Äntligen räckte tiden till för lilleman och mig att göra ännu ett ryck i trädgården med höstbestyren. Den lille vill ju gärna ta lite längre rundor än den egna tomten nu, men i rollen som hantlangare dög det bra att hänga med sin planterande mamma. När vi fått dahliaknölarna ut jorden för torkning och vinterförvaring var det hög tid att ta itu med höstens lökplantering. Det skulle säkert idealiskt ha gjorts för ett par veckor sedan, men nu blev det så här och för stunden är i alla fall klimatet milt och snällt här i norra Halland.
Efter lite funderande och skissande inifrån stugvärmen utrustades den lille med en korg full med lökar i ena näven och en förpackning (äckligt!) benmjöl i den andra. Visst är jag en högst oansvarig förälder vid tillfällen, men min lille är desto mognare som aldrig stoppar något strunt i munnen tack och lov! Mamman hans grävde flikar i gräsmattan som vi vek undan, pudrade jorden med benmjöl för bättre rottillväxt och lade ner scilla- och snödroppslökar. I rabatterna petade vi ner krokus, anemoner, pärlhyacinter, gammaldags pingsliljor och finfina allium i olika storlekar. Hoppas att vi inte gjorde för mycket åverkan på alla de påskliljelökar jag drog ner efter stora reakapen av krukade påskliljor i våras.
Sedan var det dags att ta itu med vitlökssådden som jag nu den hårda vägen lärt mig bör ske redan på höstkanten. Två lökar Thermidrome och en Sabadrome klyftades och sattes i odlingslådorna på strategiska platser för att inte hindra vårgrävningen. Man lär av sina tidigare misstag…
Lillkillen var en finfin hjälpreda som duktigt trampade på alla uppdämda grästuvor för att farsgubben inte skulle få krupp på våra påhitt. När fadern dök upp föredrog den lille dock att krypa in i stugvärmen med en god bok och sin favoritpappa som högläsare medan hans tokiga mor fortsatte röjda runt både tills det mörknade och därefter. Nu är i alla fall alla våra fina lökar i jorden redo för en härlig vår med massor av vårblommor på tomten.
Tweet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar