Överraskningar

 

Nog för att jag är en glad nybörjare i trädgården och fullständigt suger i mig kunskap om växtförhållande, gödsling, arter och växtsätt, men ibland känner man sig allt som en riktig trädgårdspapphammar. Vissa växter överraskar ju på riktigt, men emellanåt lyckas jag förvirra och glädja mig själv ordentligt genom att med hopplös glömska och förvirring snurra ihop vad jag planterat och framförallt var.

Hortensian var en alldeles ny bekantskap när vi fick den i present av omtänksamma kompisar som själva är duktiga på denna växt. Glad i hågen beundrade jag de härligt lime/vita blommorna och placerade in den nya sötnosen i den efterstävade färgpaletten utifrån det. Döm av min förvåning när jag kom hem ett par dagar senare och det stod ett ljuvligt blått moln mitt bland de övriga bleka blommorna. Nu vet jag bättre - hortensia blir blå när de står i jord med ett lågt ph-värde. Nästa år ska de få lite järnsulfat för att behålla den imponerande färgen - går ph-värdet upp blir de istället vita eller rosa. Man lär så länge man lever!

I vintras fick jag för mig att det skulle vara vackert med lite tazetter i julgrupperna och även om jag hamnat sisådär två veckor på efterkälken (stod på påsen att man skulle sätta lökarna sex veckor före jul) chansade jag och drog ner ett gäng lökar. Sen väntade, och väntade och väntade jag och någon gång fram i februari var tålamodet slut när allt som kommit upp var ett par taniga små gröna blad. Upp och ut åkte lökarna och ner i jorden i den lilla hörna i trädgården som jag med ett finare ord skulle kunna kalla mitt "nursery" (barnkammaren...eller tippen för avdankade växter som jag inte har hjärta att dra ner i komposten riktigt ännu...).

Någon gång i tidiga juli dök plötsligt dessa skira gräddvita skönheter upp och efter lite funderande stod det klart att det var tazetterna som sent omsider vaknat till liv. Inget som skall kunna ske efter vår kalla vinter om man ska tro vad som skrivs på nätet av de-som-vet, men där stod de i alla fall i all sin prakt.

Den här vackra annemonen var en mycket glad överraskning när den kom upp på perfekt plats i den "blå rabatten". Får väl anta att maken inte smygodlat anemonlökar.... det måste vara mitt eget minne som sviker när det gäller vad som ingick i lökorgien vid förra planteringstillfället.

Den gula rosen av okänd sort stod i kruka på ett vad jag trodde rådjurssäkert ställe intill vår ytterdörr förra sommaren, men likväl lyckades elaka bambi massakrera stackaren till oigenkänlighet redan efter ett par dygn i vår ägo. Plantan åkte ut i "barnkammaren/tippen" och överraskade glatt sin glömska ägare med en fin blomma mitt i högsommaren i år. Lite extra söt blev den flankerad av  mina lavendel in mot skogen.

Ännu ett fall av totalt hjärnstillestånd! Ena veckan köper och planterar mamman entusiastiskt en riddarsporre Dusky Maidens, två veckor senare står samma kvinna förbryllad och beundrar den okända rosa skönheten som mystiskt dykt upp i rabatten. Doh! Plötsligt kickade hjärnan åter igång i sommarvärmen...

Lilla söta lupinen var nog lite busig på eget bevåg! Mamman älskar dessa skönheter som fyller vägkanten på tidiga sommaren och efter förra årets misslyckade stöldräder och adoptionsförsök av det vilda till den egna trädgården, lommade hon snällt iväg till fröaffären i våras. Fröna såddes och skulle bestämt inte blomma förrän andra sommaren - hmmm, men tack för det lilla glädjespridande buset!

Tweet