Plötsligt händer det!

Det har väl knappast undgått någon att jag upplevt de senaste två veckorna som några av de värsta i mitt liv när vi ägnat oss åt att skola in vår lille i barnomsorgen. Oftast är det en fördel att som jag ha en stark och uttalad åsikt och övertygelse om saker och ting, men ibland skulle jag tro att det hade varit betydligt enklare att rätta in sig i ledet, göra som alla andra gör och lyssna lite mindre på sina egna instinkter.

I just det här fallet lider jag oerhört av min djupa övertygelse om att ett litet barns föräldrar är dess tryggaste och naturliga alternativ i tillvaron. För att inte tala om att jag är fullt övertygad om att meningen med livet som förälder är att tillbringa sin tid med sitt barn och få följa dess utveckling dag-för-dag, istället för att lämna bort barnet till en tredje part som en arbetsdag senare ska återge för mig vad mitt barn gör, känner och har lärt sig den dagen.

Mest av allt lider jag av fakumet att jag är fullt medveten om min starka övertygelse och mitt inbygda motstånd till att lämna bort min son och att jag trots det övertygas (av vem egentligen...?) att göra som någon form av samhällsordning förväntar sig att jag ska göra. Sista ordet är inte sagt inför mig själv...

Med hjärnan full av dessa självömkande tankar inför min egen emotionella ryggradslöshet har jag lagt väldigt lite tankearbete på min egen arbetssituation och huruvida mina arbetsdagar fylls av den premiering och bekräftelse man kan tänkas förtjäna eller kunna förvänta sig för sina insatser och uppoffringar av privatlivet. Det var därför snudd på rena "plötsligt-händer-det-känslan" när jag fick ett oväntat (...eftersom jag alldeles glömt bort att jag bett om det för lääänge sedan) besked om att min tjänst  utvärderats och "värderats" om. Tråkigt att ha varit underbetald länge, superkul att företaget visar sin goda vilja att styra upp det i rätt riktning.

...för vad det nu är värt jämfört med dagarna tillsammans med mitt underbara barn! Det underbara barnet och föräldrar firade i alla fall de ekonomiska framgångarna med en riktigt god (och dyr!) fastlagsbulle från favoriten Steinbrenner och Nyberg.

Tweet