När tiden inte räcker till är det ofta den kreativa och egentligen allra roligaste sidan som får offras - tyvärr! Därmed har både bloggen och fotograferandet i det senaste gått på sparlåga och just nu längtar jag bara efter tid, bra ljus och den medföljande inspirationen att förlora sig i skrivande och fotande.
För en allmän statusuppdatering jobbas det alldeles för mycket för min smak, sonen börjar närma sig tre och kommer varenda dag med den ena underfundigare funderingen än den andra. Med tanke på hur hans ordförråd och lust att snicksnacka ser ut nu, vågar jag knappast fundera på hur det blir om ett år eller två. Senaste påfundet är att dra långa obegripliga haranger och lägga till: "mamma, så heter det på engelska!".
Maken och jag går annars som äggsjuka hönor och väntar på ett bygglov för på allvar kunna sparka igång och förverkliga drömmen om ett liv på landet. Förhoppningsvis värper kommunen fram detsamma vilken dag som helst och då sätter vi grävskopan i jorden och tar första steget ifrån barnfamijsidyllen (/-ghettot?) på tätort. Med lite tur blir vi riktiga lantisar med hönor, växthus och en gigantisk leråker att förvandla till trädgård någon gång under andra halvan på nästa år.
Tweet
