25 oktober 2010

Naturen gör alltid gott

DSCF3651

Igår var det åter dags för träff med våra små Skogsknoppar och vi var två familjemedlemmar som hade satt klockan på (för oss!) arla morgonstund för att hinna fylla magen och stå klädda och klara i tid. Dessvärre vaknade vi till duggregn och varandras vrånga humör, medan den tredje familjemedlemmen sov som en klubbad säl på sin sida av dubbelsängen. Den vuxne pojken i den här familjen har såhär års nämligen den mystiska läggningen att sitta uppe och titta på nordamerikansk ishockey fram till den tiden på dygnet då de mest morgonpigga börjar rulla ur slafarna på andra ställen. Då är man av naturliga skäl inte kontaktbar klockan halv åtta…

Lillen och jag tog oss i alla fall ner för trappan för en för dagen ovanligt protestfylld blöjbrottning och påföljande byxbenshängning medan det skulle kokas gröt och kaffe och plockas fram diverse friluftsutrustning. Det slår ju liksom aldrig fel utan att den lille uppfattar mammas stress och därmed förbyts till den lilla efterhängsna och missnöjda klängapa som han aldrig annars är. Detta är killen som kan roa sig själv i timmar med sina bilar på mattan och sedan redigt springer iväg och glatt hämtar skor och jacka när vi ska iväg.

Igår morse var lillen permanent klistrad till sin mammas ben, för ovanlighetens skull inte alls intresserad av TV-underhållning/muta, inte det minsta sugen på morgongröt och fullständigt motvillig till att varken byta blöja eller iklädda sig någon form av klädedräkt. Puh! I takt med att mammas stress växte växte också motståndet hos den lille och sakta men säkert blev mamman mer och mer vansinnig på sin sovande make som glatt ovetande om stridigheterna på nedervåningen inte erbjöd assistans. Han låg bra risigt till i tankarna ett tag….snacka om kvinnligt idiotiskt beteende. Allt som hade krävts var ett rop på hjälp i trappan, men det skulle jag minsann inte nedlåta mig till…

Hursomhelst, lillen fick i sig ett par skedar gröt och framförallt två skivor sockerkaka till frukost, ikläddes både torr blöja och full regnmundering och vi kom iväg. Väl i naturen var alla sura miner som bortblåsta – lillen traskade glatt fram med ett stort leende på läpparna, mamman hans blev som ett barn bland djur och spår och vi hade två ljuvliga timmar tillsammans med alla de andra småttingarna och deras trevliga föräldrar. Hem kom vi som två lysande solar, pappans djupa sömn var mer än glömd när han hade dammsugit hela huset och fejat fint och lillen var fullkomligt speedad hela eftermiddagen (efter en välbehövlig lur).

Farfar kom på besök och han och den lille roade sig i timmar med den helt oväntade aktiviteten att leka bageri – oväntat när man sammanför en elingenjör med ett barnbarn besatt av bilar och fordon i största allmänhet. Kul hade de och mellangenerationen och föräldrarna skrattade gott åt när det var bageristädning för att resultera i arraksbullar, låtsasåts tårta underifrån för att inte avslöja sig och genialiskt rostades entreôter i leksaksbrödrosten.

Tänk vad naturen kan göra underverk för både kropp och sinne – från surpuppor till solar! För  att läsa mer om vårt äventyr med djur och spår på Skogskonopparna – ta en titt här.



2 kommentarer:

  1. Utevistelse är livsnödvändigt för ett gott humör!
    Mina troll "rymmer" till skogs titt som tätt och roar sig med egenbyggda kojor!
    Underbart skitiga och glada barn som kommer hem för att lassa in stora portioner mat efter sina eskapader!
    Trevlig vecka!

    SvaraRadera