20 april 2011

Ätliga resminnen

DSCF2337[1]

På den tiden maken och jag var heltidsarbetande noll-barns-föräldrar med total avsaknad på miljösamvete, som förtjänade (enligt oss själva...) långa lata semestrar på tropiska destinationer runt om vår glob hände det sig så att vi ofta spenderade ett antal veckor av vår semester på diverse exotiska resmål. Rejäla lönekuvert rullade in varenda månad när man spenderade en absolut majoritet av sin vakna tid på kontoret eller resandes i tjänsten, Al Gore hade ännu inte öppnat ögonen på oss rutinflygresenärer och framförallt hade det inte gått upp ett ljus för oss att man kan sprida ut två veckors dyr lyx över femtiotvå veckor med stadig livskvalitet.

Vår första gemensamma långresa gick till New York, året efter drog vi till Tobago och gifte oss i smyg och naturligtvis var det "nödvändigt" att återvända till Karibien för att fira vår första bröllopsdag på Barbados. Därefter följde ett gäng långa resor i både östlig- och västlig färdriktning innan vi hade botat rycken i restarmen, tog oss samman och satsade på familjeliv och vips blev familjen eko-reko-grönsaksodlande-miljöbils-tomtar när det blev så uppenbart att livskvalitet och vardagslyx inte är två hysteriska veckor i solen tio timmars flygresa bort.

Resten är historia, förmodligen en ganska annorlunda historia för dem som följt min blogg sedan jag blev ekoälskande-återvinningspropagerande-arbeta-så-lite-som-möjligt-småbarnsmamma med fingrarna i jorden med mitt idealistiska huvud högt ibland molnen emellanåt. Inte att säga att jag för allt smör i Småland skulle vilja vara utan de fantastiska reseupplevelser jag först tillskansade mig som vägglusbiten-backpacker i min ungdom eller så småningom på hotell med lite bättre standard i makens sällskap.

Något som vi ofta återkommer till här hemma i våra lokala vardagsnöjen är alla de maträtter som vi ätit med god aptit under en parasoll på en tropisk strand eller på den lokala mexikanska tavernan. En av dessa favoriter som passar extra bra under den stundande salladssäsongen är:

Kycklingsallad från Barbados
isberg- eller blandade salladsblad
gurka i halvmånar
syrligt äpple i tärningar
grillad eller stekt kyckling i tärningar
stekt bacon i bitar
Dressad med en vinägrett på:
3 delar olja (eller hälften olja/hälften vatten)
1 del vinäger
någon matsked Dijonsenap
salt och peppar
Avnjuts allra bäst i tropiska temperaturer en varm sommardag tillsammans med en karibisk öl - Carib från Trinidad eller en Banks från självaste Barbados, men är lika god närhelst det finns krispig närodlad sallad att tillgå.

1 kommentar:

  1. Tack för din hälsning. Hi hi, roligt inlägg ! Visst minns man väl särskilt maten från resorna, i alla fall jag, matvrak som jag är ! Mmmm, låter gott ! Nu blev jag nästan hungrig igen ju ! Om det ska vara tropiska temperaturer passar min plasttunnel bra, där är 35 grader varje dag nu !
    Ha en härlig Påsk !
    Kram från Lisa/Lisas trädgård

    SvaraRadera