Ingen har väl undgått att skördetid är min absoluta favorittid i trädgården och lite svårt är det allt att skiljas från sina grödor just nu. För tillfället har vi dock massor av kul hos lillemans morföräldar (som jag fram tills för 20 månader sedan kallade mamma och pappa...) i Skanör och växterna får prunka på under eget ansvar. Imorgon skickar vi maken hemåt för lite växtvård och ett par dagars slit i saltgruvan innan vi fortsätter vår gemensamma ledighet.
Borlottibönorna som slingrar runt sitt fina rostiga stöd har växt förvånansvärt lååångsamt, men nu står de i alla fall äntligen i blom. Det ska bli spännande med de utlovade rödvita bönskidorna.
Daikonfröerna som jag odlar på prov från Runåbergs fröer (och som jag slarvade och läste på lite för dåligt om innan sådd) levererar sannerligen på att vara snabbväxande. De formligen flög upp ur jorden och jag är lite skraj att det ska stå halvmetersrättikor på plats redan när vi återvänder hem nästa vecka.
Mangolden är tveklöst landets färggladaste och grannaste invånare.
Sqaushen växer minst sagt frodigt (vilket jag visste om och chansade ändå på att dra ner dem bland alla nätta plantor i odlingslådan) och breder ut sig nästan brutalt. Dock mest på höjden och bredden till skillnad från prydnadspumporna som verkar försöka slå rekord i långa utskjutande skott.
Reafyndade lagern trivs alldeles utmärkt och verkar inte ha tagit med sig arméerna av sköldlöss och annan ohyra som jag fruktade. Liten reakorg får den husera i.
Tweet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar