Att odla egna grönsaker och bara bli nyfiknare och än mer taggad att provat nytt och prova fler sorter är något som drabbat mig som värsta löpelden de senaste åren. Halvt maniskt slukar jag alla skrivna ord jag kommer över i ämnet, familjen har blivit runtsläpad i varenda köksträdgård vi kommit i närheten av i sommar-Sverige och för den icke odlingsfrälste kan det förmodligen verka mer än småknäppt att i år ha inrymt 78 olika odlarprojekt på 332 futtiga kvadrat.
Kul har jag i alla fall haft hela våren och sommaren, familjen har matas med mer eller mindre lyckade resultat av allt från 24 olika tomatsorter, till torr svartkål, mördande het chili och de underbaraste nyskördade och nykokta polkabetor med smör och salt. Mina gulliga kollegor på jobbet kommer en efter en och berättar hur de njutit skörden av plantorna jag fick över och gav bort, och knappt har jag skördat klart innan jag börjar fantisera om allt härligt som ska spira på vår nya stora tomt nästa sommar. Undrar allt om mannen och sonen kommer att komma ihåg vem jag är när jag kommer inomhus igen någon gång igen i slutet av september!?
Ett av mina stora äventyr och faktiskt ett av de mest lyckade i år var alla de nya bön- och ärtsorter som jag provade. Initialt hade jag tänkt placera ut dem lite spridda i trädgården för att skapa lite mysiga rumsindelningar, men när det stod klart att vi är på väg mot nya äventyr på landet så småningon, så tog jag mig samman och införskaffade ett antal rejäla lövkorgar och tillhörande störar för att få en mer mobil lösning.
Däri såddes (några försådde jag inomhus för att få lite fart på det hela) fem sorters höga störbönor och två sorters klättrande sockerärt. I landet stod de lite lägre bondbönorna 'Witkiem' och 'Masterpiece Green Longpod' i givakt mot ett armeringsnät - skörden syns i översta bilden, halvvägs iordninggjorda då de först kokas och tas ur bönana för att sedan skalas ur själva ärtan. Lite pyssel, men gudagott! Bilden därefter är på störbrytbönan 'Neckarkönigin' - brytbönan standardmodell A, grön mjäll och mycket rikt producerande.
Tips och utsäde för blomsterbönor hade jag fått från mina trädgårdsvänner i bloggosfären och det spirade hos oss i rött med 'Preizgewinner' och vitt med 'Czar '. Blommorna är jättesöta, grönskan växer starkt och om man skördar bönorna innan de blivit allt för stora och grova smakar de smaskens i bitar.
Sockerärterna 'Sugar Snap' hade jag provat tidigare och de levererar rekordsnabbt smäckra krispiga ärtskidor redan på försommaren. 'Carouby de Moussane' var en ny bekantskap från odlarduktiga Cesars trädgård som även den hade söta blommor och lite senare, men goda sockerärtor. Resultatet för båda är gott och rikligt, men jag kan tycka att grönskan ser lite väl vissen och eländig ut nu på sensommaren jämfört med de frodiga störbönorna.
De mest estetiskt tilltalande bönorna var onekligen störpurpurbönorna 'Cosse Violette' som är mörkt purpurfärgad när den växer, men sedan tyvärr tappar sin färg och blir grön när man koker den. Hursomhelst utsökt god, liksom de rejäla gula störvaxbönorna 'Goldfield'.
Enligt min tideräkning är dagens datum det sista för sommaren, det första på mitt 37:e år och det är ikväll fullt tillåtet att försjunka i min finaste present från grabbarna Åke Truedssons mästerverk Odla dina egna grönsaker för att sedan fullt ut börja fantisera om nästa års ljuvliga odlingar.
Tweet
