Mot slutet av veckan ska vi ägna oss åt två av lillens absoluta favoritsysselsättningar – besöka “momma o moffa” i Skåne och därtill åka tåg. Det där med tågåkandet är något vår transportintresserade kille har fått dille på och varenda morgon börjar han med att uppmanande titta sin sömndruckna mor djupt in i hennes dimmiga ögon och bedjande säga “tåååg”, “büss”!?
Denna moder är ju minst sagt svag för sin sons charmiga önskningar och hans härliga framsteg på konversationsplanet, så i går morse föll jag till föga och utlovade en kortare tur på lokaltåget redan innan helgens riktiga resa. Glada i hågen duschade och klädde vi på oss snabbt och lätt för att sedan ta bilen till den smidiga pendelparkeringen invid tågstationen. Biljett löstes, det jublades när tåget rullade in på perrongen och min lille sken ikapp med höstsolen hela vägen ner till Varberg. Speciellt spännande var det varje gång vi åkte in i en “tünnel” (man skulle lätt kunna tro att denne unge herre hade tyskt ursprung med tanke på det tjusiga uttalet) och ögonen blev stora som tefat.
På två-och-en-halv timme tur-och-retur hade vi klarat av att vara latte-mamma-latte-barn på Espresso House, fyndat ett par fina småpumpor till ett kommande grönt arrangemang, charmat till oss en ballong från tanten på Bokia, köpt en överraskning till pappan på underbara Stålboms tårtbutik och kollat in den fenomenala strömmen av rollatorer på Varbergs gågator en vanlig måndag. Sådana här härliga utflykter borde vi ta oss an oftare – alla är nöjda och glada och lillen pratar mer än någonsin om att åka tåg i “tünnel”.
Tweet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar