För en knapp vecka sedan levde lilla familjen fortfarande i sommarlovslunken där man tar dagen som den kommer och gör inte så värst mycket mer än det man har lust med. Men plötsligt rivstartade höstlivet med en rasande fart och allt vad mystid heter försvann ur schemat och ersattes av futtiga små sago- och nattningsstunder med min lille ögonsten. När den lille lagt sitt huvud på kudden var det mammans tur att däcka i soffan bredvid maken för att nätt och jämt hinna byta ett par ord innan hon sov sig igenom ett avsnitt av vår favoritserie Vita Huset. Så här ska det inte vara!
Med jobbet drogs man iväg på omedelbar tjänsteresa till stora hufvudstaden och vips hade man en finfin arbetsdag på 14 timmar. Friluftsfrämjandet ville lära ut kanotteori på vardagskvällen och alldeles strax bär det iväg på kanothajk över hela helgen för “utexaminering” som ledare när man övat lägerteknik i dagarna två. På måndag kväll drar KF i mig för vidareutbildning som ekoambassadör när de vill lära mig om ekologiskt fiske och textilproduktion, vilket ju är svårmissat för en ekonörd av stora mått. Mitt i hela cirkusen frestades jag att ta mig an ett brådskande freelanceuppdrag som ger mig möjligheten att utveckla det roliga skrivandet på ett lite annat plan – kul, kul, kul!
Shit pommes frites vad jag är dålig på att prioritera och plannera! Jag vill ha mitt lugna sommarliv tillbaka, sänka min uppskruvade egna ambitionsnivå på områden jag brinner för och framförallt vill jag vara med min lilla familj när de är vakna. Älskade maken råddar med bravur och utan minsta knot hem, barn och mina (!) törstande plantor ute i land och trädgård. Tack älskling för att du gör livet så lätt när jag själv gör mitt bästa för att göra det så komplicerat!
Tweet
Hoppsan vad det snurrade på, känner igen det där med att vilja vara överallt och helst samtidigt.
SvaraRaderaAllt är ju så kul att stoppa näsan i...
Mer skrivande,kul!?