Undrar om det inte är så att jag i ett tidigare liv rent av varit ett bökande Linderödssvin? Tanken uppstod onekligen igår kväll när jag fann mig själv bland plantor, jord och diverse odlartillbehör högt upp över öronen. Det som en stund tidigare varit ett nydammsugat familjekök såg nu mest ut som som en välbökad leråker och strålande som en sol satt jag där mitt i alltihop och bara njöt av att få smula jord mellan fingrarna och skola om den ena lilla plantan efter den andra.
Detta år om något borde jag ha kunnat ta till mig faktum att det inte är vidare lämpligt att förvandla familjens hem till en plantskola modell mindre med pluggboxar i varenda fönster och gästrummet fullt av plantor och en skrymmande tilläggsbelysning. Detta samtidigt som man ska flytta det hela 2 mil söderut tillsammans med ett helt bohag med innehavare och simultant ruva klart en nästan kläckningsfärdig baby.
Må jag bara fatta trögt, eller är det så att jag kanske är obotligt biten av det där med fröer, plantor och egen skörd, men nu är det i alla fall så här. Jämfört med föregående säsong har jag dock verkligen hållit mig på mattan med endast (än så länge...) tre sorters riktigt tidiga dvärgbusktomater, fyra lite senare tomatsorter, fyra sorters chili, två sorters kronärtskocka, aubergine, physalis, smultron och lite för många blommande perenner och sommarblommor.
Jag erkänner villigt att jag lider av en svår separationsångest beträffande de plantor som spirat och därför är jag så himla glad att mina kollegor idag förbarmat sig över de sisådär 50 för många tomat- och chiliplantorna som jag tog med till jobbet. Så nu är jag tillbaka på ett hanterbart antal plantor för egen odling och ett par av vardera till släkt och vänner. Å andra sidan har jag nu tre helt lediga pluggboxar = 3 x 49 små pluggar att fylla med såjord och frön....det är ett gift det här med odling!
Tweet
Jag kan bara känna igen mig... tiden försvinner när man står med fingrarna i jorden. Härligt!
SvaraRadera