats och styckfryser pannkakor för att ha med som lite extraproviant som kan ätas kalla med god aptit. Efter ett par minuter i mammas handväska är de tinade och klara att äta i små bitar som man smidigt river av och slipper kladd.

Vi nöjer oss med dessa tips idag och återkommer vid senare tillfälle till ett par idéer runt icke-måltidsrelaterade lösningar. Till sist kan det konstateras (inför tomten...) att en liten handdammsugare skulle kunna göra underverk i lilla familjens hem och speciellt då runt matvrån.

Tweet