Min svärfar han är gó han! Gubbtjyven bor långt ute i skogen och gör helt rätt i att stormtrivas i sitt pittoreska torp. Vad han däremot är betydligt sämre på (inte helt olikt 99,9% av alla andra 40-talist män...) är att se och ta vara på charmen i alla gamla prylar som tidigare ägare förmodligen lämnat efter sig i och runt omkring stugan. Så länge jag har känt svärfar har den fantastiskt vackra zinkvattenkannan av modell äldre stått och samlat vissna löv utanför dörren.
Nog för att ett bruksföremål av den här sorten och åldern säkert bara blir vackrare med åren och av vädrets tilltufsande, men lite synd är det allt att inte ta tillvara charmen på ett litet mer konstruktivt sätt. Kan tänkas att jag vid tillfälle tänkt dessa tankar ljudligt inför min make (sonen och budbäraren...), eller kan tänkas att min svärfar läser mig och mina tankar som en öppen bok.
Säkert är i alla fall att det nu en söndagseftermiddag sju år senare landade en oerhört vacker zinkvattenkanna på min uteplats. Åh, vad jag ska vårda den och låta den pryda sin väl förtjänta plats som konst bland blommorna nästa säsong. Tack käre svärfar - jag är lycklig!
Tweet
Visst kan man undra hur saker sker,
SvaraRaderaden bara stod där och inget mer.
På din altan så lik den egna hemma.
Om den finns kvar? satsa du en femma.
Gråpäronet
Kära Mamma Mimmi,
SvaraRaderanämen nu måste det bara sägas igen, högt och ljudligt - vilken SKIVARTALANG du är! Jag bara ääääälskar snygga texter och du bjuder dem i varje, VARJE inlägg! Riktigt trevligt är det att läsa, och om många olika ämnen.
Måste också tillägga att ert sovrum ser jättefräscht ut och det gröna flockade (?) mönstret på överkastet är så fint. Gissar att det är gott att få sussa i ett vuxenfixat sovrum igen - jag minns precis hur det var när våra killar var små... ;-D
Kramar till dig och tack för att du delar med dig av dina snygga texter!
Helena, The Swenglish Home