De längsta tre dagarna på cirkus ungefär ett år och nio månader var slutligen till ända och jag fick komma hem och snusa min sovande lille älskling i den blonda nacken sent på fredagskvällen. Två flighter, tre flygplatser och en galen taxichaufför senare rusade jag upp för trappan denna sena afton efter att maken, som exemplariskt skött ruljansen som “ensamstående”, nätt och jämt fick sig en puss i förbifarten.
Den lilles samma moder som i största allmänhet är motståndare till leksaker en masse i grälla färger och dåliga material, troligtvis tillverkade under tvivelaktiga förhållanden i fjärran östern, kunde naturligtvis inte motstå varenda fiber i kroppen som uppmanade mig att kompensera min frånvaro med infjäskande gåvor till den lille. Köpa kärlek för pengar eller inte, men lillkillens leende var fullständigt obetalbart när han kom ner på lördagsmorgonen för att hitta en stor mjuk och kramgó variant av hans absoluta favorit – Blixten McQueen! En gullig kollega toppade upp det hela genom att skicka med en mysvariant av Nessie – sjöodjuret i Loch Ness…
Inte kunde heller samma moder motstå frestelsen att under en kort ledig stund rusa in i på GAP och fynda loss på en mycket välkommen höstrea. Därtill lyxen med Storbritanniens momsbefriade barnkläder som gör hela övningen högst prisvärd och till ett smart tips för småbarnsföräldrar som råkar passera landet i eller ur tjänsten. Min jobbdel bestod som brukligt av många avverkade kilometrar på hårda golv i gigantiska mässhallar, diverse “alla-känner-apan-apan-känner-ingen-upplevelser” och totalhaveri i alla försök att upprätthålla en viktväktarlämplig diet när arbetsdagarna blir långa och buffématen flottig. Efter tillräckligt många år i branschen har jag dock lärt mig att skippa de blodigaste presentationerna och de superäckliga liveoperationerna som alla kliniker verkar finna betydligt mer givande än min lilla mage som bara vill kräkas.
Men vem är jag att klaga som har ett spännande jobb och tillfälle att ut och lufta mig då och då!? Röt till ordentligt gjorde jag dock när taxichauffören tryckte gasen i botten mellan flygplatsen och hemmet och hastighetsmätaren passerade 160 km/h. Maken till fräckhet att utsätta mig för en livsfarlig färd när min lille prins låg hemma på kudden och väntade på att bli snusad i nacken!
Tweet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar