28 september 2010

Den lille smakförädlaren

DSCF3298

Att jag är en konstig typ kan jag säkert få skriftligt från både en och annan i min omgivning som inte sympatiserar med eller kan förstå mina val här i livet. Hur kan man välja obetalda hemmadagar med sonen framför välbetald karriär, hur orkar man bemöda sig med att läsa innehållsförteckningar på var och varannan vara i matbutiken för att få äkta och tillsatsfrimat, hur orkar man lägga en halvtimme extra på att åka kollektivt till jobbet för att spara en rejäl slant (och ett extra koldioxidmoln) jämfört med att ha två bilar och hur i hela fridens namn är man funtad som ägnar sin s.k. "egentid" (lillkillen var under gårdagen fullt sysselsatt av två leksugna morföräldrar) åt att gräva ur komposterna och anlägga jordlasagner inför kommande års odlingar???

Jag var udda redan som barn skulle jag tro med tanke på att jag till skillnad från min ketchupslurpande syster helst åt både korv och spaghetti bolognese utan "den lille smakförädlaren" och när det vankades pannkakor ville jag hellre ha wienerschnitzel med kopiösa mängder kapris eller kanske ett berg med skaldjur eller musslor.

Ketchupen blev aktuellt först i vuxen ålder då den flyttade in i mitt kylskåp tillsammans med maken (ja, den senare fick alltså lov att uppehålla sig i övriga lägenheten också...) precis före julen 2003. Inskolningen var långsam, men nuförtiden kan till och med jag ta mig en liten kludde ketchup till både lasagne och korv med bröd. Som med allt annat jagas det dock ekologiska och tillsatsfria alternativ för glatta livet även på den fronten. Felix har ett e-nummerbefriat alternativ, men varför i hela fridens namn kan man inte kosta på sig att krydda ordentligt istället för att använda snåla kryddextrakt?

Inspirerad av min nya tomatguru Åke Truedsson och hans finfina bok Odla tomater, så skred jag till verket med att förädla mina egna röda dyrgripar innan herr Frost kommer och förstör hela härligheten. Truedsson kokar först ihop tomater, chili, vitlök och lök som passeras och kryddas med 1tsk salt perfärdig liter juice. För att förvandla det hela till ketchup värmer man till tjockare konsistens (vilket tog en bra stund och definitivt inte blev som förtjockningsmedelsstinn industriketchup) och tillsätter 4 msk socker och 1-3 msk vinäger per liter, samt krossad vitlök, finhackad lök, chili, örtkryddor, koriander och/eller spiskummin efter önskad smak.

För hållbarhetens skull kan man lägga till 1 krm natriumbensoat per liter (lös i en liten mängd ketchup innan det blandas i). Häll den varma ketchupen på flaska och njut sedan till spag bol, grytor eller kanske som en utmärkt bas i vintertomatsås på burktomater.

2 kommentarer:

  1. HUR visste du att jag senast igår funderade över var jag sett ett recept på egen ketchup???
    TACK!
    Ska genast testas!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker du låter helt normal i mina ögon, det är alla andra som är konstiga;)

    SvaraRadera