En äventyrlig vecka

 

En hel veckas tystnad på bloggen är inte likt mig, men nu har jag äntligen spurtat ikapp och tagit mig ett välförtjänt jullov. Jag tackar ödmjukast för alla pigga hejarop till mitt nya lilla projekt Kul på riktigt och jag jobbar frenetiskt på för att få upp den fina riktiga webbutiken med alla funktioner som hör dit. I veckan som gick skickade jag ut mina första leveranser och det kändes både spännande och väldigt tillfredsställande när man har jobbat hårt för att komma dit.

Veckan har annars bjudit på väldigt varierande aktiviteter och summasummarum alldeles för lång tid från mina fina älsklingar här hemma. Att bli hämtad av en taxi före sex på en iskall måndagsmorgon för leverans till en körig flygplats är inte min största favorit, men däremot var tjänsteresan i sig väldigt givande. Jobbiten gick som den skulle och vi har nu nästan kommit i mål på det som varit mitt största huvudbry på höstens jobbdagar. Sköööönt!

Dum som man är gick det inte att motstå ett par timmars inklämd shopping vare sig i Manchester eller London och huvudet fullkomligt snurrade när jag vistats en stund i den gräsliga julhysterin. Väskan var vid hemkomst välfylld med finfina träleksaker som ska läggas under granen (när den nu kan tänkas anlända…), men jag står fortfarande förundrad över hur jag orkade bo och leva i London själv under så många år. Nu var jag fullkomligt slut efter ett par timmar i ruschen!

Jullovet startade den lille och jag sedan med besked på torsdagen med att göra verkligen ingenting, men däremot med en släng feber hos plutten som tack och lov väldigt sällan är krasslig. Ett par Alvedon och ryggläge för oss båda på soffan gjorde susen och tur var väl det med tanke på vad som väntade oss på fredagen.

Fredagens plan att ta en lugn och stilla lunch på stan tillsammans gick liksom käpprätt åt skogen när Volvoeländet bestämde sig för att detta var dagen för årets krumbuktande. Mycket gott har jag att säga om miljöbilar, men inte när de bestämmer sig för att vara stendöda vid start. Fördelen med en nyare Volvo är däremot att Volvoassistans skickar hjälp ganska omgående, men den här gången var hjälpen inte särskilt framgångsrik i sina försök. Resultatet blev att den lille fick sina innerligaste drömmar att åka bärgningsbil (på flaket!) besannade och en egentligen tokirriterad mamma kan ju inte annat än smälta inombords när hon ser leendet på sin tvååring i sitt esse.

Vår myseftermiddag spenderades sedan bland ärthjärnorna på Bilia i Kungsbacka som med nöd och näppe fick en tid bokad till em den 23:e för att få eländet tittat på. Är det inte choken som har fastnat igen så tar jag en tugga av min hatt, men se det var absolut ingen som under några omständigheter kunde titta på skrället tidigare. 2,5 hr senare hade Bilia till och med vaskat fram en hyrbil som kunde ta vår bilstol och nu fräser vi runt i en stor slemmig BWM med ett ultimatum att få all julshopping gjord innan tisdag, eftersom den sedan får ske per apostlahästarna.

Jag tackar min lyckliga stjärna att jag begåvats med en helt fantastisk son som höll humöret på topp under hela äventyret fast han varken hade ätit eller sovit – tack mammas ögonsten!

Tweet