Min omgivning och speciellt då mannen jag är gift med är smärtsamt medvetna att jag väldigt mycket önskar mig en egen liten hönsbesättning för att kunna "närproducera" familjens äggbehov och kanske en och annan ungtupp till höstens Coq au Vin. Att man då rakt inte skulle bli populär om man installerade ett gäng kacklande och gödslande hönor och tuppar på sina dryga 300 kvm mitt i småbarnsghettot är givet, att jag säkert aldrig skulle mäkta med att nacka en tupp för egen maskin och att maken definitivt inte delar mina drömmar på den här punkten gör att ärendet definitivt är bordlagt för stunden.
Men skam den som ger sig och jag håller konstant ögonen öppna för möjliga lösningar i hönsärendet. Länge har jag haft Anna Örnbergs bok Fixa för trädgårn - inred och dekorera ditt gröna rum stående i hyllan och när jag åter satte mig och bläddrade i den i somras föll jag pladask för "hönsubstituten" som hon hade skapat. Fram kom nya sticksågen och ur en 22/140 mm furuplanka sågades 3 små pimpinetta hönsmödrar. Hobbyfärgerna kom fram till pyntningen , en pinne kördes upp i bakänden på hönsfröknarna och hela klabbet sprayades med klarlack innan hönorna fick picka loss i min slingerkrasseodling.
Ganska söta, va? ...sonen är helnöjd med mammas "kackor" och nu letar vi febrilt efter var de kan ha tänkas gömt våra fina frukostägg.
...och har man börjar pyssla och dragit fram sticksågen och arbetsbordet är det svårt att sluta tvärt. En 27-mm furulist hade inköpts på byggmarknaden, kapades i 17 cm långa bitar med ena änden spetsig, målades med vit fönster/snickerifärg, stämplades och sprayades med klarlack. Simsalabim och jag kommer att ha väldens mest välskyltade grönsaksland och örtagård nästa år!
Tweet
Men du....... vad du är duktig... Vad du har pysslat.... Håller som mest på att fundera över att jag skulle behöva snygga hållbara skyltar till trädgården. Just nu är det främst för att jag skulle vilja märka upp alla lökplanteringar som det är dags med snart.... DIna skyltar föll jag direkt för... gillar när man stämplar.. det blir så snyggt... Å dina trähöns var riktigt gulliga... Jag log när jag läste din önskan om att ha egna höns.... Jag skulle också vilja ha det....
SvaraRaderaTack så mycket för inspirationen...
Kram Charlotte
Tjusigt! Du är ju bra på det där!!
SvaraRaderaFörstår att du vill ha höns. För höns är ju så underbara...och så vet man säkert att ägg och kött kommer från djur som mår bra.
SvaraRaderaFint det blev. Jag skriver på plasstbitar som jag klippt ut ur glassbyttor....inte ens charmigt....bara praktiskt ;)
Käraste Mamma Mimmi,
SvaraRaderaDu skriver SÅ härligt, och att jag kommer på mig själv med att sitta och stor-le när jag läser dina texter är väl ett tecken på att bloggvärlden är berikande!
"Stämplare" som jag ju också är, kände jag mig genast lite sugen att stövla ut till sågen, men insåg att klockan är mitt i natten och att jag är fånigt mörkrädd och inte alls har något att göra i verksta'n långt ner i andra änden av trädgården så här dags... men imorrn kanske.... ;-D
Så söta höns, och förhoppningsvis av en sort som räven låter bli - ett nog så vanligt rödpälsat problem här i UK för "hönsande" vänner.
Underbart inlägg nedan också om de rittmanska framgångarna. Dessutom kände jag nog att skämsmössan trycktes ned i min panna lite, för igenkänningshalten i historien var hög..., det där om att fnissa bakom ryggen åt lärare och vikarier som inte passerade vårt nålsöga av acceptans (trots att jag var både plugghäst och "duktig flicka" så var jag nog inte alltid nådig mot de som inte i mitt tycke höll måttet...). Att det nu har gått bra för "träskotönten", det är ju jättehärligt, och good for him!
Och så till sist ett varmt, stort tack för dina otroligt rara ord hos mig häromdagen. Om du visste, om du bara kunde ana en bråkdel av den glädje du hällde över mig med de orden! Jag lever på dem ännu, och smyger ibland tillbaka för att läsa igen... jo, egot behöver sån't ibland, jag är nog inte mer än människa... ;-D
Varmaste hälsningar,
Helena, The Swenglish Home